Mail problem

Hur kan man bara gora sa har.

Jag trodde i min enfald att det som hande mig i fredags bara kunde handa har i MNE. Men det finns korkade manniskor hemmavid ocksa.
Alltsa: i fredag sa kunde jag inte logga in pa min mail adress fran skolan hemma i Sverige. Jag har haft mail adressen sedan mars 2002 och sparat manga viktiga adresser och annat. Jag tog kontakt med Telia som svarade att "postmasteren" hade sagt upp mitt abonnemang. Vem ar "postmastaren" da? Finns han hos er eller hos min arbetsgivare? blev min foljdfraga via Telias hemsida. Svaret var val inte direkt overraskande - det var ngn hos min arbetgivare som hade sagt upp mitt mailkonto. Igar fick jag tag i en vanlig (mjitt prickar over a) prick, som lovade att hon skulle gora allt vad som stod i hennes makt for att fa tillbaks min adress. Men forst sa maste man spara arendet och hitta VEM som sa upp mitt mail konto och sedan arrangera att jag far ett nytt. Men det trakiga ar att det ser inte ljust ut att adresser, mail korrespondens betraffande privat arbete och redaktor av min bok kommer finnas kvar.
Jag tror mig redan veta vem/vilka det ar som ar sa korkade men jag avvaktar att beratta tills jag har fatt det bekraftat.

Men annars salyser solen och det ar varmt.

Parkeringsbekymmer

Idag ar det varmt. Sitter pa hotell i hotell Tara i Becici. I aulan pagar en utbildning pa italienska och serbiska. Jag forstar ingenting men maste vara har iaf. Men det gor ingenting, eftersom jag for tillfallet bor "nastgards" met Tara hotel.

Igar vaknade jag upp att regnet slog mot rutan. Nej, inte en dag till med daligt vader tankte jag och tankarna for till mina "nara och kara" som fortfarande lag och sov.
Jag gjorde i ordning frukost och gick ut pa terrassen. Regnet oste ned och det var morkt nastan sa langt ogat kunde na. Men soderut sa var himmlen lite ljusare.
Stamningen var val inte alltfor uppat under frukosten. Jag foreslog att vi skulle ta bilen och jaga solen och det tyckte de andra ocksa.
Efter avslutad frukost bar det ivag soderut. Vi passerade Sveti Stefan, Petrovac, Canj och Bar. Efter Bar sa kommer Ulcinj och sedan den albanska gransen. Vi var inte riktigt forberedda pa att resa in i Albanien sa Ulcinj fick racka och dar sa lyste solen. Hittade till "Veliki Placa" (=stora stranden) och hittade bra platser att spendera dagen pa. Vi hade hittat solen och varmen. Vagorna var stora och vattnet rent. Helt underbart.
Jag laste ut boken "Hetta"av Lee Child. Den var val sa dar tycker jag. Men kommer ge mig pa ytterligare en av samma forfattare snart.
Pizza till lunch och sedan efter ytterligare nagra timmar pa stranden tillbaks till Becici dar det regnade, som snart slutade'
Jag hittade ingen P-plats. Spelade upprord infor "repaflickan" och hotade lamnade stallet om inte man kunde lova mig P-plats. Bara for att protestera parkerade jag bilen pa tvaren bakom de andra bilarna pa deras P-plats. Efter nagon minut sa kom "spindelbilen". Det ar den bilen som lyfter bort felparkerade fordon och fraktar dom till nagon undanskymd avstallningsplats. Jag sprang ut till bilen. Dottern och hennes kompis tog fram sina kameror for de trodde nog att det har skulle bli roligt. De borjade fotografera foraren av "spindelbilen" och polisen som satt bredvid. Foraren och polisen blev sa glada att de stannade upp, tittade in i kameran och log. Jag hann att kora ivag med bilen och gomma mig. Efter ca 30 minuter hade jag hittat en mindre samre P-plats och stallde mig dar.
Lite senare kom agaren till Sofija till mig och lovade att fran imorgon (idag) sa kommer det finnas plats for mig. Vi far val se.
Idag sa ar det 27 grader fuktigt varmt och det ar skont. Matte det halla i sig.

