God Jul och Gott Nytt År

Fotot från Tivat den 12 dec.

Vi har haft den årliga Jul mottagningen. Det var en trevlig tillställning med mycket god mat och dryck. Visserligen ingen Glögg, men det fanns andra goda drycker. Maten serverades som ett "Swedish table" och på bordet hittade jag prosciutto i olika former, cevapcis, grillad oxfilé, grillad fläskfilé, burek, baconknytten med njeguskiost, friterade ostbollar, kuprus, tomater, gurka, oliver, massor med fisk förstås, frukter, kakor och godis.
Det kom ca 100 gäster från olika nationella och internationella organisationer Bland alla gäster var det två svenskar. Kul med lite svenskt. Efter tillställningen gick svenskarna, Valeri, jag och drack lite vin. Dagen efter blev lite tyngre än vanligt, men det var bara att bita ihop. Försök att vara lite berusad och chatta på Fejjan får ni se.
Igår (onsdag) ytterligare en Jultradition. Children Christmas party. Samtliga anställdas barn och respektive kom till ett Juldekorat kontor. Tomten kom. Barnen fick Julklappar och naturligtvis ett överflod av mat och andra godsaker.
Vädret är grått, men det ar i alla fall uppehåll i regnandet.
Usch vad den här bloggen blev tråkig. Idag är torsdag och i morgon fredag, då det bär iväg hem till Teby, träffa familjen, träffa polare och Julfirande. Just nu håller jag på att packa ned mer prosciutto, ostar, Procordi och lite annat i min nästan nya Samsonite.
Om jag inte hinner skriva eller avsaknad av inspiration inte blir något mer skrivet i år så önskar jag alla en God jul och Gott Nytt År.

Google translate

Valeri köpte sina Colmar byxor. Han valde den billigare varianten, men var ändå mycket nöjd med sitt fynd. Nu väntar tavelköpet och sedan har han nog "shoppat" klart för i år. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men i år har han verkligen kostat på sig allehanda prylar. Allt från motorcykel med utrustning, husvagn, ny lägenhet, tavla(or), Colmar skidjacka och byxor, kostymer, märkesskjortor och andra dyra klädes persedlar.
Från att ha varit sol med behagliga temperaturer har det nu blivet grått, blåsigt och regn. Antalet nedsmittade med svinflunsan bara ökar och ökar. Konstaterade fall är nu uppe i ca 600 och fyra har avlidet. Det positiva är att de första 100 000 doserna av vaccinet har anlänt. Den första omgången av vaccinet är avsett för riskgrupper och personal inom vård och omsorg. Sedan har "vi" fått förfrågan från Wien om vi vill bli vaccinerade. Man har tydligen fått tag i lite vaccin och tänker erbjuda sina anställda. De enda som ville bli vaccinerade var jag och Martin. Men lättare sagt än gjort. Nu ställer den montenegrinska tullen till problem. Man vill inte godkänna att "vi" tar in vaccinet. Den 18 dec åker jag hem och är ganska saker på att vaccinet inte hinner komma innan dess. Det blir nog att besöka "husläkaren" hemma i Teby istället.

Igår eftermiddag jublades och applåderades det på vårt kontor. Ratka, en landsmaninna till Valeri, kom in till vårt rum. Hon hade upptäckt "Google translate" och berättade hur programmet fungerade för Valeri. Han trodde inte på att det var möjligt att man via "datorn" kunde översätta. Ratka visade honom hur man använde "programmet". Valeri skrev in adressen och "sidan" kom fram. Han skrev sedan " Merry Christmas and Happy New Year" Matade sedan in från engelska till bulgariska. Vips fick han fram:

" Весела Коледа и щастлива нова година”

Han började skratta och testade sedan programmet med lite svårare meningar. Han provade också mellan olika språk och varje gång han fick fram en "översättning" skrattade han och klappade förtjust sina händer.
Jag lämnade kontoret vid 17.00-tiden. Valeri märkte inte att jag gick. Han höll fortfarande på att "testa" programmet och översättningarna blev längre och längre.
Jag stängde dörren och hörde bakom den stängda dörren:

-:"How in the "f---k" is this possible?" följt av skratt och applåd.

Marknad i Kotor

Fotona är klickbara.

Kl 11.00 väntade jag i Pajeron utanför Martins bostad. Någon minut senare kom han ut och vi åkte iväg. Lämnade ett soligt, men lite blåsigt Poddan. Passerade Martinovic köttaffär och jag berättade för Martin om sommarens oxfiléfrossa. Han skrattade och frågade om jag fortfarande hade några bitar kvar.

