God Jul och Gott Nytt År

Fotot från Tivat den 12 dec.

Vi har haft den årliga Jul mottagningen. Det var en trevlig tillställning med mycket god mat och dryck. Visserligen ingen Glögg, men det fanns andra goda drycker. Maten serverades som ett "Swedish table" och på bordet hittade jag prosciutto i olika former, cevapcis, grillad oxfilé, grillad fläskfilé, burek, baconknytten med njeguskiost, friterade ostbollar, kuprus, tomater, gurka, oliver, massor med fisk förstås, frukter, kakor och godis.
Det kom ca 100 gäster från olika nationella och internationella organisationer Bland alla gäster var det två svenskar. Kul med lite svenskt. Efter tillställningen gick svenskarna, Valeri, jag och drack lite vin. Dagen efter blev lite tyngre än vanligt, men det var bara att bita ihop. Försök att vara lite berusad och chatta på Fejjan får ni se.
Igår (onsdag) ytterligare en Jultradition. Children Christmas party. Samtliga anställdas barn och respektive kom till ett Juldekorat kontor. Tomten kom. Barnen fick Julklappar och naturligtvis ett överflod av mat och andra godsaker.
Vädret är grått, men det ar i alla fall uppehåll i regnandet.
Usch vad den här bloggen blev tråkig. Idag är torsdag och i morgon fredag, då det bär iväg hem till Teby, träffa familjen, träffa polare och Julfirande. Just nu håller jag på att packa ned mer prosciutto, ostar, Procordi och lite annat i min nästan nya Samsonite.
Om jag inte hinner skriva eller avsaknad av inspiration inte blir något mer skrivet i år så önskar jag alla en God jul och Gott Nytt År.

Google translate

Valeri köpte sina Colmar byxor. Han valde den billigare varianten, men var ändå mycket nöjd med sitt fynd. Nu väntar tavelköpet och sedan har han nog "shoppat" klart för i år. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men i år har han verkligen kostat på sig allehanda prylar. Allt från motorcykel med utrustning, husvagn, ny lägenhet, tavla(or), Colmar skidjacka och byxor, kostymer, märkesskjortor och andra dyra klädes persedlar.
Från att ha varit sol med behagliga temperaturer har det nu blivet grått, blåsigt och regn. Antalet nedsmittade med svinflunsan bara ökar och ökar. Konstaterade fall är nu uppe i ca 600 och fyra har avlidet. Det positiva är att de första 100 000 doserna av vaccinet har anlänt. Den första omgången av vaccinet är avsett för riskgrupper och personal inom vård och omsorg. Sedan har "vi" fått förfrågan från Wien om vi vill bli vaccinerade. Man har tydligen fått tag i lite vaccin och tänker erbjuda sina anställda. De enda som ville bli vaccinerade var jag och Martin. Men lättare sagt än gjort. Nu ställer den montenegrinska tullen till problem. Man vill inte godkänna att "vi" tar in vaccinet. Den 18 dec åker jag hem och är ganska saker på att vaccinet inte hinner komma innan dess. Det blir nog att besöka "husläkaren" hemma i Teby istället.

Igår eftermiddag jublades och applåderades det på vårt kontor. Ratka, en landsmaninna till Valeri, kom in till vårt rum. Hon hade upptäckt "Google translate" och berättade hur programmet fungerade för Valeri. Han trodde inte på att det var möjligt att man via "datorn" kunde översätta. Ratka visade honom hur man använde "programmet". Valeri skrev in adressen och "sidan" kom fram. Han skrev sedan " Merry Christmas and Happy New Year" Matade sedan in från engelska till bulgariska. Vips fick han fram:

" Весела Коледа и щастлива нова година”

Han började skratta och testade sedan programmet med lite svårare meningar. Han provade också mellan olika språk och varje gång han fick fram en "översättning" skrattade han och klappade förtjust sina händer.
Jag lämnade kontoret vid 17.00-tiden. Valeri märkte inte att jag gick. Han höll fortfarande på att "testa" programmet och översättningarna blev längre och längre.
Jag stängde dörren och hörde bakom den stängda dörren:

-:"How in the "f---k" is this possible?" följt av skratt och applåd.

Marknad i Kotor

Fotona är klickbara.

Kl 11.00 väntade jag i Pajeron utanför Martins bostad. Någon minut senare kom han ut och vi åkte iväg. Lämnade ett soligt, men lite blåsigt Poddan. Passerade Martinovic köttaffär och jag berättade för Martin om sommarens oxfiléfrossa. Han skrattade och frågade om jag fortfarande hade några bitar kvar.

Martin kommer från Irland och bor i Dublin, Hans rötter är från hemlandets södra delar. Normalt tycker jag engelska med irländsk brytning är lätt förstålig och vacker. Men när Martin öppnar munnen, kommer det bara ut en massa "oooorrrghhhh oooorrrrhhhhaaaaaa". Man fattar knappast ingenting. Men trots att han är svår att förstå är han trevlig att umgås med.

Efter tre mil var vi framme vid Cetinje och den här gången tog vi kustvägen mot Kotor, som var ett av dagens delmål. Det andra delmålet var ett "fare well party" i hamnstaden Bar.

Någon timme senare var vi framme i Kotor. Parkerade Pajeron och gick till den lokala marknaden. Även om jag inte äter fisk, så såg de ny fiskade fiskarna ganska aptitliga ut. Nej, det kanske var en överdrift. För fiskätare möjligen, men inte för mig. Ostavdelning med massor med hemmagjorda ostar smaksatta med antingen basilika, valnötter, prosciuotto, champinjoner mm var vackert upplagda på borden. Vi stannade vid en av ostförsäljarna, fick provsmaka samtliga ostar. Massor med ostar var det. Fastnade för vällagrad getost, basilika njeguski ost, valnöts njeguski ost och sedan deras färskost. Vi gick vidare till nästa försäljare och köpte en fantastisk prosciuotto för att sedan avsluta med våra inköp köptes några flaskor Procorde rödvin.

Shoppandet hade gjort oss hungriga och vi åkte till staden Tivat. Parkerade vid Kotorfjorden och satte oss på en av hamnpromenadens många restauranger. Martin beställde en omelett och jag ville ha en sandwich med prosciutto/ost. Till maten dracks "Deutsch" och Kisella (mineralvatten). Lunchen var god och känslan av att sitta den 12 dec sitta utomhus och äta lunch var kanon.

Efter någon timme fortsatte färden mot Bar. Passerade Budva och hittade faktiskt en ny strand, som jag garanterat kommer att besöka. Husen på "James Bond ön" "Sveti Stefan" har äntligen börjat renoveras och kommer troligen bli klart innan sommaren. Petrovac passerades och från vägen kunde man se "Beach cluben", dit söndagsbadandet brukar äga rum. Fortsatte sedan och kom fram till Bar strax efter 16.00. Vi skulle inte vara på plats förrän vid 17.00-tiden, så Martin föreslog ytterligare en "Deutsch". Parkerde och gick några hundra meter till Bars inomhuscentrum. Passerade en sportaffär och utan någon förklaring till expediten frågade jag om de hade några röda låga Convers i storlek 37. Expediten tittade på mig och sa att de hade svarta i storlek 43. Jag brydde mig inte att förklara och läämnade ännu mer upppgiven.

"Deutchen" smakade bra och när klockan nästan var 17.00 kom fram till Pat. Han är amerikan och kommer från California. Efter ha varit i här i sex år, har MNE blivet hans nya hemland. Han har byggt ett stort hus på en bergsluttning strax utanför Bar. Man såg på långt håll vilket hus som var hans. Huset var utsmyckat med Julprydnader i bästa "Ett päron till farsa firar Jul" stil.
Efter några timmars "fare well" lämnade Martin och jag sällskapet och drog oss tillbaks till Poddan.

I Poddan hade den hårda blåsten börjat och balkongen, vin och "garre" ställdes in.

Colmar eller tavla?

-"Det var länge sedan vi gick in till centrala delarna och åt kyckling, Lars. Det kanske är dags idag’, sa Valeri.
Varför inte tänkte jag och tog på mig kavajen. Vi lämnade kontoret och började vår promenad till vårt "chickenplace". Efter en ca 15 minuters promenad var vi framme och beställde grillad kyckling filé, tomat, kuprus och pepperoni. Efter 10 minuter låg filéerna grillad på våra tallrikar. Det smakade gott och inte många meningar växlades under tiden. Mätta och belåtna lämnade vi ’Chicken place" och gick mot torget för en kopp "Deutsch" i solen. På vågen till torget passerade vi ett konstgalleri. Valeri blev intresserad och gick in för att se om det fanns något intressant att vila ögonen på. Han hittade en mindre tavla målad med oljefärg och av ett mer modernt slag än den han hade köpt tidigare. Priset var 200 Euro och Valeri ville ha lite betänketid innan han slog till. Vi lämnade konstgalleriet. Vägg i vägg med galleriet ligger sportaffären som säljer skidkläderna Colmar. Naturligtvis ville Valeri in och titta om det fanns några nyheter inför vinterns kommande skidåkning. Jodå, Colmars nya kollektion fanns där och Colmars svarta skidbyxor väckte ett visst intresse. Han tittade på flera par och i olika prisklasser. Det billigaste kostade mellan160 - 350 Euro. Jag riktigt såg våndan i hans ögon. Att köpet av Colmars skidbyxor skulle bli av, fanns ingen tvekan. Inte just då kanske, men om några dagar. Samtidigt passade jag på att leta efter ett par låga röda Converse i storlek 37. Dock utan resultat.
Tyst och tänkande lämnade Valeri butiken. Efter några meter frågade han mig vad han skulle satsa på. Tavlan eller byxorna????? Jag svarade att han kunde ju köpa både byxor och tavla. Han tittade frågande på mig.......Eftersom nästa lön redan kommer den 18 dec och han hade kvar pengar på den här lönen tyckte jag att han kunde köpa byxorna nu och sedan vänta till den 18 dec och köpa tavlan då.

-:"Lars, you are so right. I can afford both, just wait a week and then buy the painting".

Vi kom till "Sloboda Trg" (=Frihets torget) och i solgasset drack våra "Deutsch". Han tog på sig sina Rayban solglasögon och sa med ett stort leende:

-:"Life is good, Lars".

Andra advent

Skadarsjövägen
I väntan på att en konferens skulle starta satt Valeri och jag med en "Deutsch" i baren på hotell Maestral. För första gången fick jag lite Julkänsla. Inte av "Detschen", inte av baren utan att man hade Julpyntat med svenska tomtar och man hade en adventsljusstake med två av de fyra ljusen tända. Jag frågade Valeri om man hade någon "Advent tradition" i Montenegro. Han undrade vad "Advent" var och jag förklarade så gott jag kunde. Han berättade sedan att varken Bulgarien eller Montenegro har denna tradition.
Konferensen gick bra och efter en sen men mycket bra lunch åkte vi tillbaks till Poddan. Valeri ville åka "Skadarsjö- vägen" och så blev det. Vädret var lite mulet, men Skadarsjon ävar vacker även om vädret inte var det bästa.
Vi kom tillbaks till Poddan vid 16.00-tiden och mörkret började sitt inträde. Att åka tillbaks till kontoret var inte att tänka på. Jag skjutsade Valeri till hans nya lägenhet och fick tillfälle att se hur den såg ut. Lägenheten var sprillans ny, fräsch och köket hade gröna köksluckor. Han visade också balkongen där han hade byggt ett förvaringsutrymme. I förvaringsutrymmet visade han mig stolt hyllorna han hade byggt själv. Hans slalom skidor och pjäxor var putsade och klara för att användas. Efter en kopp kaffe lämnade jag och åkte till Delta City. Besökte apoteket och köpte "Manorapidflu". Det är ett desinfekteringsmedel mot "svinflunsa" och hittills "peppar peppar" har det funkat. 302 konstaterade fall och två med dödlig utgång. Jag åkte sedan till de centrala delarna och klippte mig. Det var så skönt med en frisör, som inte pratade engelska och därmed inte ställde massa korkade frågor. Inte började med att klippa ögonbryn och öron utan tog god tid på sig och gjorde det han skulle. Sedan att jag bad honom att ansa ögonbrynen och öron lite grann är en annan sak............