Lördag

Första lediga dagen med familjen och solen visade sig. Efter frukosten åkte vi och hämtade en kompis till dottern. Hon kom med flyg till Tivat. Efter hennes ankomst åkte vi till den fantastiska lilla staden Perast. Vi hittade en strand som kanske i ordet strand inte direkt är en "strand" utan mer en cementerad smal liten remsa, som hade satt ut ca 25 solstolar på. Utsikten var fantastisk. Framför oss hade vi den konstgjorda ön dit alla sjömän någongång i sitt liv ska besöka och ytterligare en ö där ett ortodox kloster finns. Solen gassade så där jätteskönt och vi var fem personer på hela "remsan. Det var vi fyra och en man med kinesikt utseende Vi badar och bara njuter av lugnet.
Efter ca två timmar så ser vi en folksamling gående närmar oss. Nästan samtliga hade små ryggsäckar och hade blond eller grått hår. De kom närmare och närmare. Några av dom passerade oss och tittade lite lustigt på oss. Från att ha varit fem personer på den lilla "remsan" så räknade jag att det att vid det här tillfället var ytterligare 27 personer. Det började bli trångt men vi hade ju våra stolar som vi hade hyrt.
Till min stora förvåning så upptäcker jag nu att samtliga nyanlända var svenskar. Otroligt. De tog av sig sina kläder och bytte tillbadkläder. Badade, skrattade och njöt av solens värme. I den här lilla staden och på den här mikrostranden har det nog aldrig varit några svenska tidigare och just vid det här tillfället så befann sig 31 svenskar och en kines!!!!!!!!!!!!!!
Lika plötsligt som "svensksvärmen" hade kommit så försvann de. Min fru hann med att fråga hur du hade hittat hit och fick svaret att de var svenska turister från Herceg Novi. De hade varit här i nästan två veckor och det här var första soliga dagen. P g a det dåliga vädret hade man taget en båt utflykt som stannade i Perast och eftersom vädret var så bra så passade man att bada. Det var ju kul. Speciellt när de lämnade. "Kinesen" satt och tittade också. Han var minst lika förvånad som oss och tittade åt vårt håll, nästan lite förskräckt. Eftersom detta lilla paradis inte är så där jättekänt så blev vi också lite förskräckta.
Men efter en timme så lämnade de lika snabbt som de kom. Nu var vi ensamma igen. Ja alltså vi fyra svenskar och den ensamma kinesen.
Kinesen lämnade sin solstol och hoppade i vattnet. Jag tog på mina badskor och började vada ned i vattnet. Det var inte så direkt jättevarmt men bara så där lagom svalkande. När vattnet hade kommit till midjan så tittade jag åt kinesen som log åt mig och plötsligt frågar på rikssvenska:

-"Tycker du det är kallt?"

Hans fråga blev dagens andra "chock" och så jag svarade bara "ja" utan att tänka på att denne kines kunde svenska.
Kinesen lämnade strax efter och jag gick upp i vattnet. Satte mig i solstolen och filosoferade att man inte ska det för givet att man är ensam med svenska språkkunskaper på platser där man minst anar att det finns några som förstår.

Regn, mulet och inte sa varmt

Tyvarr verkar det som om jag inte kan ladda upp nagra foton pa kontorets dator, men kommer lagga in nagra sa fort jag far tillfalle.

60% har nu varit har i tre hela dagar. Solen har lyst med sin franvaro vilket medfort att tempraturen bara har kommit upp till 20 grader. I de svenska tidningarna kan man lasa att vadret ar kanon hemmavid och det maste vara skont for de som ar i Sverige.
Men vad gora har nere da? Det ar bara att gilla laget och forsoka gora det basta av situationen. T ex aka till Poddan och shoppa pa Delta City. Reorna har inte borja an, men de kommer snart igang.
I vaderleksrapporten kan man lasa att det det kommer bli battre idag (torsdag) eller allra senast fredag. Jag har dock varit inne och tittat pa de internationella vadersajterna och de har en annan uppfattning om hur vadret kommer att bli.
Jag har nu blivet en "pendlare" ocksa. Jag kor 10 mil om dagen och det ar stressigt varre kan jag lova er. I morse sa startade jag fran Becici kl 07.00 och vagarna var nastan ode. Men redan efter 3 km sa far jag en liten bil som haller en hastighet av 50 km/tim framfor mig. Eftersom vagen slingrar sig utmed kusten sa ar det kurvigt och kuperat vilket som gor det sa gott omojligt att kora om (for oss icke montenegriner alltsa - for de inhemska saknar nog "konsekvenssinnet). Efter att ha sallskap med Roy i ca 2 mil sa tar jag av och kor tunneln mot Poddan. Efter tunneln sa ar det 5 km motorvag och da ska alla om alla. Efter motorvagen sa atergar vagen till normal montenegrinsk standard och den fortsatta farden mot Poddan atergar till mellan 30 - 50 km/timmen.
Framme vid kontoret sa har jag hittat en anarkistisk P-plats. Det innebar att nar man parkerar sin bil sa maste man parkera pa ett sadant satt att man har en alternativ vag att lamna sin "ruta". Igar var jag inparkerad. Hur kan man parkera en sin bil ca 1 m rakt bakom en annan bil som har andra bilar parkerade bade pa hoger och vanster sida???? Jag lyckades med konst- stycket att med en millimeter i marginal ta med dig darifran. Beteendet tyder pa en helt avsaknad av konsekvenstankande eller om man ar sa "slipad" sa man kan kalla det for montenegrinsk millimeterplanering.
Klockan ar nu 09.50 och jag ser genom fonstret att solen tittar fram. Hoppas den gor det pa kusten oxa och hemma hos er i Sverige.

