"Looking for Eric"

Det är alltså den här poolen som är Nikicas nya hem.

Jag kände att jag var tvungen att ge ut till Plavnica för att se om flodhästen Nikica hade det bra. Efter varit och handlat lite mat till kvällens middag gick min färd till resorten Plavnica. Den här gången kom jag fram. Förra gången jag åkte dit var det översvämningar och den smala vägen låg under vatten. Nu var vattnet på vägen borta, men att det fortfarande är översvämningar i området ar det inget tal om. Resorten Plavnica är inte sig likt så här på vintern. Det är massor med vatten och flodhästen hydda hade nästan tippat omkull. Stängslet runt Nikica hydda var inte heller i bästa skick. På sina ställen hade det fallit ihop. Jag tittade in i hyddan för att få skymt av Nikica, men inne i hyddan fanns bara en massa halm. Mina steg gick mot poolen, men den hade spärrats av. Blev informerad att poolområdet var tillfälligt stängd och man visste inte när man kunde öppna igen. Min tolkning av avstängningen var att Nikica går omkring i poolen och det vill man nog inte visa för allmänheten.
I fredags var det dags för "Thanks Good Its Friday (TGIF)" igen. Guinnessen var slut, men vad gjorde det när det fanns kalla Niksisco öl och Jamesons whiskey. Stämningen var kanon och alla vara glada. Det skojades friskt hela tiden och skrattsalvorna avlöste varandra. Vid 20.00-tiden höjde man volymen på musiken och då vet vi att det var dags för oss "gamlingar" att lämna pub:n. Jag hade inte samma besvär med mina nya MBT-skor den här gången, även det nästan känns som att åka skridskor. Om ni köper MBT-skor, råder jag er att ta det väldigt försiktigt när det är halt. Det väldigt lätt att halka omkull. Upphöjningen under skon är av rent gummi vilket gör det väldigt lätthalkat.
I lördags tittade jag på den engelska filmen "Looking for Eric", med bl a Eric Cantona. Efter en timme in i filmen var jag nära att stänga av. Manchester dialekt är inte direkt den lättaste att förstå och handlingen var väldigt dyster. Det skreks och ordet "f--k" har nog aldrig skrikets så många gånger under en två-timmars period någon gång tidigare. En ensamstående far i med sina två pojkar i 20-årsåldern. Hans pojkar var arbetslösa och den ene av dem kom i kontakt med en kriminell organisation, som gjorde livet surt båda för pojken och resterande delar av familjen. När pappan funderade hur livet hade blivet, dök plötsligt Cantona upp (i fantasin). Cantona gav honom goda råd, samtidigt som man fick se härliga mål gjorde av just denne "kejsare" Cantona. Filmen hade visserligen ett amerikanskt slut, men den sista timmen var helt strålande. Filmen får "tre Cantona av fem möjliga" samt ett extra + för skådespelarinsatserna av de för mig helt okända skådespelarna.

Svenskt besök

29 januari 2010
Jag har haft svenskt sällskap i några dagar och det har varit kanon. Vi har arbetat och ätit gott (minst sagt). Luncherna har bestått av grillad kyckling file’ med kupus (vitkål) eller Slane Palecinke(friterade pannkakor innehållande ost och skinka med graddfil och ytterligare lite riven ost) Jensa åt Popeci (friterade kalvköttrullar innehållande ost och rökt skinka och för att bara höja kolestrolhalten lite serveras dom med ngt slags gräddfils liknande sås) med pommes frites två gånger
Inför Jensas besök jag hade beställt hotellrum. Hotellet är visserligen litet, men rent och prisvärt. Det ligger förresten vid köpcentrat Delta City, vilket också är en fördel. I måndags när vi kom till hotellet blev jag nästan chockad. Efter ha checkat in och lämnat Jensas pass hos receptionen var det dags för honom att gå till hans rum. Temperaturen i rummet var mindre än 15 grader. Jag kände på elementet och det var glödhett. Troligtvis är inte isoleringen den allra bästa i dessa montenegrinska byggen. Enkelrum var beställt, men i rummet fanns tre sängar och tur var väl det. Filtarna tillhörande de andra sängarna i rummet kom väl till pass. Efter 10 minuter i ett rum med sådan låg temperatur, så kan jag lova er att man är genomfrusen. Jag vet inte hur han klarade av det, men han bodde där i tre nätter utan något som helst gnäll om att det var kallt.
Idag (torsdag) var det dags för honom att åka tillbaks till Sverige. Hämtade upp honom utanför hans hotell och körde honom till flygplatsen. Vädret var inte det bästa. Snö i luften och runt "nollan". Var lite orolig att "hans" plan inte skulle kunna landa., då flygplatsen stängs då termometern närmar sig noll grader. Men det landade och efter någon halvtimme lyfte i riktning mot Belgrad. Välbehållen i Belgrad fick han reda på att planet från Belgrad till Munchen skulle bli försenat, vilket medförde att han inte skulle hinna med "Götebergskärran" från Munchen. I skrivande stund vet jag inte hur det har gått för honom och hans hemfärd Det kanske blev en övernattning i Belgrad iaf
Vädret i Poddan är grått och kallt. Solen som lyste förra veckan är nu ersatt med ett tjockt molntäcke och något slags snöblandat regn, som kommer ned dimpande då och då. Enligt väderleksrapporterna verkar det kalla och mulna vädret ha kommit för att stanna i några veckor. Men det gör inte så mycket. Bättre att vädret är lite dåligt nu än att kylan och snön kommer den senare delen av februari. Då är det ju sportlov och delar av familjen väntas komma på besök.
Valeri är i toppform. Hans arbetsinsatser går för tillfället på sparlåga. Livet leker tycker han. Lönen har betalats ut och Valeri upptäckte att den hade höjts. Nu väntar jag på att Valeri ska be mig följa med på en promenad. Jag är ganska säker på att vi kommer hamna på ett galleri och att han kommer köpa en tavla. Frågan är bara vilken???????????

