Dagen innehöll inget upplyftande, men när klockan blev 20.45 så blev det plötsligt roligt igen.

ManU - Arsenal 1 - 0. Måtte det räcka..............

TV Extra

I lördags när jag lämande Budva så var det en bonde som var ute och gick med sin ko.

Tack för alla kommentarer. Det värmde verkligen och jag ska försöka få ihop 4 - 5 bloggar i veckan.

Nu har jag fått extra kanaler till TV:n. Jag har numera 48 kanaler. Allt från lokal TV till de mesta kanalerna här i regionen. Det innebär att jag kan se samtliga serbiska kanaler, alla kroatiska, alla slovenska, de flesta makedonska, de flesta albanska och så BBC, tack och lov. Synd bara att man inte kan språket så att man kunde förstå vad som sägs på de egna kanalerna. Men nu kommer jag inte missa en enda viktigt forbollsmatch av vikt.

Jag har också i samråd med min fru bestämt var vi ska bo i sommar. Tyvärr så var vårt första projekt i Petrovac inte ledigt längre så det fick bli Becici, som ligger i närheten av Budva. För två år sedan så blev Becici stranden utsedd till Europas bästa sandstrand.

I Petrovac så håller man på att bgräva upp både strandpromenad och strand. Man håller på att gräva ned nya vattenledningar. I tidningarna kunde man läsa att arbetet för tillfället är avbrutet. Petrovac kommun har inte pengar att betala firman som sköter om reparationerna, vilket medförde att firman tog sitt "pick och pack" och åkte därifrån. Man lämnade en uppgrävd strand och strandpromenad. Det ryktas att premiärminister Djukanvic kommer att uppmana (beordra) firman som utför reparationsarbetena att slutföra sina arbeten. Så det kanske är någon mening med huset i Petrovac trots allt.

Idag har det varit lite regningt och mulet. Enligt väderleksrapporterna ska det regna i några dagar så den riktiga värmen får vi nog vänta på ett tag.

Tillbaks

Det var -3 grader men strålande sol när jag lämnade Täbban. Tiden hemma hade som vanligt gått fort, men jag hade faktiskt fått mycket gjort. Allt från att hämta olivolja till både mitt och sonens tandläkarbesök. Den traditionella "Egg Painting Contest" hade också genomförts. Tyvärr så kom jag näst sist. Mitt bidrag ser ni ovan och naturligtvis så döpte jag det till Montenegro. För att förstå min motivering så är den röda fläcken en bit ut från själva ägget. Det var mycket avancerat att överhuvudtaget få till en sådan utbyggnad och tyvärr så insåg nog inte juryn det.

Min motivering till namnet var: Den svarta ytan ska illustrera universum med sina vintergator och den blå delen jorden. På denna jord så finns det ett land som både "sticker ut", både i positiva och negativa bemärkelser. Eftersom Montenegros flagga är röd så illustrerades landet med röd färg."

Men vad hjälpte det, när ingen förstod. Men vad värre var så var det nog nedsablingen av, kanske genom tiderna det mest konstnärliga ägget överhuvudtaget - "Slum dog Millionaire". Ägget diskvalicerades p g a att konstnären eller kanske det räcker med "kreatören" hade använt sig av hushållspapper som hade applicerats på ägget. Om jag får tillstånd så kommer jag visa ägget vid ett senare tillfälle.

Vinnaren blev det orange ägget som finns till vänster om mitt konstverk. Ägget döptes till "Kaktus" och var en värdig vinnare. Grattis PoK.

Landade i ett 23 grader varmt och soligt Poddan. Tog en taxi till lägenheten och efter jag hade packat upp så kände jag mig hungrig. Hade riktigt sett fram mot att sätta tänderna i Pizza Mexicana med mycket ost, tomat, starka korvar och färskpressad vitlök. Till det - det goda vinet Procorde och en tallrik kuprus (vitkålssallad). Den bästa "Mexicanan" serveras på restaurang Lanterna, som ligger endast några hundra meter från min lägenhet.

