Min nya tavla

Min hypokondri fortsätter. Trots efter 10 timmars sömn känner jag mig matt och klen. Jag är ömsom varm och ömsom kall. Jag vet inte om det kan bero på att inomhustemperaturen här ligger runt 26 grader. När man lämnar kontoret är det ca 15 grader utomhus, men det är hela tiden fuktigt i luften. Det kanske är den fuktiga luften som är lömsk och gör att man hela tiden känner sig febrig. Nästan alla på kontoret är sjuka från och till. Symptomen är liknande. Hög feber och den håller i sig i fyra till fem dagar.
Beträffande svin flunsan på hemmafronten går det i rätt riktning. Dottern är i skolan för första gången på två veckor och frugan har börjat skratta igen.
Igår tittade jag på DVD:n "Click" med Adam Sandler. Den handlade om en upptagen far med fru och　två barn. Han arbetade för mycket och hade inte tid för sin familj. Han önskade sig en "universal remote control" och det fick han. Med den nya "remote controllen" kunde han styra sin familj, sitt liv och omgivning. Filmen var ganska bra och gav plats för eftertanke.
Jag har fått min tavla och ni kan se den ovan. Motivet är från den lilla medeltidstaden Perast, som ligger vid Kotorfjorden. Perast har två restauranger och man har byggt dem "på vattnet". Längst till höger ser ni den artificiellt byggda ön, dit alla sjömän, oavsett religion, någon gång i livet måste vallfärda till. Man har släpat dit 37 båtvrak som grund för ön och sedan fortsatt byggt vidare på dessa. På ön finns också en kyrka, där det förvaras silverikoner värda massor med miljoner Euro. Silverikonerna är skänkta av sjömän, som varit nära att mista livet på de sju haven.
Jag var och bunkrade på mig lite mer vätska och mat. Hittade färsk blomkål. Ikväll kommer jag laga stuvad rökt skinka/blomkål med kokt potatis.

Frisk, hoppas jag

Fotograf är E och motivet är fisk och musselodling i Kotorfjorden.

Min hypokondri gjorde antagligen så att jag under fredagskvällen fick en febertopp. Efter ha legat nedbäddad under tre täcken, självömkande och frös så jag bara skakade somnade jag kl 05.00. Innan jag somnade sköljde ned två paracetamol med vatten och vaknade sedan vid 11.00-tiden dyngsvettig. Lakanen var dyngsura, jag var svettig, fleecetröjan och tränkabrallorna som jag hade sovit var fuktiga av svett. Nästan lika mycket svett som en het sommardag i Poddan

Efter ha blivet av mina fuktiga persedlar började jag känna efter hur jag mådde. Jo, skapligt. Men vågade inte chansa. Städning, shopping, tvättning och strykning fick vänta. Jag valde att stanna inomhus en dag och vilade i soffan.

Tittade på filmen "Reign over me" med Adam Sandler. Trodde jag hade hyrt en komedi. Men det hade jag inte. Vet inte riktigt vad man kallar just den genren. Spelar ingen roll, för den var urkass.

Nu är det söndagmorgon. Solen skiner och jag har bytt sängkläder, dammsuget och tvättmaskinen går på högsta varv.

