Rondellparkering och lite annat

I min serie "Bättre parkeringar har jag sett" publicerar jag idag en typisk "rondell parkering". Lägg märke till att "hazarden" är på. Då kan man parkera eller köra hur som helst samt att bilen framför har parkerat mitt på ett övergångsställe.



Söndag morgon eller rättare sagt förmiddag och jag tog en paus i "hem sysslorna". Jag har struket åtta skjortor, tre par byxor, fyra lakan och fyra örngott. Men nu är det tomt i "strykhögen". Nu väntar dammsugning och våttorka golvet i lägenheten.

Kl 14.00 kommer Tompa från Sverige hit. Han är engagerad av oss för att hålla i en tre-dagars utbildning, som jag har valt att förlägga till kusten. Hoppas vädret håller i sig, för idag har vi sol och varmt.
Efter ha varit i MNE sedan den 12 januari kommer det kännas skönt att åka hem på onsdag. Lustigt vad tiden går fort. Nu tänker jag inte på de senaste 11 veckorna utan att det faktiskt är nästan två år sedan jag lämnade Sverige för att efter några dagar i Wien åka till MNE.

Det kan bli så att min blogg frekvens kommer att minska under de två närmaste veckorna, just beroende på kommande kust- och hemma vistelse.

Hemma väntar, förutom familjen, födelsedagsfirande med brunch och den årliga "EPC" (Egg Paining Contest) med goda vänner och god mat. I år hoppas jag att värden har fyllt på "svartfärgen" (vad passar bättre när man bor i "svarta bergen") och köpt nya penslar för jag vill bara vinna. Har inte kommit på något motiv än (förutom att det ska vara svart) men på torsdag kommer inspirationen finnas där.

Efter ha hämtat Tompa på flygplatsen kommer jag naturligtvis åka till Plavnica för att se hur lilla Nikica mår.
Tro det eller ej, men precis nu fick jag att "mess" från Valeri där han skrev "Good news Hippo is back".

Traffic violations

Hotell Avalas pool, Budva.

-:"Lars, let´s go to restaurang Pencanjara for soup, kupus and warm bread. I have a car so "heide" (skynda på), uppmanade Valeri .
Jag började också bli hungrig och Pecanjaras soppa är bland det godaste som finns. Vi tog hissen ned till lällaren där våra bilar är parkerade.
Valeri satte sig i Skodan, vred om nyckeln, väntade tills den gula lampan hade släckts, vred om nyckeln och körde iväg med en rivstart. Jag satte på mig säkerhetsbältet och jag kunde höra Valeri fnysa. Även om det är lag på använda bältet, så gör man det bara inte här nere.
Valeri kör som en galning och tycker alla andra förutom han själv är "kretens" (=idioter). Jag kan lugntg påstå att tålamod och normalt beteende i trafiken är inte en av Valeris starkaste sidor.
Vi har faktiskt diskuterat skillnanderna mellan "Balkan driving" och "skandinavisk körning" många gånger. För att förklara skillnaderna på ett kort men väldigt talande sätt så är som "svart och vitt". Bl a som jag skrev tidigare så ökar man farten när det slår om från grönt till orange bara för att hinna över innan det blir rött. Tutan används hela tiden och jag måste faktiskt erkänna att till och med jag har börjat tuta då och då. Att använda "varningsblinkersen" används som ursäkt att parkera precis hur tokigt som helst, t o m i en rondell eller mitt i en fil på en livligt traffikerad gata. Naturligtvis inträffar många krockar inne i Podgorica. Inga allvarligare men alldeles för många.
Här får man inte flytta på bilarna innan polisen har varit på plats och mätt och ritat skiss över olycksplatsen. Det kan bli hiskliga köer ibland. Men jag har lagt märke till att de inblandade i krocken tar sin "krock" med ro. I väntan på att polisen ska komma på plats röker man och lugnt diskuterar med den som man krockat med. Inget skrikande eller viftande med armarna här inte.
Nåväl, Valeri tryckte gasen i botten körde höger, tvärnitade, gasen i botten igen, tvärnit och sedan höger igen och vi var framme vid en livligt trafikerad korsning. Trafiken var mycket tät och Valeri hade nu stått still i ca tre sekunder. Jag hörde hur det börja väsai hans mage. Väsandet övergick till ett "gurgel" när det passerade bröstkorgen. "Gurglet" lämnade bröstkorgen och slutligen nådde munnen och när han öppnade munnen kunde man höra resultatet av det som började med en väsning i magtrakten. Valeri skrek en blandning av svordomar på engelska, bulgariska och montenegrinska. De orden som hördes mest var: "kreten", "peasents" ,"fucking" och avslutades med att troligtvis hade "någon stannat för att prata om hur dennes persons höns mår".

-:"Lars, this is exactly what happends here in Podgorica. They are just peasents.They don´t just understand that the traffic has increased. They still thinks that there just are five cars in Podgorica".

