Stresstålighet

Den andra snön har fallet på bergen runt Poddan.

Min rumskamrat Valeri har extremt låg stressnivå. En normal dag på kontoret då han inte har så mycket att gora, mår han som en prins. Han skrattar, skämtar och sjunger. Men så fort saker hopar sig för honom blir han tvär, som jag vet inte vad. "Hopar sig" för honom är när något oväntat ska utföras, något som inte ingår i de vanliga göromålen. Han är så rädd att få något oväntat att göra, så han inte öppnar sin mail. Ibland öppnas inte mailen överhuvudtaget, men oftast efter någon vecka eller så.
Utan att överdriva har de senaste veckorna inte varit så där jättestressiga och Valeri har följaktligen varit på ett strålande humör. Förutom när Miro ringer förstås. Blott Miros röst kan innebära att Valeris dag blir förstörd. I måndags fick Valeri mail från HQ. Mailet var "cc:at" till mig också. Jag öppnade och såg att man ville ha några kompletterande uppgifter om årets verksamhet. Eftersom jag inte kunde svara på frågorna och att mailet var adresserat till Valeri gjorde jag ingenting. Eftersom vi nu går på "sparlåga" trodde jag att han "tagit tag" i uppgiften och svarat. Men jag blev varse att så inte var fallet…….
Valeri satt på sin plats. Miro kom i rummet. Valeri var lugn och skämtade med honom. Han frågade sedan mig om jag har läst mailet från HQ. Jag svarade att det hade jag gjort. Vis av erfarenhet berättade jag inte vad mailet exakt innehöll. När jag var ny, förmedlade jag gärna informationer och budskap från olika håll. Men upptäckte ganska snart att den som fick skulden och massa frågor var jag, som bara återberättade vad någon annan hade sagt eller skrivet i något mail. Folk från "forna öst" har en förmåga att "skjuta brevbäraren" och inte den som kommer med informationen ursprungligen. Han frågade vad HQ ville och jag svarade att det var lite detaljer om verksamheten, men att det var bättre att han läste mailet själv. Han öppnade mailet och efter ha läst det högt tre gånger, reste han sig från sin stol. Vände sig mot mig och med stirrande ögon, axlarna uppdragna, armarna lätt utsvängda och sedan började samma visa som jag har hört många gånger tidigare:

"Vad tror man egentligen? Jag är ju här på kontoret från 07.30 till långt efter kontorstid och arbetar nästan varje helg. Blir man aldrig nöjd? Förstår man inte att man inte har tid och att det är mycket annat mycket viktigare saker att ta itu med än att svara på en massa dumma frågor. Jag har inte tid. Jag har inte tid säjer jag igen"

Håller man inte med i "latmantrat" genom att nicka och säja "yes" då och då, höjs hans röst ett steg och samma mantra upprepas igen ännu högre. Den här gången var jag förberedd och efter "latmantrat" var avslutat nickade jag medhållande och sa "yes". Reste mig sedan och försvann ut från rummet. Gick till köket och drack en kopp kaffe. När jag kom tillbaks till vårt rum, satt Valeri och mailade svar tillbaks till HQ. I svaret gick att läsa att han för tillfället var mycket upptagen och undrade om det var möjligt att lämna uppgifterna HQ efterfrågade i mitten av januari istället.
Och eftersom Valeri de senaste dagarna har skrattat, sjunget och skämtat har jag förstått att antingen har han inte öppnat svarsmailet på sin begäran eller också har han fått uppskov. Jag tänker inte fråga…………….