Jag var verkligen hungrig, för på planet hade det enbart serverats en "SJ-macka". Ni vet en sådan där smörgåsliknande sak inpackad i plast. Med raska steg mot Lanterna och till min överraskning så var restaurangen stängd. Jag kom att tänka på att det var de "ortodoxas Påsk" och att det kanske var anledningen till att restaurangen inte var öppen. Jag drog mig till minnes att det fanns pizzor på en annan restaurang, som inte låg långtifrån Lanterna. Efter några minuter var jag framme och bad att få menyn, en liten flaska Procorde och en Kisella. Kyparen bugade och repeterade för sig själv:

-:"Menu, jedan Kisella ki jedan Procorde".

Nu vare det faktiskt över åtta timmar sedan jag fått något i magen och en pizza med mycket ost skulle sitta fint, även om det inte fanns Mexicana på det här stället.

Efter några minuter så kommer kyparen med ett vinglas, ett vanligt glas, en liten flaska Procorde och en Kisella. Han häller upp både vin och mineral vatten i respektive glas och lämnar snabbt bordet. Jag sitter där med menyn i handen och vill bara beställa. Jag ropar på honom igen. Efter någon minut så kommer kyparen lika leende som förra gångerna. Han lutar sig fram mot mig och jag uppfattar att han inväntar min beställning. Äntligen alltså - pizza time. Efter noga ha läst genom menys ett antal gånger och konstaterat att man inte hade någon Mexicana, men väl pizza Cappriciosa, så hade jag bestämt för en sådan.

-:"Jedan veliko pizza Cappriciosa ki jedan kuprus salat", sa jag med förhoppningen att han skulle förstå min montenegrinska.

Frågande tittade han på mig och svarade på bra engelska:

-:"Sorry mister, kitchen closed. Today holiday".

Jag tittade bedjande på honom, men han stod där och log samtidigt som han skakade på huvudet. Känslan av att bli bestulen infann sig och insåg att förmodligen så var de flesta "köken" i Poddan stängda en sådan här dag.

Jag gick till lägenheten och snabbtinade en "Boueff Bourgignon" och öppnade en flaska med kylskåpskall Kisella. Tog tallriken med "Boueffen" gick ut på balkongen, satte mig ned och tittade på den vackra utsikten. Det var faktiskt riktigt varmt.

r

Packar för hemresa.

Fotot visar hur förvirrande det kan vara med filkörning i Poddan.

Håller just nu på att packa, för imorgon så åker jag hem på semester till Sverige. Väskan är full med prosciutto, ost, Procorde och oliver från Ulcinj. Hoppas bara väskan håller.
Har fått en förklaring till mitt allmänna lite dåliga tillstånd och det ska tydligen vara ett virus som har drabbat stora delar av kontoret. Man mår illa, sover dåligt och känner sig hängig. Viruset ska "hålla i sig" i ca fyra veckor så jag har två veckor kvar.........

Förresten Valeri bad mig att se om jag kunde hitta en tunn fleece tröja, som passade hans Colmar. Så om någon av er vet var man så här års kan hitta en svart, grå eller röd tunn fleece tröja så var vänlig att meddela mig. Det var inte absolut nödvändigt att det skulle vara en Colmar, men om jag hittade en Colmar fleece så skulle det vara bra.

Våren har kommit på allvar. Den här veckan så har temperaturen varit ca 25 grader under dagen och så där 15 grader nattetid. "Monstret" är tyst och jag har börjat att sova med öppen balkongdörr.

Det ska bli skönt att komma hem och att träffa sina nära och kära. Har ju inte varit hemma sedan Jul ledigheten. Där väntar tandläkarbesök, deklarera, bilbesiktning, födelsedagsfirande, olivolja, herrmiddag, byta till sommardäck, handla på ICA i Arninge och vår traditionella "Egg Painting Contest". Skön vardag och lustigt nog så ser jag fram mot allt det där.