DVD.s

Milleniumbron över floden Moraca. Fotograf är E.

Helgen blev bedrägligt lugn. Jag hyrde och tittade på två dvd filmer. Den första var en komedi med Adam Sandler som hette "Funny people" och den var väl så där. Handlade om några "stand up" komiker med skiftande framgång. Adam Sandler var den mest framgångsrike. Ödmjukhet var väl inte hans starka sida, men slutet gott allting gott och man kunde ana en början till en viss ödmjukhet. Betyg två av fem möjliga "Pirater". Den andra var bättre och hette "Beyond reasonble doubt". Den montenegro aktuelle Michael Douglas spelade en åklagare, som med förfalskade bevis försökte göra sig en karriär att bli guvernör. Men en undersökande journalist fattade misstankar och började på sitt eget sätt utreda tidigare utredningar av samme åklagare. Slutet var direkt inte överraskande, men filmen klart sevärd och vem vet slutet kanske överraska iaf. Tre starka av möjliga fem "Pirater".
Idag, måndag 7 dec 2009, har vi strålande sol och ca 15 grader. Åt faktiskt lunch utomhus på rest Maestro. Fantastiskt att den 7 dec kunna sitta utomhus och äta. Lunchen bestod av en parmesanstekt kycklingfilé sallad och en "DeutschCoffee".

Kommunal polis

De heter "Kommunala polisen", men har som enda uppgift att transportera bort felparkerade bilar. Marknaden för felparkerade bilar i Poddan är oerhörd Man parkerar i korsningar, på trottoarer, på övergångställen o dyl. Männen iklädda kostym är de som fattar beslut vilka bilar som ska transporteras bort. Ovan bild är fotograferat från mitt kontorsfönster för några dagar sedan. De felparkerade bilarna körs sedan till en uppställnings plats och ägaren måste betala 80 Euro för att få loss sin bil. När beslutet att en felparkerad bil är fattat, finns det inget som kan få den kommunala polisen att ändra sitt beslut. Om man inte räcker över en 10 Euro-sedel och sätter fast den i en klämma på deras anteckningsblock förstås. Jag har sett det med egna ögon. Man kan också fråga sig varför de inte vågar att transportera bort de finare bilarna. jag menar då sådana bilar som Mercedes, Porsche Cayenne, BMW X6 och liknande bilar. Det verkar som om man har en dyr bil, kan man parkera hur och var som helst. Den kommunala polisen tar på sig sina skygglappar och åker till platser där vanligt folk parkerar fel istället.

På lördagen gick jakten efter låga röda Converseskor i storlek 37 vidare och det var bara att konstatera att det i Poddan inte finns några röda Converseskor i storlek 37. Svarta fanns dock på ett ställe. Nu är det bara en chans kvar och det är att åka till Bar och fråga Conversebutiken som finns där.

Jag hittade faktiskt oxfilé på Maxi, Delta City. Jag beställde två skivor, men fick svaret "allt eller inget". Jag valde "allt" och har nu 1, 8 kg oxfilé i kylen. På kvällens meny står det oxfilé med gorgonzolasås och Idahopotatis.

Valeri är ledsen. Han misstänker att han kommer få kritik i vissa frågor rörande strategi och motsvarande aktiviteter. För tionde gången berättade han för mig hur mycket han hade åstadkommit här i MNE.

Stresstålighet

Den andra snön har fallet på bergen runt Poddan.

Min rumskamrat Valeri har extremt låg stressnivå. En normal dag på kontoret då han inte har så mycket att gora, mår han som en prins. Han skrattar, skämtar och sjunger. Men så fort saker hopar sig för honom blir han tvär, som jag vet inte vad. "Hopar sig" för honom är när något oväntat ska utföras, något som inte ingår i de vanliga göromålen. Han är så rädd att få något oväntat att göra, så han inte öppnar sin mail. Ibland öppnas inte mailen överhuvudtaget, men oftast efter någon vecka eller så.
Utan att överdriva har de senaste veckorna inte varit så där jättestressiga och Valeri har följaktligen varit på ett strålande humör. Förutom när Miro ringer förstås. Blott Miros röst kan innebära att Valeris dag blir förstörd. I måndags fick Valeri mail från HQ. Mailet var "cc:at" till mig också. Jag öppnade och såg att man ville ha några kompletterande uppgifter om årets verksamhet. Eftersom jag inte kunde svara på frågorna och att mailet var adresserat till Valeri gjorde jag ingenting. Eftersom vi nu går på "sparlåga" trodde jag att han "tagit tag" i uppgiften och svarat. Men jag blev varse att så inte var fallet…….
Valeri satt på sin plats. Miro kom i rummet. Valeri var lugn och skämtade med honom. Han frågade sedan mig om jag har läst mailet från HQ. Jag svarade att det hade jag gjort. Vis av erfarenhet berättade jag inte vad mailet exakt innehöll. När jag var ny, förmedlade jag gärna informationer och budskap från olika håll. Men upptäckte ganska snart att den som fick skulden och massa frågor var jag, som bara återberättade vad någon annan hade sagt eller skrivet i något mail. Folk från "forna öst" har en förmåga att "skjuta brevbäraren" och inte den som kommer med informationen ursprungligen. Han frågade vad HQ ville och jag svarade att det var lite detaljer om verksamheten, men att det var bättre att han läste mailet själv. Han öppnade mailet och efter ha läst det högt tre gånger, reste han sig från sin stol. Vände sig mot mig och med stirrande ögon, axlarna uppdragna, armarna lätt utsvängda och sedan började samma visa som jag har hört många gånger tidigare:

"Vad tror man egentligen? Jag är ju här på kontoret från 07.30 till långt efter kontorstid och arbetar nästan varje helg. Blir man aldrig nöjd? Förstår man inte att man inte har tid och att det är mycket annat mycket viktigare saker att ta itu med än att svara på en massa dumma frågor. Jag har inte tid. Jag har inte tid säjer jag igen"

Håller man inte med i "latmantrat" genom att nicka och säja "yes" då och då, höjs hans röst ett steg och samma mantra upprepas igen ännu högre. Den här gången var jag förberedd och efter "latmantrat" var avslutat nickade jag medhållande och sa "yes". Reste mig sedan och försvann ut från rummet. Gick till köket och drack en kopp kaffe. När jag kom tillbaks till vårt rum, satt Valeri och mailade svar tillbaks till HQ. I svaret gick att läsa att han för tillfället var mycket upptagen och undrade om det var möjligt att lämna uppgifterna HQ efterfrågade i mitten av januari istället.
Och eftersom Valeri de senaste dagarna har skrattat, sjunget och skämtat har jag förstått att antingen har han inte öppnat svarsmailet på sin begäran eller också har han fått uppskov. Jag tänker inte fråga…………….