Flunsa och uppröd Valeri

E:s bild från en msselodling i Kotorfjorden

Svin flunsan härjar bara inte i MNE. Familjen hemma i Sverige har drabbats. Började med att frugan var hemma i nästan i två veckor sjuk i en vanlig flunsa. Hon gick till doktorn som förklarade att det var en vanlig "flunsa". Hon blev frisk och samtidigt blev min dotter sjuk i flunsan. Frugan arbetade en dag, men samma kväll kände hon sig sjukare igen. Dagen efter hade febern stiget till över 40 grader. Ringde till samma doktor och fick tid både for henne och dottern dagen efter.
De åkte till doktorn som undersökte och konstaterade att dottern hade svin flunsan men var på bättringsvägen. Frugan hade inte bara svin flunsan utan också en bakteriell flunsa på samma gång. Tråkigt, men jag försöker att se det positivt. Förhoppningsvis slipper vi svinflunsan i Jul. Grabbarna (peppar peppar) har klarat sig hittills, men beträffande S2, är det nog bara en tidsfråga innan den bryter ut.
Förutom att jag hela tiden går och tänker på de "där hemma", har jag drabbats av hypo-kondriska tankar. Hela tiden tänker jag och förbereder mig for att att svin flunsan ska bryta ut på mig. Har handlat mat, dryck, paracetamol och i morgon ska jag köpa hostmedicin. Går alltid och bär på den Montenegrinska varianten av "alco gel" och tvättar mina händer oavbrutet. Jag försöker inte att ha händerna i ansiktet och förbannar mig själv varje gång jag upptäcker att mina händer rör huvudet.
I morse vaknade jag av ett ryck. Framför mig såg jag att det var den 18 dec. Det ar samma dag som jag ska åka hem till Sverige för att fira Jul. Såg att jag just den dagen eller dagarna innan hade drabbats av hög feber, ont i kroppen och kraftig hosta. Man behöver inte vara någon Dr Axelsson för att förstå att det är "svin flunsan" som har kommit på besök. Tänkte vidare på att hur kul skulle det vara att fira Jul ensam i MNE och dessutom vara sjuk.
Nåväl, jag berättade mina hypokondriska och självömkande tankar för frugan, som i hennes sjukdomstillstånd fick trösta mig istället för attt jag skulle trösa henne.
Nåväl, det som händer händer och man kan inte göra så mycket åt det. Valeri har haft en tuff dag. Har nog skrivet tidigare att han för några år sedan fick en allvarlig hjärtinfarkt och sedan den dagen ändrade det hela hans tillvaro. Numera röker han inte, dricker inte, motionerar varje dag, tänker på vad han äter och försöker inte bli upprörd.
Men det finns en person har på kontoret, som får honom att mer eller mindre bli vansinnig. Det är hans landsman Miro, som försöker komplicera det mesta och är dessutom lat. Mycket lat. När han får en uppgift ringer han runt och besvärar oss andra. Till slut, tröttnar man och erbjuder sig själv att lösa uppgiften istället. Idag ringde han och bad Valeri om en skriftlig förklaring varför 200 Euro hade försvunnet från "hans" budget. Efter ha delat rum med Valeri i nästan tre månader och hört hans utbrott mot Miro, får jag nog medge att jag kan de mesta av de bulgariska svordomarna uppblandat med montengrinska och ibland även de engelska. Om ni framför er ser hur det ser ut när en seriefigur svär, illustrerat med djävlar, hammare, blixtar mm är det precis som Valeri låter och ser ut när Miro ringer. Inga undantag. Det händer nästan varje dag.
Efter dagens 10 minuter långa "lektion" av bulgariska, andra internationella svordomar och dessutom efter att luren kastades på telefonen så att den nästan sprack reste sig Valeri upp. Utan ett ord gick han fram till hans bokhylla och bakom några böcker tog han fram en oöppnad flaska Chivas. Han öppnade flaskan, tog klunk och utbrast:
"-:This f.....ng Miro will and wants to kill me. Look what's he is doing. Making me drink whiskey and being so upset. I will have nightmares …………."
Sedan slängde han igen dörren och gick på en promenad för att lugna ned sig.

Muta

Fotot från bergsvägen till Kotorfjorden över staden Cetinje den 21 november 2009.