Vilken dag..................

Highway Zagreb - Makarska.

Några dagar framover kommer det bli bloggar utan prickar over bokstaverna a, a och o.

Astrid sa att vi skulle köra höger, korsa rondellen och sedan tredje avfarten. Bara for att vara tydlig sa upprepade hon "tredje avfarten" precis nar vi befann oss dar. Ut pa motorvagen mot Zagreb med Maribor i backspegeln. Klockan var 08.00 och vi hade haft en fantastsikt kvall med vara slovenska vanner.

Astrid raknade ut att vi skulle kora de 80 milen pa ca 10 timmar och vara framme ca 16.00. Det var ju kanon sa med lite raster och mat sa omvandlade jag Astrids uppskattning till 17.00.

Motorvagen borjade strax utanfor Zagreb och nu skulle det ga undan. Tillaten hastighet var 130 km/tim och vagen alldeles nybyggd. Mataren kom upp till 130 km och CD-boken spelades upp.

Efter nagra timmar sa var det dags att tanka. Man ska ju aldrig kora under halv tank sa bilen fylldes med nytt bransle. Ut pa den nya fina motorvagen och snabbt sa narmade pilen de tillatna 130 km/tim.

Efter fyra timmars korning sa blir det plotsligt ko. Vi avslutar "boken" och staller in 92,1 pa radion, men bara kroatiska fanns att lyssna pa dar.

Vi var fast. Vi var stilla. Vi var som fragetecken. Vi har tre filer med bilar som bara stod stilla sa langt ogat kunde se. Sakta sa borjar kon krypa fram och med krypa sa menar jag krypa. Jag pastar att vi under 2,5 timmars tid fardades ca 15 km och sedan sa var motorvagen bara avstangd. Vi hanvisades att kora ned pa en mindre landsvag och efter en timmes korning i den "kroatiska oknen" sa var vi ute motorvagen igen. Astrid var inte glad. Hon var helt konfunderad och upprepade hela tiden "vand sa fort som som mojligt" eller "om 75 meter svang hoger och vand om". Men det fanns ju ingen vag 75 meter langre fram och vanda om kandes inte heller ratt.

Jag raknade snabbt om och Astrid blev pa gott humor igen och enades om att 18.00 skulle bli en bra ankomstid till Becici. Da hade vi raknat med en svang forbi dotterns kompis som skulle tillbringa nagra veckor i Trogir, Kroatien.

Sa nu svavade vi fram och trafiken var inte sa intensiv. Motorvagen tog slut och vi hanvisades in pa annu en mindre gropig landsvag. Sa istallet for 130 km/tim sa blev det istallet ca 70 km/tim och ankomstiden 18.00 vara bara att glomma. Korde pa gransen till Herzegovina och var inte manga km:r fran dar jag arbetade 1999 - 2000. Men jag kande ingen gladje for jag ville bara komma fram till Becici.

Antligen sa kom vi ut pa "stora vagen" och Astrid borjade komma till sin ratt igen.

Med "stora vagen" sa menar jag inte "highway" utan den gamla kustvagen, som kan vara trevlig om man har gott om tid, ar utvilad, har inte kort dar forut och trafiken inte sa intensiv. Men inget av det dar stamde ju just da.

