Törstig

Utsikten från vår balkong.

16 juni 2010
Dyngsvettig vaknade jag kl 05.00. Munnen var kruttorr och tungan kändes som uttorkad tvättsvamp. Det var som om det inte fanns någon vätska kvar i hela kroppen och därmed kunde "leverera" saliv till mun och tunga. Kravlade mig upp ur sängen och mina fem meter till kylskåpet kändes som ett maraton lopp. Öppnade kylskåps dörren och till min glädje hittade jag en flaska med 1,5 liter kallt vatten. Med svetten rinnande nedför pannan och kroppen också för delen, skruvade av korken till den fyrkantiga vattenflaskan, förde flaskan till mina uttorkade läppar och lät det kalla vätskan skölja i och över mun, tunga och sedan vidare ned i strupen. Jag svepte nog en halvliter och det började kännas bättre. När jag stod där och beundrade utsikten och samtidigt började leta efter "remote controllern" till "air cond" kom jag på att det här var just min sista morgon på Vuca Karadica 23, Podgorica. Jag tryckte på den oranga knappen på "remoten" och ett svagt brummande hördes från "air conden". "Air condens persienner" öppnade sig och den svala luften sköljde över mig som en sval dusch. Ute var det redan hett, en så där ca 30 grader och jag förstod att det här skulle bli hetare dag än vanligt. Ännu en gång lät jag det kylskåpskalla vattnet rinna nedför min strupe, men den riktiga känslan av att må riktigt bra infann sig inte. Varför undrade jag? Tänkte tillbaks på gårdagskvällen och plötsligt insåg att jag hade gjort något som jag inte gjort tidigare under mina dryga två år i MNE.
Irlandske Martin hade kvällen innan bjudit mig på "en sista öl". Vi gick till den irländska pub:n"’Four Lepricorns" och drack en öl. Faktiskt så stannade det vid en öl. Men det blev Jameson whiskey också. Efter några "pinnar" gick vi vidare till restaurang Laterna för att äta. Jag åt "stuffed kebab" och Martin en "sirloin steak". "Stuffed kebab" är utbankad fläsk file’ skiva, som fylls med ost och prosciutto. Rullas sedan ihop och runt "rullen" viras en baconskiva. Man trär upp "rullarna" på ett grillspett, som sedan grillas. I vilket fall som var det jättegott.
-:"You should never mixed barley with grapes", sa Martin. Han förklarade att det är irländsk dryckesråd, att inte dricka öl och vin samma kväll. Anledningen till att man inte skulle blanda "säd och druva"var för att slippa en mindre bättre nästkommande dag.
Jag nickade bifallande men överraskades av att höra Martin beställa:
-:" Could we have a bottle of the red wine Procorde and two sparkling water, please".
Vinet passade bra till maten och det där med "barley och grape" var som bortglömt. Efterrätt? Nej, det ville vi inte ha. Turkiskt kaffe? Jo, det vore gott. Loza? Tänkte efter och insåg att jag denna dag inte hade följt Valeris doktors råd att dagligen dricka 3 cl Loza. Jag nickade och nu var det jag som beställde:
-:" Two Turkish coffee without sugar and two Lozas, please and make the them double".
Kyparen bugade och lämnade vårt bord. Någon minut senare kom vara beställningar.
-:"Shivili" (=skal) sa Martin och jag höjde glaset, skålade och jag svarade med ett "Shiveli". Vi pratade gamla minnen och hur fort tiden hade gått. Fattade glaset och skulle skåla en gång till, men nu var vara glas var tomma.
-:"Antoher brick of those things" sa Martin på sin svårförståliga otydliga sydirländska dialekt. Kyparen förstod inte vad han menade, så jag använde mig av ett av de få serbiska orden som jag har lärt mig här nere:
-:"Isto" (=samma), sa jag och efter någon minut kom kyparen med ännu en bricka med två turkisk kaffe "bez sechara" (=utan socker) och två dubbla Loza.
Mer minnen och mer "shivilis". Glasen och kopparna var nu tomma igen, men vi är båda i samma ålder och insåg att morgondagen skulle bli för "tung" med ytterligare "en bricka". Vi lämnade restaurangen och gick till vara respektive lägenheter.
Kom till lägenheten. "Facebookade" , chattade lite och än en gång slog det mig "sista natten" i lägenheten och i morgon (torsdag) kommer delar av familjen till Becici.
"Tjippiho" som jag skrev i "Facebook rutans" status ruta (tror jag att jag skrev .......... i alla fall.....)