Jag har ju hört de besvärjelserna under varje åktur med Valeri och jag förstod att han troligtvis skulle riskera liv och lem för att kunna köra vidare.
Jodå, han gasade på och ut på den "stora gatan" där det blev gasen i botten. Jag hörde bilar som bromsade och en kaskad av tutningar. Valeri mumlade tyst, men log.
Framför oss hade vi nu en raksträcka på ca 300 meter till nästa korsning med trafikljus. Gatan vi färdades på har två filer. Den vänstra svänger natruligtvis till vänster och den högra går rakt fram. Vi närmade oss korsningen där vi skulle svänga till vänster. I den vänstra filen stod fem vilar och väntade på att det skulle bli grönt ljus. Den högra filen var tom.

-:"I don´t have nervs to wait for these five cars I just have to drive "my way", konstaterade Valeri och la sig i högerfilen där han var ensam.

Det rådde en spänd väntan på att det skulle bli grönt ljus. Trafikljuset slår om till grönt och Valeri blinkar (faktiskt) att han ska till vänster. Mötande trafikanter har insett att Valeri har gjort en "fuling" och vägrar släppa förbi honom vidare åt vänster. Bilisterna som låg i vänsterfilen har fortsatt till vänster och Valeri är fast tills trafikljuset slår om igen, vilket medförde Valeris "kreten" och de andra besvärjelserna dånade i bilen. "Peasent" byttes visserligen ut mot "kurva" (= hora), eftersom det var en kvinnlig bilist som först vägrade stanna så att han kunde smita förbi de andra bilarna. Nu var vi sist i kön som p g a Valeri inte kom fram hade ökat till 20 bilar. Nästa korsning ska vi åka till höger och just i den korsningen finns det inte någon plats för några "fulingar", så det var bara att vänta på vår tur. Under vår väntan på att kunna köra vidare konstaterade Valeri högt och glatt:

-:"Lars, I have just beeen driving 600 meters and violated the traffic regulations four times.

Jo så var det nog, men då räknade han inte med att han inte använde bilbältet,att han körde utan att ha halvljuset påslaget och att han hade kört för fort.
Men soppan var kanon.

Vår foto

Bara ett foto från ett vårlikt Montenegro.

Hur man blir av med fåglar på balkongen

Först vill jag bara tacka min vän TJ för all hjälp beträffande mina fågelbekymmer. Läs och begrunda vad som finns till min hjälp.

UGGLAN "HELGE"　MED ROTERANDE HUVUD.　　　　　　　　　　　　　　　　　　　　 　

En storsäljare!
Det　bästa sättet att hålla trädgården, tomten, taket,　båten　eller bryggan　fri från skränande och förorenande fåglar.
Effektiv mot måsar, duvor, skator, kråkor, kajor, kanadagäss, änder, hägrar　och andra fåglar. Skrämmer också möss och råttor på flykten.　Mycket naturtroget utförande och med ett rörligt huvud som rör sig i vinden.　En　uggla med fast huvud lär sig fåglarna snabbt att den är ofarlig.　
Ugglan med roterande huvud verkar vara levande.För bästa effekt kan man flytta ugglan Helge någon gång per vecka.Vid riktigt svåra besvär har det visat sig att två st ugglor skapar förvirring　och rädsla hos andra fåglar.Ett bra bevis på detta är att vi själva har använt ugglan　i flera år med mycket gott resultat.　Vår uggla har till och med blivit uppvaktad av en annan uggla kväll efter kväll i försommartid!
Helge är tillverkad av hårt plastmaterial och är handmålad för　högsta naturtrogenhet. Höjd ca 47 cm.Ugglan har sålts i　hundratusentals exemplar under　många år i USA!
Pris nedsatt fran 599;- till 499:-

Eller "Rolls Roycen"

Fågelväck Pro Gås　　　　　
Denna uppfinning är den första i världen som skrämmer Kanadagäss och andra fåglar med deras egna varningssignaler, som spelats in i naturen.
Trettio års forskning och studier i hur fåglar kommunicerar och beter sig ligger bakom denna uppfinning. Fåglarna känner igen de naturliga varningsljuden som Goosebuster frambringar och reagerar instinktivt.
- Fåglarnas egna signaler på att de ska vara uppmärksamma gör de inte trivs på den plats där Goosebuster finns. Varningsljuden signalerar omedelbar fara och fåglarna flyr utan att ta reda på källan till faran. - Valbara möjligheter att välja ljudet från en prärievarg eller gevärsskott baserat på de senaste forskningsresultaten för att kunna maximera framgången. - Maskinen varierar ljuden automatiskt för att undvika att fåglarna anpassar sig. Utropen varierar i frekvens, hur länge de pågår och intervaller. Ljudkombinationer, sekvenser och vilken högtalare som används ändras slumpmässigt för att ge intrycket att det är oroliga gäss som rör sig på flera olika plaster.
Detta har visat sig effektivt i fältstudier gjorda av universitet. Publicerade resultat finns i "Efficacy of Recorded Alarm and Alert Calls to repel bird infestation problems".
Duvor är envisa och territoriella fåglar som återvänder till samma balkong gång efter gång. Goosebuster använder deras minne emot dem. Maskinen skrämmer iväg dem så många gånger att de lär sig att inte återvända. Pris 19 900:-
　

