Svartvit Colmar

Fotot föreställer en hel plåt med Burek.

På vägen tillbaks till Poddan från Danilovgrad så var det dags för lunch. Mötet i Danilovgrad hade tagit längre tid än vad jag hade förväntat mig, så jag började bli lite hungrig. Har inte känt mig så där "100" de senaste dagarna och det verkar som om det är något som "går" här nere. Sedan igår morse har jag känt illamående och varit tröttare män vanligt. Men hungrig blev jag i alla fall. Så vad passade bättre än en liten Burek. Burek är gott, men jättefet mat. Bilden ovan visar en jätte Burek. I själva verket får man en rad av en sådan plåt. Åt min Burek och åkte tillbaks till kontoret.

Valeri var strålande glad och ville dricka en kopp kaffe. Om ngn vill dricka kaffe med dig här så behöver det inte innebära att man är kaffesugen. I de flesta fall så betyder det: "följ med för jag har en sak att diskutera med dig". Valeri var ju på strålande humör så det kunde ju inte vara ngt allvarligt. Vi beställde våra kaffe och Valeri berättade att han varit på ny rea. Den här gången på Lacostes Outlet i närheten av vårt kontor. Han hade köpt två piké tröjor som kostade 40 Euro styck, mot normalt pris på 120 Euro.
-:"Garanterat äkta" sa Valeri och log med hela ansiktet och forsatte sedan:
-:"I morgon ska jag nog åka upp till den affären igen. Du vet där jag köpte min röda Colmar. Jag tänker nog köpa de svarta Colmar byxorna också. Jag menar ordinarie pris var 280 Euro och de var nedsatta till 150 Euro. Vilket kap".
-:"Jag gör det, Valeri men tyvärr har jag nog inte tid att följa med dig. Har mycket att skriva och ett möte inplanerat", svarade jag för jag hade ingen lust att följa med till samma affär igen.
-:"Det gör ingenting" svarade Valeri men jag märkte en viss besvikelse i hans ansikte.

Det blev tyst och bara för att få honom på lite bättre humör så sa jag:

-:"Du Valeri, jag kom tänka på, att du berättade för mig att Djukanovic var och åkte skidor i samtidigt som du". Han log lite och svarade mig:
-:"Jo och han hade en massa livvakter med sig".
-:"Valeri, jag kan slå vad om att Djukanovic hade en Colmar jacka också", påstod jag frågande.
-:"Lars, du har rätt. Hur kunde veta det? Han hade en svarta byxor och en svart/vit skidjacka. Inte lika snygg som min röda, men det var i alla fall en Colmar", svarade han skrattande och såg helt plötsligt jätteglad ut.
-:Hmmmmmm en svartvit Colmar jacka. Tror du färgerna speglar hans samvete?" frågade jag lite provocerat.
Valeri tittade på mig och plötsligt började det rycka i hans ansikte och han började skratta. Han skrattade så att tårarna sprutade.
-:"Du har rätt. Har inte tänkt på det. Det är klart att det speglar hans samvete" svarade han skrattande. Vi lämnade bordet och hela vägen till vårt kontor så upprepade han:
-:"Speglar hans samvete, speglar hans samvete. Det är så rätt. så rätt.........."

Parlamentsval

Fotot förställer Montenegros premiärminister Milos Djukanovic.

Igår var det alltså parlamentsval här i Montenegro. Det var ingen större sensation att den sittande premiärministern Milo Djukanovic vann med sitt koalitions partiet "Europas framtid". Koalitionen fick 51 % av rösterna och vann stort över de andra partierna. Herr Djukanovic har nu varit premiärmninister i flera år, förutom när han för några år sedan frivilligt avgick. Anledningen till hans avgång var att han var efterlyst i Italien för smuggling av tobak. Innan domstolsförhandlingen så fick han diplomatisk immunitet och förhandlingen kunde inte genomföras. Han återvände till hemlandet Montenegro och efter några månader så blev han premiäminister igen. Tänka sig.........

Valeri åkte till Kolasin i lördags. Skidor stod på agendan. Naturligtvis hade han på sig sin röda fina Colmar jacka och tur var väl det. För vem åkte inte skidor i samma backe som Valeri? Jo, Milos Djukanovic. Normalt sätt så kostar det 10 Euro att parkera på skidbackens P-plats. Sedan så kostar liftkortet 20 Euro. I jämförelse med svenska liftkortspriser så är det kanske inte så mycket, men måste komma ihåg att backen är 1 200 meter lång snedställd fotbollsplan.
Men i lördags så var det fri parkering OCH man behövde inte betala för liftkortet. T o m den stora nya liften var öppen. Det var första gången i år som den fungerade med full kraft. Som pricken över "i:et", hade man ordnat "barbeques" med ett flertal helgrillade lamm, sallader och vin helt gratis för alla som åkte skidor eller bara befann sig just där den här dagen. Naturligtvis så var det premiärminister Milos Djukanovic som "stod för fiolerna". Tänk vad han ska vara omtyckt och vad skulle hända om vår egen Reinfeldt hade gjort något liknande?

Nåväl. Jag fick middagssällskap av tre poliser från Skåne. Vi åkte till den riktigt genuina montenegrinska restaurangen Pecanjara och åt "Teleice Rostilj". Det är kalvkött tillagat tillsammans med morötter och potatis i ett lerkärl, som man sedan häller glödandekål över och får stå så på låg värme i många timmar. Till det åt vi vitkålssallad och varmt hembakat bröd. "GI"? Inte direkt kanske med det var Peters variant på "GI" (=Gott Intag).

Idag måndag var det faktiskt den första riktiga värmen. Vet inte om jag har ngn "flunsa på G", för jag har mått tjuvtjockt hela dagen.
Blev faktiskt svettig av värmen när jag gick till lägenheten. Middagen blev Bouef Bourgignion med råris.

Helg

Fotot visar Petrovac från ovan.

På fredagskvällen träffades några av oss från kontoret på den irländska puben "Four Lepricorns". Vi brukar träffas där just på fredagar för att ta en eller två Guinness. Ibland så blir det väl kanske tre och fyra också. Men vid 20.00-tiden så plockar personalen bort bord, stolar och höjer musiken. Då är bara att inse att man inte platsar där längre och lämnar pub:n.

Efter våra Guinness så gick Martin och jag till rest La Lanterna för en pizza med lite gott vin. Jag har en ny favoritpizza. Den heter Mexicana och förutom ett tjockt ostlager har den starka korvar och lite skivad vitlök. Var väl tillbaks i lägenheten så där 23.00.

På lördagen så gick jag som vanligt till grönsaksmarknaden och köpte det jag brukar köpa där(tomater, gurka, pepperoni och oliver).