Herceg Novi

Har inte hunnit skriva något, men passar på att visa en bild från ett vackert Herceg Novi. Jensa och jag åkte till Herceg Novi, som trots vinter var lika vackert som vanligt.

Nu är det dags att åka till rest Pecanjara och äta Popeci.

På skalorna.......

En riktig "innehelg" med städning, tvätt, bokläsning, handlade mat, slappade, bio, dvd och god mat kan man nog sammanfatta den här weekenden. Inget besök på "Irish" (Four Lepricorns), vilket var bra. Jag behöver nog ytterligare lite inkörning i de nya skorna.
Fredagskvällen avnjöts med oxfilé och ugnsbakad potatis samt ett eller två glas Procorde. Till lördagsmiddag hade jag planerat att laga en "satay" med fläskkött och äggnudlar. Trots fyra besök i olika "super marketer" hittade jag inga äggnudlar. Det fick bli en färdig "satay" och fläskött med ris, som inhandlades under min ledighet (satayen alltså) i Sverige istället. Söndagsmiddagen var helgens "höjdare". Nämligen pannbiff, stekt lök, gräddsås och kokt potatis. Hur gott var det på "pannbiffsskalan"? Jo, "fem pannbiffar av fem möjliga".
Jag hann läsa ut boken "Hypnotisören". En bra bok med ett fantastisk spännande slut. Kan tänka mig hur slutet skulle se ut på film. På "ögonskalan" får boken "fyra ögon av fem möjliga".
Jag hann med att gå på bio. Valde en komedi med John Travolta och Robin Williams. Den hette "Old dogs" och handlade om två gamla kompisar som också var kompanjoner i ett framgångsrikt företag. Plötsligt får den ene av dem (Robin Williams) reda på att han har två barn, som hade hunnit att fylla sju år. Vad ska han välja; barnen eller fortsätta sitt arbete med allt för långa dagar och ingen tid att ta hand om sina "nyvunna" barn. Filmen var amerikansk och ni kan kanske tänka er hur den slutade. I vilket fall som helst hade filmen en del roliga scener och "golfscenen" fick mig att skratta högt. "Old dogs" får på "pappa skalan "två pappor av fem möjliga".
Jag hyrde också DVD-filmerna "Fake identity" med Val Kilmer och "The men that stared at goats" med George Clooney, Jeff Bridges, MacEwan och Kevin Spacey.
"Fake identity" var en förvirrande historia där Van Kilmer av någon oklar anledning oupphörligen jagades av olika personer. Han hittades och togs till fånga flera gånger . Av ännu mer lustiga anledningar släpptes han hela tiden fri, så att en ny jakt kunde påbörjas av samma personer som hade släppt honom. En film som man kan vara utan och med ett amerikanskt slut. På "jaktskalan" får filmen "två jakter av fem möjliga" På "förvirrande skalan" får den "fyra av fem möjliga förvirrningar".
Helgens höjdare var filmen " The men that stared at goats", som på "getskalan" får fyra getter av fem möjliga". Filmen hade en viss sanningsbakgrund. Den handlade om några "Jedi soldater" i Irak, som hade och tränade upp sina övernaturliga krafter. Jeff Bridges var fantastisk som "Jedi soldaternas" uppfinnare och befäl. Clooney och MacEwan gjorde bra ifrån sig också. En film absolut värd att se och om "hälften" av filmen vore sann vore det vara helt otroligt.
Nu är det måndag och idag får jag svenskt besök. Jensa kommer hit och ska arbeta i några dagar. Kanoners…..