Morkret kom och vid 21.00 var vi antligen framme vid gransen. Den Montenegrinska granspolisen tar god tid pa sig och trots att det enbart var fyra bilar framfor oss, sa tog det ca 20 minuter innan de var klara. EKO-skattemarket maste kopas ocksa, for Montenegro ar ju ett "ekologiskt land" ha ha ha.

Nu var det backsvart och helt plotsligt sa borjade det storma, osregna,aska och blixtrar. Osregn ar inte heller ratt for det var som om "himmlens portar hade oppnat sig" i kombination med storm. Hastigheten hade nu sankts till 20 km/timmen. Kvistar, grenar och en annan tradstam lag over vagarna.

"Jag aker inte farjan over fjorden" sa frugan.

"Inte jag heller", sa dottern och la sig ned i baksatet.

"Nej det kanske ar klokt, men da far vi val kora omvagen runt fjorden da. Det blir visserligen en omvag pa 30 km, men har man kort sa manga timmar sa vad gor 30 km mer eller mindre.

Nu hade farten minskats ned till 5 km/tim och sikten var minimal forutom da blixtarna sken upp fjorden.

Kom fram till Kotor och tog tunneln mot Tivat. Klockan var nu 23.30 och antligen sa narmade vi oss Becici. Det regnade inte langre och blixtarna sags nu lysa upp havet dar Roy finns.

Klockan hade nu blivet 23.30 och vi skulle i alla fall vara framme innan 24.00.

"Nu har vi bara tva km kvar och efter tunneln sa blir det en nedforsbacke och sedan ar vi nasta framme. Vilken dag men nu sa ar vi fr......" pustar jag.

Kor in i tunneln och vad vantar oss dar? Jo, en ny ko med stillastaende bilar. En mopedist korbi hela raden och forsvinner ur var syn. Efter fem minuter sa kommer mopedisten tillbaks och skrattande upplyser oss att det langst ned i Budva ar det 50 cm vatten pa gatan och bilarna kan inte ta sig forbi. Det var stopp igen.

Jag vander och frugan tycker att vi ska sova en stund i bilen for att gora ett nytt forsok om nagra timmar. Men jag kan inte sova och tar kontakt med en person som sitter i sin bil.

"Nema problema, ide, ide, vasche" (inga problem, ak , ak bara), sajer han och pekar mot tunneln och tycker vi ska kora.

Vi gor ett nytt forsok med samma resultat. Vi var snart tillbaks hos mannen, som hade fatt slut pa bilens batteri och kunde inte fa gang motorn. Jag forklarade att det vara katastrof och att hela Budva var avstangt.

Han ler, pekar, nickar och pa sitt sprak sajer nagot som jag uppfattar "policije" och "desno" (=hoger). Vi lamnar mannen och kor tills vi kommer fram tilll en ort som faktiskt hette "Policije" och dar fanns en avtagsvag till hoger. Trots min frus protester sa kor jag in dar och upp for ett berg. Vagen var full med stenar ochj klippblock. Massor av bilar hade fatt punktering da de vassa stenarna var svara att undvika.

Kl 01.00 var vi antligen framme vid Becici och jag parkerade bilen utanfor platsen dar vi nu ska bo de narmaste fem veckorna. Sa istallet for en behaglig tripp pa 8 timmar sa blev det dubbelt sa lange. Men va faan gor det nu? Vi ar 60 % och snart ar vi 100%.

Varfor var motorvagen avstangd i Kroatien da? Jo, det var bara en liten jordbavning och man befarade att pelarna som bar upp motorvagen kunde vara skadade och därmed utgöra en fara för trafikanterna.

Astrid

Astrid

Vi har fått en ny familje medlem. Hon heter Astrid och pratar bara när det är nödvändigt. Hon är alltid lika trevlig och kommer oftast med helt fantastiska tillrättavisningar. Hon blev lite sur i Trelleborg - då hon ville att vi skulle vända om mot stadens Centrum istället för att åka mot färjeläget. Men det var nog inte Astrids fel, utan troligtvis mitt. Man får inte lämna Astrid ensam i bilen. Hon varnar också för fartkontroller och kameror. Astrid är kanon.
Innan vi lämnade Sverige så hann vi med fika hemma hos Peter och middag hemma hos familjen Gurgali. Maten var kanon och säsongens första grillade smakade så där bara som det ska göra.

