Dove Therapy

Ryggsäcken är kontrollerad och packad att allt som ska finnas – finns där. Efter tre nätter i rad med mindre jordbävningar så är nu "ryggan" preparerad. Den värsta jordbävningen uppmätte 4,5 på Richter och hade sitt epicentrum ca 20 mil söder om Poddan (i Albanien). Poddan själv skakade till lite natten till i tisdags, men den kom nog inte upp till 2 ens (tack och lov). Sedan dagen efter drabbades Albanien av ett mindre skalv igen.
Jag tror inte att det berodde på jordbävningar att mitt hår plötsligt en dag hade ändrat karaktär. Som vanligt kom jag till kontoret i tid. Min assistent Dragica kom vid 09.00-tiden och tittade som hastigast in i mitt kontor och hälsade med ett "Dobro Jutro". "Hastigast" var väl meningen, men efter ha lämnat mitt rum tvärnitade hon och kom tillbaks in. Hon log och började skratta. Hon pekade på mitt huvud och skrattade ännu mer. Hon forsökte säja något men p g a skratt i halsen fick hon inte fram ett ord. Jag fattade ingenting. Kanske såg hon att min ryggsäck var packad med kex och vatten. Hade jag glömt att stänga igen gylfen? Snabb koll. Nix, den var stängd. Var skjortan knappt "brännvin"? Nix. Stod mina ögonbryn åt alla håll? Med pekfingret strök jag mina ögonbryn och de var OK också.
Dragisas skratt dämpade sig lite och hon frågade mig:

-: But Lars, what have you done with your hair? It looks so…….hmmmmm "volumiues" and "big". Yes, "big and wide" is the right words".

Precis i samma stund kommer också min andra assistent Iva. Hon säjer "zdravo" och frågar Dragica varför hon ser så glad ut. Dragica behöver inte svara, då Iva frågande tittar på henne. Nar hon sedan ser mig börjar också hon skratta. Visserligen inte lika mycket som Dragica, men både högt och länge. Deras skratt smittade av sig på varandra och fortsatte. Några andra anställda på kontoret kommer till Dragisa och Iva för att höra efter vad som är så roligt. De får först ögonkontakt med "flickorna" och sedan tittade hastigt på mig. Deras blickar fastnar på mitt hår. De senast anlända känner jag inte så väl och med ett kvävt skratt lämnade de mitt rum. Min assistenter Iva och Dragica lämnade inte rummet, utan står nu och ler.
Jag går till toaletten och tittar in spegeln. Jo, visst var det så. Mitt hår hade blivet fruktansvärt stort och yvigt. Kom och tänka på att jag använde ett nytt schampo när jag tvättade håret tidigare på morgonen. Sedan gjorde inte saken bättre att det nästan var storm när jag promenerade mina 2,5 km till kontoret. Hur jag än försökte trycka ned mitt hår reste sig det ännu mer. Håret på sidorna var som hyllor som stod rakt ut. Håret högts upp på huvudet låg i en stor oformlig massa och så fort jag rörde mig var det som om någon sekund försenat "håret följde efter" mina kroppsrörelser.
Jag förklarade för Dragica och Iva att jag hade provat nytt schampo, men att använda det igen var mycket liten. Dragisa trodde håret var permanentat och att jag var tvungen att klippa bort det.
Idag har håret återfått sin ursprungliga form och schampot är slängt.
Dragica kom till kontoret i vanlig tid (alltså 30 minuter för sent, som här i MNE faktiskt är i tid???????). Hon tittade på mig och sa:

-:"Lars, today you look normal again. Yesterday was just, how to say, "to fluffy"….ha ha ha ha" och lämnade mitt kontor och gick in till sig.

Akta er för "DOVE Therapy".