Nikica är tillbaks

Fotot från Budva

http://www.balkantravellers.com/en/read/article/1696

Ovanstående länk kan ni läsa lite mer om Nikica.

Det var faktiskt min assistent Ana som kom den goda nyheten att Nikica var tillbaks i Plavnica. Mycket riktigt hade ägaren rätt. Nikica kommer tillbaks när han är hungrig, sa han för någon vecka sedan och det gjorde den också. Ägaren och personalen på resorten passade på att slänga ned lite bröd, gräs och växter i den nästan tomma poolen och Nikica tog sin tillflykt dit. Det står av förståliga skäl inte i artikeln. Eftersom poolen ligger högst inom resorten har inte översvämningen nått dit. Nu går flodhästen Nikica i samma pool som jag och 100-talet sommargäster brukar bada i. Svårt att tänka sig att poolens vatten nu är full med hö, gräs, bröd, smutsigt vatten och flodhästens avföring. Jag måste överväga mina framtida besök till Plavnica.
Jag fick också reda på att Nikica inte är en "han", utan en hon. Från början köptes det två flodhästar till resorten. En hane och en hona. Tanken var att de skulle trivas och få barn. Men Nikica hade andra tankar. Hon tog helt enkelt livet av sin "man" och är numera en lycklig änka, som normalt satt har ett ganska behagligt liv på Plavnica. Lite långtråkigt kanske, men bra. Nu är hon fast i en två meter djup swimmingpool och jag har ingen aning om hur man ska få upp henne.
Valeri och jag äter oftast lunch tillsammans. Efter våra matintag, vill han alltid promenera inne i de centrala delarna av Poddan. Jag lär mig aldrig. Under våra promenader hamnar vi alltid utanför någon slags sportaffär, där de säljer Colmar artiklar. Förra veckan köpte han Colmar strumpor och idag var det dags för en Colmar mössa. Inget annat duger nuförtiden.
Reorna har börjat. Eckö-skor (inte att förväxla med Echo) som har kostat 100 Euro är nu nere på 25 Euro. Fina Adidas gympaskor som tidigare har kostat 100 Euro är nere på 30 Euro.
Jag köpte faktiskt ett par Eckö-skor till sonen S1. Hittade ett par vita med gröna detaljer, som liknade ett par gamla hederliga Adidas Stan Smith, om ni kommer ihåg. Jag tog med ut- ställningsskon till kassan och bad att få ett par i storlek 43.

-: "Vashe" (uppfattat), sa expediten och gick in på lagret. Efter någon minut kom hon tillbaks med en skokartong. Hon visade mig kartongen med en liten påklistrad lapp där det stod "Size 43". Samtidigt pekade hon på "43" och utbrast frågande:
-: "U redo?" (Ok).
-: "Da da" ( ja ja) svarade jag. Betalade 25 Euro och lämnade affären nöjd med mitt fynd.

När jag lite senare "Skypade" med frugan befann sig S1 i närheten. Jag frågade om han ville se skorna jag köpt till honom. Det ville han. Jag hämtade kassen och tog ur kartongen från kassen. Öppnade kartonglocket och tog tag i skon. Höll upp den framför datorns kamera. Nu visade det sig att skon jag höll i min hand var inte den som liknade "Adidas Stan Smith-skon", utan visserligen en Eckö-sko, men med mönster på. Det var väl inte hela världen, men S1 har redan ett par liknande.
S1 var ändå glad för de nya skorna, men jag hoppas att den där "Adidas Stan Smith skon" finns kvar så att jag kan byta eller köpa dom också.

MBT skor

Kanske den flodhästen simmar runt någonstans under molnen. Den är i alla fall inte tillbaks. Valeri och jag spekulerade i om den kan ha rymt till Albanien. Der är ju bara att simma ut från Plavnica och sedan lite åt höger och sedan rakt fram i några mil. Undrar vad Albanerna skulle tro om det dyker upp en flodhäst ur Skadarsjön.