Åkte sedan till Delta Citys Maxi och handlade det som jag inte hittade på marknaden. Efter Maxi vidare in till de centrala delarna av Poddan. Hittade en P-plats utanför café Kolestrol och upptäckte plötsligt att det inte var serbiska som pratades runt omkring mig. Det var italienska och man kunde faktiskt se det på kläderna också. De här människorna hade lite elegantare kläder än oss andra "Poddanbor". Då kom jag tänka på kvällens match. Montenegro - Italien. I skrivande stund så vet jag om resultatet. Italien vann och optimismen som fanns här bland montenegrinerna har idag (söndag) bytts mot den vanliga lite sura minen.

Idag söndag är det också parlamentsval här. Det är nog ingen "högoddsare" att nuvarande premiärminister Milo Djukanovic kommer sitta kvar. Vi får se imorgon (måndag).

I dag söndag så har jag en än gång varit i Petrovac och letat efter semesterboende. Hittar inget som känns så där jättebra. Dejans hus hade varit perfekt, men nu har han hyrt ut två rum till fyra personer och jag vill inte dela lägenhet med några okända. Tittade på ytterligare en lägenhet. Ett rum med kokvrå och en liten balkong. Det kändes varken bra eller rätt. Men det är ju drygt två månader kvar och jag kommer säkert hitta något.

Igår var det sommar här och idag så är det visserligen ganska varmt men det har regnat.

Lördagskvällen tittade jag på fotboll förstås men jag hann också med en film med Kathie Winslet. Hon är ingen av mina största favoriter, men var nyfiken på att se filmen som hon fick en Oskar för. Filmen heter "The Reader" och de första 45 minuterna så bekräftades min uppfattning om just Kathie Winslet och hennes tidigare filmer (Titanic, Revolutionary Road mm). Så inledningen av filmen var en kärlekshistoria där den ca 30-åriga Kathie hade ett förhållande med en 15 årig skolpojke. Plötsligt en dag så var hon försvunnen. Hon var helt borta tills pojken, som nu hade blivet några år äldre och studerade juridik besökte en................

Filmen hade ett svenskt tempo, men var helt OK. Slutet var väl inte direkt överraskande men ändå på något sätt oväntat. Den här filmen får också tre pirater på den fem gradiga piratskalan.

Passul

Fotot föreställer "Passul" (=bönor med hemgjord korv) och..................

..........det var vad jag åt till lunch idag. En favoriträtt 100%:ig GI. Till detta så blev det också en "Kuprus sallata" (=vitkål) och en Kisella voda(mineralvatten). Det var andra gången i år som det faktiskt gick att sitta ute och inta lunchen. Inte så där jättevarmt, men helt ok. Varmare än en svensk högsommarkväll i Dalarna i alla fall. Behövde varken fleece tröja eller dunjacka. Hmmmm man kanske skulle köpa en Colmar till nästa sommar........

Tyvärr så var det bara en ny dag utan att något speciellt inträffade. Dagens sysslor nästan identiskt med gårdagens, förutom att ett möte blev inställt.

Demonstrationen utanför parlamentet fortsatte även idag, men skaran av demonstranter blir mindre och mindre. Nu har den gamla bron över floden Moraca öppnat igen, så jag behövde inte passera parlamentet på vägen till lägenheten.

Pedja berättade glatt att väderutsikterna inför helgen ser lovande ut och med lite tur så kanske värmen kommer också.

På lördag måste jag åka till Petrovac igen för försöka få tag i ett semesterboende. Vet inte om jag ska ringa Dejan eller inte. Har fått "nys" på ett annat hus också, men det ligger inte alls lika bra till. Men jag tror nog att jag ska försöka få kontakt med Dejan igen så att jag kan förhandla om ett pris och framför allt att vi får ha lägenheten för oss själva.

På lördag spelar MNE mot Italien. Jag har försökt att få tag i biljetter, men de tog slut för länge sen. Biljettpriserna är häpnadsveckande låga, 25 Euro för en sittplats. När jag berättar hur mycket en landskampsbiljett kostar hemma så tror "man" inte att det är sant

Till middag blev det Soldatens ärtsoppa med extra fläsk, Råg ruta, Extra saltat Bregott (tack Gurgis och även Kim som gjorde ett bra försök att få ned provianten), ost och den sista skvätten med Carlshamns punsch.

Det blev ingen DVD igår, så "piraterna" får vila.

Imorgon är en annan dag.

Fotot är från förra året Eurovision Song Contest som upplevdes på hotell Oaza i Budva. Anledningen fotot är att jag har hört det montenegrinska bidraget till ESC. Eftersom Montenegro är i samma semifinal grupp som Sverige så höjer jag ett "varningens finger" för deras bidrag. Ska försöka bifoga länken i bloggen. Om jag inte lyckas så kan ni lyssna på deras bidrag på SVT:s hemsida.

Vaknade upp och till min förvåning såg att det var snö bara 500 meter från min bostad. Jag kom att tänka på gårdagskvällen kraftiga storm, kyla och regnoväder. P g a den stora temperatur-

skillnaderna här i Poddanområdet så kommer det snö istället för regn på "kullarna" runt staden.

När jag gick till kontoret så var det fortfarande blåsigt och kyligt. Träffade Dragoslav (vår security guard) som berättade att han aldrig hade upplevt snö i slutet av mars någonsin. På vägen till mitt rum stötte jag ihop med Liljana (vår städerska) som burrade ihop sig och tyckte att vädret var fruktansvärt.

Efter några minuter kom en skrattade Valeri till mitt rum. Jag undrade varför han var så glad och vad han tyckte om vädret. Valeri berättade att när det regnade som värst under gårdagskvällen, hade han klätt på sig sina nya röda fina Colmar. Gick sedan ut i ovädret för att testa om jackan höll vad beskrivningen hade lovat. Iklädd den nya jackan hade han varit ute i regnet och blåsten i 20 minuter. Jackan stod emot både kylan och vinden. Men det bästa var att "regndropparna bara studsade mot jackan och det syntes inte på jackan att det hade regnat". Med ihållande leende berättade han vidare att han inte hade haft någon mössa på sig, men att kapuschongen höll värmen också. Han lämnade mitt rum och på vägen ut så hörde jag honom mumla "vilket fynd han hade gjort".

För övrigt så var det bara en vanlig dag i "missionen". Mycket skrivarbete och några möten.

I ett av mina mail som vi alla på kontoret fick, så varnade vår "security" att promenera i närheten av det montenegrinska parlamentet. P g a rådande globala ekonomiska kris kommer man troligtvis vara tvingade att friställa ett antal arbetare anställda vid aluminiumfabriken. Så man befarade demonstrationer och även om risken var liten för att den skulle övergå till våldsamheter så skulle man undvika att gå i närheten.

Jag tog en taxi från kontoret och släpptes vid DVD-affären. Lämnade tillbaks DVD:n som jag hyrde igår. Filmens titel var "88". Al Pacino gestaltar mycket bra en rättspsykriatriker, som för 10 år sedan vittnade så att en seriemördare dömdes till livstids fängelse. Samtliga mord som hade begåtts var väldigt spektakulära och hade genomförts med exakt likadant modus. Nu, 10 år senare, så hade mord med samma modus börjat igen. Den dömde seriemördaren satt i tryggt förvar, men nu så pekade indicierna på Al Pacino själv. Även om slutet var ganska förutsägbart så var filmen bra och får 3 pirater av 5 möjliga.