Converse

E:s foto från Kotor (21 nov).

Det var dags att köpa en Julklappar. Dottern önskar sig bl a ett par röda låga Converse skor i storlek 37. Det borde inte vara en omöjlighet att hitta här i Poddan, tänkte jag. Poddan är nog den stad som har mest "gympaskoraffärer", i förhållande till yta och antal människor, i hela världen. "Gågatan" i Poddan är ca 500 meter lång och har sju "gympaskor affärer". Sedan tillkommer de andra lite mer normala skoaffärerna också.
På vägen "hem" från kontoret till lägenheten tog jag omvägen via "Gågatan" och de många skoaffärerna, för att köpa de där röda låga Converse skorna i storlek 37. Jag gick in i den första affären och möttes av två expediter.

-:"Izvolte gospodina", sa den ena expediten.
-:"Do you have red Converse size 37?" frågade jag.

Hon svarade ingenting. Istället tittade hon på mig flera gånger nerifrån och upp. Jag kände mig besvarad och tittade om alla knappar i skjortan var knäppta eller om gylfen var öppen. Men allt verkade OK.

-:"Tridesetchest?" (37), frågade hon.
-:"Da", svarade jag.
-:"Crveni?" (röda), blev nästa fråga och hon tittade på mig med ännu större ögon.

Först då insåg jag att expediten trodde att det var jag själv som skulle ha de röda låga Converse i storlek 37.
Jag kände mig generad och förklarade att skorna var en present till min dotter. Hon gick till "Converse-hyllan" och letade. Efter några sekunder kom hon tillbaks. Hon skakade på huvudet och sa:

-:"Nema"

Jag tackade för mig och lämnade butiken för att bara gå över på andra sidan av "Gågatan" och in i nästa "gympaskor affär". Jag möttes av en manlig expedit och han frågade om han kunde hjälpa till. Bara för att undvika mera missförstånd, förklarade jag att min dotter ville ha ett par röda låga Converse skor i storlek 37. Han slängde en snabb blick på "Conversehyllan", skakade på huvudet och beklagade att det inte fanns några.
Efter ha besökt samtliga sju "gympaskor affärer" med samma nedslående resultat var "Gågatan" slut. På den korsande "Cafe' Kolestrolgatan" finns det ytterligare fem "gympaskor affärer". Jag besökte samtliga, men tyvarr inga röda låga Converse skor i storlek 37. Det närmaste jag kom var ett par röda låga Converse skor i storlek 41. Men det fanns vita, blåa, cerisa, flerfärgade, prickiga, randiga, svarta, beiga, höga, kängmodell, rutiga, med bubblor på Converse i storlek 37 men inga röda låga.
Efter allt spring ut-och in i affärerna klev jag vid 18.30-tiden dyngsvettig in lägenheten. Ringde hem. Dottern svarade. Jag berättade hur många affärer jag hade besökt och undrade om det inte gick bra med någon annan färg. Vilken färg som helst, bara inte röda låga Converse skor i storlek 37. Hon lovade att tänka på saken och återkomma med besked.

Min nya tavla

Min hypokondri fortsätter. Trots efter 10 timmars sömn känner jag mig matt och klen. Jag är ömsom varm och ömsom kall. Jag vet inte om det kan bero på att inomhustemperaturen här ligger runt 26 grader. När man lämnar kontoret är det ca 15 grader utomhus, men det är hela tiden fuktigt i luften. Det kanske är den fuktiga luften som är lömsk och gör att man hela tiden känner sig febrig. Nästan alla på kontoret är sjuka från och till. Symptomen är liknande. Hög feber och den håller i sig i fyra till fem dagar.
Beträffande svin flunsan på hemmafronten går det i rätt riktning. Dottern är i skolan för första gången på två veckor och frugan har börjat skratta igen.
Igår tittade jag på DVD:n "Click" med Adam Sandler. Den handlade om en upptagen far med fru och　två barn. Han arbetade för mycket och hade inte tid för sin familj. Han önskade sig en "universal remote control" och det fick han. Med den nya "remote controllen" kunde han styra sin familj, sitt liv och omgivning. Filmen var ganska bra och gav plats för eftertanke.
Jag har fått min tavla och ni kan se den ovan. Motivet är från den lilla medeltidstaden Perast, som ligger vid Kotorfjorden. Perast har två restauranger och man har byggt dem "på vattnet". Längst till höger ser ni den artificiellt byggda ön, dit alla sjömän, oavsett religion, någon gång i livet måste vallfärda till. Man har släpat dit 37 båtvrak som grund för ön och sedan fortsatt byggt vidare på dessa. På ön finns också en kyrka, där det förvaras silverikoner värda massor med miljoner Euro. Silverikonerna är skänkta av sjömän, som varit nära att mista livet på de sju haven.
Jag var och bunkrade på mig lite mer vätska och mat. Hittade färsk blomkål. Ikväll kommer jag laga stuvad rökt skinka/blomkål med kokt potatis.

Frisk, hoppas jag

Fotograf är E och motivet är fisk och musselodling i Kotorfjorden.

Min hypokondri gjorde antagligen så att jag under fredagskvällen fick en febertopp. Efter ha legat nedbäddad under tre täcken, självömkande och frös så jag bara skakade somnade jag kl 05.00. Innan jag somnade sköljde ned två paracetamol med vatten och vaknade sedan vid 11.00-tiden dyngsvettig. Lakanen var dyngsura, jag var svettig, fleecetröjan och tränkabrallorna som jag hade sovit var fuktiga av svett. Nästan lika mycket svett som en het sommardag i Poddan

Efter ha blivet av mina fuktiga persedlar började jag känna efter hur jag mådde. Jo, skapligt. Men vågade inte chansa. Städning, shopping, tvättning och strykning fick vänta. Jag valde att stanna inomhus en dag och vilade i soffan.