Efter jordgubbar och kanelbullar så sa Astrid åt oss att åka mot Trelleborg då. Hittade till färjeläget och överfarten var lugn och fin. Vi fick en stor hytt med dusch. Kom fram kl 06.30 och Astrid sa åt oss att åka in på "9:an" mot Berlin. Väl framme i Berlin så sa Astrid att vi skulle åka mot Munchen. Så kl 13.00 så säjer Astrid "framme" och mycket riktigt så var vi utanför hotell Ramada i Bayreuth.

Nu väntar kartoffeln, wurstenoch en bira kanske. Alla är vid gott mod.
Imorgon så är det bara att hoppas att Astrid är på lika gott humör och visar oss till Maribor.

Trevlig Midsommar

TT linjen mot Rostock.

Ja men hur blev det nu då? I morgon är det dags att lämna ett för dagen soligt men lite kyligt Sverige. Hann jag med allt? Måste tänka efter lite......

Dotterns examen - DONE vackert och gymnasiet väntar. Om man inte hinner sälja Tibble gymnasium en gång till vill säja........
Studentuppvaktning i Linköping - DONE, kul att träffa släkten och andra.
Rock´n roll i Norrköping - DONE, bra konsertväder, kanon uppträdande och musik
Middag med vänner - DONE blev brunch men kul att ses
Hagby tippen - DONE fyra svängar. Kommer introducera liknande modell i MNE.
Träffa polare - DONE alltid kul med besök
Apotek - DONE Resorb, tandpetare, tandtråd, solskyddsfaktor mm
Banken - DONE men på Forex fanns inga Kuna........


Sedan så åkte sonen S och jag köpte en garderob och 36 timmar senare så var den ihopmonterad efter en gott samarbete mellan Son och Pops. Fingrarna värker lite efter de mikroskopiska små verktygen som fanns med. Men nu står den där i S:s rum och i garderoben så är det en "Preussisk ordning" (S citat).

Fick reda på att min bok "På andra sidan dödens fält" kommer att tryckas i 2 000 ex-. Tack MLN.

Har köpt en klotgrill på Claes Ohlsson som ska med till MNE. Jag vet, jag vet det finns grillar att köpa där också, men jag har aldrig sett någon klotgrill och eftersom vi ska bo i en lägenhet med balkong så kan det ju vara bra med just en klotgrill. Glaze köpte jag också. Hur är det med grilltång då? Det har jag glömt men hittar nog en på ngn bensinmack på väg söderut när jag tankar bilen.

Två besök på McDonalds inte så nyttigt men så gott.

I kväll middag med hela familjen för i morgon så lämnar 60 % av familjen Teby och åker mot Skåne. Där blir det ett kort stopp hos Peter och sedan Gurgis (ser fram mot kanelbullarna).
Kl 23.00 så lämnar färjan Peter Pan Trelleborg och anländer Rostock kl 08.00 dagen efter. Styr kosan mot Bayreuth för att sedan dagen efter åka till Maribor. Från Maribor så åker mot Zagreb och sedan ut på den 60 mil långa motorvägen ned till Dubrovnik, som vi bara åker förbi och avslutar den sista biten in i MNE och till slutdestination Becici.
På måndag väntar jobb och Poddan. Men va faan gör dé? Vi är ju 60% i MNE och om ngn vecka är vi 100%.
Glad Midsommar till er alla å ha´re så bra.

Skolavslutning

Skolbal i Skolhagen

Då har man varit hemma i tre hela dagar och upplevt så mycket. Började med skolavslutning för dottern som går ut 9:an. Vi hade tur med vädret har jag förstått. Inget regn och ca 15 grader varmt (kallt????). Efter en kort avslutning o klassrummet så marscherade samtliga "9:or"

till en äng där psalmen "Den blomstertid nu kommer" sjöngs och några andra låtar bl a "Frihet" av Björn Afzelius.

Avslutningen slutade i kyrka där det ännu en gång sjöngs "Den blomstertid nu kommer" och rektorn höll tal. Prästen höll tal och liknade "9:orna" vid "maskrosor". Kanske låter negativt men han såg dem som vackra och att det inte fanns några hinder för dem.

Dagen efter så var det dags att åka på studentfirande i Östergötland. Hela släkten var där. minus 40 % från vår sida då frugan arbetade och S hade åkt på maginfluensa. Men 60% av den totala familjen får räknas som bra. Inget regn och inte kallt. Perfekt väder tycker jag. Kul att höra vilken framtidsoptimism det fanns hos den firade och faktiskt så undrar j inte om "Maskrosen" får symbolisera henne också.