Stress

　
Fast vi mitt i all stress på kontoret råder för dagen ett bedrägligt lugn. Jag menar att trots att vi har fullt upp råder det just idag ett lugn. Jag tror att det beror på att Valeri är på besök i Albanien. Valeri är i och för sig lugn, men väldigt impulsiv. Det kan räcka med ett mail där man ber honom skriva något och då sätter den gamla vanliga visan igång med än gång . Ja, ni vet sedan tidigare att han inte har tid, att han 100 olästa mail, att han är på kontoret från 07.00 till 18.00 osv osv osv. I dag var han som sagt borta från kontoret och det var nog en himla tur, för idag och igår har det varit mycket att göra. Det värsta är nog att när man mitt i stressen får sina "händer bundna". Det är när man väntar på material som ska översättas o dyl och det inte kommer. Mina assistenter väntar och frågar. Min tolk väntar och frågar och jag har inga svar. Men det brukar alltid ordna sig. Sedan har man från Wien funderat ut en ny blankett som måste fyllas i för de som ska avlönas av oss och den var inte den lättaste. Det är ett "set" på fyra sidor och ska innehålla allt från "namn" till "allvarliga sjukdomar".
Sedan vill jag bara rätta till mitt misstag om "skit’. Det är alltså inte måsskit som jag har högar av på balkongen, utan duvskit. Men det ar lika illa i alla fall. Min erfarenhet av duvskit är att den i alla fall torkar snabbt, men tyvärr har en förmåga att klistra sig fast på balkonggolvet. Det räcker inte att bara "sopa bort" skiten. Det måste dubbelskuras.
Inte nog att det är duvskit på balkonggolvet, utan mitt balkongräcke används av småfåglar, som behagar att sitta där och göra sina behov. Men småfåglarnas skit hamnar inte på golvet, utan på balkong räcket. Jag torkar av balkong räcket varje dag, men det verkar mer ha en inbjudande än en avskräckande verkan.
Valeri viker sig dubbelt av skratt när jag berättar om mina erfarenheter av fågelbajset och tycker jag ska sluta torka av balkong räcket eller som han sa senast när jag berättade om mina problem med fågelskiten balkongen"
-:"Maybe the small birds like to shit on a clean balcony railing. Stop cleaning it and you will see what happends…………….
Hade inte tänkt på dé..........

Nema Nikica

Fotot från ett café mitt emot vårt kontor.

Ingen Nikica syntes till igår. Jag tittade noga i hennes hydda och det som var en grå klump i förra veckan var nu bara tomt. Jag t o m klev ur bilen och vandrade runt lite i förhoppning att se henne gå omkring så där lugnt, tuggande på lite hö, där lite av höet hänger ut genom vänstra mungipan. Men "nej", för tillfället är hon borta. Det som gläder mig är att intresset för var Nikica befinner sig har ökat på kontoret. Min assistent Ana, hennes barn och man var också på Plavnica och letade efter det "lilla" djuret. Till och med Valeri och hans flickvän åkte dit för att se hur det stod till med flodhästen. Valeri konstaterade kort då han såg att hon inte var på plats:
-:"Nikica is gone. Maybe she will never come back" och gick sedan in på restaurangen och åt karp eller var det flodhäst?
Valeri har varit ledig en vecka. Han har tillbringat veckan i de Italienska alperna och åkt skidor. Han hade haft det "kanon" och berättade detaljrikt om vädret, backarna, hotellet och maten. Det måste ha varit riktigt bra för han nämnde inte Colmar en enda gång och han var ju faktiskt i Colmars hemland.
Veckan började med expressfart. Nya rutiner på jobbet, vilket innebär att tillvaron inte blir lättare precis. Idag (måndag) har det varit varmt, men molnigt.

Varmt

Fotot från Perast.

Det värsta med att värmen och förhoppnings våren har kommit till Poddan är det har flyttat in två duvor upp på värmeväxlaren på min balkong. De får gärna sitta där och kuttra, men de skiter ju så vansinnigt mycket. Jag menar duvorna måste skita även när de sover. Varje morgon måste jag skura bort högar av måsskit som har blivet till under natten. Har ni några tips hur man ska bli av med duvorna, så var vänliga och hör av er.
Veckan gick otroligt fort. Veckorna går alltid fort när man har svenskt sällskap. Den här gången var det Matte från "fel sida av Sverige" som var här och förmedlade kunskap. Deltagarna var jättenöjda med veckan och så även jag. Nu blir det fortsättning i slutet av nästa månad.
Igår (fredag) efter ha avslutat utbildningen åkte vi på en sight seeing. Det blev naturligtvis "bergsturen" över Njegusi och sedan utsikten över Kotorfjorden. Utsikten lika bedårande som alltid. Matte var imponerad över hur man kunde dra telefonledningar i en sådan brant och svår terräng. Efter 25 snäva kurvor var vi nere i Kotor och fortsatte till Perast, där vi tog en "Deutsch" och solade en stund. Den här veckan har vädret varit riktigt kanon.
Vi kom tillbaks till Poddan vid 18.00-tiden och fortsatte ganska omgående till den irländska puben "Four Lepricorns", där Martin satt och väntade. Martin pratade på sin "rotvälska" och man förstod ungefär var fjärde ord. Jag ska försöka spela in hur det låter så ni själva får höra. Efter några Jameson gick vi till restaurang Laterna och åt den traditionella fredagspizzan och till det ........naturligtvis den bästa "kupusen" på hela Balkan. På den fint strimmlade vitkålen har man klippt lite färsk persilja vilket kompletterar hela smakupplevelsen. Jodå, Loza och turkisk kaffe blev det också.