Middagen blev en riktigt lyxmiddag. Stekt god äkta falukorv (tack Peter) med Heinz vita bönor. Allt medtaget från Sverige.

Länken så att ni kan höra MNE:s bidrag till ESC.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=106559&lid=puff_1491196&lpos=lasmer

Tisdag

Fotot föreställer Njeguski prosciutto och Njeguski ost. Bland det godaste som finns.

Det var nog inte varför Valeri frös som en "hund" igår att han idag ville köpa en ny jacka. Det var inte vilken jacka som helst utan en skidjacka. Så på vår lite "förlängda" lunchrast så åkte vi till Poddan centrum.Parkerade vår bil utanför Café Kolestrol och gick sedan gågatan ned mot floden Moraca. Efter en stund så hittade han vad han sökte. En sportaffär med skidkläder.

Efter mycket provande hade han fastnat för en röd skidjacka av märket Colmar. Den var ursnygg och satt som en "smäck" på Valeri. Stolt som en tupp gick han runt i butiken och speglade sig i varje spegel. Den röda Colmaren var snygg och det verkade nästan som om han och jackan på något lustigt sätt verkligen passade ihop. Naturligtvis så var det nedsatt pris. Det finns fortfarande en och annan rea. Priset var nedsatt rån 380 till 170 Euro. Ett riktigt kanonfynd.

Vi lämnade affären och han berättade att denna jacka var bland det bästa som fanns. Jacka hade massor av detaljer eller som Valeri uttryckte sig "allt" t o m kapuschong. Så om det var blåsigt och hans mössa inte skulle vara tillräckligt varm så kunde han fälla upp den.

Vi gick sedan mot bilen för att lägga in jackan, för att sedan äta lunch på Café Kolestrol. Framme vid bilen så säjer Valeri till mig att han ångrat sig. Han vill ha med sig jackan in in i "Café Kolestrol".

Under hela lunchen så läser han beskrivningar och tvättinstruktioner, som fanns fastsatta i den nya fina röda jackan. Han var så glad och riktigt sken med hela ansiktet. Han tyckte att vi skulle fira hans "fynd" med en pizza. Det är verkligen ovanligt, för Valeri är extremt noga med vad han äter. Anledningen är att han för några år sedan fick en hjärtattack och var mycket nära att stryka med. Så när han blev frisk så slutade han med att röka och började motionera. Innan hade han rökt 40 cigaretter om dagen. Han började nästan enbart äta fisk och då och då lite kyckling. Sedan den dagen har han aldrig ätit fläskkött, ost eller vitt bröd. Så en tonfisk pizza med ost måste ha varit riktigt efterlängtat. Själv åt jag en Gurmanska sallad som enligt meny skulle bestå av nötkött, bönor, tomater och gurka. Det stämde i och för sig, men vad det inte stod var att ingredienserna var uppblandade med majonäs. Majonäs är något som jag har mycket svårt för, vilket medförde att jag knappast rörde maten.

Väl tillbaks till kontoret så tar han på sin röda Colmar och går in till Dragisa och Iva (våra assistenter). Han var så glad och berättade om varje liten detalj. Köpet, priset och vilka finesser som jackan döljde.

Så om ni under nästa helg har vägarna förbi Kolasin och ser en mansperson med en röd Colmar och kapuschongen uppfälld så är det säkert en mycket stolt Valeri.

Gårdagens DVD blev "Nothing but the truth". Den handlade om amerikansk journalist som i en tidningsartikel avslöjade en CIA agent. Intressant att se hur "världens största demokratis" tolkning av det där med "källskydd". Slutet var varken sorgligt eller sött - bara oväntat. Filmen får på min nyskapade "piratbedömning": 3 av 5 pirater (3:an är i gränstrakterna till en 4:a). Varför jag kallar den för "piratbedömning" får ni räkna ut själva.

Middagen bestod av rå ris med currykyckling.

Måndag igen

Fotot föreställer huset som jag bor i. Jag bor på fjärde våningen och hissen fungerar...........

Det såg ut att vara en underbar morgon. Solen sken och jag hörde ingen vind. Efter morgon- bestyren så gick jag ut för att promenera till kontoret. Faktiskt, det var ganska varmt och ingen vind. Framme vid kontoret så kändes allt bra. Gick in rummet och tryckte på datorns "on-knapp". Efter några minuter kom Valeri. Han frågade om vi skulle gå och dricka en kopp kaffe. Jag tittade på klockan och konstaterade att den var bara 08.00 och vi skulle hinna med en kopp innan dagens förvärv började på riktigt. Jag föreslog att vi skulle sitta ute i solen. Valeri såg på mig och sa "vi får ser hur det känns". Förstod inte riktigt vad han menade, men vi lämnade byggnaden och gick till höger ut på torget. Tog plats utomhus på första bästa caféet och beställde in varsina "Deutsch coffee". Valeri var klädd i tröja och en varm jacka. Efter en stund så insåg jag varför. Värmen som hade varit några minuter tidigare hade nu förvandlats till en kall nordanvind. Men man är väl "viking" och lite blåst är väl inga problem, tänkte jag för mig själv. Iklädd kortärmad skjorta och en tunn kavaj så började jag frysa. Men jag sa inget. Valeri frös ännu mer i sina vinterkläder. Men ingen av oss klagade. Drack kaffet och gick tillbaks till kontoret. Där möttes vi av Dragisa (vår assistent) som undrade hur vi kunde vara så "korkade" att vi satt ute och drack kaffe när det var så kallt. Valeri nickade, såg sedan åt mitt håll, log och sa:

"Vad ska man göra med de där skandinaverna? De fryser ju aldrig. Lars frös ju inte och jag ville inte vara sämre. Men det var kallt och jag har fruset like hell"

Jovisst frös jag, men jag ville inte klaga på att det var lite kallt när det var mitt förslag att vi skulle sitta ute i "solen".

Dagen gick fort och det var dags att gå till min lägenhet. På vägen till lägenheten så tyckte jag nog mig ändå känna lite vårvärme. Dessutom så var "utelivet i Poddan" lite annorlunda. Mer folk ute och promenerade. Ute serveringarna har öppnat. Reorna har nästan över.

När jag är inne i lägenheten så går jag ut på balkonen och sätter mig. Det är ljust och jag hör något som jag uppfattar som en lärka. Tittar upp i skyn och visst är det något som står still och fladdrar med sina vingar. Poddans första lärka och vem vet kanske värmen snart är här. Jag tittade länge på fågeln i skyn och helt plötsligt så börjar den närma sig min balkong. När den är ca 10 meter från mig så upptäcker att "lärkan" är inte fågel utan en fladdermus och den kvittrade inte heller.

Jag går tillbaks in och värmer upp resterande pannbiffar med lite ny lagad ratatouille.