På vägen hem till Teby så hann vi med lite rockn roll i Norrköping. Uffe Lundell sjunger att man inte varit i Norrköping om man inte gått på den Södra promenaden. Jag tycker den Norra Promenaden inte var så tokig heller och det var ett bra tvåtimmars-drag i Lejongropen. Inget regn. Kom hem till Teby sen kväll och det regnade inte så lite.

Söndag - brunch med våra vänner. Åkte ut på Lidingö och åt brunch på Ellviks värdshus. Maten var väl så där om jag ska vara uppriktig, men det viktigaste var att träffa våra goda vänner. Hela "blobben" var samlade och det var faktiskt länge sedan det hände senast. 100 % alldeles otroligt lysande resultat. Ösregn och 10 grader varmt, om man nu kan kalla det för varmt.

Svettigt

Malev

Pedja var snäll att skjutsa mig till flygplatsen. Det var "fótt" (42 grader)och solen sken starkt. Det var OK för Pedja om jag körde ut till flygplatsen trots att jag inte har lärt mig den montenegrinska kör taktikten till fullo. P g a värmen var jag iklädd grön linneskjorta, linnebyxor och skinnkavaj över armen för jag hade blivet varnad att vädret inte var det bästa hemmavid.
Kom fram till flygplatsen i god tid och med det menar jag 1 timme och 40 minuter innan flygplanet skulle lyfta. Tiden gick fort och tidpunkten för "boarding" närmade sig. Inne i transithallen sa tittade jag ut på de planen som stod uppställda. Inget Malev plan syntes till. Nu var det bara 10 minuter kvar innan planet skulle vara i luften och fortfarande inget Malev plan. Jag började räkna tiden innan planet skulle lyfta från Buda till Arlanda och började inse att det kunde bli "tight" med tiden.
Exakt när vi egentligen skulle ha varit luften så landar mitt plan. Insåg att det här kommer nog ta 45 minuter innan planet var tomt på passagera och bagage. Sedan så skulle det säkert tankas och städas också.
Efter 30 minuter så kunde vi gå ut till planet och sätta oss på våra platser. Planet lyfte ca 45 minuter försenat och om jag hade otur så kunde jag missa "Stockholmskärran".
Landade i "Buda" och insåg att om jag skulle hinna med så måste jag stressa lite. Jag gick fortare och fortare. Svetten hade nu börjat bildligt tala spruta ut från kroppens alla porer. Väl framme vid "gate:n" så hade man inte börjat "boarda" än. P g a sent inkommande flyg så var samtliga flighter från Buda försenade.
Men skönt i alla fall. Nu var jag ju framme och skulle hinna med. Lutade mig bakåt mot en pelare och tittade ned på min gröna linneskjorta, som nu hade ändrat färg till en mörkare nyans. Jag insåg att den nya nyansen berodde på min tilltagande svett, som hade trängt ut genom mina porer. Folk tittade på mig och undrade nog varför jag stod där med svetten rinnandes ned i ansiktet och med en skjorta där mörkare nyansen blev bara större och större.
Det var dags att än en gång "boarda" och jag skämdes över mina svettfloder. Vad göra? Jo, jag tog på mig min skinnkavaj, vilket innebar att svettningarna inte minskade utan däremot ökade. Men det syntes ju inte i alla fall och det var det viktigaste.
Planet var nästan fullt, men de två platserna närmast mig var tomma. Jag undrar fortfarande om det berodde på min tilltagande kroppsodör eller något annat. Efter planet lyft så tog jag av mig min kavaj och riktade fläkten mot övre delen av kroppen. Somnade in och vaknade till när kaptenen ropade ut att det var dags att landa. Tittade ut genom fönstret och det var soligt. Skjortan hade återfått sina normala färg. Vi befann oss över Nynäshman och flög sedan utmed världen vackraste skärgård. Finlandsfärjorna låg som på ett pärlband. Jag kunde lokalisera Ljusterö och påmindes om tio härliga somrar där när barnen var små tillsammans med goda vänner och deras barn.
15 minuter försenade landade vi på Arlanda och min alldeles för gröna resväska var den första som kom upp på bagagebandet. Tog den och gick med raska steg ut till ankomsthallen. Där stod resterande familjen och väntade. Satte oss i bilen och jag påminde dem om att förra gången hela familjen satt i bilen på samma gång var den 5 april 2008 (då jag åkte ned till Wien).
Jag satte mig i baksätet och bredvid mig satt min dotter. Hon lutade sitt huvud mot min skjorta och samtidigt som hon håller om sin näsa utbrister: "Gud vad du stinker svett".
Men va faan gjorde dé man va ju hemma och på veg till Teby.

Jag har............

Det var den här bilden jag letade efter tidigare. Det var här som vi firade den svenska nationaldagen. Foto Peter eller Gurgis.

Jag har nu arbetat klart och återvänt till lägenheten. Termometern visade på +35 grader, men vår "securitykille" på kontoret upplyste mig att p g a den höga luftfuktigheten i Poddan så är den reella temperaturen var 40 grader. "Fótt"(=fucking hot), som en jänkar jobbarkompis uttrycker sig. Otur att det var en sån här kostymdag, men Elvis svettades också.

Jo, precis nu har jag äntligen städat klart. I den 40-gradiga hettan så svettades jag mer än när jag prövade kostymer vid den här tiden förra året. Men nu är det klart. Jag t o m våttorkade golvet och balkongen.

Jag har också läst ut en mycket bra bok med titeln "En nästan vanlig man" av Buthler&Öhrlund". Den påminde en hel del om Lapidus "Snabba Cash" men faktiskt lite mer våldsam.

Jag har också förberett morgondagens frukost som kommer att bestå av ägg, krossade linfrö, hallon, youghurt och Zoegas Mollbergs blandning kaffe.

Jag har också nästan packat klart min alldeles för gröna resväska - för i morgon så åker jag hem till Teby.

Hemmavid så väntar examen (min dotter går ut 9:an), studentuppvaktning i Linköping, några timmars rockn roll, middagar, Hagby tippen, apoteket, träffa polare, banken för att sedan om ca en vecka bila tillbaks med stora delar av familjen. Resterande delar av familjen kommer någon vecka senare.

Ja, men så djävla kanon då. Tjippiho.

Städning

Fotot är från Mogrens stranden i Budva och fotografen är GImpan.

Jag har fått några påpekanden från mina vänner att jag i Facebook sedan tre eller fyra dagar tillbaks skriver att jag städar, tvättar och stryker. Jessica tyckte att jag inte gjorde något annat än det. Nå, sanningen är nog en annan.

När jag vaknade upp i lördags så hade jag bestämt mig för att det skulle bli en tvätt-stryk-städdag. Men efter har kommit tillbaks från den sedvanliga inköpsrundan, så fanns det ingen inspiration att göra något av det som jag tidigare hade bestämt mig för. Jag tyckte att en "garre" och ett glas rött på balkongen satt bättre. Sedan var det ju dags för middag och ytterligare ett "balkongkör" och sedan så fanns det absolut ingen motivation kvar.

När jag vaknade upp på söndagsmorgonen så hade jag bestämt mig. Idag skulle jag ta itu med allt det där som jag inte gjorde igår. Men vädret var bra och kusten lockade mer så jag åkte dit. Kom tillbaks till ett hett Poddan vid 18.00-tiden. Åt mat och skulle precis börja stryka, när jag insåg att det kunde jag ju göra nästa dag.

Nästa dag kommer och det är måndag och jag kom till lägenheten. Det finns ingen återvändo längre. Idag måste allt göras för på torsdag åker jag hem till Sverige. Det är så tråkigt att komma tillbaks till en icke städad lägenhet med full tvättkorg och en massa kläder som ligger i vardagsrummet och väntar på att strykas.
Så direkt efter ha ätit så börjar tvätta och byter sängkläder. Det är varmt och jag har börjat på en bra bok. Tänkte att jag skulle läsa ett kapitel bara. Efter en stund så kommer jag på att stryka och tvätta kan jag ju göra imorgon (idag alltså).

Så idag när jag kom till lägenheten så slänger jag av mig alla kläder och sätter på mig shorts. Tar fram strykbrädan och strykjärn. Det tar så där en timme. Äter köttfärssås med pasta och sallad. Ser att boken ligger där. Jag läser ett kapitel och efter en stund så övertalar jag mig själv att städa - det kan jag göra i morgon. Och i morgon (onsdag) måste jag det för på torsdag åker jag hem till Sverige.

Poddan är för tillfället hett. Sådär 30 grader och nu har förhoppningsvis sommaren kommit för att stanna.