Vet inte om jag har skrivet det tidigare, men Valeri har flyttat från sin gamla lägenhet . Han bor numera i två rum med kök och lägenheten är ca 50 kvm. En helt ny lägenhet, som ligger mitt emot mot köpcentrumet Delta Centrum, bara några km från Poddans Centrum . Att flytta in i en "sprillans" ny lägenhet innebär inte att allt fungerar eller att all utrustning finns på plats. TV kanalerna har "strulat" och likaså måste han bygga en ny hylla, som ska hängas på väggen i vardagsrummet. Den kommer att bestå av fem konsoller och sedan en hyllbräda som ska vara ca 2 meter. Valeri har handlat sina konsoller och sedan tillhörande hyllbräda, som blev lite längre än han hade tänkt. Hyllbrädan var 2,5 meter och därmed för lång för både vägg och antal konsoller. Både hyllan och konsollerna köptes in på varuhuset KIPS, som går att jämföra med "Bauhaus" i Sverige. Kostnaden för hyllbrädan och konsollerna var 12 Euro.
Under var "morgonDeutsch" berättade Valeri att han under gårdagen hade besökt varuhuset KIPS. Hans ärende var att få brädan anpassad till väggen och antalet konsoller. Alltså att såga av ca 50 cm. Han tog med sig sina nyinköpta konsoller och hyllbräda till KIPS. Letade efter en KIPS hantverkare och förklarade att han vill ha hyllbrädan 50 cm kortare. Hantverkaren tittade på honom och svarade att han tyvärr var upptagen med andra ärenden. Hantverkaren kunde som tidigast ta sig an "sågningen" någon dag senare.
Valeri tyckte sig inte ha varken lust eller tid att komma tillbaks nästa dag senare för att få "brädan" sågad. Han stoppade handen i fickan och hittade en 5-Eurosedel. Tog sedeln i handen och tillsammans med blinkning sträckte fram sedeln. Hantverkaren tittade på Valeri, skakade på huvudet och sa bestämt "tidigast nästa dag – som han hade sagt tidigare var han upptagen med andra kunder".
En aningen överraskad Valeri stoppade tillbaks sedeln i fickan och påminde sig att det har var första gången en person, som han inte hade lyckats att "köpa" någon för pengar här i MNE. Skam den som ger sig, tänkte Valeri och sökte upp hantverkarens förman. Valeri tog än en gång upp 5 Euro sedeln ur sin ficka, förklarade sitt ärende och med en blinkning sträckte över sedeln. Förmannen tittade på Valeri, skakade på huvudet och artigt förklarade att på KIPS har man infört ett kö system och det måste man hålla sig till.
Lite skamset lämnade Valeri KIPS med både hyllbräda och konsoller. Efter ha berättat sin "mut historia" för mig började han skratta och sa:
"Lars, maybe this is one of the achievements we have succeeded with in Montenegro. Imagine, this is the first time bribery was not successful in this country. That means that we are doing a good job. But, f—k, now I have to go to KIPS again and if the handy man can not do it I will pay him additional 10 Euros….ha ha ha ha"

Potatis "al dente"

Fredagskvällen med middag hemma hos Ratka var trevlig. Hon bjöd på grillad kyckling och ugnsbakad klyft potatisen. Tyvärr var Ratkas ugn inte helt i ordning vilket medförde att potatisen inte blev helt klar. Hade det varit en svensk tillställning, hade nog gästerna varit tysta, ätit den ofärdiga potatisen och sedan sagt att det var "jättegott". Inte här heller. Tre gånger bad Valeri Ratka att sätta in plåten med potatis i ugnen för att den skulle bli lite mjukare. Trots att potatisen sammanlagt varit inne i ugnen i två timmar var den fortfarande inte klar. När Valeri lämnade Ratka, tackade han för maten och speciellt för potatisen som han kallade "al dente". Det var bara att hålla med honom. Potatisen var verkligen "al dente". Men kycklingen var iaf god.
Under lördagen visade Martin och jag delar av "audit teamet", det som jag kallar för "mitt Montenegro". Färden gick från Poddan via Cetinje till Kotor. Montenegro visade sig från sin bästa sida och utsikten över Kotor fjordon var vackrare än någonsin. I Kotor besökte vi den lokala marknaden. Trots att den var mycket mindre an "Velika Piazza" i Poddan, tyckte jag deras produkter såg och smakade mycket godare. Jag provsmakade ostar, frukt och prosciuotto. Köpte en "gammal" getost, som smakade himmelskt.
Tiden gick fort och vid 15.00-tiden kom vi till Budva. Efter en kort promenad i Budvas "Gamla stad" styrde mina steg och därmed de andras till restaurang Jadran. Ifran, servitören från i somras, mötte upp. Några av borden på stranden fanns fortfarande kvar. Efter ett majoritetsbeslut bestämde vi oss sitta vid ett av "strandborden". Fantastisk att den 21 november sitta utomhus utan att frysa och äta en sen lunch. Rätterna varierade med fisksoppa, kålsallad, Passol (bönsoppa), musslor och grillad kalamaris.
När vi lämnade Jadran och sedemera Budva hade det blivet mörkt, men utsikten över ett mörkt Budva är inte det sämsta heller. Se ovan.
Söndagen blev tvätt-, städ- och shopping dagen.