Tiden går fort när man har roligt

Poddan en solig vårdag

Tiden går fort när man har roligt heter det ju. Jag har både roligt och är engagerad så gott som hela tiden. Pågående aktivitet är rolig och deltagarna kommer faktiskt i tid. Idag (torsdag) så var det första gången någonsin som samtliga deltagare var på plats i tid. Det kanske låter lustigt för er, men för mig så är det helt fantastisk I vanliga brukar majoriteten dyka upp en halvtimme efter överenskommen tid och då suckande och stönande. Men idag så var alla där och vi kunde sätta igång i tid.
I våra aktiviteter brukar det alltid finnas någon eller några "översittare" också. Jag fruktade att en tidigare "bekant" som har orsakat osämja tidige även skulle gör det den här gången. Men vår svenske hitreste "expert" (jag vet att han inte tycker om benämningen, men man kallas så här nere) informerade deltagarna om att det skulle bli en examination och de som inte blev godkända fick inte gå i kommande utbildning. Det medförde att "bekantingen" skruvade sönder en dator med bara sina fingrar och sedan monterade ihop den igen. Han visade sedan stolt upp sina sotiga fingrar för oss andra. I morgon väntar examination och jag har en känsla av att samtliga kommer att bli godkända.
Luncherna vi har ätit är jättegoda tycker jag. Det är Montenegrinsk husmanskost, som mest består av kött och vitkål i alla dess former. Doften av kokt vitkål ligger som "dimma" över hela området. Jag njuter av kålen och köttet. Matte (experten) berättade det han kommer minnas mest från MNE är troligtvis min vansinnigt tycke för alla dessa fantastiska kålrätter.
På eftermiddagen åkte jag tillbaks till kontoret för att skicka några mail. När jag sitter där och skriver kommer "chefens" personliga assistent Vanja in till mitt rum. På uppdrag av vår "chef" bjöds jag in till en konsert nästa lördag. Konserten arrangeras av SIDA och chefen ville ha mig vid sin sida (ha ha ha jag menar sida alltså).
P g a ytterligare svenskt besök tvingades jag tyvärr att tacka nej, med anledning att jag får svenskt besök just den dagen (eller var det på söndagen kanske?????????)

Bloggtorka

Fotot från Tito när han besökte Titograd, nuvarande Podgorica, för många år sedan. Fotot är faktiskt från "Independence square", men jag kan lova att det inte hette "Independence square" på den tiden. Men jag måste bara säja, trots en påstådd demokrati är det inte så stor skillnad då mot nu för dagens "elit".

I vilket fall som helst är jag upptagen med många saker och hinner inte skriva några längre bloggar. Men allt är bra och det är ännu bättre att ha en svensk här som gör ett kanonjobb. Skriver mer senare och berättar.

Mat? Jodå, luncher på "cantinan" som vi svenskar uppskattar mer än vad de inhemska gör. Vad är det egentligen för fel på stuvade gröna ärtor med nötstek tillsammans med en perfekt "kupus" (vitkålsallad)? Fråga mig inte. jag tycker det är kanonmat. För tillfället "klackarna i taket", men jag som sagt jag förklarar mer senare.
Idag (tisdag) lyste solen och jag är säker på att det minst var 15 grader (i alla fall kunde man gå i skjorta om man nu ville eller kunde det).

Veckans Nikica

Högra bilden visar översvämningen i området där Nikica simmar omkring. Den här familjen har köpt två båtar där man bor tillfälligtvis (bilden är klickbar).

Jag är inte säker, men jag tror att flodhästen Nikica var inne i sin hydda igår (lördag). I vilket fall som helst var det inte bara hö, som fanns inne i hyddan. Så vitt jag kunde se var det något stort gråbrunt också. Om det nu var Nikica, så verkade hon sova djupt. Hon kanske hade varit ute och "slarvat" bland granngårdarna. I ett försök att låta er avgöra om hon fanns inne i hyddan eller inte fotograferade jag hennes hydda (ovan foto). Vet inte om det är önsketänkande eller inte men tycker inte ni som jag att till höger i hyddan finns något stort som kan vara Nikica. Det positiva med det dåliga staketet är att hon har möjlighet att ta sig till sitt lilla bo för en tupplur och sedan tillbaks ut i det fria. Jag hoppas verkligen bara att vattnet försvinner till sommaren, så man kan ta sig ett dopp i poolen utan vara rädd att det ska komma en flodhäst simmande där.

Det var meningen att jag skulle ha åkt till Budva i lördags och tillsammans med Martin titta på rugby. Men jag insåg att det skulle bli för ont om tid för mig.

Ikväll (söndag) kommer det en svensk som hålla i utbildning här och jag har saker att förbereda. Sedan är ju det där med de tio skjortorna och några par byxor som ligger i fåtöljen och väntar på att bli strukna. Stryka skjortor eller rugby? Ja det går väl kanske på ett ut.

