Uppdateringar

Fotot är från Becici från ovan och ni kan se hotell Splendid (det stora komplexet lite åt höger i fotot) och längst till höger hotell Tara (där vi bodde på vår grabbhelg).

Länge sedan var det, men jag har haft mycket att göra och många besök. Men jag vill gärna uppdatera lite vad som har hänt den senaste tiden:

Valeri berättade att kökorts inspektören hade ringt honom tidigt en lördagsmorgon. det var dags för Valeri att köra upp igen och utan någon som helst förberedelse Så en timme efter telefonsamtalet satt Valeri på sin motorcykel och "körde upp". Hur gick det? Jo den här gången så behövde körkortsinspektören endast fem minuter på sig för att konstatera att det gick mycket än senast. Trots att Valeri endast hade kört sin motorcykel från Cetinje till Poddan. Om Valeri var glad? Jo, han var mycket glad. Inte bara för att han klarat sitt körkort, utan också att han lyckats att förhandla sig till en garageplats i vår nya kontorsbyggnad. Garageplatsen kostade 20 Euro i månaden och det var ett fynd.

Som ni kanske redan vet så delar numera jag och Valeri kontor. Jag tycker det är kanon. Valeri är bara där nån timme varje dag så jag har rummet nästan för mig själv. Vad gör Valeri då?

Jo, han har så mycket att göra med att ordna garageplats, ordna körkort, ta foton till körkort, klippa sig, träffa vänner mm så han hinner inte med att arbeta. T ex idag så lämnade han vid 09.00-tiden och det dröjde några timmar innan han var tillbaks.

Jag satt och arbetade då det knackade på dörren. Jag hann inte säga "please" då Valeri öppnar dörren och skrattar så att han nästan gråter.

-:"Lars I must be crazy and so stupid. Im knocking on my own office door".

Personligen tror jag att "knackningen" berodde på att han inte visste riktigt säkert om det var där han skulle hålla till. Trots allt har han ju inte varit på "arbetet" så många timmar.

När de värsta skrattsalvorna hade upphört så berättade han att han var irriterad. Han hade tvingats att stå i kö för att bli fotograferad och sedan en ännu längre kö för att lämna fotot till körkortsmyndigheten.

Han fortsatte att beklaga sig att han hade så mycket att göra att han inte ens hade hunnit att packa upp sina två kartonger, som han hade med sig från flytten.

-:"Lars, I have so many things to do and have no time to unpack. ProbablyI have to go to the office during next week to unpack", sa Valeri med en suck och hoppades att jag skulle tycka synd om honom.

Förra veckan konferens på hotell Splendid, Becici med svensk expertis. Den här veckan utbildning med norsk expertis.

Vädret är bra. Dags temperaturerna ligger runt 25 grader och solen lyser. Gäller att passa på och njuta för snart kommer regnet.

Kommande helg väntar Kosovo.

Yamaha 200 kubik

Petrovac den 21 september. Utsikt över Budva.

Kom till nya kontoret vid 07.45 och såg Valeris och mitt nya kontorsrum. Det var kanon. Nu sitter vi båda i samma rum och har en kanonutsikt över floden Moraca och bergen i norr. Efter vårt morgon"deutsch" lämnade Valeri mig ganska snart. Han skulle åka till Cetinje och hämta sin nya motorcykel. Eftersom han inte har motorcykel körkort, frågade jag hur han skulle få den till Poddan. Han tittade på mig och svarade att han naturligtvis skulle köra själv. Eftersom han inte hade någon försäkring heller, spelade det inte så stor roll om han (mot förmodan) skulle åka fast.
Just nu i skrivande stund ca kl 12.00 den 22 september, åker en oförsäkrad motorcykel och en motorcyklist utan körkort på vägen mellan Cetinje till Poddan. Trots värmen är det inte helt omöjligt att "motorcyklisten" har en röd Colmar jacka på sig.

Jodå han kom tillbaks några timmar senare. Men nu med nytt problem. P-plats?? Hade inte tänkt på det. Han åkte till hans polare Miro och gömde motorcykeln under ett kamouflage nät.