Tittade på filmen "Reign over me" med Adam Sandler. Trodde jag hade hyrt en komedi. Men det hade jag inte. Vet inte riktigt vad man kallar just den genren. Spelar ingen roll, för den var urkass.

Nu är det söndagmorgon. Solen skiner och jag har bytt sängkläder, dammsuget och tvättmaskinen går på högsta varv.

Flunsa och uppröd Valeri

E:s bild från en msselodling i Kotorfjorden

Svin flunsan härjar bara inte i MNE. Familjen hemma i Sverige har drabbats. Började med att frugan var hemma i nästan i två veckor sjuk i en vanlig flunsa. Hon gick till doktorn som förklarade att det var en vanlig "flunsa". Hon blev frisk och samtidigt blev min dotter sjuk i flunsan. Frugan arbetade en dag, men samma kväll kände hon sig sjukare igen. Dagen efter hade febern stiget till över 40 grader. Ringde till samma doktor och fick tid både for henne och dottern dagen efter.
De åkte till doktorn som undersökte och konstaterade att dottern hade svin flunsan men var på bättringsvägen. Frugan hade inte bara svin flunsan utan också en bakteriell flunsa på samma gång. Tråkigt, men jag försöker att se det positivt. Förhoppningsvis slipper vi svinflunsan i Jul. Grabbarna (peppar peppar) har klarat sig hittills, men beträffande S2, är det nog bara en tidsfråga innan den bryter ut.
Förutom att jag hela tiden går och tänker på de "där hemma", har jag drabbats av hypo-kondriska tankar. Hela tiden tänker jag och förbereder mig for att att svin flunsan ska bryta ut på mig. Har handlat mat, dryck, paracetamol och i morgon ska jag köpa hostmedicin. Går alltid och bär på den Montenegrinska varianten av "alco gel" och tvättar mina händer oavbrutet. Jag försöker inte att ha händerna i ansiktet och förbannar mig själv varje gång jag upptäcker att mina händer rör huvudet.
I morse vaknade jag av ett ryck. Framför mig såg jag att det var den 18 dec. Det ar samma dag som jag ska åka hem till Sverige för att fira Jul. Såg att jag just den dagen eller dagarna innan hade drabbats av hög feber, ont i kroppen och kraftig hosta. Man behöver inte vara någon Dr Axelsson för att förstå att det är "svin flunsan" som har kommit på besök. Tänkte vidare på att hur kul skulle det vara att fira Jul ensam i MNE och dessutom vara sjuk.
Nåväl, jag berättade mina hypokondriska och självömkande tankar för frugan, som i hennes sjukdomstillstånd fick trösta mig istället för attt jag skulle trösa henne.
Nåväl, det som händer händer och man kan inte göra så mycket åt det. Valeri har haft en tuff dag. Har nog skrivet tidigare att han för några år sedan fick en allvarlig hjärtinfarkt och sedan den dagen ändrade det hela hans tillvaro. Numera röker han inte, dricker inte, motionerar varje dag, tänker på vad han äter och försöker inte bli upprörd.
Men det finns en person har på kontoret, som får honom att mer eller mindre bli vansinnig. Det är hans landsman Miro, som försöker komplicera det mesta och är dessutom lat. Mycket lat. När han får en uppgift ringer han runt och besvärar oss andra. Till slut, tröttnar man och erbjuder sig själv att lösa uppgiften istället. Idag ringde han och bad Valeri om en skriftlig förklaring varför 200 Euro hade försvunnet från "hans" budget. Efter ha delat rum med Valeri i nästan tre månader och hört hans utbrott mot Miro, får jag nog medge att jag kan de mesta av de bulgariska svordomarna uppblandat med montengrinska och ibland även de engelska. Om ni framför er ser hur det ser ut när en seriefigur svär, illustrerat med djävlar, hammare, blixtar mm är det precis som Valeri låter och ser ut när Miro ringer. Inga undantag. Det händer nästan varje dag.
Efter dagens 10 minuter långa "lektion" av bulgariska, andra internationella svordomar och dessutom efter att luren kastades på telefonen så att den nästan sprack reste sig Valeri upp. Utan ett ord gick han fram till hans bokhylla och bakom några böcker tog han fram en oöppnad flaska Chivas. Han öppnade flaskan, tog klunk och utbrast:
"-:This f.....ng Miro will and wants to kill me. Look what's he is doing. Making me drink whiskey and being so upset. I will have nightmares …………."
Sedan slängde han igen dörren och gick på en promenad för att lugna ned sig.

Muta

Fotot från bergsvägen till Kotorfjorden över staden Cetinje den 21 november 2009.