Martin kommer från Irland och bor i Dublin, Hans rötter är från hemlandets södra delar. Normalt tycker jag engelska med irländsk brytning är lätt förstålig och vacker. Men när Martin öppnar munnen, kommer det bara ut en massa "oooorrrghhhh oooorrrrhhhhaaaaaa". Man fattar knappast ingenting. Men trots att han är svår att förstå är han trevlig att umgås med.

Efter tre mil var vi framme vid Cetinje och den här gången tog vi kustvägen mot Kotor, som var ett av dagens delmål. Det andra delmålet var ett "fare well party" i hamnstaden Bar.

Någon timme senare var vi framme i Kotor. Parkerade Pajeron och gick till den lokala marknaden. Även om jag inte äter fisk, så såg de ny fiskade fiskarna ganska aptitliga ut. Nej, det kanske var en överdrift. För fiskätare möjligen, men inte för mig. Ostavdelning med massor med hemmagjorda ostar smaksatta med antingen basilika, valnötter, prosciuotto, champinjoner mm var vackert upplagda på borden. Vi stannade vid en av ostförsäljarna, fick provsmaka samtliga ostar. Massor med ostar var det. Fastnade för vällagrad getost, basilika njeguski ost, valnöts njeguski ost och sedan deras färskost. Vi gick vidare till nästa försäljare och köpte en fantastisk prosciuotto för att sedan avsluta med våra inköp köptes några flaskor Procorde rödvin.

Shoppandet hade gjort oss hungriga och vi åkte till staden Tivat. Parkerade vid Kotorfjorden och satte oss på en av hamnpromenadens många restauranger. Martin beställde en omelett och jag ville ha en sandwich med prosciutto/ost. Till maten dracks "Deutsch" och Kisella (mineralvatten). Lunchen var god och känslan av att sitta den 12 dec sitta utomhus och äta lunch var kanon.

Efter någon timme fortsatte färden mot Bar. Passerade Budva och hittade faktiskt en ny strand, som jag garanterat kommer att besöka. Husen på "James Bond ön" "Sveti Stefan" har äntligen börjat renoveras och kommer troligen bli klart innan sommaren. Petrovac passerades och från vägen kunde man se "Beach cluben", dit söndagsbadandet brukar äga rum. Fortsatte sedan och kom fram till Bar strax efter 16.00. Vi skulle inte vara på plats förrän vid 17.00-tiden, så Martin föreslog ytterligare en "Deutsch". Parkerde och gick några hundra meter till Bars inomhuscentrum. Passerade en sportaffär och utan någon förklaring till expediten frågade jag om de hade några röda låga Convers i storlek 37. Expediten tittade på mig och sa att de hade svarta i storlek 43. Jag brydde mig inte att förklara och läämnade ännu mer upppgiven.

"Deutchen" smakade bra och när klockan nästan var 17.00 kom fram till Pat. Han är amerikan och kommer från California. Efter ha varit i här i sex år, har MNE blivet hans nya hemland. Han har byggt ett stort hus på en bergsluttning strax utanför Bar. Man såg på långt håll vilket hus som var hans. Huset var utsmyckat med Julprydnader i bästa "Ett päron till farsa firar Jul" stil.
Efter några timmars "fare well" lämnade Martin och jag sällskapet och drog oss tillbaks till Poddan.

I Poddan hade den hårda blåsten börjat och balkongen, vin och "garre" ställdes in.

Colmar eller tavla?

