Slovenen dricker mycket alkohol. Ja, t o m sa mycket alkohol att det inte finns något kvar att exportera. Serberna svär mycket och är allmänt ohyfsade. Bosnierna ar lite "dumma i huvudet" och montenegrinen är mycket lat. Så låter några av de fördomar som folken i forna Jugoslavien har om varandra. Det finns många historier som intygar respektive fördomar för respektive nationalitet
Jag har börjat misstänka att när det gäller den montenegrinska fördomen så kan det ligga lite i det. En vän i Slovenien tyckte att montenegrinerna t o m rökte långsamt och slött.
Igår (onsdag) var det dags att betala mina fem räkningar Det var två "vattenräkningar", en elräkning, en portvaktsräkning och sedan Interneträkningen. Jag gick till närmaste bank IBM (International Banka Montgenegro) och frågade i "Upplysningen" om jag kunde betala mina fem räkningar där
-:Da, da moshe", fick jag till svar och följde anvisningarna som han visade med handen.
Jag kom fram till tre kassor där tre bankpersonal arbetade. Min "kassörska" var blond och var fullt upptagen med bestyren som kunden före mig hade. Det tog nog ca fem minuter och sedan var det min tur. Jag lämnade över mina fem räkningar Hon tog dem. Tittade ned på disken, suckade och tog tag i ett rosa "kvittohäfte". Hon sa sedan något som jag inte ordagrant förstod, viftade med det rosa kvittohäftet och av hennes kroppsspråk insåg jag att hon inte "kunde" ta betalt. Jag trodde att hon kanske inte hade tillräckligt många rosa kvitton. Det ska vara i fem exemplar.
Att vara påstridig är inget fult här i MNE, så jag var påstridig och ignorerade vad hon sa. Jag förstod mycket väl att hon inte ville ta emot mina räkningar, men förstod inte varför. På knagglig serbiska och frän hennes sida ännu sämre engelska kom vi ingenstans. Hon höll mina fem räkningar i den högra handen, det rosa kvittoblocket i sin vänstra och tittade vädjande på de som stod bakom mig i kön om någon kunde engelska. Det fanns det. En trevlig man frågade henne vad problemet var. Han översatte för mig och kassörskan påstod, att eftersom jag hade fem räkningar så måste hon skriva fem kvitton, vilket hon inte orkade. Det var bättre att jag gick till Posten längre ned på "boulevarden" och gjorde rätt för mig där istället. Postpersonalen kunde bara stoppa ned räkningen i "maskin" och kvittot skrevs direkt på räkningen
Jag frågade henne, med hjälp av mannen bakom mig, om hon alltså inte orkade skriva ut fem kvitton. Hon nickade och log. Jag sa då "you are lazy" och hon nickade ännu mer och log ännu bredare.
Det slutade med att jag lämnade IBM-banken och gick till Posten. Där var det 10 personer före mig. Lämnade Posten och gick till Prva Banka. Personalen på Prva Banka tog emot mina räkningar och började skriva ut rosa kvitton. Efter ca 10 minuter var de klara och jag fick mitt rosa kvitto med stämpel och underskrifter både av mig och bankpersonalen.
Så trots allt kan det ligga lite i den påstådda fördomen att montenegriner är lata eller kanske det bara var för varmt.
Idag har vi 38 grader i Poddan. I praktiken innebar det ca 45 grader (om man räknar med luftfuktigheten) och kusten har behagliga 32 grader.
Jag har börjat misstänka att när det gäller den montenegrinska fördomen så kan det ligga lite i det. En vän i Slovenien tyckte att montenegrinerna t o m rökte långsamt och slött.
Igår (onsdag) var det dags att betala mina fem räkningar Det var två "vattenräkningar", en elräkning, en portvaktsräkning och sedan Interneträkningen. Jag gick till närmaste bank IBM (International Banka Montgenegro) och frågade i "Upplysningen" om jag kunde betala mina fem räkningar där
-:Da, da moshe", fick jag till svar och följde anvisningarna som han visade med handen.
Jag kom fram till tre kassor där tre bankpersonal arbetade. Min "kassörska" var blond och var fullt upptagen med bestyren som kunden före mig hade. Det tog nog ca fem minuter och sedan var det min tur. Jag lämnade över mina fem räkningar Hon tog dem. Tittade ned på disken, suckade och tog tag i ett rosa "kvittohäfte". Hon sa sedan något som jag inte ordagrant förstod, viftade med det rosa kvittohäftet och av hennes kroppsspråk insåg jag att hon inte "kunde" ta betalt. Jag trodde att hon kanske inte hade tillräckligt många rosa kvitton. Det ska vara i fem exemplar.
Att vara påstridig är inget fult här i MNE, så jag var påstridig och ignorerade vad hon sa. Jag förstod mycket väl att hon inte ville ta emot mina räkningar, men förstod inte varför. På knagglig serbiska och frän hennes sida ännu sämre engelska kom vi ingenstans. Hon höll mina fem räkningar i den högra handen, det rosa kvittoblocket i sin vänstra och tittade vädjande på de som stod bakom mig i kön om någon kunde engelska. Det fanns det. En trevlig man frågade henne vad problemet var. Han översatte för mig och kassörskan påstod, att eftersom jag hade fem räkningar så måste hon skriva fem kvitton, vilket hon inte orkade. Det var bättre att jag gick till Posten längre ned på "boulevarden" och gjorde rätt för mig där istället. Postpersonalen kunde bara stoppa ned räkningen i "maskin" och kvittot skrevs direkt på räkningen
Jag frågade henne, med hjälp av mannen bakom mig, om hon alltså inte orkade skriva ut fem kvitton. Hon nickade och log. Jag sa då "you are lazy" och hon nickade ännu mer och log ännu bredare.
Det slutade med att jag lämnade IBM-banken och gick till Posten. Där var det 10 personer före mig. Lämnade Posten och gick till Prva Banka. Personalen på Prva Banka tog emot mina räkningar och började skriva ut rosa kvitton. Efter ca 10 minuter var de klara och jag fick mitt rosa kvitto med stämpel och underskrifter både av mig och bankpersonalen.
Så trots allt kan det ligga lite i den påstådda fördomen att montenegriner är lata eller kanske det bara var för varmt.
Idag har vi 38 grader i Poddan. I praktiken innebar det ca 45 grader (om man räknar med luftfuktigheten) och kusten har behagliga 32 grader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar