Flunsa och uppröd Valeri

E:s bild från en msselodling i Kotorfjorden

Svin flunsan härjar bara inte i MNE. Familjen hemma i Sverige har drabbats. Började med att frugan var hemma i nästan i två veckor sjuk i en vanlig flunsa. Hon gick till doktorn som förklarade att det var en vanlig "flunsa". Hon blev frisk och samtidigt blev min dotter sjuk i flunsan. Frugan arbetade en dag, men samma kväll kände hon sig sjukare igen. Dagen efter hade febern stiget till över 40 grader. Ringde till samma doktor och fick tid både for henne och dottern dagen efter.
De åkte till doktorn som undersökte och konstaterade att dottern hade svin flunsan men var på bättringsvägen. Frugan hade inte bara svin flunsan utan också en bakteriell flunsa på samma gång. Tråkigt, men jag försöker att se det positivt. Förhoppningsvis slipper vi svinflunsan i Jul. Grabbarna (peppar peppar) har klarat sig hittills, men beträffande S2, är det nog bara en tidsfråga innan den bryter ut.
Förutom att jag hela tiden går och tänker på de "där hemma", har jag drabbats av hypo-kondriska tankar. Hela tiden tänker jag och förbereder mig for att att svin flunsan ska bryta ut på mig. Har handlat mat, dryck, paracetamol och i morgon ska jag köpa hostmedicin. Går alltid och bär på den Montenegrinska varianten av "alco gel" och tvättar mina händer oavbrutet. Jag försöker inte att ha händerna i ansiktet och förbannar mig själv varje gång jag upptäcker att mina händer rör huvudet.
I morse vaknade jag av ett ryck. Framför mig såg jag att det var den 18 dec. Det ar samma dag som jag ska åka hem till Sverige för att fira Jul. Såg att jag just den dagen eller dagarna innan hade drabbats av hög feber, ont i kroppen och kraftig hosta. Man behöver inte vara någon Dr Axelsson för att förstå att det är "svin flunsan" som har kommit på besök. Tänkte vidare på att hur kul skulle det vara att fira Jul ensam i MNE och dessutom vara sjuk.
Nåväl, jag berättade mina hypokondriska och självömkande tankar för frugan, som i hennes sjukdomstillstånd fick trösta mig istället för attt jag skulle trösa henne.
Nåväl, det som händer händer och man kan inte göra så mycket åt det. Valeri har haft en tuff dag. Har nog skrivet tidigare att han för några år sedan fick en allvarlig hjärtinfarkt och sedan den dagen ändrade det hela hans tillvaro. Numera röker han inte, dricker inte, motionerar varje dag, tänker på vad han äter och försöker inte bli upprörd.
Men det finns en person har på kontoret, som får honom att mer eller mindre bli vansinnig. Det är hans landsman Miro, som försöker komplicera det mesta och är dessutom lat. Mycket lat. När han får en uppgift ringer han runt och besvärar oss andra. Till slut, tröttnar man och erbjuder sig själv att lösa uppgiften istället. Idag ringde han och bad Valeri om en skriftlig förklaring varför 200 Euro hade försvunnet från "hans" budget. Efter ha delat rum med Valeri i nästan tre månader och hört hans utbrott mot Miro, får jag nog medge att jag kan de mesta av de bulgariska svordomarna uppblandat med montengrinska och ibland även de engelska. Om ni framför er ser hur det ser ut när en seriefigur svär, illustrerat med djävlar, hammare, blixtar mm är det precis som Valeri låter och ser ut när Miro ringer. Inga undantag. Det händer nästan varje dag.
Efter dagens 10 minuter långa "lektion" av bulgariska, andra internationella svordomar och dessutom efter att luren kastades på telefonen så att den nästan sprack reste sig Valeri upp. Utan ett ord gick han fram till hans bokhylla och bakom några böcker tog han fram en oöppnad flaska Chivas. Han öppnade flaskan, tog klunk och utbrast:
"-:This f.....ng Miro will and wants to kill me. Look what's he is doing. Making me drink whiskey and being so upset. I will have nightmares …………."
Sedan slängde han igen dörren och gick på en promenad för att lugna ned sig.