Vet inte om jag har skrivet det tidigare, men Valeri har flyttat från sin gamla lägenhet . Han bor numera i två rum med kök och lägenheten är ca 50 kvm. En helt ny lägenhet, som ligger mitt emot mot köpcentrumet Delta Centrum, bara några km från Poddans Centrum . Att flytta in i en "sprillans" ny lägenhet innebär inte att allt fungerar eller att all utrustning finns på plats. TV kanalerna har "strulat" och likaså måste han bygga en ny hylla, som ska hängas på väggen i vardagsrummet. Den kommer att bestå av fem konsoller och sedan en hyllbräda som ska vara ca 2 meter. Valeri har handlat sina konsoller och sedan tillhörande hyllbräda, som blev lite längre än han hade tänkt. Hyllbrädan var 2,5 meter och därmed för lång för både vägg och antal konsoller. Både hyllan och konsollerna köptes in på varuhuset KIPS, som går att jämföra med "Bauhaus" i Sverige. Kostnaden för hyllbrädan och konsollerna var 12 Euro.
Under var "morgonDeutsch" berättade Valeri att han under gårdagen hade besökt varuhuset KIPS. Hans ärende var att få brädan anpassad till väggen och antalet konsoller. Alltså att såga av ca 50 cm. Han tog med sig sina nyinköpta konsoller och hyllbräda till KIPS. Letade efter en KIPS hantverkare och förklarade att han vill ha hyllbrädan 50 cm kortare. Hantverkaren tittade på honom och svarade att han tyvärr var upptagen med andra ärenden. Hantverkaren kunde som tidigast ta sig an "sågningen" någon dag senare.
Valeri tyckte sig inte ha varken lust eller tid att komma tillbaks nästa dag senare för att få "brädan" sågad. Han stoppade handen i fickan och hittade en 5-Eurosedel. Tog sedeln i handen och tillsammans med blinkning sträckte fram sedeln. Hantverkaren tittade på Valeri, skakade på huvudet och sa bestämt "tidigast nästa dag – som han hade sagt tidigare var han upptagen med andra kunder".
En aningen överraskad Valeri stoppade tillbaks sedeln i fickan och påminde sig att det har var första gången en person, som han inte hade lyckats att "köpa" någon för pengar här i MNE. Skam den som ger sig, tänkte Valeri och sökte upp hantverkarens förman. Valeri tog än en gång upp 5 Euro sedeln ur sin ficka, förklarade sitt ärende och med en blinkning sträckte över sedeln. Förmannen tittade på Valeri, skakade på huvudet och artigt förklarade att på KIPS har man infört ett kö system och det måste man hålla sig till.
Lite skamset lämnade Valeri KIPS med både hyllbräda och konsoller. Efter ha berättat sin "mut historia" för mig började han skratta och sa:
"Lars, maybe this is one of the achievements we have succeeded with in Montenegro. Imagine, this is the first time bribery was not successful in this country. That means that we are doing a good job. But, f—k, now I have to go to KIPS again and if the handy man can not do it I will pay him additional 10 Euros….ha ha ha ha"

Potatis "al dente"

Fredagskvällen med middag hemma hos Ratka var trevlig. Hon bjöd på grillad kyckling och ugnsbakad klyft potatisen. Tyvärr var Ratkas ugn inte helt i ordning vilket medförde att potatisen inte blev helt klar. Hade det varit en svensk tillställning, hade nog gästerna varit tysta, ätit den ofärdiga potatisen och sedan sagt att det var "jättegott". Inte här heller. Tre gånger bad Valeri Ratka att sätta in plåten med potatis i ugnen för att den skulle bli lite mjukare. Trots att potatisen sammanlagt varit inne i ugnen i två timmar var den fortfarande inte klar. När Valeri lämnade Ratka, tackade han för maten och speciellt för potatisen som han kallade "al dente". Det var bara att hålla med honom. Potatisen var verkligen "al dente". Men kycklingen var iaf god.
Under lördagen visade Martin och jag delar av "audit teamet", det som jag kallar för "mitt Montenegro". Färden gick från Poddan via Cetinje till Kotor. Montenegro visade sig från sin bästa sida och utsikten över Kotor fjordon var vackrare än någonsin. I Kotor besökte vi den lokala marknaden. Trots att den var mycket mindre an "Velika Piazza" i Poddan, tyckte jag deras produkter såg och smakade mycket godare. Jag provsmakade ostar, frukt och prosciuotto. Köpte en "gammal" getost, som smakade himmelskt.
Tiden gick fort och vid 15.00-tiden kom vi till Budva. Efter en kort promenad i Budvas "Gamla stad" styrde mina steg och därmed de andras till restaurang Jadran. Ifran, servitören från i somras, mötte upp. Några av borden på stranden fanns fortfarande kvar. Efter ett majoritetsbeslut bestämde vi oss sitta vid ett av "strandborden". Fantastisk att den 21 november sitta utomhus utan att frysa och äta en sen lunch. Rätterna varierade med fisksoppa, kålsallad, Passol (bönsoppa), musslor och grillad kalamaris.
När vi lämnade Jadran och sedemera Budva hade det blivet mörkt, men utsikten över ett mörkt Budva är inte det sämsta heller. Se ovan.
Söndagen blev tvätt-, städ- och shopping dagen.

Slane Palecinke

Sedan jag kom tillbaks till MNE har solen lyst nästan varje dag. Igår (torsdag) var det över 20 grader och strålande sol. Men nu på söndag kommer det dåliga vädret. Storm, regn och t o m snö. Valeri ar den enda som är glädjs för det kommande vädret, för han ser fram vinterns skidåkning i Kolasin. Då får han användning av sin röda Colmar jacka, som är "100 % vattentät per10 kvm". Vad det nu innebär?
Dagarna är sig annars ganska lika vilket tyvärr minskar uppslagen till bloggarna. Inga nya rapporterade fall om svin influensan, som tur är.
Audit teamet är har och ockuperar hela konferensrummet. Fortfarande tar personalen besöket lugnt, även om det är en och annan som inte hade förväntat sig så ingående och många frågor. De frågor man lägger ned mest tid på är uppköp och anlitandet av externa experter.
Valeri är på ett utmärkt humör och skrattar mest hela tiden. Förutom just nu då han precis fått veta att tre av vara assistenter kommer vara frånvarande nästa vecka. Sjukdom, semester och begravning är anledningarna till deras frånvaro.
Har precis kommit tillbaks efter lunch. Valeri åt en "biff sallad", som han tyckte var helt fantastisk god. Jag åt den igår och delar hans uppfattning. Själv är jag tyvärr inne i en "kolhydratsperiod" och åt en "Slane palecinke" (friterade pannkakor innehållande ost och skinka som sedan garneras med mer riven ost och ett lager med creme fraiche). Till mina "pannkakor" serverades inlagd gurka. Intressant kombination faktiskt och det smakar fantastiskt bra.
Irish Pub får finna sig i att inte bli besökt av oss ikväll heller. Valeri, Martin, Waldemar och jag är hembjudna till Radka och henns man på middag. Imorgon ska Martin och ta en sightseing tour med audit teamet. Det får nog bli turen som jag kallar for "Mitt Montenegro) och hoppas inte det finns några moln over Kotorfjorden.