Hade glömt att ta ut maten från frysen, så jag gick till slaktaren Martinovic, som rekommenderade utbankad biff. Jag följde rekommendationen och köpte två fina biffar. Väl "hemma" i lägenheten strimlade jag biffarna och la dem i några timmar i en vitlöksmarinad. Hittade faktiskt också en advokado och gjorde en Guacomole. När köttet hade marinerat färdigt stekte jag den snabbt tillsammans med tärnad lök och röd paprika i en het stekpanna. Saltade med det grekiska havssaltet och pepprade rikligt med kvarnen. Till köttet och Guacomolen åt jag majschips och en salsa gjord på körsbärstomater och heta färska pepperoni. Dé vá kanon.

I eftermiddag väntar troligtvis Shutter Island, sedan direkt till flygplatsen för att hämta upp svensken och sedan middag på restaurang Pecanjara.

Även om det är många regn kvar innan det blir riktigt varmt så känns det som om våren närmar sig. Påsk- och Pingstliljor är utslagna och vissa träd blommar.

Inte bra hur man än gör

Det skulle komma fem journalister

Diplomati är en konst i den högre skolan och likaså konsten att arrangera en avslutning som ska passa alla. Valeri och jag har fått utstå vår chefs missnöje. Missnöjet var så stort att hon kände sig tvingad att skicka en skriftlig ursäkt till berörda personer. Valeri blev både arg och ledsen. Själv så tog jag inte åt mig så där jättemycket för det är inte många gånger som saker som man arrangerar här nere blir uppskattade av vår chef. Men för deltagare och andra inblandade blir det för det mesta bra resultat.

Den här gången var det italienskt besök och eftersom de diplomatiska förbindelserna mellan de två länderna inte alltid varit de bästa vill man från italiensk håll ha med så många högt rankade officiella som möjligt. Det innebar att avslutningen på aktiviteten var mycket viktigare än själva innehållet. Må så vara då.......Chefen förstod att det var viktigt och bjöd in chefer från alla möjliga håll. I inbjudan kunde man också läsa att om man ville hålla något tal så skulle det föranmälas, så att det blev rätt ordning för de som höll talen. Det är ju också jättebra. Fem av sju svarade att man hade för avsikt att hålla tal. Sedan bjöds media in och man uppskattade att det skulle komma fem journalister för att skriva och dokumentera avslutningen.

Vi hade bokat en stor lektionssal, som vi tyvärr inte kunde använda för avslutningen utan hänvisades till en liten mindre.

Personalen på hotellet där vi hade hyrt lokal gjorde sitt allra bästa för att allt skulle bli så bra som möjligt. Man arrangerade ett "podium" där de sju prominenta gästerna skulle sitta, varav fem skulle ge ett tal. Vi hade naturligtvis jätteduktiga tolkar, men p g a byte av lokal fanns det inte utrustning för simultantolkning.

Dagen för avslutningen kom och redan 15 minuter innan ceremonin skulle starta insåg vi att antalet föranmälda journalister inte skulle stämma. Det bara välde in journalister med videokameror och annan utrustning. Fem journalister blev nog istället 35 journalister vilket innebar att det blev trångt.

Klockan slog 10.00 och de sju prominenta personerna anlände och satte sig vid podiet. Valeri var moderator för avslutningen och bjöd in talarna att hålla sina tal efter en i förväg uppgjord diplomatisk plan. Efter ca 45 minuter hade samtliga fem i förväg annonserade talarna hållet sina tal spm tolkades från lokalt språk till italienska och då vice versa. Valeri frågade då om det fanns några frågor eller om det var någon mer som ville uttala sig. De två prominenta gästerna vi d podiet, som inte hade förannonserat något tal, kände sig antagligen tvingade och bad att få ordet. Valeri stod som ett frågetecken, men lämnade över mikrofonen till de återstående, som höll sina tal.

Talen avslutades och så var det dags för själva "uppbrottet". Journalisterna nästan överföll "podiet" och ställde många frågor. Efter ca 15 minuter var de klara och samtliga lämnade lokalen. Det var då dags för lite tilltugg med dryck och meningen var att samtliga inblandade skulle delta. Vår chef lämnade hastigt och likaså en av de andra lokala prominenta gästerna. Kvar var vi och de italienska gästerna, som stod där med sina gåvor de hade tänkt att överlämna.

Dagen efter kom chefen in på vårt kontor och uttryckte sitt stora missnöje med för liten lokal, för många inbjudna, dåliga tolkar och att stackars Valeri inte hade följde den diplomatiska ordningen när det var dags för talen.

Det var ingen isé att påtala att det var hon som hade bjudet in och vi följde de regler som finns beträffande hyra av lokal.

Valeri försvarade sig så gott han kunde, men vi insåg ganska snart att det inte var någon idé. Med min minimala diplomatiska läggning framhöll jag för chefen att det var bra att vi har fått höra hennes uppfattning, att vi var ledsna över att vi tvingats till att byta rum och att vid nästa tillfälle skulle välja ett dyrare alternativ för vår aktivitet än vad som hade rekommenderats den här gången. Chefen lämnade rummet med min tidning Monitor i sin hand och har sedan i onsdag inte hälsat på varken Valeri eller mig. Min tidning får jag inte tillbaks heller.

I dagstidningarna kunde man dagen efter läsa att aktiviteten var mycket viktigt och tack vare aktiviteten så planerades mellan de två länderna flera viktiga framtida samarbetsavtal. Men det kanske inte är så viktigt...................

Igår (fredag) stack Valeri till Italien för att åka skidor. Han behöver komma bort ett tag. För övrigt tog han det lugnt igår. Han var inte inne på kontoret förrän kl 16.00 och då upptäckte han ett nytt mail. Mailet hade en bilaga som var 99 sidig lång rapport och man ville ha Valeris kommentar innan nästa fredag. Då utbrast valeri något som jag har hört så många gånger förut och troligtvis kommer få höra flera gånger till:

-:"Lars, I don,t have time for this shit. I´m always in the office and working as a slave. I don´t have time. Lars, explain for me how I can find the time. I´m in the office from seven in the morning and leaves sometimes at seven in the evening and working all the time. Fuck them I don´t have time"

Seminarium

Fotot är från restaurang Pecanjara strax utanför Poddan.

Idag startade ett tre dagars seminarium med italienska experter. De är inte så där duktiga på engelska utan föredrar att hålla sina föredrag på sitt eget språk. Det innebär att de närmaste tre dagarna sitter jag med på detta seminarium, där man tolkar från italienska till montenegrinska och vice versa. Idag förstod jag två italienska ord. Det var "omerta silincium" och för oss som har sett "Gudfadernfilmerna och Sopranos" behövs ingen närmare översättning. För er andra som inte har sett filmerna så betyder det ungefär att "håller ni inte käften så kommer ni att dö".

Eftermiddagens två timmars presentation var högläsning från ett 60 "slides" lång powerpoint-presentation med mikroskåpisk text på varje "slide". Efter en mycket riklig lunch fanns det de som hade svårt att hålla ögonen öppna. Själv satt jag och planerade kommande semestrar. Min semsterplanering för 2012 är nu klar och jag insåg att nästa Jul kommer kosta många semsterdagar.

I går skrev jag om filmen "Invictus" där Morgan Freeman gestaltar Nelson Mandela. Filmen var en mycket positiv historia, där den mycket kloke Nelson Mandela använde sig av den "vita sporten" rugby för att ena landet. Året var 1995 och Sydafrika lyckades vinna världs-mästerskapet och på det sättet få landet mera enat. Filmen var bra och 100 % positiv. Jag rekommenderar att ni tittar på den så kommer ni förstå uttrycket "100 % positiv". Filmen får "tre rugby bollar med stänk av + av fem möjliga på den beömda rugbybollsskalan".

Min irländske vän Martin är ett stort rugbyfan och kom mycket väl ihåg när Sydafrika tog hem världsmästerskapet. Han berättade också att det fanns rykten som gjorde gällande att man hade förgiftat maten för motståndarlaget, vilket ledde till akuta magåkommer och att man då inte kunde ta ut sig så mycket.

Passa på att besöka restaurang Pecanjara (se foto) om ni har vägarna förbi Poddan och tänker åka mot den lilla kuststaden Petrovac. Efter ha varit i MNE i nästan två år, så är Pecanjara min absoluta favoritrestaurang. Första gången jag besökte denna restaurang var min första dag i Poddan. Det var min nuvarande "landlord" Nicola som tog med mig dit. Han berättade att restaurangen nästan enbart besöktes av montenegriner, att maten var mycket god, bjöd på rikliga portioner och var mycket prisvärt. Det är bara att hålla med. Jag rekommenderar följande meny: redd kalvköttsoppa (=corba teleci) eller om ni tycker om fisk den berömda fisksoppan (Riba Corba). Till det Pecanjaras eget hembakade varma bröd med Kajmak (=ett slags ostsmör), kupus salata (=vitkålssallad färsk eller sur) och sedan Rostilj Teleci (kalvkött bakad under mycket lång tid i ett lerkärl). Till maten det röda vinet Procorde och som avslutning en turkisk kaffe med en tre centiliters Loza.

Dé é kanon..................

Bloggen 1 år - Reflektioner/tankar

Ett år sedan jag började skriva mina "epistlar" på nätet. "Blogg" i ordets bemärkelse är det ju faktiskt inte. Det har hunnit bli "några stycken" och jag har målet inställt på 200. Så Valeri och ni andra här nere i MNE - Fortsätt inspirera mig så att jag kan dela med mig till mina läsare.

Frugan och dottern lämnade MNE kl 06.15 med JAT via Belgrad till Arlanda. Deras väskor var tyngre än när de kom "vilket jag finner är märkligt" då de vid ankomsten säkert hade med sig flera kilon med matvaror som jag hade beställt och därmed borde väskorna varit lättare.

Gårdagen blev bra. Sol men lite kyligt, men det gick att sitta på stranden och sola. Vi njöt av solen både i Bar och i Budva. På kvällen åt vi middag på restaurangen "Voda u Kursu" (=Vatten ur sten) och sedan blev det DVD:n "Invuctus" med Morgan Freeman som Nelson Mandela.