Vaknade förvånansvärt pigg på lördagsmorgonen och uppriktigt hade allt annat varit väldigt överraskande. Firandet av 17 mars "firades" på kontoret och något Irish Pub blev inte av. Uppriktigt så var det skönt.

Tidigare under veckan hade jag fått två flaskor bulgariskt vin av Valeri. Han hade tagit med dem sig från Bulgarien, som enligt honom ska vara ett ev Europas bästa vinländer. Hmmmmm vet inte det jag. Vill inte vara otacksam men vinet var OK men visst har jag smakat bättre, även som har varit producerat här i MNE. Vet inte om det berodde på vinet eller inte, men det höll på att sluta i katastrof. Vinöppnaren gick sönder så jag fick använda mig för första gången av universial verktyget som jag har fått av min arbetsgivare. Jag tror inte att man har tänkt att det skulle användas till att öppna vinflaskor. Men är det nöd så är det nöd.

Så lördagen bestod av enbart rutinsaker. Åka handla på "velika piaza" och sedan iväg till Maxi i Delta Center för de övriga veckoinköpen. På vägen till lägenheten så hyrde jag två DVD. Det var "Gomorra" och "Ghost town". Recension kommer senare.

Lördagsmiddag var färsk Tortellini med rökt skinka och ärtor. Börjar bli lite trött på kavlfilé (gäsp).

Det var tänkt att jag skulle ha åkt till Dejan i Petrovac på söndagen, men jag struntade i det. Vädret var inget vidare och varför ska jag krusa denne Dejan. Men nästa vecka måste jag åka till honom eller om jag hittar något annat.

Så söndagen blev tvätt- och strykdag. När jag ändå var i "hemma tagen" så städade jag också. Stanko (min landlord) kom och hälsade på. Han tyckte det såg(innan jag hade städat) ostädat ut och skulle ordna någon som kom och städade, strök mina skjortor för 20 Euro. Jag tror inte att han kommer att hitta någon och uppriktigt så vill jag nog göra det själv.

Handboll igen och på TV den här gången. Sverige vann igen över MNE och är nu klara för EM. När jag såg TV-sändningen från Norrköping så reflekterade jag över att det var så många från Montenegro i publiken och när matchen var här i MNE så var vi bara tre!!!!!!!!!!

Söndagsmiddag blev något jag har längtat efter mycket länge. Pannbiff, lök, kokt potatis och lingonsylt. Dé é så kanon.

Filmen "Gomorra" hade nog varit bra om jag förstått något. Boken är bra men man känner inte igen boken när man ser på filmen. Det hade nog funkat lite bättre om det hade funnit en engelsk text, men det fanns inte. Italienskt prat hela tiden.

"Ghost town" en trevlig komedi med ett bra budskap. Lyckligt slut, även om jag är motståndare till lyckliga slut, så ska nog komedier sluta lyckligt (och jag tror inte man vet riktigt om de fick varandra till slut.....). Han som spelar huvudrollen i "Kontoret" har huvudrollen och gör det mycket bra. På minner lite om "Kontoretkaraktären".

Fotot är från vägen mellan Petrovac och Budva. Fotograf är Peter och togs i höstas.

Fotot ar fran hotel Splendids bar och med tanke pa kvallens begivenhet sa vill jag dela med mig att par visdomsord jag fick av Peter:

"Till dem som njuter av ett glas vin eller två
...och även till dem som inte gör det...

Som Benjamin Franklin sa:
I vin finns kunskap,
I öl finns frihet,
I vatten finns bakterier.
I flera noggrant kontrollerade forskningar, har vetenskapsmän bevisat
att om vi dricker 1 liter vatten per dag, så har vi efter ett år fått i
oss mer än 1 kg Escherichia coli (E coli) bakterier. Med andra ord, så
har vi konsumerat 1 kilo bajs.
Den risken finns INTE när vi dricker vin & öl (eller tequila, gin, rom,
whiskey eller annan alkohol) detta för att alkohol måste genomgå en
reningsprocess bestående av kokning och filtrering av alla bakterier.
Kom ihåg:
Vatten = Bajs
Vin = Hälsa
Därför är det bättre att dricka vin och prata nonsens än att dricka
vatten och bli fylld med skit.
Du behöver inte tacka mig för denna värdefulla information, jag ger den
som en service till allmänheten."

Fotot kanske är intetsägande och tråkigt, men det föreställer faktiskt "Beachclub" i Petrovac. Under sommaren är det ett kanonställe, men nu så här i innan "säsongen" ser det utrist ut. Högsäsongen finns två restauranger och tyvärr alldeles för många solstolar och parasoller.

Ännu en dag i "missionen" och det känns fortfarande bra. En dag med besök på kontoret och jag fick ingenting gjort. Tråkigt att Peter lämnade MNE och inte kommer tillbaks förrän i maj.

Efter en "standardlunch" så skjutsade jag ut honom till flygplatsen. På väg tillbaks till kontoret så insåg jag att det kommer bli "tomt" utan några svenskar här. Men snart, om tre veckor, så styr kosan mot Sverige och att få träffa familjen.

Det är med blandade känslor man kör till och från flygplatsen. För det mesta är det enbart positiva känslor, men ibland så skulle man följa med ett plan som bär till "Teby". Det händer att jag möter svenskar som kommer hit för att göra sina insatser, man lämnar av samma personer när de ska åka tillbaks och "då och då" åker man till flygplatsen för att åka hem till Sverige. Jag har haft turen att sedan i början av februari månad i år alltid haft "svenskar" här. Så om det här låter om en klagan, så är det absolut inte det. Det är så kul och roligt när "ni" kommer. Jag vill att ni ska veta det.

"Standardlunch"? Jo det är när man äter lunch i hotellet "vägg-i-vägg". Under nu en längre tid har jag en gång i veckan besökt hotellets restaurang och serverats av "samma" servitör Nu så räcker det att såga "standard". Han nickar leende och upprepar "standard" och lämnar bordet. Efter ca 10 minuter så kommer då äntligen min "standard". Det är en halv baconsandwich med french fries och det är så gott. Anledningen till uttrycket "standard" är som ni säkert förstår, att jag alltid äter samma rätt där.

Imorgon ska vi fira "17 mars" (Irlands nationaldag). Först på kontoret med "fingerous food" , dryck och sedan fortsätta till Irish pub. Huvaligen........

Ha re så bra och imorgon står jag nog över bloggandet.

Handboll

Pedja sa att det skulle ta ca 50 minuter till Niksic och det var inga problem att hitta sporthallen. Det var bara att köra rakt fram i rondellen när vägen tog slut så började en "gå-gata" och i slutet av den fanns sportarenan.

Så Lars, Peter och jag lämnade Poddan ca kl halvfem och körde mot Niksic för att se handbollsmatchen mellan MNE och Sverige. Matchen började kl 18.00 så vi var ute i god tid. Tidigare under dagen var vi lite oroliga att vi inte hade kunnat ordna några biljetter. Jag hade via mina MNE- vänner försökt att de skulle beställa tre biljetter åt oss. Fick ganska omgående reda på att biljetterna var gratis och att det skulle komma massor med folk till matchen.