Ett år i missionen

Trodde väl aldrig tiden skulle gå så fort. Men så här skrev jag i min första epistel exakt för ett år sedan.

"Så bar det iväg…………..
När man går och väntar på något så går tiden väldigt långsamt. Allt är så enkelt och så självklart. Men sen när det närmar sig avfärd så går tiden fortare och allt är inte så självklart längre.
Nu var det då dags att åka iväg och att vara borta i ett år. Ett år är ganska lång tid och man tror att det aldrig kommer ta slut. Men av erfarenhet av tidigare missioner så vet jag att det enda som är säkert är att tiden går. Tiden går inte att stoppa och ett år har också ett slut.
Kl var 13.30 och vi lämnade Täby. Det var nog flera år sedan vi åkte alla fem gemensamt i vår bil (om man inte räknar med Bouleturen dagen innan vill säja).
Nu så bar det iväg och än en gång så gick tiden mycket fortare än vad man hade tänkt sig. Så vips var vi framme vid Arlandas Terminal 4 och det var dags att ta farväl till nära och kära. Vi kramade varandra och uppmaningarna studsade fram och tillbaks.

"Edith, sköt dig nu, läs dina läxor och maila till mig minst en gång i veckan", sa jag uppmanande.
"Ja, ja, ja, och var rädd om dig," svarade Edith lite uttråkat på mina uppmaningar.

"Simon, nu får du hjälpa mamma lite mer, ha så kul på balen och maila till mig minst en gång i veckan."
"Ja, ja, ja men tänkt på att jag kommer ha ganska mycket helg tjänst och kanske inte hinner att maila till dig", svarade Simon.

"Sebastian, släng inte dina kläder på golvet utan gå in med dem i tvättstugan istället, lycka till med Polisskolan och maila till….."
jag hann inte längre innan Sebastian fyllde i: "…….minst en gång i veckan…." och log.

"Inger, du måste skriva minst en gång om dagen. Lova!"
"Ja, det lovar jag att göra", fick jag till svar.

Bagagevagnen var lastad och jag började gå mot ingången. Innan jag gick in i hallen så vände jag mig om. Bilen stod kvar och jag såg att hela familjen vinkade till mig. Tungt."

Det här är inte meningen att det ska bli någon "djup" blogg. Det bästa att beskriva hur fort ett år går vill jag göra genom att citera min kompis Tobbe:

"När man ska åka iväg å vara borta i ett år och har året framför sig känns det som en evighet. Men i "backspegeln" så känns det ungefär som att gå och pissa och när man kommer ut från toaletten så har året bara gått."

Det är väl så som jag känner det också. Frågorna och ovissheten som jag hade innan jag åkte har antingen försvunnit eller besvarats. Så här i backspegeln var min oro och faktiskt självömkan så viktig?

Nu när jag har varit här i ett år och det har blivet beslutat att jag kommer att stanna ett år till. Det känns mycket än den 6 april förra året.

Resumé från ett år i Poddan:

Trög inledning - hade för stora förväntningar.
Värmen kom och det mesta lossnade.

Gick ned ca fem kg i vikt vilket verkligen behövdes.

Många trevliga och roliga besök. Tack alla och för allt ni hade med er. Ingen nämnd ingen glömd.

Missionens aktiviteter avlöste varandra och med bra resultat.

Hösten kom och det var dags att planera nästa års aktiviteter. Kändes lustigt att för ett tag inte kunna vara med att genomföra det som planerades för 2009, men efter diverse beslut så fanns möjligheten att vara kvar ett år till.

Sebben flyttar hemifrån. Simon flyttar tillfälligt till Sälen. Överläggning med fru och dotter om att stanna ett år till här.

Gemensamt beslut att det får bli ett år till här i Poddan och naturligtvis med min arbetsgivare.

Resterande årets arbete så ser jag fram mot ett bra samarbete med European Commission och naturligtvis våra egna aktiviteter.

Jag vill med denna lite annorlunda blogg hänvisa till fotografiet ovan och "skåla" för ännu ett år i Montenegro med förhoppningvis ännu bättre resultat och utökat samarbete med andra organisationer som finns här.

Sedan att jag under några veckor i sommar kommer få sällskap av hela eller delar av familjen gör ju saken inte sämre.

"Shivili" (=skål) på er.

Kanonstart

I fredags kom jag till kontoret så där strax före kl 08.00 som vanligt. Trots att jag har haft svensk sällskap här, så har jag inte mått så där "100". Varit trött, mått illa och inte haft lust att göra någonting. Men vad händer då denna fredag fem över åtta? Jo K och B från Malmö kommer till mitt kontor och har med sig en Påskpresent, som ni kan se på fotot. Gud vad snällt och vilken omtanke. Jag hade under deras tidigare besök beklagat mig att min "Rågruta" inte höll sig torr i skafferiet. Ni vet när knäckebrödet inte längre är knäckebröd utan något som mer kan liknas både i konsistens och smak som ett ut tuggat tugg-gummi. I och för sig så var det värre i Tadji då man under lunchen tog fram sig sina i ordningjorda knäckebröd för att få något tuggbart till "soppan". Där var man tvingad att hålla knäckebrödet med båda händerna annars så vek sig bortre halvan av knäckebrödet nedåt och smöret/osten rann av.
Här i MNE är det inte så illa men det smakar inte bra. Lyxproblem? Ja, jag vet. I vilket fall så innehöll påskpresenten Rågruta, Extra saltat Bregott, Mollbergs kaffeblandning, choklad påskägg och sedan en alldeles ny "uppfinning", som jag aldrig har sett tidigare. En behållare i plast utformad så att det precis får rum ett paket med knäckebröd. Det är ju fantastiskt och nu kan jag verkligen njuta av hur en Rågruta med Bregott ska smaka. TACK tjejer verkligen snällt och ännu en gång vilken omtanke ni visar.

Jag tillbringade några timmar på Irish Pub tillsammans med nord irländerna och Jan från Norge. det blev några Guiness, men inte för många. Den utlovade dansen ställdes också in. Men det var trevligt och nordirländarna kommer bli ett bra "tillskott" i det sociala umgänget här i Poddan.

Lördagen var som en vanlig "lördag" i Poddan, d v s till "Velika Piaza"(frukt, grönsaker, oliver och ägg), Delta City (Maxi för övriga matinköp), hyra DVD:s och en kortare promenad. Förutom att jag vårstädade faktiskt. Det är vid sådana här tillfällen då man uppskattar att lägenheten inte är större än 55 kvm. Men det gick förvånansvärt fort och bra.

På kvällen såg jag på filmen "Cadillac man" som i och för sig kanske inte hade någon höjdarhandling, men musiken var kanon. Det handlade Muddy Waters upptäckt och karriär. Muddy var fena på guran och det är lindrigt "sagt". Han var "super". Men filmen handlade inte enbart om honom, utan också hur andra världsbberömda artister som började sina karriärer i mitten av femtiotalet. T ex Chuck Berry och många andra. Tack vare musiken och tolkningen av Muddy Waters som person så ger jag filmen tre av fem möjliga pirater.

Nu är det söndag och jag har tillbringat två timmar på min balkong. Vad har jag då gjort på min balkong i två timmar? Joo, solat. Idag är det riktigt varmt och jag tvingades gå in i lägenheten för att inte "rinna bort". Kan det verkligen vara så att värmen är här för att stanna? Nej, jag tror inte det. Förra året så började sommaren inte förrän den 30 april och fortsatte, med undantag för fyra dagar i mitten av september, till i slutet av november.
I morgon "ett år i missionen".

Snart helg

Fotot föreställer Cevapicis, pompa och lite ajvar.

