Pristina

Färden gick vidare. Passerade den Montenegrinska gränsen och fortsatte i några kilometer genom "ingemansland". På håll såg jag en lång kö med långtradare och förstod att de väntade på att få köra in i Serbien. Det var skog på båda sidor av vägen. Som lydig svensk ställer man sig längst bak och väntar på sin tur. Efter den serbiska gränspasseringen väntade ytterligare några kilometers "ingemansland" innan Kosovogränsen. Kön stod still. På andra sidan vägen i motsatt färd rikting stod en röd Golf uppställd. En mansperson stod och tittade oroligt omkring sig. Han gillade inte att jag hade stannat just där. Efter någon minut kommer en yngre man ut från skogen, bärandes på två blåa plastsäckar. Jag hann att se att det var en mängd med förpackade T-shirts i den ena säcken och i den andra en massa ihopvikta jeans. Troligtvis så hade jag precis bevittnat en smuggling av kläder från Kosovo till Serbien. Tur att det var en något "oskyldigt" som smugglades, så jag inte behövde ha dåligt samvete för att jag inte gjorde något.

Jag tröttnade på och vänta och körde förbi hela långtradar kön och kom fram till gränspolisen, som slött tittade i passet och vinkade åt mig att köra vidare.

Ca kl 15.00 var jag framme i Mitrovica, Kosovo och hade nu enbart 60 km kvar. det hade gått fortare än jag förväntat mig. 60 km borde ju gå på mellan 40 - 60 minuter Men jag bedrog mig. Strax efter Mitrovica, på den stora vägen mot Pristina, hamnade jag längst bak i en militär- kolonn. Det var ca 25 militärfordon som körde 15 km/tim. Jag körde om några bilart, men insåg ganska snart att det inte var någon idé att fortsätta att köra om. Efter tre mil svängde hela kolonnen av och jag ökade min hastighet till 60 km/tim. Nu hade det gått ca en timme jag lämnade Mitrovica och hade nu enbart ca fem km kvar. Kommer in på en väg som håller på att byggas om till en tre-filig motorväg och ska bli en av de nya infarterna till Pristina. Den var inte asfalterad utan än så länge grus. Bilarna körde kors och tvärs. Plötsligt kommer en bil fel färdriktning körande mot mig och alla de andra ca 300 bilarna som fanns just där. Föraren som körde i "fel" körbana sitter bara och skrattar. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Trafiken var fruktansvärd och ren anarki rådde. Jag har tyckt att Poddan har den värsta trafik-

kulturen. Men "Poddantrafiken" var inget mot "Pristinatrafiken". Det går inte att beskriva. De tre "sista" kilometrarna innan jag var framme hos Mister Krister tog 45 minuter.

Korten ovan kan ni se rondellen innan den norra avfarten in i Pristina.

Det var kul att träffa Mister Krister. Jag tog en tupplur och hoppades att magen skulle bli bättre. Men det blev den inte. Vi var hembjudna till DanaW och PetVet på grillparty. Tyvärr kunde jag eller vågade inte äta något av den fantastiska maten som serverades. Grillade "jätteräkor" som förrätt och till huvudrätt grillad oxfilé med pepprig potatis samt en kanongod ädelost sås. Till maten serverades öl, Jubileumsakvavit och Svenska nubbar.

Jag åt inte så mycket. Men det lilla jag åt smakade fantastisk. Beträffande dryck - så kan det ha varit så att den norska Jubileumsakvaviten var rena medicinen för magen.