I morgon hoppas jag att min förlorade vecka har kommit tillbaks. Om så, väntar konferens på kusten. Valeri är arrangör och då sparas det inte på "kulorna". Massor med folk från hela regionen möter upp.

Långhelg

18 -20 september
Fyra lediga dagar som blev i alla fall blev tre dagar utan att behöva gå till kontoret. Skönt med en extra dag i alla fall. Fredagen då alla andra var lediga på kontoret var jag på konferens. Det var nog bland det tråkigaste jag har upplevt. Ämnet var ointressant och de flesta "talare" höll sig inte till ämnet, utan "gnällde mest". Trots det fina vädret ägnade jag mig på lördagen att städa, tvätta och stryka. Förlåt Anna Anka, men jag hade ingen som kunde göra det åt mig. Nu är hela garderoben fylld med ny struket. För att göra Anna Anka ännu mer besviken så fortsatte jag sedan att handla mat själv för hela veckan. Vilket också innebär att jag måste laga maten själv.
Söndagen var vikt för kusten (trodde jag). Vädret var "kanon". Bara så där lagom. Inte för varmt. Inte för kallt. Utan bara lagom. Innan frukost satte jag mig på balkongen och började läsa boken "Jag dödar...". Den måste ha varit bra, för jag glömde bort tiden. Jag gick in och la mig på soffan för att läsa vidare. Det blev lite väl svettigt i solen på balkongen..
Några timmar senare vaknade jag upp i soffan. Boken låg över ansiktet. Bara att konstatera att jag hade somnat. Tittade på klockan och insåg att det var för sent att dra sig mot kusten. Tog en promenad och inväntade att klockan skulle bli 14.30, då fotbollsmatchen ManU – ManC startade. ManU vann och det ar bara att tacka Newcastle som lät Owen gå till ManU. Han avgjorde rättvist matchen i den 96 matchminuten. Mr Krister tycker att ManU alltid har sådan tur och tyckte vidare att om man vinner på övertid ska laget bara få två poäng istället för tre. Men för "hans" lag Everton, spelar det ingen roll. De tar ju inte så många poäng överhuvudtaget, oavsett om det är på ordinarie tid eller övertid.
Måndagen kom och äntligen kom jag iväg till Petrovac eller "kusten" som Sunkovic skulle ha sagt. Vädret var bara så där lagom igen. Kom till inte till ett helt öde Petrovac och gick till "Beach club". Satte mig ned i en solstol och hoppade sedan ned i vattnet. T o m vattnet hade en perfekt temperatur (ca 22 grader). Stannade vid kusten några timmar och åkte sedan tillbaks till Poddan.
Mitt i natten vaknade jag upp. Började räkna datum och dagar. Inne i mina räkneekvationer insåg jag att jag hade räknat fel på en hel vecka. Trodde att nästa konferens inte skulle gå av stapeln förrän kommande vecka och sedan att "mina" norrmän" skulle komma om två veckor. Jag räknade och räknade. Hur jag än räknade dagarna var det bara att inse att konferensen är den här veckan och "norrmännen" kommer på söndag.
Stressigt blir det, men det ar bara att gilla laget.
På kvällen åt jag Martinovic cevapcis, Heinz vita böner, tomat sallad och kupus. Det är nog min favorit just nu.