Lars har tidigare haft samma jobb som mig här i MNE och hade kvar några bra kontakter. Han ringde en polis här och undrade lite försynt om det fanns plats för tre svenskar inne i arenan. "Nema problema" svarade kontakten och lovade återkomma.

Klockan blev 17.30 och vi hade fortfarande en bra bit kvar att köra innan vi var framme. Trafiken var inte så intensiv, men vägarbeten hela tiden och långa sträckor med bara en vägbana.

När det var 10 minuter kvar innan matchstart sa Lars: "Vi kommer aldrig hinna".

"Ser tungt ut" svarade jag och tryckte ned gaspedalen lite extra.

Kom fram till Niksic och där väntade en lång kö av bilar. Det var tyst bilen och plötsligt ringer Lars telefon.

"Dobro dobro hvala" säjer Lars och trycker av samtalet. Han berättade att hans kontakt hade ordnat platser åt oss vid "ringside" och att vi var väntade.

Till slut så "släppte" kön och jag kom fram till rondellen. Mindes vad Pedja hade sagt och körde rakt fram in rondellen. Efter en kort stund så insåg vi alla tre i bilen att det var fel väg. Den här vägen slutade i Trebinja i Bosnien-Herzegovina och inte med någon gågata. Lars frågade en dam efter vägen till sportarenan och med kroppsspråk så förklarade hon att vi var tvingade att vända tillbaks. Klockan var nu 17.55 och vi började misströsta, men vad gjorde det om vi kom några minuter försent.

Efter någon minut var vi på rätt gata och såg helt plötsligt arenan, men också att vägen framför arenan var avstängd för trafik. Några lediga P-platser i närheten fanns naturligtvis inte. Vi närmade oss polisspärren med poliser. När vi närmade oss öppnade man spärren, pekade att vi kunde åka in där och anmodade oss att vi skulle parkera bilen. Bilen parkerades på den platsen som vi hade uppmanats att parkera på. Jag tittade upp och insåg att vi nu endast var ca 20 meter från entrén till arénan. Men utanför arénan var en lång kö och vi började misströsta igen. Lars kontaktade några poliser som stod där och bad dem ringa till "kontakten". En av poliserna gjorde det. Polisen avslutade samtalet och sedan uppmanade han att följa efter honom. Som en "torped" gick han före i kön och drog med oss genom folkhavet. Väl inne så mottogs vi av en person iklädd träningsoverall. Han följde med oss till en glasdörr. På glasdörren fanns en handskriven lapp med bokstäverna "VIP". Dörren öppnades och vi anvisades tre stolar vid "ringside" och som inte det var nog. Tro det eller ej - min vi fick också vår egen säkerhetsvakt. Säkerhetsvakten stod bakom oss under hela matchen och tittade uppåt läktaren så inga förmål skulle kastas ned på oss tre svenskar.

Precis när vi satte oss ned så satte matchen igång..........

Hur den slutade? Jo, efter en svag inledning så kom Sverige igen och ledde med några mål i halvtid. Efter ca 15 minuter in i den andra halvleken så ledde Sverige med 10 mål. Men efter slarviga sista 15 minuter så kunde Sverige till slut vinna med fyra mål.

Men vad kul och vad gästvänliga och förstående "negrinen" kan vara.

Tisdag

Tisdagen tillbringade jag på Montenegros Polisskola och förberedde några lektioner. P g a den globala ekonomiska krisen så är det bestämt att alla måste hjälpa till med den kompetensen som man har. Eftersom jag har en förflutet av preparatkännedom så har det bestämts att jag ska "biträda" med att utbilda 200 poliser och tulltjänstemän/kvinnor. "Biträda" är ett ord som har fått lite annan betydelse för mig. "Biträda" innebär från mig idag: skriva kursplan - utforma utbildningen - skaffa material - arrangera materialet - genomföra de två första utbildningsinsatserna. Övrig personal från OSCE kommer att sitta med och lära sig så att de kan ta över delar av kommande utbildning. Just nu känns det som jag som ensam svensk står för 70 % av hela sektionens sammanlagda arbetsuppgifter. Men varför klaga? Tiden går fort och man gör nytta.

Lämnade så Danilovgrad vid 13.00-tiden och var lite hungrig. Stannade vid en mindre "Rostilj" (=korvkiosk fast utan korv, man har istället nygrillad kycklingfilé, pleskavica, fläskkött i varmt bröd. Jag beställde "Pileci Batak" (=kycklingfilé i bröd med kuprus (vitkål)och ajvar). Det tog visserligen ca 10 minuter kycklingen den var färdig. Men vilken höjdare. Så gott. Åkte tillbaks till kontoret och började rapportera tidigare genomförda aktiviteter.

Efter ha arbetat klart så satt Peter och väntade på sitt hotell. Vi åkte sedan och åt middag. Peter var mätt och jag likaså. Men två små pizzor lyckade vi ändå pressa ned.

Fotot är en härlig sensommardag från vägen mellan Petrovac mot Poddan.

Vardag

Mandag utan prickar over bokstaverna. Hade faktiskt inte tid att skriva ngt hemifran igar sa det far bli en kort idag.

Mandag blev en riktigt vardag. Hade svart att komma igang med nagot overhuvudtaget. Valeri (min jobbarkompis och bulgar) var bortrest sa det var hur lugnt som helst pa kontoret. Normalt sa brukar han komma in till mitt rum ca fem ggr om dagen. Antingen beklaga sig att han har sa mycket att gora eller sa kommer han inte och berattar en rolig historia. Sedan skrattar han sa att tararna bara rinner nerfor hans ansikte. Sjalv sa har jag val inte annu insett det roliga i bulgariska humorn.

Vadret var bra sa jag gick till lagenheten dar jag at en Boeuf Bourgignon med ris.

Bilden ovan forestaller en montengrinsk matratt som heter Popeci. Vikten ar pa 750 gram och hittills har jag inte sett ngn klara av att ata upp.

I väntan på Dejan

Det var söndagen när jag ännu en gång skulle åka till Dejan för att förhandla om vårt sommarboende. Det var soligt och varmt. Peter frånm Skåne var snäll och följde med. Kändes som om våren är på "G". Tidigare under veckan så hade jag ringt och avtalat tid med Dejan. Vi hade kommit överens om att jag skulle vara i vid hans hus i Petrovac kl 12.00. Som svensk så var naturligtvis jag var framme vid Petrovac kl 11.55. Slår Dejan tfnnummer och efter 10 signaler så svarar han. Det tar några sekunder innan han fattade vem det var. Dejan bad om ursäkt för att han inte var på plats. Han var i Bar (stad ca 20 km från Petrovac), men lovade att vara i Petrovac kl 13.00. Okej, "nema problema", tänkte jag. Vi fördrev timmen med att dricka "Deutsch coffee" och lapade sol. När klockan närmade sig 13.00 så tog vi oss till Dejans hus. Eftersom hela Petrovac är under "construction" så är det inte helt lätt att ta sig dit. Man får kliva i en stor jordhög, smyga över ett hotellområde, kliva över ett staket för att så småningen om balansera på en cementbalk över till andra sidan gatan.

