Tillbaks igen...........

Blev väl "lite" överraskad när jag hörde en välbekant låt i bakgrunden under gårdagens lunch. Först kunde jag inte riktigt placera den, men alltefter sången pågick blev jag 100%:g säker på vilken det var.

Jag hade blivet bjuden på lunch av min amerikanske vän och jobbarkompis Pat. Lunchen var avslutningen på ett seminarium på hotell Podgorica och bestod av ett "Swedish table", som innebär att det var buffé. Har aldrig riktigt förstått varför man kallar det för "Swedish table", men kanske det har något med "smörgåsbord" att göra. Rätterna på bordet var många, men som vanligt undvek jag "fiskarna" och satsade istället på de rökta delikatesserna såsom prosciutto, rökt ost mm. Det var faktiskt när jag lastade på den tredje biten av prosciutto som jag konstaterade med glädje att jag hade hört rätt. Låten var inte mindre än "Malaika" med Hep Stars. Hep Stars var inte direkt några av mina favoriter men låten "Malaika" gillade jag skarpt. Bara för att kunna njuta klart av "Malaika", plockade jag långsamt åt mig vad "det svenska bordet" hade att erbjuda. När "Malaika" hade klingat ut hade också jag tallriken full av mat.
Under tiden jag åt tänkte på min senaste ledighet hemma i Sverige. Den här gången var det inte lika stressigt som mina tidigare "ledigheter". Men jag hann ändå med besök på "gamla" arbetet, ishockey, Hagbytippen, träffade vänner, massage, besök på "nuvarande" arbetet, hämta olivolja, laga mat, umgås med familjen, restaurang besök, köra ut olivolja, tandläkarbesök, bankbesök, släktmiddag, besök på "nya" arbetet och lite till. Som vanligt gick tiden fort, men tiden går faktiskt fort här nere också. Trots allt kanske uttrycket "tiden går fort när man har roligt" stämmer bra.
Jag kom tillbaks till ett blott Podgorica. Även den här gången passerade Malev planet landningsbanan och tog en sväng ut över Skadarsjön innan det landade. Jag kunde se att vissa hus, som låg nära sjön, hade drabbats av översvämning Det gick vatten ända upp till tröskeln.
Milan var och hämtade mig. Under färden till kontoret berättade han att det hade oavbrutet regnat i 10 dagar. En dag hade det fullkomligt öst ned och det hade regnat 100 mm.
Inne på kontoret berättade min assistent Ana att Valeri hade tagit ledigt och befann sig i Sofia. Dragicas (andra assistenten) son hade drabbats av magsjuka och var inlagd på sjukhus och naturligtvis måste Dragica vara där också. Hakan var också ledig och befann sig i Turkiet för att fira Bajram. Miro var på studiebesök i Kosovo. Det var alltså bara Pat och jag på plats.
Efter ha ätit klart satt vi och pratade en stund. Det var dags att lämna hotellet och på vägen ut hoppades jag att få höra "baksidan" av "Malaika". "Mot okänt mål" (Färden går på vida vågor mot en öken av sand..........) men man spelade istället "Jedan Tag" av något okänt monte- negrinskt band.
Idag, fredag den 13 oktober 2009, är det 17 grader varmt och solen skiner. Dé é skönt.....