Slane Palecinke

Sedan jag kom tillbaks till MNE har solen lyst nästan varje dag. Igår (torsdag) var det över 20 grader och strålande sol. Men nu på söndag kommer det dåliga vädret. Storm, regn och t o m snö. Valeri ar den enda som är glädjs för det kommande vädret, för han ser fram vinterns skidåkning i Kolasin. Då får han användning av sin röda Colmar jacka, som är "100 % vattentät per10 kvm". Vad det nu innebär?
Dagarna är sig annars ganska lika vilket tyvärr minskar uppslagen till bloggarna. Inga nya rapporterade fall om svin influensan, som tur är.
Audit teamet är har och ockuperar hela konferensrummet. Fortfarande tar personalen besöket lugnt, även om det är en och annan som inte hade förväntat sig så ingående och många frågor. De frågor man lägger ned mest tid på är uppköp och anlitandet av externa experter.
Valeri är på ett utmärkt humör och skrattar mest hela tiden. Förutom just nu då han precis fått veta att tre av vara assistenter kommer vara frånvarande nästa vecka. Sjukdom, semester och begravning är anledningarna till deras frånvaro.
Har precis kommit tillbaks efter lunch. Valeri åt en "biff sallad", som han tyckte var helt fantastisk god. Jag åt den igår och delar hans uppfattning. Själv är jag tyvärr inne i en "kolhydratsperiod" och åt en "Slane palecinke" (friterade pannkakor innehållande ost och skinka som sedan garneras med mer riven ost och ett lager med creme fraiche). Till mina "pannkakor" serverades inlagd gurka. Intressant kombination faktiskt och det smakar fantastiskt bra.
Irish Pub får finna sig i att inte bli besökt av oss ikväll heller. Valeri, Martin, Waldemar och jag är hembjudna till Radka och henns man på middag. Imorgon ska Martin och ta en sightseing tour med audit teamet. Det får nog bli turen som jag kallar for "Mitt Montenegro) och hoppas inte det finns några moln over Kotorfjorden.

Valeris nya tavla

Valeri har köpt en tavla. Tavlan är specialbeställd och målad utifrån ett foto från Internet. Tavlan kostade 150 Euro och han ska hänga den ovanför soffan i sitt nya vardagsrummet i nya lagenhet. Jag beställde en tavla också. Motivet är utsikt över Kotor fjorden med den lilla medeltidsstaden Perast ovanifrån i förgrunden och sedan den fantastiska fjorden med de två små öarna. Jag får den i nästa vecka, men priset hade ökat till 200 Euro. Jag kommer inte hänga upp den här i Poddan. Problemet när jag kommer hem till Teby blir bara var vi ska ha den i huset. Eftersom den är ganska stor kommer den bli svårplacerad.
Auditen har satt igång, men jag har uppfattningen att alla tar den med "ro". På måndag ska man "nagelfara" oss, men Valeri är lugn och eftersom han är lugn är jag lugn. Och vad ska man vara orolig för egentligen?
Idag har vi haft över 20 grader och strålande sol. Men väderleksrapporterna varnar för att på söndag väntas det kallare väder och t o m snö i bergen.