Klockan blev 13.00. Men vis av att bestämma tider med Balkan folk så förstod jag att Dejan inte skulle vara på plats exakt klockslag. Det var varmt och jag la mig ned, slöt mina ögon och bara njöt av värmen (se foto). Peter gjorde likadant. Klockan blev 13.45 och jag tänkte att det kanske var läge att ringa för att Dejan och fråga var han befann sig. Slog numret och Dejan svarade lika förvånat de tidigare gånger jag har ringt honom. Efter någon minut så iinser han vem det ät och samtalet bryts. Jag ringde upp honom ytterligare flera gånger men antingen inget svar eller upptagetsignal. Jag skickade sms. Inget svar. Väntade några minuter och sedan ringde jag ingen. Efter tio signaler så svarar Dejan lika förvirrat som de tidigare gångerna jag har ringt. Efter 30 sekunder så insåg Dejan vem det var som ringde och sa:

-:"Mr Lars, my daughter celebrates her birthday and I can not leave her, you must understand that". Call me during the week and we can meet next weekend".

Visst förstod jag det, men jag frågade mig själv varför han inte berättade det tidigare. Vi hade ju ändå bestämt dag och tid och han måste väl vetat om att dotter flyllde år eller var det en överraskning.

Vi lämnade Petrovac och nästan framme i Poddan åt vi middag på restaurang Anevoni. Det blev biff, french fries och vitkåls sallad/tomatsallad. Efter maten blev det en "Deutsch coffe" samt en espresso.

Nu ser jag fram mot nästa veckas möte med Dejan?????????????????

De små bilderna visar Dejans hus och stranden i Petrovac. Huset näst längst till höger är Dejans hus.

Jag stannade bilen utanför Martinovic köttaffär. Tänkte bara att se om de hade ngn kalvfilé. Förra veckans kalvfilé var ju så god. Peter stannade kvar i bilen. Jag fann det jag letade efter och när jag kom ut från köttaffären så hade en bil parkerat snett i motsatt färdriktning (se bild ovan). Snygg parkering!!!!!

Peter tycker jag kör mer och mer "montenegrinskt". Vet inte om jag ska det som en komplimang eller inte. Själv tycker jag alla andra i trafiken här är idioter...........

Vad skönt med en frisör som gör vad han ska. Nu har jag bytt frisör och äntligen hittat en som har fattat att prioriteringen är håret på huvudet och inte mina ögonbryn. Skönt också att den nya frisören inte kan ett ord engelska och att han inte bryr sig om jag är gift eller inte. Så nu är jag nyfriserad, ögonbryn - öron lite fint putsade och jag lyxade till med en rakning också. Dyrt??? 11 Euro och det är väl OK.

Igår var jag och undervisade. Kursen hölls till på ett jättefint hotell på kusten. Maten var helt fantastiskt och man använde sig av ett så kallat "Swedish table". Varför det heter "Swedish table" vet jag inte och inte ngn annan heller för den delen. Det är väl samma sak som med "Deutsch coffee". Ingen vet varför kaffet heter så. "Deutsch coffee" är ju inte helt logiskt namn. Skulle det heta ngt med "Deutsch..." vså skulle det väl heta "Deutsch café" eller om man ska använda sig av ett språk "German coffee". Nåväl "Swedish table" ar helt enkelt buffé. Maträtterna är många och varierande. Ska man äta hotellets mat i veckor så är risken ganska stor att man skulle gå kraftigt upp i vikt.

Igår när jag kom till hotellet så berättade Peter att han hade insett faran med så mycket god mat, så han åt enligt "GI-metoden". Det var ju bra tänkte jag tyst för mig själv.

Klockan blev 13.00 och det var dags för lunch. Men nu måste jag be "er" mina kära läsare att förklara för mig vad "GI" är. Jag trodde jag visste, men när jag såg Peters "GI-tallrik" så insåg att jag harfmissförstått hela konceptet. På Peters tallrik fanns två tredjedelar av potatis i sås, en tredjedel kött samt två stora skivor med vitt färskt bröd. Som "pricken över i:t" i denna "GI-måltid" avslutades den med tre stora kulor med glass. Så om det är ngn som har liknande "GI-recept" var vänlig att skicka dessa till mig, för jag behöver gå ned i vikt........

Gårdagskvällen avslutades på Irish Pub:n "Four Lepricorns" där Guinnessen flödade. Jag gick sedan med "GI-Peter" och Martin till restaurang La Laterna. Följde Peters "GI-råd" och tog en liten pizza Mexicana. Men jag skulle nog gjort som Peter och beställt en stor Cappriciosa istället. Det där med "GI" verkar inte vara så tokigt i alla fall. Till våra pizzor drack vi vinet Sassa Negro och efter maten blev "Deutsch Coffee" och en Loza.

Malin, du är på rätt väg. Men vilken Bondfilm? Och vilken film kan den här kyrkan vara från?

Har precis avslutat en ärtsoppemiddag. Min norske vän Jan var här och vi åt Soldatens ärtsoppa med extra fläsk, rågruta, ost, skinka, BreGott och Carlshamns punsch. Hur gott är inte det på en skala 1 - 10? Finns inte med. Dé e´kanon eller mumsigt som Gurgali skulle ha sagt.

Annars har det varit en blåsig men solig dag. Massor av möten och jag har inte fått något gjort. Träffade Pedja en kort stund idag som berättade om ammunitionslagret, som han hade besökt tidigare. Han tyckte det var negativt imponerande att man kunde förvara så mycket sprängmedel på en och samma plats. I Montenegrinsk TV kunde man se ett reportage från hans utbildning. Pedja höll sig i bakgrunden. Inte för han var rädd, men ville inte synas i media.

Maten vi åt igår uppskattades av mina gäster. Köttet mört så det smälte i munnen och gott Procordevin.

Enligt väderleksrapporten så ska det nästan bli sommarvärme i helgen. Till kusten och varför inte rest Jadran i Budva.

Ännu en gång har det visat sig att den brittiska fotbollen härskar. Leve ManU och håll tummarna för en "femling". "Respect Sir Ferguson" och släpp aldrig Ronaldo ur ditt grepp.

I morgon till Milocer. Träffa Peter och förhoppningsvis en bra dag med mottot "Påverkan".
Ärtsoppa å Punsch é gott.

Från vilken känd film är den här ön med? Ingen i min familj får svara.

Eftersom jag har två svenskar på besök så har jag lite bråttom. Ska träffa svenskarna kl 18.30 för att sedan åka till rest Pecanjara och äta soppa och Teleci (lergryte lagat kalvkött).