Jag har hunnit att fylla år och har nu uppnått en ålder av 55 år. Fick en present förskott. Det var ett par MBT-skor. Skons sula kallas för "massai" och har något med det afrikanska folket att göra. Sulan är inte rak utan bananformad. De ska vara bra för ryggen och enligt apotekspersonalen kunde de första gångerna kännas lustigt att ha dem på sig. Man skulle börja lite försiktigt och ha dem på några minuter. Jag testade redan första kvällen. Känslan var att man hade en stor rund sten rakt under foten. När man stod rakt upp vickade jag fram och tillbaks. Jag kände sig som en sådan där leksaksfigur som om man petar på och hela tiden ställer sig upp igen. Att promenera kändes också lite lustigt i början. Det kändes ungefär som en liten gungstol på varje fot. Men nu har jag faktiskt skorna på mig inomhus också.
Det slutgiltiga testet av skorna inträffade mig lite ofrivilligt. Efter fredagens Irish pub besök, kan jag bara konstatera att fyra Guiness och en Loza är inte att rekommendera. när man är nybörjare på MBT-skor. När vi kom ut från "Four Lepricorns" tittade Martin på mig och undrade om det hade varit "något" fel på Guinessen. Jag kunde inte stå still utan gungade lite lätt fram och tillbaks. Jag förklarade för Martin att jag hade fått nya skor med "bananformad" sula och att det var troligtvis anledningen till mitt något ostadiga stående och trippande gång. Jag försäkrade att det absolut inte berodde på Guinnessen och Lozan att gången minst sagt var lite hoppande, vinglig, studsande, ostadig och osäker utan det berodde på mina nya MBT-skor.
Martins svar, vars engelska i vanliga fall, minst sagt inte är den mest förståliga. Men den här gången fanns det inte utrymme för något missförstånd. Hans svar var kort och gott: "Sure, Lars".

Kl 07.00 på lördagsmorgonen vaknade jag av en kraftig smäll. Smällen var så kraftig att hela huset skakade. Efter någon minut kom en smäll till och huset skälvde till en gång till. Det lät som två jättestora stenblock slogs ihop med en väldig kraft. Jag somnade om och när jag någon timme senare vaknade igen trodde jag att "smällarna" var en dröm.

Idag läste jag i tidningen att staden Niksisc, ca 3 mil från Poddan, hade råkat ut för en jordbävning en fyra på skalan. Tur att man har ryggsäcken packad.

Tillbaks och ingen flodhäst

18 januari 2010

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6417164.ab

hittar ni anledningen till att jag har varit på flodhästjakt. När jag under inflygningen till Podgoricas flygplats tittade ned mot marken och upptäckte effekten av de senaste veckornas översvämningar landet har drabbats av. Skadarsjöns vatten var nu bara några 100 meter från flygplatsen och flertalet hus i närheten var drabbade. Jag kunde väl inte ana att flodhästen Nikica skulle ta tillfället i akt och lämna sin hydda. Men det gjorde han och i skrivande stund har han inte kommit tillbaks.
Flodhästen ägs av samma person som äger resorten Plavnica. När resorten öppnades fanns det två flodhästar där. Ägaren ville ha två flodhästar och således köpte två stycken, som han sedan fraktade från Afrika till Montenegro. Tyvärr avled en av flodhästarna ganska snart, men Nikica trivs, även om han tillbringar några dagar om året i en omgivning som inte påminner mycket om där han ursprungligen kom ifrån. Jag har ett foto på Nikica från ett vintrigt och översvämmad omgivning, men jag kan tyvärr inte bifoga in den här bloggen. I morgon kanske..........

Ägaren till Nikica fick frågan om varför han ville ha flodhästar som husdjur. Oförstående tittade han upp på journalisten som fick svaret: "Varför inte?"
Ledigheten hemma i Sverige gick fort. Inte för fort utan bara fort. Jag är ju inne på "spurten" och det gjorde inte så mycket att tiden hade rusat iväg. Det var skönt att fira en Jul med snö och kyla bland släkt och vänner. Julfirandet (både lilla och traditionella Julafton), släktträffar, Nyår, ishockey, tandläkarbesök och naturligtvis Hagbytippen hanns med.
Julhelgens absoluta gastronomiska höjdpunkt var min sons S2 ugnsbakade kalkon med alla tillbehör, som avnjöts på Juldagen. På fågelskalan får den "10 av 10 möjliga fåglar". Trodde inte jag skulle tycka om kalkon, men motvilligt lät jag mig övertalas av S2 att köpa fågeln och den var verkligen "super dobro".
Min vän Mr Krister har alltid talat väl om Austrian Airlines. Han har jämfört med det ungerska flygbolaget Malev, som han tycker alltid drabbas av förseningar. "Austrian" blir aldrig försenat, som han uttrycker sig.
Dom då om min förvåning efter ha checkat och kommer fram till "Gate 11, där "Austrian" ska avgå kl 10.10 ifrån, står på monitorn "New information 12.20". Den "nya informationen" kom och jag kunde läsa att planet skulle bli fyra timmar försenat. Det innebar att "Austrians" plan från Wien till Poddan skulle hinna lyfta från Wien innan jag kommit dit. Mycket riktigt hade "kärran" gjort det och jag ombokades till en ny flight dagen efter. "Austrian" försåg mig med hotell, lunch, middag och frukost.
Efter 24 timmars försening kom jag till kontoret och möttes av Valeri, Martin och de andra och det kändes bra att vara tillbaks.

I morgon kommer en blogg om mina nya skor.