Valeris nya tavla

Valeri har köpt en tavla. Tavlan är specialbeställd och målad utifrån ett foto från Internet. Tavlan kostade 150 Euro och han ska hänga den ovanför soffan i sitt nya vardagsrummet i nya lagenhet. Jag beställde en tavla också. Motivet är utsikt över Kotor fjorden med den lilla medeltidsstaden Perast ovanifrån i förgrunden och sedan den fantastiska fjorden med de två små öarna. Jag får den i nästa vecka, men priset hade ökat till 200 Euro. Jag kommer inte hänga upp den här i Poddan. Problemet när jag kommer hem till Teby blir bara var vi ska ha den i huset. Eftersom den är ganska stor kommer den bli svårplacerad.
Auditen har satt igång, men jag har uppfattningen att alla tar den med "ro". På måndag ska man "nagelfara" oss, men Valeri är lugn och eftersom han är lugn är jag lugn. Och vad ska man vara orolig för egentligen?
Idag har vi haft över 20 grader och strålande sol. Men väderleksrapporterna varnar för att på söndag väntas det kallare väder och t o m snö i bergen.

Kostym

Svin influensans konstaterade fall är nu uppe i 47 stycken. De fyra senaste är skolbarn i Niksic. Två av barnen har blivet inlagda på sjukhus. Än så länge inga dödsfall rapporterade. Utanfor vara kontorslokaler har man nu satt upp en "automat" med hand desinfektions medel. Således får man inte gå in eller lämna våra kontorslokaler utan att desinfekterat sina händer. Bra tycker jag.
Valeri är tillbaks och det är kul. Det är slutet på året och massor med rapport skrivingar som "gäller". Jag har gjort mina för länge sedan, men tyvärr så är inte fallet för många andra hos oss. Det är mycket kvar att skriva. P g a de många rapportskrivningarna så fruktade jag att när Valeri var tillbaks skulle han bli arg som "ett bi" och stå framför mig med armarna utsträckta och med hög röst fråga varför "allt brakar ihop när han är ledig" eller "han arbetar så mycket och ändå är det mycket att göra" eller att han skulle fråga "vad alla andra gör och varför de inte har gjort något". Till saken hör att det är Valeri själv som har godkänt samtliga ledigheter, men det är nog inte värt att nämna. Men Valeri var faktiskt glad och tog det hela med ett nästan ett "skandinaviskt lugn". Hans "skandinaviska lugn" kanske berodde på att jag hade gjort det mesta av det som skulle göras och att han slapp göra grovjobbet. I ren glädje över att det fanns lite pengar kvar i årets budget, skrev han sitt första projektförslag för detta år.
Den här veckan kommer en "audit" hit och det kräver lite förberedelser av oss. Man kommer kontrollera hur och på vilket sätt vi arbetar. Sedan vänder man på "de flesta administrativa stenar" också.
Under dagens "morgonDeutsch" kom vi in på 'kostymer" och priser på dessa. Valeri berättade att under "kommunist tiden" kunde man få en bra skräddarsydd kostym för motsvarande 500 kronor. Priserna för de skräddar sydda kostymer är även idag rimliga i jämförelse med vissa Västländer. Han tittade på mig och frågade om jag hade hört den där "skräddarhistorien"? Jag svarade att jag inte hört någon mansperson som hade beställt en måttbeställd kostym hos en skräddare i forna "Öst". Han berättade då hans historia: "Vid andra provningen visade sig att vänster ärm blivet för kort. Höger ben på byxan var för kort och sedan också kragen på kavajen hade blivet sned. Skräddaren bad kunden att dra upp sin vänster arm lite grann. Kunden gjorde det och man kunde inte se att ärmen var för kort. Skräddaren bad sedan kunden att dra upp sitt högerben och efter benet var uppdraget kunde man inte se att byxans högra ben var för kort. Avslutningsvis bad skräddaren kunden att hela tiden dra upp axeln och titta snett bakåt, vilket innebar att även kavajens krage såg bra ut. Kostymen syddes ihop och när kunden lämnade affären ville han naturligtvis ha sin nya kostym på sig. Kunden lämnade skräddaren och gick ut på gatan med vänster hand uppdragen, höger fot uppdragen, axeln uppdragen samtidigt sneglandes snett bakåt. Han mötte en man som tittade på honom. Den mötande mannen utbrast: "Helt fantastiskt vad skräddare kan sy nu för tiden. Skräddaren måste vara fantastisk duktig som kan sy en sådan fin kostym till en handikappad man".
Jag tyckte inte historien var så där jättekul, men av ren artighet skrattade jag med i Valeris skrattsalva.

Helg i Poddan

Det har konstaterats 27 fall av svin influensan här i MNE. Man förväntar sig inget vaccin förrän februari nästa år. På kontoret är alla oroliga och från Wien har det kommit rekommendationer hur vi ska bära oss åt preventivt och hur vi ska göra om vi skulle bli smittade.
I vilket fall som helst resulterade "kontors oroligheterna" i att det traditionella besöket på Irish Pub ställdes in och nästan en frivillig total "isolering" uppstod. Jag hyrde två DVD och köpte en massa god mat och gott vin.
Tur att Skype finns så man kan se och kommunicera med familj och vänner. Jag åt biff med lök, bakad potatis med vitlökssmör.
I en av rekommendationerna från Wien var just att se till att man har mat och vatten för en vecka i lägenheten där man bor, så lördagen blev den stora mathandlar dagen. Nu har jag grönsaker, pasta, kyckling, biff, fläskfilé, köttfärs, vatten mm så att jag klarar mig några/någon vecka. I allra värsta fall får man kanske bryta upp S2:s "grönpåse" från hans militär-tjänstgöring.
Lördagslunchen bestod av en "Burek" och till middag fläskfilé, klyft potatis med en krämig sås
Söndagen blev den stora "bio-dagen". Kl 11.40 gick jag och tittade på "My life in ruins". Det var den så kallade fortsättningen på "Mitt stora grekiska bröllop". Inte riktigt i min smak. Den var så "sockersöt" och förutsägbar att "hälften kunde varit nog".
Efter mitt första bio besök blev jag hungrig. Jag gick till rest. Astoria i Delta City och åt en stor hamburgare med alla tänkbara tillbehör. Efter ha ätit klart betalade jag för min hamburgare och två "Deutsch".
Nu hade det blivet dags för andra bio besöket, som blev "Couples Retreat" med den svenska filmstjärnan Malin Åkerman. Filmen innehöll några roliga scener, men var inte heller riktigt i min smak.
När jag kom tillbaks till lägenheten hade det blivet mörkt. Jag orkade inte äta någon middag, utan tittade på en av de två DVD som jag hade hyrt och somnade som vanligt i soffan.