-"Det var länge sedan vi gick in till centrala delarna och åt kyckling, Lars. Det kanske är dags idag’, sa Valeri.
Varför inte tänkte jag och tog på mig kavajen. Vi lämnade kontoret och började vår promenad till vårt "chickenplace". Efter en ca 15 minuters promenad var vi framme och beställde grillad kyckling filé, tomat, kuprus och pepperoni. Efter 10 minuter låg filéerna grillad på våra tallrikar. Det smakade gott och inte många meningar växlades under tiden. Mätta och belåtna lämnade vi ’Chicken place" och gick mot torget för en kopp "Deutsch" i solen. På vågen till torget passerade vi ett konstgalleri. Valeri blev intresserad och gick in för att se om det fanns något intressant att vila ögonen på. Han hittade en mindre tavla målad med oljefärg och av ett mer modernt slag än den han hade köpt tidigare. Priset var 200 Euro och Valeri ville ha lite betänketid innan han slog till. Vi lämnade konstgalleriet. Vägg i vägg med galleriet ligger sportaffären som säljer skidkläderna Colmar. Naturligtvis ville Valeri in och titta om det fanns några nyheter inför vinterns kommande skidåkning. Jodå, Colmars nya kollektion fanns där och Colmars svarta skidbyxor väckte ett visst intresse. Han tittade på flera par och i olika prisklasser. Det billigaste kostade mellan160 - 350 Euro. Jag riktigt såg våndan i hans ögon. Att köpet av Colmars skidbyxor skulle bli av, fanns ingen tvekan. Inte just då kanske, men om några dagar. Samtidigt passade jag på att leta efter ett par låga röda Converse i storlek 37. Dock utan resultat.
Tyst och tänkande lämnade Valeri butiken. Efter några meter frågade han mig vad han skulle satsa på. Tavlan eller byxorna????? Jag svarade att han kunde ju köpa både byxor och tavla. Han tittade frågande på mig.......Eftersom nästa lön redan kommer den 18 dec och han hade kvar pengar på den här lönen tyckte jag att han kunde köpa byxorna nu och sedan vänta till den 18 dec och köpa tavlan då.

-:"Lars, you are so right. I can afford both, just wait a week and then buy the painting".

Vi kom till "Sloboda Trg" (=Frihets torget) och i solgasset drack våra "Deutsch". Han tog på sig sina Rayban solglasögon och sa med ett stort leende:

-:"Life is good, Lars".

Andra advent

Skadarsjövägen
I väntan på att en konferens skulle starta satt Valeri och jag med en "Deutsch" i baren på hotell Maestral. För första gången fick jag lite Julkänsla. Inte av "Detschen", inte av baren utan att man hade Julpyntat med svenska tomtar och man hade en adventsljusstake med två av de fyra ljusen tända. Jag frågade Valeri om man hade någon "Advent tradition" i Montenegro. Han undrade vad "Advent" var och jag förklarade så gott jag kunde. Han berättade sedan att varken Bulgarien eller Montenegro har denna tradition.
Konferensen gick bra och efter en sen men mycket bra lunch åkte vi tillbaks till Poddan. Valeri ville åka "Skadarsjö- vägen" och så blev det. Vädret var lite mulet, men Skadarsjon ävar vacker även om vädret inte var det bästa.
Vi kom tillbaks till Poddan vid 16.00-tiden och mörkret började sitt inträde. Att åka tillbaks till kontoret var inte att tänka på. Jag skjutsade Valeri till hans nya lägenhet och fick tillfälle att se hur den såg ut. Lägenheten var sprillans ny, fräsch och köket hade gröna köksluckor. Han visade också balkongen där han hade byggt ett förvaringsutrymme. I förvaringsutrymmet visade han mig stolt hyllorna han hade byggt själv. Hans slalom skidor och pjäxor var putsade och klara för att användas. Efter en kopp kaffe lämnade jag och åkte till Delta City. Besökte apoteket och köpte "Manorapidflu". Det är ett desinfekteringsmedel mot "svinflunsa" och hittills "peppar peppar" har det funkat. 302 konstaterade fall och två med dödlig utgång. Jag åkte sedan till de centrala delarna och klippte mig. Det var så skönt med en frisör, som inte pratade engelska och därmed inte ställde massa korkade frågor. Inte började med att klippa ögonbryn och öron utan tog god tid på sig och gjorde det han skulle. Sedan att jag bad honom att ansa ögonbrynen och öron lite grann är en annan sak............

DVD.s

Milleniumbron över floden Moraca. Fotograf är E.

Helgen blev bedrägligt lugn. Jag hyrde och tittade på två dvd filmer. Den första var en komedi med Adam Sandler som hette "Funny people" och den var väl så där. Handlade om några "stand up" komiker med skiftande framgång. Adam Sandler var den mest framgångsrike. Ödmjukhet var väl inte hans starka sida, men slutet gott allting gott och man kunde ana en början till en viss ödmjukhet. Betyg två av fem möjliga "Pirater". Den andra var bättre och hette "Beyond reasonble doubt". Den montenegro aktuelle Michael Douglas spelade en åklagare, som med förfalskade bevis försökte göra sig en karriär att bli guvernör. Men en undersökande journalist fattade misstankar och började på sitt eget sätt utreda tidigare utredningar av samme åklagare. Slutet var direkt inte överraskande, men filmen klart sevärd och vem vet slutet kanske överraska iaf. Tre starka av möjliga fem "Pirater".
Idag, måndag 7 dec 2009, har vi strålande sol och ca 15 grader. Åt faktiskt lunch utomhus på rest Maestro. Fantastiskt att den 7 dec kunna sitta utomhus och äta. Lunchen bestod av en parmesanstekt kycklingfilé sallad och en "DeutschCoffee".