Kostym

Svin influensans konstaterade fall är nu uppe i 47 stycken. De fyra senaste är skolbarn i Niksic. Två av barnen har blivet inlagda på sjukhus. Än så länge inga dödsfall rapporterade. Utanfor vara kontorslokaler har man nu satt upp en "automat" med hand desinfektions medel. Således får man inte gå in eller lämna våra kontorslokaler utan att desinfekterat sina händer. Bra tycker jag.
Valeri är tillbaks och det är kul. Det är slutet på året och massor med rapport skrivingar som "gäller". Jag har gjort mina för länge sedan, men tyvärr så är inte fallet för många andra hos oss. Det är mycket kvar att skriva. P g a de många rapportskrivningarna så fruktade jag att när Valeri var tillbaks skulle han bli arg som "ett bi" och stå framför mig med armarna utsträckta och med hög röst fråga varför "allt brakar ihop när han är ledig" eller "han arbetar så mycket och ändå är det mycket att göra" eller att han skulle fråga "vad alla andra gör och varför de inte har gjort något". Till saken hör att det är Valeri själv som har godkänt samtliga ledigheter, men det är nog inte värt att nämna. Men Valeri var faktiskt glad och tog det hela med ett nästan ett "skandinaviskt lugn". Hans "skandinaviska lugn" kanske berodde på att jag hade gjort det mesta av det som skulle göras och att han slapp göra grovjobbet. I ren glädje över att det fanns lite pengar kvar i årets budget, skrev han sitt första projektförslag för detta år.
Den här veckan kommer en "audit" hit och det kräver lite förberedelser av oss. Man kommer kontrollera hur och på vilket sätt vi arbetar. Sedan vänder man på "de flesta administrativa stenar" också.
Under dagens "morgonDeutsch" kom vi in på 'kostymer" och priser på dessa. Valeri berättade att under "kommunist tiden" kunde man få en bra skräddarsydd kostym för motsvarande 500 kronor. Priserna för de skräddar sydda kostymer är även idag rimliga i jämförelse med vissa Västländer. Han tittade på mig och frågade om jag hade hört den där "skräddarhistorien"? Jag svarade att jag inte hört någon mansperson som hade beställt en måttbeställd kostym hos en skräddare i forna "Öst". Han berättade då hans historia: "Vid andra provningen visade sig att vänster ärm blivet för kort. Höger ben på byxan var för kort och sedan också kragen på kavajen hade blivet sned. Skräddaren bad kunden att dra upp sin vänster arm lite grann. Kunden gjorde det och man kunde inte se att ärmen var för kort. Skräddaren bad sedan kunden att dra upp sitt högerben och efter benet var uppdraget kunde man inte se att byxans högra ben var för kort. Avslutningsvis bad skräddaren kunden att hela tiden dra upp axeln och titta snett bakåt, vilket innebar att även kavajens krage såg bra ut. Kostymen syddes ihop och när kunden lämnade affären ville han naturligtvis ha sin nya kostym på sig. Kunden lämnade skräddaren och gick ut på gatan med vänster hand uppdragen, höger fot uppdragen, axeln uppdragen samtidigt sneglandes snett bakåt. Han mötte en man som tittade på honom. Den mötande mannen utbrast: "Helt fantastiskt vad skräddare kan sy nu för tiden. Skräddaren måste vara fantastisk duktig som kan sy en sådan fin kostym till en handikappad man".
Jag tyckte inte historien var så där jättekul, men av ren artighet skrattade jag med i Valeris skrattsalva.

Helg i Poddan

Det har konstaterats 27 fall av svin influensan här i MNE. Man förväntar sig inget vaccin förrän februari nästa år. På kontoret är alla oroliga och från Wien har det kommit rekommendationer hur vi ska bära oss åt preventivt och hur vi ska göra om vi skulle bli smittade.
I vilket fall som helst resulterade "kontors oroligheterna" i att det traditionella besöket på Irish Pub ställdes in och nästan en frivillig total "isolering" uppstod. Jag hyrde två DVD och köpte en massa god mat och gott vin.
Tur att Skype finns så man kan se och kommunicera med familj och vänner. Jag åt biff med lök, bakad potatis med vitlökssmör.
I en av rekommendationerna från Wien var just att se till att man har mat och vatten för en vecka i lägenheten där man bor, så lördagen blev den stora mathandlar dagen. Nu har jag grönsaker, pasta, kyckling, biff, fläskfilé, köttfärs, vatten mm så att jag klarar mig några/någon vecka. I allra värsta fall får man kanske bryta upp S2:s "grönpåse" från hans militär-tjänstgöring.
Lördagslunchen bestod av en "Burek" och till middag fläskfilé, klyft potatis med en krämig sås
Söndagen blev den stora "bio-dagen". Kl 11.40 gick jag och tittade på "My life in ruins". Det var den så kallade fortsättningen på "Mitt stora grekiska bröllop". Inte riktigt i min smak. Den var så "sockersöt" och förutsägbar att "hälften kunde varit nog".
Efter mitt första bio besök blev jag hungrig. Jag gick till rest. Astoria i Delta City och åt en stor hamburgare med alla tänkbara tillbehör. Efter ha ätit klart betalade jag för min hamburgare och två "Deutsch".
Nu hade det blivet dags för andra bio besöket, som blev "Couples Retreat" med den svenska filmstjärnan Malin Åkerman. Filmen innehöll några roliga scener, men var inte heller riktigt i min smak.
När jag kom tillbaks till lägenheten hade det blivet mörkt. Jag orkade inte äta någon middag, utan tittade på en av de två DVD som jag hade hyrt och somnade som vanligt i soffan.