Tidningsartikel ur Monitor

Denna veckas framsida ur veckotidningen Monitor. Här kan man se Mladic, Thaksin, Radulovic och Subotic njuta i Budva framför ön Sveti Nicola.

I veckans Monitor kan man läsa följande att man fruktar att Montenegro håller på att bli en "fristat" där man som efterlyst kan få medborgarskap och därmed inte kan utlämnas till andra länder. I artikeln kan man läsa att det fanns starka indikationer på att Mladic vistats här till och från fram till 1997. Thaksin behöver väl ingen närmare presentation. Radulovic är den sista (senaste) i raden som har fått Montenegrinsk medborgarskap och inte kan lämnas ut till Serbien. Mannen längst till höger är den person, som under embargot, tillsammans med höga politiker i landet organiserade tobakssmuggling. Han heter Stanko Subotic och är den f d ägaren till ön Sveti Stefan. Jag har nog skrivet om dessa personer i tidigare bloggar.

Idag så är värmen tillbaks och det är inte längre varmt utan hett igen. Har precis kommit till lägenheten och ätit den sista biten utav den delikatessfalukorv, som Peter hade med sig vid hans senaste besök.
Jag tror inte Elvis någonsin har ätit Falu korv, men en och annan Heinz Vita Bönor har nog slunket ned för hans strupe, som liksom för mig idag. Men det är gott med de små Vita bönorna i tomatsåsen. Elvis hade nog också gillat Falu korv och vita bönor.
Imorgon ska jag gå till Branka och beställa en cape och elastabyxor.

Tester

Gjorde en test i Facebook. Testet skulle utröna vilken slags rockartiskt som man var mest lik. Jag svarade på frågorna och efter en kort stund som kom följande resultat:

"Får det lov att vara en till elefantmacka mr King?". Du sätter i dig fler kalorier per dag än Islands samlade befolkning. När du satt i dig din dagliga sjurättersmiddag slänger du i dig lite piller och skriver en låt. Under dina toalettbesök känner du alltid en ilande smärta i magen och tryck över bröstet. Men vad gör det när man är störst i världen?."

Förutom störst i världen, som jag känner mig nu så är likheterna slående.

Svenska nationaldags firande

Floden Moraca och till höger skymtas hotell Podgorica där vi firade den svenska nationaldagen. Foto: Peter eller Gurgis.

I torsdags så var jag och firade den svenska Nationaldagen på hotell Podgorica i Podgorica. Det var den svenska ambassaden i Serbien som var värd och man passade samtidigt på att inviga det svenska konsulatet här i Montenegro.

Vi var väl ca 100 personer på mottagningen och man bjöds på "snittar" och vin. Mottagningen var planerad att hålla på mellan 18.30 - 20.30. Den stora massan lämnade nog redan vid 20.00-tiden, men ändå ganska många som stannade kvar. Jag var en av dom ca 25 personer som stannade kvar efter kl 20.30. Det som överraskade mig var att mellan kl 18.30 - 20.30 så var engelska det enda språket som talades. Efter kl 20.30 så pratades det endast svenska. Jag blev också överraskad över att det, förutom ambassadpersonalen i Belgrad, minst 20 personer som pratade svenska på den här tillställnngen. Det var både "svenne-svennar" och "montenegrin-svennar". De överhörda samtalen handlade mest om den globala ekonomiska krisen, lägenhetspriser i Stockholm och vilka "klipp" som man hade gjort "krisens" spår.
Efter några "snittar" och två glas vin (eller var det tre) så tog jag en taxi till min lägenhet.

Valeri har åkt på semester Han ska vara borta i tre veckor. En av dessa veckor ska han tillsammans med sina bulgariska vänner tillbringa med att fiska. Han har alltid en "fiskevecka" varje år och jag kan lova att inför denna vecka så förbereds det mycket. Till årets "fiskevecka" så har han putsat och reparerat sin gummibåt, köpt ett kinesiskt el aggregat, köpt ny utrustning, nya fritidsplagg, klippt sig till snagg och sedan inhandlat 40 kg majs.

Jag var med när han köpte majsen. Valeri förklarade att majsen ska användas att locka till sig fisken så att fiskelyckan blir så stor som möjligt och hade man tur så kunde det även bli en liten majssmak i den infångade fisken. Jag tror inte att han tog med sig sin röda Colmar.

Idag lördag så hade man spått fint och varmt väder. Det är visserligen varmt men mulet. Så dagen ska jag ägna mig att städa, tvätta och handla lite.