Reflektioner/tankar tänkte jag var ett passande tema på "1 års-dagen" och börjar en frågeställning med anknytning till ovan foto:

1. Varför parkerar man sin bil på trottoaren när det finns ett P-hus endast ca 25 m därifrån?

Jag fortsätter sedan med några andra "allmänna tankar" om lite av varje:

2. Varför kallas det Sportlov, när "sporten" bestod av att bära ut kassar till bilen med kläder inköpta i Delta City?

3. Varför blir vädret alltid bättre när familj eller bekanta lämnar MNE?

4. Varför tutar den 25:te bilen på den 24:de i en kö av bilar när "rött slår om till orange"?

5. Betyder trafikljusets signal grönt/orange att man ska öka farten för att hoppas hinna över korsningen innan det slår om till rött?

6. Varför kallar de styrande politikerna här i landet MNE för en "ekologisk stat", när det enda "ekologiska" är en årlig ekologiskt fordons avgift för varje bil som kör eller kör in i landet och pengarna med all största säkerhet hamnar i politikernas egna ekologiska fickor?

7. Varför ställer chefen alltid frågor om valmöjligheter, när hon ändå gör som hon själv vill (=tvärtemot alltså)?

8. Varför är Plavnicas ägare så "100%-ig" säker på att flodhästen alltid kommer tillbaks dit?

9. Hur kan DVD uthyrningsbutiken "Pirat" ha filmer med bra kvalitet i sitt sortiment, som inte ens haft premiär på biograferna?

och till sist

10. Varför är "gulan" orange i äggen som man köper härnere?

Regn

Gågatan i Poddan.

Idag, torsdag, regnar det och det är regnar verkligen i ordets betydelse. Det bara öser ned. Regn är inget ovanligt i MNE. Jag tror att man kan jämföra regnet i Montenegro, med motsvarande snöfall i Sverige. Jag menar då mängden av de olika nederbörden. Regn kan man ju inte skotta bort, vilket man måste göra med snön. Effekterna av regnet kan man också se i de översvämningsdrabbade områdena kring Skadarsjön och Plavnica. Flodhästen Nikica är väl den enda som är riktigt nöjd med vattenmängderna, kan jag tänka mig. I och med de stora mängderna av regn kan hon strosa omkring precis som hon vill. Det finns inga staket som hindrar henne och vill hon ta en simtur är det bara att gå fram några meter åt vänster eller höger och sedan plumsa i. Vissa familjer, som bor runt Plavnica, har faktiskt köpt eller byggt husbåtar och bosatt sig på dessa. Man är väl rädd att husen ska flyta iväg och kanske efter ett riktigt häftigt regn vakna upp i Albanien. Husbåten kan man ju i alla fall knyta fast i något träd, så att den haller sig på plats.
Valeri och jag har olika definitioner beträffande "regn". Han tycker det regnar när det "duggar". Då fäller han ned sitt medhavda paraply och suckar att han kan bli förkyld. Jag har sagt till honom att "dugg regn" inte är ett riktigt regn i ordets betydelse, utan "dugg regn" är bara " just a few drops" och då behövs inget paraply. Valeri håller inte med om min definition. Han tycker det regnar även redan när molnen hopar sig och ett stänk träffar ansiktet eller någon annan del av kroppen. T ex förra veckan såg jag min assistent Dragisa promenera tillsammans med hennes väninna. Dragisa hade fällt upp sitt paraply och tog skydd under det. Men det regnade inte, utan det var bara molnigt. När jag träffade henne efter lunchen frågade jag varför paraplyet var uppfällt. Hon svarade, att när de lämnade kontoret hade hon känt en droppe på handen och hon bestämde sig ta skydd för ett eventuellt regn.
Regnet har också inneburet att jag inte kan använda mina MBT-skor. Eftersom sulan är av rent gummi och upphöjd mitt under foten är det riskabelt att promenera med dessa. I väntan på bättre väder, ligger skorna för tillfället under mitt skrivbord.
Men frugan och dottern lider inte så där jättemycket av att det regnar. Visserligen hade de väl föredraget ett soligt och 20 grader varmt Poddan, men så länge som köpcentrat Delta City är öppet och reorna fortsätter är det helt OK. De har varit i köpcentrat nästan varje dag och t o m nagelmanikyristerna hälsar igenkännande när de gör entré.
Idag åkte vi till restaurangen "Voda u Kursu" (=Vatten ur sten) och åt en fantastisk god Tomatsoppa och till efterrätt en ännu mer fantastisk äpplekaka med glass. Dottern åt en Ceasar sallad samt den goda äpplekakan.
När vi hade ätit klart skjutsade jag dom till....... Ja, gissa vart?

"Busy"

Fotot från Perast och är samma motiv som på min oljetavla.
　
Valeris landsman Miro kom till kontoret igår. Han såg vilsen ut och tittade sig nervöst runt omkring i rummet. Han frågade om Valeri fanns i närheten. Han blev "lättad" när jag berättade att Valeri försvann vid 12.00-tiden och nu tre timmar senare inte var tillbaks. Jag frågade hur han mådde och fick svaret, "busy". Just ordet "busy" är för mig när man knappast inte har tid att göra någonting annat än bara syssla med de arbetsuppgifter som man har framför sig och ingenting annat.
Jag frågade om jag kunde hjälpa honom, men det kunde jag inte göra. Jag drog mig till minnes att under två dagar förra veckan var Miro upptagen med en regional sammankomst, som tog mycket av hans tid i anspråk. Sammankomsten avslutades i fredags, så det kunde ju knappast vara det som orsakade hans "busy". Min nyfikenhet ökade. Jag frågade om vad det var som gjorde honom "busy". Borde väl inte bli överraskad längre av den bulgariska definitionen av vara "busy". Men Miros svar fick mig än en gång att inse att "busy" kan vara ett spektra av olika grader av just "busy".