Tillbaks igen...........

Blev väl "lite" överraskad när jag hörde en välbekant låt i bakgrunden under gårdagens lunch. Först kunde jag inte riktigt placera den, men alltefter sången pågick blev jag 100%:g säker på vilken det var.

Jag hade blivet bjuden på lunch av min amerikanske vän och jobbarkompis Pat. Lunchen var avslutningen på ett seminarium på hotell Podgorica och bestod av ett "Swedish table", som innebär att det var buffé. Har aldrig riktigt förstått varför man kallar det för "Swedish table", men kanske det har något med "smörgåsbord" att göra. Rätterna på bordet var många, men som vanligt undvek jag "fiskarna" och satsade istället på de rökta delikatesserna såsom prosciutto, rökt ost mm. Det var faktiskt när jag lastade på den tredje biten av prosciutto som jag konstaterade med glädje att jag hade hört rätt. Låten var inte mindre än "Malaika" med Hep Stars. Hep Stars var inte direkt några av mina favoriter men låten "Malaika" gillade jag skarpt. Bara för att kunna njuta klart av "Malaika", plockade jag långsamt åt mig vad "det svenska bordet" hade att erbjuda. När "Malaika" hade klingat ut hade också jag tallriken full av mat.
Under tiden jag åt tänkte på min senaste ledighet hemma i Sverige. Den här gången var det inte lika stressigt som mina tidigare "ledigheter". Men jag hann ändå med besök på "gamla" arbetet, ishockey, Hagbytippen, träffade vänner, massage, besök på "nuvarande" arbetet, hämta olivolja, laga mat, umgås med familjen, restaurang besök, köra ut olivolja, tandläkarbesök, bankbesök, släktmiddag, besök på "nya" arbetet och lite till. Som vanligt gick tiden fort, men tiden går faktiskt fort här nere också. Trots allt kanske uttrycket "tiden går fort när man har roligt" stämmer bra.
Jag kom tillbaks till ett blott Podgorica. Även den här gången passerade Malev planet landningsbanan och tog en sväng ut över Skadarsjön innan det landade. Jag kunde se att vissa hus, som låg nära sjön, hade drabbats av översvämning Det gick vatten ända upp till tröskeln.
Milan var och hämtade mig. Under färden till kontoret berättade han att det hade oavbrutet regnat i 10 dagar. En dag hade det fullkomligt öst ned och det hade regnat 100 mm.
Inne på kontoret berättade min assistent Ana att Valeri hade tagit ledigt och befann sig i Sofia. Dragicas (andra assistenten) son hade drabbats av magsjuka och var inlagd på sjukhus och naturligtvis måste Dragica vara där också. Hakan var också ledig och befann sig i Turkiet för att fira Bajram. Miro var på studiebesök i Kosovo. Det var alltså bara Pat och jag på plats.
Efter ha ätit klart satt vi och pratade en stund. Det var dags att lämna hotellet och på vägen ut hoppades jag att få höra "baksidan" av "Malaika". "Mot okänt mål" (Färden går på vida vågor mot en öken av sand..........) men man spelade istället "Jedan Tag" av något okänt monte- negrinskt band.
Idag, fredag den 13 oktober 2009, är det 17 grader varmt och solen skiner. Dé é skönt.....