Flyttbestyr och öde stränder

Vi har flyttbestyr. Jag menar då kontoret. Man har kommit på att lokalerna vi har nu är för dyra och kommer flytta till en mindre yta. Personligen tycker jag det är ett riktigt beslut. För en tre årsperiod kommer man spara miljoner med kronor som kan användas för andra saker. Valeri blev inte glad. Han har ju tidigare varit ensam på sitt kontor. Nu tvingas han dela det nya kontoret med mig. Det innebar att Pedja och jag inte kommer att kunna fortsätta (tyvärr) vara diskussioner om ett "bättre" framtida Montenegro.
Flytten är väldigt bra organiserat. Alla möbler ska märkas med namn och allt löst ska vara nedpackat i kartonger senast torsdags eftermiddag. Kartongerna ska vara märkta med namn samt det nya rums numret.
Jag började förberedelserna för några veckor sedan och slängde massor av gammal bråte. Resterande materialet som fanns i mina hyllor fyllde jag i två kartonger och har nu enbart sakerna som finns på och i mitt skrivbord. Jag hade sparat en kartong och tejp, som var tänkt för de sista sakerna som jag har kvar.
Pedja har också packat det mesta. Montenegrin som han är orkade han inte hämta kartonger i receptionen utan tog den som jag hade sparat. "No big deal". Han hämtade en tejprulle och använde så att hälften av rullen blev kvar. När han sedan var klar med tejprullen la han den på mitt skrivbord precis bredvid "min" tejprulle. Vänligt förklarade jag att jag hade tillräckligt med tejp och således inte behövde den som han la på mitt skrivbord. Han låtsades inte höra, utan gick hem för dagen. Han orkade inte gå ut med tejprullen, trots att han passerade platsen när han lämnade kontoret. Nu är allt mitt nedpackat och även Pedjas saker är nedpackade. Men han lämnade en sak åt mig. Det var en 7-armad Jul-ljusstake och två små reservlampor tillhörande Jul-ljusstaken. Har inte sett Jul-ljusstaken tidigare, men nu står den här på mitt skrivbord. Jag vet inte om jag ska den till lägenheten och använda den närmare Jul. Jo, det gör jag nog.
Igår (tisdag) kom det svenskt besök till MNE. Det var en tidigare chef till mig som är här och deltar i konferens. Hämtade honom på flygplatsen och körde honom sedan till Budva.
Senast jag var på kusten var för ca tre veckor sedan. Då var det var fullt med folk och mycket trafik. När jag nu kom till Budva var det nästan "spöklikt". Nästan helt tomt på gatorna. Vissa hotell hade t o m stängt för säsongen. Jag åkte förbi Villa Sofija, där vi bodde de fem veckorna familjen var här. Villa Sofija var inte stängt och t o m några gäster satt och solade på terrasserna. När vi var där i juni/juli var det mycket trafik på gatan. Nu var gatan helt tom både på människor och bilar. Nu fanns det gott om P-platser och knappast några bilar sågs till.
Vi fortsatte sedan kustvägen söderut och jag såg att stränderna var förhållandevis välbesökta. Ingen trängsel precis men de var inte helt öde. Solen lyste och det var varmt. Började genast planera inför kommande helg att åka till Petrovac för att förhoppningsvis sola och bada.
Det positiva med flytten är att vi har fått ledigt kommande fredag och måndag. Ja, de flesta alltså. Valeri tyckte att jag skulle delta i en konferens på fredag. Under normala omständigheter skulle Valeri ha deltaget i. Men nu när "fredagen" blev ledig var han snäll och bad mig. Men vad gör det? Väderleksrapporten visar att det kommer bli fint väder den närmaste veckan och måndagen är ju också ledig.

Kanske vore något för Valeri.

-:"Jag ångrar att jag inte kontaktade polisen som ar chef for trafik sektionen är i MNE", sa Valeri plötsligt under var dagliga morgonfika med "Deutsch coffee",
-:"Jaså, vad då?" svarade jag men förstod vad det frågan om.
-:"Hade jag kontaktat chefen för trafikpolisen kunde han talat med den som jag körde upp för att få motorcykel körkort", fortsatte han med en suck.
-:"Det gick inte så bra eller........, Valeri?", frågade jag lite besvärat. Jag hade ju trots allt hoppats att det skulle gå bra för honom, så som han har övningskort både med och utan instruktör. Sedan är det ju bara "plus" att slippa hans tjat.
-:"Jo, det gick jättebra, men jag blev inte godkänd", svarade han överraskande och jag undrade tyst för mig själv hur han kunde tycka det gick bra. Valeri fortsatte:
-:Jag körde så bra som det bara gick och tyckte själv att allt flöt på bra. Klarade mina "åttor" och de andra övningarna som jag hade tränat på..
-:"Men jag fattar inte varför du inte blev godkänd, Valeri?, sa jag med lite högre röst och var faktiskt förvånad hur någon kunde bli underkänd om man har kört så bra.
Tankarna for snabbt genom mitt huvud. Berodde det på de "instruktörsfria" lektionerna som han tog på slutet. Jag menar om man tar lektioner ska man väl ändå ha en instruktör med eller....? Eller ville "körkortsinspektören" ha betalt för sitt godkännande. Var också en möjlighet. Här kan man få det mesta om man har pengar vill säja. Eller hade det inte gått så bra som Valeri tyckte.
-:"Jag gjorde allt som jag skulle och klarade allt jättebra. Men "inspektören" tyckte inte att jag hade kontroll över ekipaget", svarade Valerin och drack från sin "Deutsch".
-:"Ledsen, Valeri. Ska du fortsätta med lektioner eller har du gett upp nu?" frågade jag.
-:"Igår beställde jag en Yamaha 250 kubikare. Den kostade 3 500 Euro och om jag har tur får jag den nästa vecka", svarade han och log brett.
-:"Men du har ju fortfarande inget körkort, Valeri?", konstaterade jag.
-:"Nej, inte ännu. Men jag kommer få snart. Ska bara kontakta med vän, som ar chef för trafikpolisen före nästa prov. Då kan jag lova att det kommer gå bättre", avslutade Valeri med ett brett leende på sina läppar.