Tillbaks igen...........

Blev väl "lite" överraskad när jag hörde en välbekant låt i bakgrunden under gårdagens lunch. Först kunde jag inte riktigt placera den, men alltefter sången pågick blev jag 100%:g säker på vilken det var.

Jag hade blivet bjuden på lunch av min amerikanske vän och jobbarkompis Pat. Lunchen var avslutningen på ett seminarium på hotell Podgorica och bestod av ett "Swedish table", som innebär att det var buffé. Har aldrig riktigt förstått varför man kallar det för "Swedish table", men kanske det har något med "smörgåsbord" att göra. Rätterna på bordet var många, men som vanligt undvek jag "fiskarna" och satsade istället på de rökta delikatesserna såsom prosciutto, rökt ost mm. Det var faktiskt när jag lastade på den tredje biten av prosciutto som jag konstaterade med glädje att jag hade hört rätt. Låten var inte mindre än "Malaika" med Hep Stars. Hep Stars var inte direkt några av mina favoriter men låten "Malaika" gillade jag skarpt. Bara för att kunna njuta klart av "Malaika", plockade jag långsamt åt mig vad "det svenska bordet" hade att erbjuda. När "Malaika" hade klingat ut hade också jag tallriken full av mat.
Under tiden jag åt tänkte på min senaste ledighet hemma i Sverige. Den här gången var det inte lika stressigt som mina tidigare "ledigheter". Men jag hann ändå med besök på "gamla" arbetet, ishockey, Hagbytippen, träffade vänner, massage, besök på "nuvarande" arbetet, hämta olivolja, laga mat, umgås med familjen, restaurang besök, köra ut olivolja, tandläkarbesök, bankbesök, släktmiddag, besök på "nya" arbetet och lite till. Som vanligt gick tiden fort, men tiden går faktiskt fort här nere också. Trots allt kanske uttrycket "tiden går fort när man har roligt" stämmer bra.
Jag kom tillbaks till ett blott Podgorica. Även den här gången passerade Malev planet landningsbanan och tog en sväng ut över Skadarsjön innan det landade. Jag kunde se att vissa hus, som låg nära sjön, hade drabbats av översvämning Det gick vatten ända upp till tröskeln.
Milan var och hämtade mig. Under färden till kontoret berättade han att det hade oavbrutet regnat i 10 dagar. En dag hade det fullkomligt öst ned och det hade regnat 100 mm.
Inne på kontoret berättade min assistent Ana att Valeri hade tagit ledigt och befann sig i Sofia. Dragicas (andra assistenten) son hade drabbats av magsjuka och var inlagd på sjukhus och naturligtvis måste Dragica vara där också. Hakan var också ledig och befann sig i Turkiet för att fira Bajram. Miro var på studiebesök i Kosovo. Det var alltså bara Pat och jag på plats.
Efter ha ätit klart satt vi och pratade en stund. Det var dags att lämna hotellet och på vägen ut hoppades jag att få höra "baksidan" av "Malaika". "Mot okänt mål" (Färden går på vida vågor mot en öken av sand..........) men man spelade istället "Jedan Tag" av något okänt monte- negrinskt band.
Idag, fredag den 13 oktober 2009, är det 17 grader varmt och solen skiner. Dé é skönt.....

Hotell Splendid

Om ni har vägarna förbi Montenegro så rekommenderar jag hotell Splendid. Kungasviten kostar 4 000 Euro/natten men då har man egen pool och plats för helikoptern att landa på taket. Dubbelrummen är betydligt billigare och prisvärda.

Äntligen

Nöjd lämnade jag affären bärande på en blå 84 liters Samsonite väska med hjul. Redan när butiksbiträdet såg mina bestämda steg mot henne i väskbutiken insåg hon nu fanns det ingen återvändo. När jag klev innanför dörren var "kortmaskinen" redan påslagen. Jag lämnade över mitt Eurocard och hon drog det i maskinen. Efter några sekunder surrade det till och jag ombads trycka min "pin kod" vilket jag också gjorde. Sedan var det den vanliga gången när man använder sitt VTA-kort(momsbefriad): Fotostatkopia på mitt VAT-kort, två handskrivna kvitton; en med ordinarie pris och en med momsen avdragen. Signatur på både köpnotan, affärskvittot samt på fotostatkopian av mitt VAT-kort. Jag tog min väska och lämnade butiken.
Nu ska jag ägna kvällen åt att lista ut hur man får i koden till låset att fungera. Det kommer nog ta någon timme eller två. Teknik är inte min starka sida. Sedan, om jag lyckas, ska det packas för i morgon bär det av hem till Sverige. 80 % möter upp på Arlanda och sedan iväg hem till "Teby".........
Om det inte blir några nya bloggar de närmaste dagarna vet ni vad det beror på...........

Samsonite väskan

Idag har jag varit i Danilovgrad och undervisat. Framför oss hade vi 15 trötta personer. Efter första passet så frågade Hakan (ska faktiskt vara Hakan) om de hade några frågor. En trött "själ" räckte upp handen och frågade om de kunde "arbeta in" samtliga raster och om det var några lektioner efter lunch. Motivationen var väl inte den högsta.

Efter Danilovgrad åkte jag in till Poddan för att köpa min Samsoniteväska, som jag la undan igår. Väl framme var affären stängd. Jag frågade expediten i affären "vägg-i-väg" var personalen i väskaffären höll hus. Jag fick svaret att personalen hade rast mellan kl 15.00 - 17.00. Man hade kanske arbetat in raster och lunch också. Vad vet jag! Det slutade med att jag lämnade affärenoch gör ett sista försök i morgon. Chanserna att jag ska få köpa en Samsonite väska är väl inte så där jättestor.

Vädret har idag varit nästan lika bra som igår. Nu så här på kvällskröken har det börja blåsa.

På torsdag är det "hemåt-det-bär" och det ska bli skönt.

Lunchen idag bestod av "slane palecinke" som smakade lika bra som alltid.

Dagens fras får bli: "Treba li da popunim carinsku deklaraciju?" = "Måste jag fylla i en tulldeklaration"