Efter ett bra seminarium med deltagande av två ovannämnda svenskarna så återvände jag till mitt kontrosrum. Pedja satt vid datorn. Han berättade att han också höll på att genomföra en aktivitet i form av en två veckors regional utbildning i Danilovgrad. Målgruppen är militärer och det är en kurs i hur man på ett säkert sätt förstör ammunition. Som ni säkert förstår så finns det massor av den varan har på Balkan. Pedja berättade att imorgon (torsdag) skulle bli en spännande dag. Man ska besöka ett av den f d jugoslaviska arméns största ammunitionslager och förbereda en framtida destruktion av ammunitionen.

Pedja tittade på mig, log och sa: "So, Lars if you tomorrow hear an explosion and see a man in a suit with a pink tie in the air, there is a chance it could be me. If I see you I will wave to you..........."

Innan jag lämnade rummet så svarade jag leende att jag skulle vinka tillbaka.

Från igår varit sol så har det nu blivet regn och mulet. I morgon ska jag ringa Dejan och förhandla om priset för vårt sommarboende.

Måndag

Det var sen måndagseftermiddag och jag gjorde mig klar för att lämna kontoret. Plötsligt kommer Pedja in i rummet. Han är iklädd kritstrecksrandig kostym, vit skjorta och rosa slips. Han ler med hela ansiktet. Ställer sig mitt i rummet och sträcker på sig genom att knäppa händerna och sträcka armarna över huvudet.

"Ohhh Lars Im in so physical good form. Havn´t been smoking for five weks and exercising almost every day", sa han och tittade ut genom fönstret.

Vad ska man svara på det, tänkte jag tyst. Det tog några sekunder innan han vände sig mot med en frågande min. Han ville väl antagligen att jag skulle hålla med om att han var duktig, som hade börjat ett nytt liv. Jag tycker verkligen att det är jätteduktigt av Pedja, men skulle jag börja prata med honom så skulle det säkert ta en halvtimme innan jag kunde lämna kontoret. Inte för att jag hade så där jättebråttom, men jag ville gå och lämna tillbaks mina hyr DVD-flmer och sedan till lägenheten för att äta.

"Pedja, you have" började jag, reste mig och tog på mig kavajen, "an extremely good character. I wish you can continue on the same "road" and you will have a long life. See you tomorrow......." avslutade jag och lämnade kontorsrummet.

Började gå in mot centrum på "boulevarden" och tänkte för mig själv att den "stora bron" har nu varit avstängd över en månad. Genom Poddan flyter floden Moraca och i de centrala delarna av Poddan så finns det två broar, som man kan använda sig av. Den nyaste och modernaste heter "Millenium Bridge" och är den vita lite futuristiska som syns på bilden ovan. Den gamla har inget namn, men kallas för "old bridge" och har säkert funnits i 25 år. Fotot är taget från "old bridge". Men för ca fem veckor sedan började man renovera bron. I tidningarna kunde man läsa att egentligen så behövdes det inte, utan det var mer för säkerhets skull. Man beräkande att renoveringen skulle ta ca två veckor. Den första veckan var bron öppen för fotgängare och man hade sparat en fil för biltrafiken. Man använde sig av släggor, stora borr och andra verktyg för att bokstavligen riva den gamla bron. Tidigare gick jag två gånger om dagen över bron och fascinerades över hur den blev tunnare och tunnare och smalare och smalare. Brons räckens togs ned och till slut så fanns inga räcken eller staket som omgärdade bron. Till slut så stängdes trafiken av både för fotgängare och biltrafiken. I tidningarna kunde man dagen efter avstängningen av bror läsa att egentligen så behövde man av säkerhetsskäl inte stänga bron för trafik, men man gjorde det i alla fall för säkerhets skull.

Nu så använer jag mig av gångbroarna som finns. När man använder den äldsta så och är på mitten så känns det som en mindre jordbävning. Gångbron rör sig lite upp och lite ned och man får en liten jordbävningskänsla.
Vid 18.00-tiden så kom jag till lägenheten och lagade till en "Chili con Carne" och drack iskallt vatten. Kanongott och avslutade som efterrätt med svensk smågodis som mina nära och kära hade med sig ned hit.

Pedja vet om att jag letar efter ett ställe som vi kan hyra några veckor under sommaren. Han rekommenderade mig att åka till den lilla staden Petrovac, som ligger ca 5 mil från Poddan. I söndags så åkte jag då till Petrtovac. Solen sken och det var säkert 15 grader varmt. Kom och tänka på när jag var där i höstas då mina kompisar Gene och Krille var med. Den gången öste regnet ned och Krille använde sin medhavda dokumentsportfölj som paraply under tiden som han hoppade mellan vattenpölarna iklädd sina tunna lågskor. Kommer aldrig glömma känslan av ångest då just den här dagen hela Petrovac stängdes för säsongen.

Nu, söndag, så kan jag väl inte påstå att Petrovac var livligt, men det var abslolut ingen "Shiningstämning" som det var då i oktober. Det man slås mest av just nu så är det väl de många renoveringsarbetena som pågår och strand samt strandpromenad är helt uppgrävda. Man ska tydligen lägga ned nya vattenledningar, vilket medför att hela strandpromenaden är helt oframkomlig.

Jag hade fått ett telefonnummer av Pedja som skulle gå till en "Dejan". Denne Dejan hade ett hus med rum precis invid stranden. Huset syns på bilden ovan och är det andra vita huset längst bort på stranden.
Jag ringde Dejan och vi stämde träff utanför hotel Palace, Petrovac. Han sa att han skulle vara på plats om "sju minuter". Efter sju Balkanska minuter (ca 20 svenska minuter) så kommer det en röd Peugout 207 körande. Bakom ratten sitter en man i 50-årsåldern, med en frisyr som påminde om Gustav Vasa. Enda skillnaden var flintskallighet högst upp på huvudet. Han hade på tvären ruter formade glasögon med lila glas. Han berättade att han var fiskare och hade sin båt i staden Bar. Vi började gå mot hans hus och det var inte helt lätt att komnma fram. Fick korsa ett hotell område och sidan kliva över två staket för att slutligen balansera på två brädbitar, som var placerade över ett djupt dike. Till slut så var vi framme då. Huset såg helt OK ut och han öppnade dörren. Inne farstun satt hans mamma, som säkert var i 80-årsåldern. Vi hälsade på varandra och gick vidare in till ett stort vardagsrum. I vardagsrummets anslutning så fanns det två toalettdörrar och fyra sovrumsdörrar. Jag berättade att jag var intresserad av fyra bäddar och han visade två av rummen. Varje rum innehöll en dubbelbädd. Sedan så öppnade den högra toalettdörren och sa att den tillhörde oss. "Oss", tänkte jag och frågade vem som skulle ha den andra toaletten. Jag fick till svar att det skulle de andra som hyrde de övriga rummen.
Så på en direkt fråga om det skulle bo några andra i samma lägenhet under tiden som vi bodde där så nickade han. Han sa att så var fallet, men att vi hadei alla fall eget kök och egen toalett som kunde låsas. Dejan såg på mig att jag inte var helt "100" över tanken att dela en lägenhet med fyra främmande personer. Han bad mig stiga ut på terrassen. Det var inte bara en terass utan två med en underbar närhet och utsikt över det blå havet. Terrasserna var kanon, men tyvärr inte tanken att behöva dela samma lägenhet med några andra. Jag tackade Dejan och lovade honom att ge besked om en vecka. Så vi får se hur vi gör............