Valeri lurade mig. Han frågade om vi skulle gå till det där "kycklingstället" och äta lunch. Jag tyckte det var en bra idé och nickade gillande. I närheten av kontoret så finns det ett lunchställe som enbart montenegriner äter på. Det är ingen restaurang utan mer som en liten grill servering under ett plåttak. Rätterna man kan äta där är ny grillad kycklingfilé, njeguski filé, hemgjorda korvar och pleskavica. Maten grillas allt efter det beställs. Man får välja på olika grönsaker och får alltid ett varmt bröd till. Antingen så tar men med sig maten eller sitter på höga barstolar runt "grillen". Första gången vi gick dit så var Valeri lite orolig att jag skulle tycka att maten var för enkel och att själva serveringen inte skulle duga. Ingen risk och man inte kan få bättre lunchmat. Den är inte bara god den är också nyttig. Till maten så dricker man mineralvatten eller öl. Drycken dricks direkt ur flaskan och det gör inte heller smaken sämre. Priset? Ca 3 Euro.

Nåväl, på vägen till serveringen så passerade vi en exklusiv kläd affär. I skyltfönstret hängde en tunn sommarjacka. På prislappen såg jag att jackan kostade 300 Euro. Tyvärr så uppmärksammade Valeri det också. Högt för sig själv så upprepade han priset på jackan och sedan med ett kroppsspråk som bara han kan. Armarna rakt ut, tittande liksom "förbi mig" och med ett förvånat ansiktsuttryck så sa han högt:

-:"Hur kan den jackan kosta 300 Euro? Den är nästan dubbelt så dyr som min "Colmar". Den är dessutom tunn och tål säkert inte regn. Kan du förklara och skulle du köpa just den jackan för 300 Euro?"

Valeri bara stod där. Armarna fortfarande utsträckta och såg riktigt irriterad ut. Jag hade ingen lust att svara, men det fanns inte tillfälle att börja prata om något annat än just jackan i skyltfönstret och hans "Colmar".

-:"Men Valeri, du vet ju hur det är. Det är säkert en märkes jacka och man får säkert betala 250 Euro bara för märket. Nej, min vän , jag skulle aldrig betala så mycket pengar för just den där jackan", svarade jag med förhoppning att han skulle bli nöjd med svaret.

-:"Min "Colmar" tål regn. Jag har ju själv testat, men den där.........och 300 Euro. Vilken idiot skulle köpa den där jackan för det priset", sa han uppgivet och slog ännu en gång ut med båda sina armar.

-:"Kom så går vi, Valeri och var glad åt du hittade din "Colmar". Skit i den där jackan", blev mitt svar. Jag lämnade skylt fönstret och bakom hörde jag när Valeri väste "vilka idioter........"

Vi forsatte till "chicken place" och åt vår lunch. Den smakade lika bra som alltid. Lunchkonversationen handlade inte om några jackor eller några andra kläder utan hur bra maten som vi åt var.

Kvällen tillbringades med några nordirländare och de fyra svenskarna som är här just nu. Vi åt pasta på en italiensk restaurang. Kul kväll med många skratt. Jag åt tortellini som smakade bra.

Idag, torsdag så har det varit en "vanlig dag" i missionen med undantag av ............värmen. Igår och dag har det varit varmt och solen har skenet Faktiskt riktigt varmt. Pedja påstod att det igår hade varit 21 grader och att dagens temperatur var årshögsta med ca 25 grader. Pedja berättade vidare att imorgon (fredag) ska vädret bli lite sämre men på lördag eller senast söndag ska den riktiga värmen komma till Poddan.

Tordagsmiddagen fick bli den traditionella ärtsoppan med rågruta, Bregott och ost. Men punschen är slut så jag tog fram en vatten från kylskåpet och drack.......... direkt ur flaskan.

Imorgon blir det Irish pub och de nyanlända nordirländarna kommer dit också. De har lovat att dansa.