-:"I’m very busy because I have to apply for holiday and to complete my PAR", var de saker som hade gjort Miro "busy".

Jag känner ingen som blir stressad av de där två momenten. Normalt tar det ca 10 minuter att göra båda sakerna. Tänkte ge honom rådet att skippa att röka tre cigaretter av den dagliga normala konsumtionen av 60 cigaretter. Då skulle han tid att göra båda sakerna, som han nu kände sig vara "busy" för. Det var val en himla tur att inte Valeri befann sig inne i kontorsrummet just då. Jag är ganska säker att hade han hört att anledningarna till Miros "busy" hade orsakat ett vansinnighets utbrott utöver de vanliga "Miroutbrotten".
Miro lämnade kontoret och 3,5 timme efter Valeri lämnade kontoret kom han tillbaks. Jag varken berättade för honom om Miros "busy" eller frågade var han hade varit.
Efter ha satt i sin stol, suckade Valeri och sa:

-:"Lars, I’m just so busy so I don’t know what to do……... I’m so busy so I don’t even have time to apply for my holiday".

Det lustiga är att Valeri inte röker, så jag vet "i sjutton" vad han håller på med, det som tar upp halva hans tillvaro här i MNE.
Jag hann också med att äta lunch med frugan och dottern. Vi åt en varm kyckling sallad med tomater, grönsallad och gröna oliver. Kycklingen var smaksatt med parmesan ost. Efter lunchen tog de taxi till Delta City. Vid 17.00-tiden hämtade jag dem och då satt de hos manikyristen och fick sina naglar putsade och målade. Efter "behandlingen" fick de inte röra på sina fingrar under 15 minuters tid. Dottern stod där med armarna utsträckta och "chefsmanikyristen" hängde upp samtliga kassar innehållande inköpta saker på hennes armar. Det såg riktigt roligt ut.
Vi åt middag i lägenheten och det blev kalvfilé med vitlökssmör och klyftpotatis.

Nikica på fri fot

Frugan och Edith kom tillsammans med ösregn. Men vad gjorde det! Direkt efter ankomsten åkte vi till restaurang Pecanjara, som har fantastisk traditionell mat. Deras specialitet är lerkärlstillagad kalv- eller lammkött, som är så mört att det bara smälter i munnen. På menyn finns också en fisksoppa, som inte ska gå av för hackor.
Jag åt Popeci (friterade kalvköttsrullar innehållande skinka och ost) och frugan /dottern njöt av "kalköttet".
Lördagen bjöd på ett fantastiskt vårväder. Solen lyste och det var ca 15 grader. Vi åkte bergsvägen med de många stuuuuupen via Cetinje - Njegusi till Kotor och gick sedan ett varv på deras marknad. Fortsatte till Tivat och åt lunch i sol gasset. Kotorfjorden låg spegelblank och solen reflekterade på vattnet.
Efter lunchen fortsatte vi kustvägen ned mot staden Bar och tog tunneln tillbaks till Podgorica. Avslutade kvällen på restaurang Laterna där det åts grillade ostfyllda baconinlindade kycklingfilé med rå stekt potatis.
Söndag och det var dags för att titta till flodhästen Nikica på Plavnica. Det var varmt men lite mulet. Trafiken var ovanligt lugn och inne på Tomatvägen kunde vi konstatera att jordgubbsplantorna var på "G". Under den senaste veckan har det regnat ganska kraftigt, vilket har medfört att tomterna på båda sidor av Tomatvägen ligger under vatten. När jag såg vattenmängderna tänkte jag direkt att Nikicas lilla hydda måste vara helt under vattenytan.
När vi hade ca 1 km kvar till Plavnica uppmanade jag frugan och dottern att de skulle titta noggrant omkring sig, för här kunde Nikica simma omkring.
Nästan framme var jag tvungen att fråga mig om jag drömde eller hallucinerade. På höger sida av vägen stod Nikica tuggande på en massa gräs. Det var som om hon väntade på att jag skulle passera så att hon kunde gå över vägen utan att bli överkörd. Eftersom flodhästen betraktas som ett av världens farligaste djur stannade jag först en bra bit från henne. Jag tänkte, om hon får för sig kan hon ju springa ut på vägen och börja jaga vår bil. Men Nikica stod där på vänster sida, tittade lite snett på oss och åt lugnt vidare på gräset. Frugan filmade Nikica och flera foton togs. Efter någon minut tittade hon till höger och vänster. Konstaterade att inga bilar kom och gick lugnt över vägen och fortsatte sedan i riktning mot Skadarsjön. Några modiga (???) montenegriner följde efter henne för att se vart hon tog vägen. Vi var glada med vad vi hade sett och att på riktigt nära håll sett henne "alive". Vi lämnade Plavnica och fortsatte sedan till Petrovac för en utefika vid havet i solen som började att titta fram.