Peter från Skåne kom hit för ett två-veckors besök. Han hade med sig vad jag hade beställt av honom: Soldatens ärtsoppa med extra fläsk, köttig falukorv, Zoegakaffe och "garrar". Nästan identisk med vad Gurgali hade med sig veckan innan. Så nu har jag kaffe, ärtsoppa och garrar för ett bra tag. Tack "Grabbs", ni gör tillvaron lite enklare med era matleveranser.

Lördag

Pedja hade tidigare under veckan berättat om de fantastiska oliverna från Ulcinj. Ulcinj är en stad nära den albanska gränsen i de södra delarna av landet. Majoriteterna av invånarna är av albansk ursprung. Oliverna är 100 % ekologiska och de finns olika kvalitéer. Han beskrev var i och vilken försäljare i "Velika Piaza" (grönsaksmarknaden) där de skulle finnas.
Eftersom en av mina lördagssysselsättningar är just Velika Piaza och handla grönsaker så visste jag på ett ungefär var han menade.

Jag tog bilen till marknaden och efter det sedvanliga kaoset vid P-platsen, som hör till marknaden kunde jag till slut parkera bilen. Visserligen i en jättestor vattenpöl, vilket medförde att jag fick vada fram i vattnet iklädd lågskor. Väl inne så tittade på min nyskrivna inköpslista och började med att köpa sju blodgrape frukter. De kom också från Ulcinj och hade plockats ned från trädet tidigt samma morgon, berättade försäljerskan Vidare handlade jag av samma kvinna gul lök, röd lök, färsk vitlök, gurka och tomater. Betalade för mina grönskaer och sedan letade jag mig fram till olivförsäljarskan. Hon var en ung kvinna i 25-årsåldern och pratade bra engelska. Faktiskt så brukar jag handla oliver och olivolja av henne. På disken hade hon tre hinkar med oliver av skiftande kvalitet. Hon blev glad över att se en trogen kund komma tillbaks och hon undrade om jag var intresserad av olivolja. Jag förklarade att det var oliver jag var ute och frågade henne vilka oliver i de tre hinkarna som hon rekommenderade. Hon tittade sig runt omkring och lutade sig fram mot mig och sa:

"Nichta ("inga"). For special customer I have special olives" svarde hon och böjde sig ned under disken. Där fanns en blå behållare med lock och från denna behållare tog med hjälp av en stor skopa svarta oliver. Oliverna var blänkade svarta och de såg verkligen goda ut.

"Proba", uppmanade hon och med fingarna tog jag en blänkande svart oliv. Ni kommer väl antagligen inte tro mig, men det var den godaste oliv jag någonsin har ätit. Köpte 500 gram och betalade 3 Euro. Glad över mina inköp lämnade jag marknaden och gick mot vattenpölen.

Åkte sedan vidare till Martinovic köttaffär och såg att i den manuella disken låg en filébit. Jag frågade om det var ox- eller kalvfilé och fick svaret "young cow". Jag nickade och med teckenspråkets hjälp menade att jag ville ha hela biten. Gick till kassan och betalade 7 Euro för den 1 kg stora kalvfilén. Vilket fynd.
På vägen tillbaks till lägenheten passerade jag DVD-affären. Frågade om de hade fått in den 4-faldigt Oscar belönade "Slumdog Millionaire". Döm om min förvåning när han tog fram DVD och frågade om det var den jag menade. Anledningen till min förvåning var att filmen hade premiär i Sverige den 6 mars. Nästa gång ska jag fråga om de har "Mannen som hatade kvinnor".
Maten blev kanon och filmen var jättebra.

Utsikt från balkongen i Poddan

Så här är utsikten från min balkong i Poddan. Fotot är från april 2008.

Pedja tog sig om sin onda nacke och berättade att han skulle vara borta i två veckor. Jag frågade vad han skulle göra, men han tvekade med svaret. Eftersom han tvekade med svaret ville jag inte fråga vidare. Pedja tittade nästan vädjande mot mig och ville att nog att frågan skulle komma. Jag tittade ned på mitt tangentbord och tänkte på första gången jag träffade denne Pedja som nu har varit min kontorskamrat i nästan ett år. Han kommer härifrån och är ca 35 år. Har arbetat många år för internationella organisationer och längst tid i "International Red Cross" som han uttrycker sig. Jag tycker det funkar med "Röda Korset". Pedja är "kanon" att ha som kontorskompis. Han berättar vad som händer i det Montenegrinska samhället och även i ett historiskt perspektiv. Då menar jag de senaste 20 åren här på Balkan. Han är gift och har två barn. Från att ha rökt 40 cigaretter om dagen och kraftigt impregnerat mina kläder i tobaksrök, har han nu slutat. Beundransvärt, tycker jag.

Efter någon minut så tittar jag upp och han sitter fortfarande och tittar på mig. Okej då jag får väl fråga:

"Pedja, vart ska åka och vad ska du göra?" frågade jag.

"Oooohh Lars, trodde inte du skulle fråga. Jag ska åka till Danilovgrad och ha en utbildning. Det kommer folk från hela regionen" svarade han och log.

Skulle precis komma med en följdfråga när jag hör någon ropar både mitt och Pedjas namn från konferensrummet. Vi går dit och ser till vår förvånoning att man har dukat med prosciuotto, ost, bröd och vin. Waldemar, som är näst högst på kontoret har arrangerat ett förtida firande av Internationella kvinnodagen. Ambassadörskan höll ett tal där hon stolt berättade att hon vart den enda kvinnan inom OSCE som var chef i någon Mission. Vi applåderade och för ovanlighetens skull så log hon. Hon fortsatte sedan att berättade en rolig genderhistoria och när poängen kom så skrattade hon högt. Resten av oss fnissade till kanske, men det var nog mest av artighet.

Klockan blev 17.00 så jag lämnade kontoret och gick till lägenheten. Lagade mat. Drack ett nytt vin som hetter "Sassa Negro". Det var jättegott. Åt biff med råstektpotatis, lök och med lite vitlök. La mig i soffan och började titta på Guy Riches film "Rockenrolla". Vaknade av "myrornas krig" i TV:n och när jag försökte dra mig till minnes något från "Rockenrolla" så hade inget fastnat.

Poddan

Nu börjar inspirationen komma tillbaks igen. Glöm gamla långa epistlar. Här kommer förhopningsvis färska bloggar så gott som dagligen.