Kommunal polis

De heter "Kommunala polisen", men har som enda uppgift att transportera bort felparkerade bilar. Marknaden för felparkerade bilar i Poddan är oerhörd Man parkerar i korsningar, på trottoarer, på övergångställen o dyl. Männen iklädda kostym är de som fattar beslut vilka bilar som ska transporteras bort. Ovan bild är fotograferat från mitt kontorsfönster för några dagar sedan. De felparkerade bilarna körs sedan till en uppställnings plats och ägaren måste betala 80 Euro för att få loss sin bil. När beslutet att en felparkerad bil är fattat, finns det inget som kan få den kommunala polisen att ändra sitt beslut. Om man inte räcker över en 10 Euro-sedel och sätter fast den i en klämma på deras anteckningsblock förstås. Jag har sett det med egna ögon. Man kan också fråga sig varför de inte vågar att transportera bort de finare bilarna. jag menar då sådana bilar som Mercedes, Porsche Cayenne, BMW X6 och liknande bilar. Det verkar som om man har en dyr bil, kan man parkera hur och var som helst. Den kommunala polisen tar på sig sina skygglappar och åker till platser där vanligt folk parkerar fel istället.

På lördagen gick jakten efter låga röda Converseskor i storlek 37 vidare och det var bara att konstatera att det i Poddan inte finns några röda Converseskor i storlek 37. Svarta fanns dock på ett ställe. Nu är det bara en chans kvar och det är att åka till Bar och fråga Conversebutiken som finns där.

Jag hittade faktiskt oxfilé på Maxi, Delta City. Jag beställde två skivor, men fick svaret "allt eller inget". Jag valde "allt" och har nu 1, 8 kg oxfilé i kylen. På kvällens meny står det oxfilé med gorgonzolasås och Idahopotatis.

Valeri är ledsen. Han misstänker att han kommer få kritik i vissa frågor rörande strategi och motsvarande aktiviteter. För tionde gången berättade han för mig hur mycket han hade åstadkommit här i MNE.

Stresstålighet

Den andra snön har fallet på bergen runt Poddan.

Min rumskamrat Valeri har extremt låg stressnivå. En normal dag på kontoret då han inte har så mycket att gora, mår han som en prins. Han skrattar, skämtar och sjunger. Men så fort saker hopar sig för honom blir han tvär, som jag vet inte vad. "Hopar sig" för honom är när något oväntat ska utföras, något som inte ingår i de vanliga göromålen. Han är så rädd att få något oväntat att göra, så han inte öppnar sin mail. Ibland öppnas inte mailen överhuvudtaget, men oftast efter någon vecka eller så.
Utan att överdriva har de senaste veckorna inte varit så där jättestressiga och Valeri har följaktligen varit på ett strålande humör. Förutom när Miro ringer förstås. Blott Miros röst kan innebära att Valeris dag blir förstörd. I måndags fick Valeri mail från HQ. Mailet var "cc:at" till mig också. Jag öppnade och såg att man ville ha några kompletterande uppgifter om årets verksamhet. Eftersom jag inte kunde svara på frågorna och att mailet var adresserat till Valeri gjorde jag ingenting. Eftersom vi nu går på "sparlåga" trodde jag att han "tagit tag" i uppgiften och svarat. Men jag blev varse att så inte var fallet…….
Valeri satt på sin plats. Miro kom i rummet. Valeri var lugn och skämtade med honom. Han frågade sedan mig om jag har läst mailet från HQ. Jag svarade att det hade jag gjort. Vis av erfarenhet berättade jag inte vad mailet exakt innehöll. När jag var ny, förmedlade jag gärna informationer och budskap från olika håll. Men upptäckte ganska snart att den som fick skulden och massa frågor var jag, som bara återberättade vad någon annan hade sagt eller skrivet i något mail. Folk från "forna öst" har en förmåga att "skjuta brevbäraren" och inte den som kommer med informationen ursprungligen. Han frågade vad HQ ville och jag svarade att det var lite detaljer om verksamheten, men att det var bättre att han läste mailet själv. Han öppnade mailet och efter ha läst det högt tre gånger, reste han sig från sin stol. Vände sig mot mig och med stirrande ögon, axlarna uppdragna, armarna lätt utsvängda och sedan började samma visa som jag har hört många gånger tidigare:

"Vad tror man egentligen? Jag är ju här på kontoret från 07.30 till långt efter kontorstid och arbetar nästan varje helg. Blir man aldrig nöjd? Förstår man inte att man inte har tid och att det är mycket annat mycket viktigare saker att ta itu med än att svara på en massa dumma frågor. Jag har inte tid. Jag har inte tid säjer jag igen"

Håller man inte med i "latmantrat" genom att nicka och säja "yes" då och då, höjs hans röst ett steg och samma mantra upprepas igen ännu högre. Den här gången var jag förberedd och efter "latmantrat" var avslutat nickade jag medhållande och sa "yes". Reste mig sedan och försvann ut från rummet. Gick till köket och drack en kopp kaffe. När jag kom tillbaks till vårt rum, satt Valeri och mailade svar tillbaks till HQ. I svaret gick att läsa att han för tillfället var mycket upptagen och undrade om det var möjligt att lämna uppgifterna HQ efterfrågade i mitten av januari istället.
Och eftersom Valeri de senaste dagarna har skrattat, sjunget och skämtat har jag förstått att antingen har han inte öppnat svarsmailet på sin begäran eller också har han fått uppskov. Jag tänker inte fråga…………….

Converse

E:s foto från Kotor (21 nov).

Det var dags att köpa en Julklappar. Dottern önskar sig bl a ett par röda låga Converse skor i storlek 37. Det borde inte vara en omöjlighet att hitta här i Poddan, tänkte jag. Poddan är nog den stad som har mest "gympaskoraffärer", i förhållande till yta och antal människor, i hela världen. "Gågatan" i Poddan är ca 500 meter lång och har sju "gympaskor affärer". Sedan tillkommer de andra lite mer normala skoaffärerna också.
På vägen "hem" från kontoret till lägenheten tog jag omvägen via "Gågatan" och de många skoaffärerna, för att köpa de där röda låga Converse skorna i storlek 37. Jag gick in i den första affären och möttes av två expediter.

-:"Izvolte gospodina", sa den ena expediten.
-:"Do you have red Converse size 37?" frågade jag.

Hon svarade ingenting. Istället tittade hon på mig flera gånger nerifrån och upp. Jag kände mig besvarad och tittade om alla knappar i skjortan var knäppta eller om gylfen var öppen. Men allt verkade OK.

-:"Tridesetchest?" (37), frågade hon.
-:"Da", svarade jag.
-:"Crveni?" (röda), blev nästa fråga och hon tittade på mig med ännu större ögon.

Först då insåg jag att expediten trodde att det var jag själv som skulle ha de röda låga Converse i storlek 37.
Jag kände mig generad och förklarade att skorna var en present till min dotter. Hon gick till "Converse-hyllan" och letade. Efter några sekunder kom hon tillbaks. Hon skakade på huvudet och sa:

-:"Nema"

Jag tackade för mig och lämnade butiken för att bara gå över på andra sidan av "Gågatan" och in i nästa "gympaskor affär". Jag möttes av en manlig expedit och han frågade om han kunde hjälpa till. Bara för att undvika mera missförstånd, förklarade jag att min dotter ville ha ett par röda låga Converse skor i storlek 37. Han slängde en snabb blick på "Conversehyllan", skakade på huvudet och beklagade att det inte fanns några.
Efter ha besökt samtliga sju "gympaskor affärer" med samma nedslående resultat var "Gågatan" slut. På den korsande "Cafe' Kolestrolgatan" finns det ytterligare fem "gympaskor affärer". Jag besökte samtliga, men tyvarr inga röda låga Converse skor i storlek 37. Det närmaste jag kom var ett par röda låga Converse skor i storlek 41. Men det fanns vita, blåa, cerisa, flerfärgade, prickiga, randiga, svarta, beiga, höga, kängmodell, rutiga, med bubblor på Converse i storlek 37 men inga röda låga.
Efter allt spring ut-och in i affärerna klev jag vid 18.30-tiden dyngsvettig in lägenheten. Ringde hem. Dottern svarade. Jag berättade hur många affärer jag hade besökt och undrade om det inte gick bra med någon annan färg. Vilken färg som helst, bara inte röda låga Converse skor i storlek 37. Hon lovade att tänka på saken och återkomma med besked.