Martinovic:s nystartade köttaffär.

Så var det helg då. I torsdags så fick jag en ny bekantskap. Det var Dejan Martinovic. Son till ägarna av den största och bästa slakteriet med tillhörande affärer i Montenegro. Jag träffade Dejan i hans egen nystartade affär strax utanför Poddan på vägen till Budva. Han har bott i Tyskland och USA större delen av hans liv och pratar så gott som "native english". Jag berömde honom för det goda köttet som jag har köpt i familjens affärer och speciellt den goda kalv filén. Nämnde också att det var synd att tillgången den fantastiska färska filé inte alltid var den bästa, utan det var mer tur om man luckades hitta en bit. Kalv filén är lite mindre än en normalstor fläskfilé, men smakar mycket bättre och för inte prata om hur mör den är.

Nu när vi är 100 % + polare så tänkte jag att man kanske kunde få tag i fler än en filé och ha till en middag under helgen. Så jag frågade Dejan om det fanns nån möjlighet att beställa tre filéer. Han tittade på mig och sa att det kunde bli problem, men han skulle göra allt i sin makt att hitta "tre bitar". Han bad mig att ringa på kvällen dagen efter så vi kunde stämma av. Jag blev glad och började fantisera att få bjuda 100% + polare på detta alldeles förnäma kött.

Dagen efter ringde jag till Dejan. Han svarade att han fortfarande var på jakt efter "de tre bitarna", men var optimistisk. Fredagen kom och vid 10.00 ringde Dejan till mig. Stolt berättade han att han till slut hade ordnat "tre bitar" och köttet var av bästa kvalitet och alldeles ny slaktat. Vi kom överens att träffas strax efter 16.00 i hans affär.

Kl 16.15 steg jag in i Martinovic ny öppnade köttaffär. Dejan mötte mig i dörren och var på ett strålande humör. Han berättade att det hade varit mycket svårt att få tag i "bitarna", men att de nu förvarades affärens källare så att de inte skulle försvinna. Han bad om ursäkt och lämnade mig i affären. Efter ca tre minuter så kommer Dejan tillbaks med en plastkasse med de "tre bitarna". Jag såg redan på storleken av det som låg i plastkassen att det måste ha blivet någon slags missuppfattning. Han gav mig kassen och jag uppskattade vikten av det som låg där till ca sju kg. Dejan var strålande glad och jag spelade lika glad, men var lite oroad för vad som skulle finnas i kassen. Men som försynt svensk så ville jag inte kontrollera vad som där, utan tänkte att det var bara att gilla läget. Dejan tog själv hand om kassan där jag skulle betala för "bitarna". Med glad och stolt min så slog han in en kod i kassaapparaten och 94 kom upp i displayen och han sa glatt "94 Euro".

Jag tog fram pengar och betalade honom de 94 Eurona. Vi tog i hand och han önskade mig en smaklig måltid och trevlig helg.

På vägen ut till bilen så kände jag flera gånger på plastkassen och det var bara att konstatera att den vägde minst sju kg, men jag öppnade inte för att se vad som var i. Men jag hade mina misstankar.

Väl framme hos 100% + polare så la jag upp kassen på bordet och sa att det måste nog ha blivet ett litet missförstånd. Frugan öppnade kassen och konstaterade att jag hade fått sju kg med färsk oxfilé. Så nu stod vi där med sju kg färsk oxfilé och ingen frys. Grabbarna, dottern och polare blev överförtjusta.

Ja, för att då göra en lång historia lite kortare så kan jag berätta att vi under tre dagar haft oxfilé frossa. Vi har ätit oss mätta med färsk oxfilé och grönsaker. S1, S2, dottern och polare har bara jublat varje gång vi satt oss till bords. Det är inte varje dag som man har haft tillfälle att äta sig mätta enbart på färsk oxfilé.

Gott på en skala? Jo det är nog så att det är en av de få "10:or" som jag någonsin delat ut och det var värt de 94 Eurona som jag betalade och det räckte till tre måltider för sex personer.