.......skulle ha varit gott......................
Jag hade glömt varför jag under den heta årstiden för det mesta använder svarta kläder. Efter min dryga kilometer långa alt korta promenaden i 30 gradig hetta kom jag på varför svarta kläder är bra att ha på sig. Svettfläckarna syns inte. En anledning nog för mig att inte klä mig i andra färger än just svart. I måndags morse klädde jag på mig ljusblå linne’ jeans och en ljus blå bomullskjorta. Efter promenaden anlände när jag kom till kontoret var det väl direkt ingen fara. Valeri satt vid sin dator och mumlade ett "Good Morning", samtidigt som han läste de bulgariska nyheterna på "nätet". Men bara efter någon minut svettades jag ymnigt. Ymnigt är förresten en underdrift. För er som kommer ihåg min gamla epistel om hur jag svettades när jag provade kostymer, var måndagens svettning inte långt ifrån. Jag kände att svetten bröt ut i pannan och efter någon sekund kom den första svettdroppen följd av hundratals andra och större rinnande ned i pannan och fortsatte utefter tinningarna, ögonen, kinderna, hakan och till slut droppade ned på min ljusblå skjorta och bildade "droppfläckar". Samtidigt som kroppen under skjortan framkallade sådan mängd av svett att "panndropparna" sögs upp av de stora svettfläckarna från kroppen, som samtidigt hade bildats på skjortan.
Jag försökte sitta still på min stol och ville bara att sluta svettas. Valeri var kaffesugen och ville gå direkt att dricka en "morronDeutsch". Jag kände att, innan jag över huvudtaget rörde mig, måste jag sluta svettas. Jag ursäktade mig och sa att jag måste läsa mina mail först. För jag väntade ett "mycket vikigt mail" från Sverige. Valeri nickade och fortsatte att läsa sin "tidning".
Efter ca fem minter hade jag slutat svettats, men tyvärr bar min ljusblåa bomullskjorta fortfarande stora mörkblåa fläckar av svett. Valeri tittade på mina fläckar. Jag urskuldade mig att det här var årets första riktiga värme och att jag inte riktigt hade vant mig. "OK" svarade Valeri och påminde mig om vår "morronDeutsch".
-:"U redo. Heide" (=Okej, kom så går vi), hörde jag mig själv säga.
-:"Dobro", svarade Valeri och redan inne i kontorsrummet tog vi på oss vara solglasögon. Fråga mig inte varför. Men man gör så här och lite "balkaniserad" har jag nog blivet.
Vi lämnade rummet och tog hissen ned till bottenvåningen. Jag tryckte på "BV-knappen" och Valeri tryckte snabbt på "stäng-dörren-knappen". Någonting som jag heller inte kan förstå är varför folk från Balkan, utan undantag, att efter ha tryckt på vart man vill hissen ska stanna, trycker på "stäng-dörren-knappen". Det är som man tror att dörrarna inte stängs om man inte trycker på just den knappen. Jag har frågat Valeri varför han trycker just på "stäng-dörren-knappen, men får bara en axelryckning som svar.
Vi gick ca 500 meter ned på Boulevarden till vårt "Police Cafe’". Det är ett cafe’, som ligger precis mitt emot det stora Polishuset i Poddan och därmed besöks av många poliser. Jag har aldrig sett någon polis betala för sitt kaffe, men det ar en annan sak förstås. Valeri är alltid väldigt noga med vilket bord man ska sitta vid. Det är aldrig samma bord som föregående dag, utan han väljer ett bord i närheten av bordet vi satt dagen innan. Det är lika beträffande vilken stol man ska sitta på. Han väljer med stor omsorg ut vilken stolplacering är den bästa och sedan sätter sig.
Efter ha beställt vara "morronDeutsch" och fått dem till vara bord började jag svettas igen. Inte lika mycket som tidigare, men väl synligt och framför allt att den ljusblåa bomullskjortan blev återigen mörkare och mörkare. Men vad göra? Det var bara njuta av kaffet och sedan gå tillbaks till kontoret med en ännu fläckvis mörkare skjorta. Satte på "air cond" på högsta varv. Faktiskt fläktade det så mycket i vårt rum att håret rörde sig. Efter bara fem minuter hade min skjorta torkat och svettningarna slutat.
På lördag ska jag besöka marknaden i Velika Plaza och se om det finns lite mer svarta kläder som kan vara bra att ha när den riktiga värmen sätter in. Idag var det ju bara 35 grader...........och det här ju bara början, säger man.
