Snabb vecka

Färja vid Perast.

Veckan gick fort. Aktiviteten gick jättebra Svenskarna var kanon och ödmjuka som bara vi svenskar kan vara.

På torsdagen fick Thomas ett telefonsamtal. Det var från Sverige. Man varnade honom för att det kunde bli problematiskt att ta sig tillbaks till Sverige. Vulkanen på Island hade ställt besvär för flygtrafiken. Men det var bara att vänta och se. Torsdagsmiddag åts på restaurang Pecanjara. Jag orkade bara en kupus, kajmak och en soppa. Lena likaså. Thomas beställde in Popeci och fick tre stora friterade rullader på sin tallrik. Han frågade kyparen om det var till alla tre. Kyparen log och förklarade att det var en portion och att den bestod av 900 gram tunt fläskkött ihoprullat och innehållande ost och prosciutto förstås. Det bara inte gick att äta upp.

Fredagen kom och jag läste nyheterna. Hoppet att mina svenska besökare skulle kunna lämna MNE med flyg grusades. Tidigt på morgonen informerades jag att nästan samtliga flygplatser hade stängt. Inte alla och inte Buda och det var ju där som Lena skulle mellanlanda. Men det tog inte många minuter förrän man i Buda insåg att i och med att de flesta andra flygplatserna var stängda skulle det samlas för mycket folk på där. Så Buda stängdes också.

Thomas tänkte högt. "Det kanske är bättre att stanna här i MNE och vara i händerna på flygbolagen istället för att ge sig ut på vägarna och fara. Lena skulle åka till Dakar på måndagen och började planera för flighter som skulle kunna ta henne dit. Flickorna på kontoret arbetade febrilt med att försöka hitta alternativa förbindelser till Sverige. Kl 09.30 informerades jag att de flesta flygplatserna skulle vara fortsatta stängda även på söndagen och kanske också på måndagen.

Ana föreslog att en "van" skulle komma och hämta Lena och Thomas. De skulle köras till Belgrad och därifrån ta sig med tåg upp mot Sverige. Hon ringde även till Belgrads tågstation och fick svaret att det fanns platser kvar på tåget till Wien.

Efter en kort överläggning med Lena beslutade de sig för att acceptera förslaget om "van" till Belgrad, vidare med tåg mot Wien och kanske förhoppningsvis till Sverige. Vi tog avsked och de åkte iväg norrut.

På fredagskvällen meddelade Thomas att de satt på tåget mot Wien. På lördagskvällen meddelade Lena att de satt på tåget mot Dusseldorf och hade förhoppning att hinna med tåget till Hamburg. Kl 18.15 på söndagskvällen meddelade Thomas att Lena var hemma i Skåne och att han befann sig i sin hemstad.

Istället för fem timmar hemresa blev det 48 timmar, men inte ett enda klagomål. Det skulle vara italienare det, som gnäller för att de inte hamnar på samma flyg som sin chef.

Tack Lena och Thomas. Ni gjorde en kanoninsats och "gillade läget".