Dove Therapy

Ryggsäcken är kontrollerad och packad att allt som ska finnas – finns där. Efter tre nätter i rad med mindre jordbävningar så är nu "ryggan" preparerad. Den värsta jordbävningen uppmätte 4,5 på Richter och hade sitt epicentrum ca 20 mil söder om Poddan (i Albanien). Poddan själv skakade till lite natten till i tisdags, men den kom nog inte upp till 2 ens (tack och lov). Sedan dagen efter drabbades Albanien av ett mindre skalv igen.
Jag tror inte att det berodde på jordbävningar att mitt hår plötsligt en dag hade ändrat karaktär. Som vanligt kom jag till kontoret i tid. Min assistent Dragica kom vid 09.00-tiden och tittade som hastigast in i mitt kontor och hälsade med ett "Dobro Jutro". "Hastigast" var väl meningen, men efter ha lämnat mitt rum tvärnitade hon och kom tillbaks in. Hon log och började skratta. Hon pekade på mitt huvud och skrattade ännu mer. Hon forsökte säja något men p g a skratt i halsen fick hon inte fram ett ord. Jag fattade ingenting. Kanske såg hon att min ryggsäck var packad med kex och vatten. Hade jag glömt att stänga igen gylfen? Snabb koll. Nix, den var stängd. Var skjortan knappt "brännvin"? Nix. Stod mina ögonbryn åt alla håll? Med pekfingret strök jag mina ögonbryn och de var OK också.
Dragisas skratt dämpade sig lite och hon frågade mig:

-: But Lars, what have you done with your hair? It looks so…….hmmmmm "volumiues" and "big". Yes, "big and wide" is the right words".

Precis i samma stund kommer också min andra assistent Iva. Hon säjer "zdravo" och frågar Dragica varför hon ser så glad ut. Dragica behöver inte svara, då Iva frågande tittar på henne. Nar hon sedan ser mig börjar också hon skratta. Visserligen inte lika mycket som Dragica, men både högt och länge. Deras skratt smittade av sig på varandra och fortsatte. Några andra anställda på kontoret kommer till Dragisa och Iva för att höra efter vad som är så roligt. De får först ögonkontakt med "flickorna" och sedan tittade hastigt på mig. Deras blickar fastnar på mitt hår. De senast anlända känner jag inte så väl och med ett kvävt skratt lämnade de mitt rum. Min assistenter Iva och Dragica lämnade inte rummet, utan står nu och ler.
Jag går till toaletten och tittar in spegeln. Jo, visst var det så. Mitt hår hade blivet fruktansvärt stort och yvigt. Kom och tänka på att jag använde ett nytt schampo när jag tvättade håret tidigare på morgonen. Sedan gjorde inte saken bättre att det nästan var storm när jag promenerade mina 2,5 km till kontoret. Hur jag än försökte trycka ned mitt hår reste sig det ännu mer. Håret på sidorna var som hyllor som stod rakt ut. Håret högts upp på huvudet låg i en stor oformlig massa och så fort jag rörde mig var det som om någon sekund försenat "håret följde efter" mina kroppsrörelser.
Jag förklarade för Dragica och Iva att jag hade provat nytt schampo, men att använda det igen var mycket liten. Dragisa trodde håret var permanentat och att jag var tvungen att klippa bort det.
Idag har håret återfått sin ursprungliga form och schampot är slängt.
Dragica kom till kontoret i vanlig tid (alltså 30 minuter för sent, som här i MNE faktiskt är i tid???????). Hon tittade på mig och sa:

-:"Lars, today you look normal again. Yesterday was just, how to say, "to fluffy"….ha ha ha ha" och lämnade mitt kontor och gick in till sig.

Akta er för "DOVE Therapy".

Tillbaks i Poddan

Jag blev lite överraskad när jag upptäckte att planet flög på låg höjd och passerade landningsbanan vid Poddans flygplats. Planet flög vidare ut över Skadarsjön och sedan på ännu lägre höjd plötsligt gjorde en tvär sväng och sedan riktning tillbaks men mot "fel håll" till landningsbanan. Någon minut senare landade vi och när jag kom ut ur planet så förstod jag anledningen till vår lilla omväg. Det var visserligen sol, men full storm.
Passerade passkontrollen med "jet-fart" och min gråa väska kom på bandet och var snart lastad på vagnen. Den här gången innehöll väskan fyra burkar kokosmjölk, curry pasta, sex burkar Heinz vita bönor, två Zoega kaffe (skåne rost), fyra påsar med krossad linfrö, Sensodyn tandkräm, Resorb, tandpetare i plast, fryspåsar och till sist lite klädes persedlar.
Kom och tanka på Gene som var snäll och tog hem två en kilos burkar med lokal honung åt mig. En honung med kastanjesmak och en med timjanssmak. Genom att låta burkarna stå upp och ned under två dagar var jag säker på att locken var ordentligt fastskruvade. Även om de skulle läcka hade jag virat in burkarna i en plastpåse. När Gene sedan väntade på sin väska på Arlanda kom den inte. Han anmälde den försvunnen. Efter fyra dagar fick han tillbaks sin väska. Öppnade den och fann att innehållet inte bara luktade kastanjehonung, utan också att kläderna var in kletade med samma smörja. Plastpåsen var borta och det ena locket var inte riktigt påskruvat. Även om det hade varit en viss turbulens under Genes och Mr Sunkovics hemresa var nog inte det den riktiga orsaken till läckaget. Troligtvis blev väskan röntgad och man upptäckte burkar med vätska. Sådant måste ju kontrolleras, vilket säkert gjordes. Bara för att vara riktigt säker att väskan inte innehöll några explosiva saker, tog man också tillvara på Genes snusdosor. Så nu går det nog någon säkerhetsansvarig på Budapests flygplats med en jätteprilla under lappen.
Martin var och hämtade mig. Körde mig till lägenheten och det var nog tur att man hade stängt alla fönster innan jag åkte hem till Sverige. Det var ännu blåsigare och att vistas på balkongen var inte att tänka på.
Jag packade upp väskan och gick sedan till restaurang Laterna och åt en pizza. Har faktiskt inte ätit pizza sedan juni månad och den köptes i den gamla lanthandeln i Visinge.
"Diablo" hette Laternas pizza och utöver tomatsås och ost så hade man på kryddstarka korvar, skivad färsk vitlök och starka pepperonis. En "8:a" på skalan.
Vanligtvis gillar jag inte lyckliga slut i filmer eller böcker. Troligtvis som sista personen i Sverige har jag nu sett "Män som hatar kvinnor" och tycker att det var en kanonfilm med bra slut. Jag har alltid haft uppfattningen att böckerna är mycket bättre än filmerna som har gjorts efter ursprungsboken. Den här filmen var nästan lika bra som boken och karaktärerna var precis såsom jag hade tänkt mig dem. En kanonfilm, tycker jag och den får "5 minus" av 5 möjliga "pirater". Minuset beror på Ewa Fröhlings mindra bra insats när de möttes i Australien. Men hon repade sig till mötet med Sven Bertil Taube. Nu är jag tillbaks här och det är vardag igen.