Jag hade glömt varför jag under den heta årstiden för det mesta använder svarta kläder. Efter min dryga kilometer långa alt korta promenaden i 30 gradig hetta kom jag på varför svarta kläder är bra att ha på sig. Svettfläckarna syns inte. En anledning nog för mig att inte klä mig i andra färger än just svart. I måndags morse klädde jag på mig ljusblå linne’ jeans och en ljus blå bomullskjorta. Efter promenaden anlände när jag kom till kontoret var det väl direkt ingen fara. Valeri satt vid sin dator och mumlade ett "Good Morning", samtidigt som han läste de bulgariska nyheterna på "nätet". Men bara efter någon minut svettades jag ymnigt. Ymnigt är förresten en underdrift. För er som kommer ihåg min gamla epistel om hur jag svettades när jag provade kostymer, var måndagens svettning inte långt ifrån. Jag kände att svetten bröt ut i pannan och efter någon sekund kom den första svettdroppen följd av hundratals andra och större rinnande ned i pannan och fortsatte utefter tinningarna, ögonen, kinderna, hakan och till slut droppade ned på min ljusblå skjorta och bildade "droppfläckar". Samtidigt som kroppen under skjortan framkallade sådan mängd av svett att "panndropparna" sögs upp av de stora svettfläckarna från kroppen, som samtidigt hade bildats på skjortan.
Jag försökte sitta still på min stol och ville bara att sluta svettas. Valeri var kaffesugen och ville gå direkt att dricka en "morronDeutsch". Jag kände att, innan jag över huvudtaget rörde mig, måste jag sluta svettas. Jag ursäktade mig och sa att jag måste läsa mina mail först. För jag väntade ett "mycket vikigt mail" från Sverige. Valeri nickade och fortsatte att läsa sin "tidning".
Efter ca fem minter hade jag slutat svettats, men tyvärr bar min ljusblåa bomullskjorta fortfarande stora mörkblåa fläckar av svett. Valeri tittade på mina fläckar. Jag urskuldade mig att det här var årets första riktiga värme och att jag inte riktigt hade vant mig. "OK" svarade Valeri och påminde mig om vår "morronDeutsch".
-:"U redo. Heide" (=Okej, kom så går vi), hörde jag mig själv säga.
-:"Dobro", svarade Valeri och redan inne i kontorsrummet tog vi på oss vara solglasögon. Fråga mig inte varför. Men man gör så här och lite "balkaniserad" har jag nog blivet.
Vi lämnade rummet och tog hissen ned till bottenvåningen. Jag tryckte på "BV-knappen" och Valeri tryckte snabbt på "stäng-dörren-knappen". Någonting som jag heller inte kan förstå är varför folk från Balkan, utan undantag, att efter ha tryckt på vart man vill hissen ska stanna, trycker på "stäng-dörren-knappen". Det är som man tror att dörrarna inte stängs om man inte trycker på just den knappen. Jag har frågat Valeri varför han trycker just på "stäng-dörren-knappen, men får bara en axelryckning som svar.
Vi gick ca 500 meter ned på Boulevarden till vårt "Police Cafe’". Det är ett cafe’, som ligger precis mitt emot det stora Polishuset i Poddan och därmed besöks av många poliser. Jag har aldrig sett någon polis betala för sitt kaffe, men det ar en annan sak förstås. Valeri är alltid väldigt noga med vilket bord man ska sitta vid. Det är aldrig samma bord som föregående dag, utan han väljer ett bord i närheten av bordet vi satt dagen innan. Det är lika beträffande vilken stol man ska sitta på. Han väljer med stor omsorg ut vilken stolplacering är den bästa och sedan sätter sig.
Efter ha beställt vara "morronDeutsch" och fått dem till vara bord började jag svettas igen. Inte lika mycket som tidigare, men väl synligt och framför allt att den ljusblåa bomullskjortan blev återigen mörkare och mörkare. Men vad göra? Det var bara njuta av kaffet och sedan gå tillbaks till kontoret med en ännu fläckvis mörkare skjorta. Satte på "air cond" på högsta varv. Faktiskt fläktade det så mycket i vårt rum att håret rörde sig. Efter bara fem minuter hade min skjorta torkat och svettningarna slutat.
På lördag ska jag besöka marknaden i Velika Plaza och se om det finns lite mer svarta kläder som kan vara bra att ha när den riktiga värmen sätter in. Idag var det ju bara 35 grader...........och det här ju bara början, säger man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar