Varning en "bajshistoria"

Farlig last

På väg mot Kosovo　
Om ni har vägarna förbi staden Rozaje i de norra delarna av Montenegro och skulle se ett par svart/lila siden boxer shorts kalsonger är de mina. Men låt dom ligga kvar...........

Natten till fredagen drabbades jag av magsjuka. Jag fick magsmärtor och under natten tvingades jag besöka toaletten sex gånger. På morgonen mådde jag inte alls bra. Men eftersom jag har "ställt in" min Kosovo resa två gånger tidigare, kunde jag bara inte ringa Mister Krister och berätta att jag inte kunde komma.
Jag packade ned kläder och tog med fyra par extra kalsonger. Toapapper, alcogel och kex hamnade överst i väskan.
Mitt magonda fortsatte och förmiddagen kröp fram. Men när klockan blev 12.00 började min 30 mil långa resa till Pristina i Kosovo. Jag körde Belgradsvägen norrut. Vädret var kanon. Solen lyste och det var nästan 30 grader. Jag var hungrig, men vågade inte äta något. Drack långsamt ur en naturell youghurt vilket medförde nya och ännu större magsmärtor. Färden fortsatte uppför de "svarta bergen". Passerade Kolasin och någon timme senare staden Berane för att fortsatta mot Rozaje, som var den sista utposten i MNE innan den serbiska gränsen. Efter ha passerat Rozaje var det dags med en paus, för att uträtta "det lilla behovet". När jag då står och "uträttar", händer det som bara inte fick hända. Akut hastig magsmärta vilket resulterade i att jag "bajsade på mig". Mitt ute i den vilda skogen stod jag nu helt orörlig och trodde att jag drömde. Men känslan av vad som fanns i kalsongerna påminde mig om att så inte var fallet. Vad göra? Bredbent med stapplande gång gick jag tillbaks till bilen. Jag var tacksam för att vaskan var lättillgänglig och att toapappret låg högst upp. Tar med mig toapappret, rena kalsonger och alcogel. Går lika stapplande bredbent runt bilen och lite längre från vägen. Står där och låter byxorna falla. Tar av mig mina skor, men behåller strumporna på. Krånglar mig ur byxorna och går ett steg åt höger. Nu är det bara mina sidenkalsonger kvar. Försiktigt, men ända inte för långsamt krånglar jag mig även ur dessa och de hamnar på den fuktiga marken. Tar ett steg tillbaks, där toapapper, alcogel och kalsongerna fanns. Det var stressigt, för det kunde ju komma någon när som helst. Jag såg framför mig en bil körande mot mig och på serbiska fråga varfor jag stod med naken underdel i gränsområdet mellan Montenegro och Serbien. Vad skulle jag ha svarat???????? Sanningen kanske? Beviset låg ju ändå bara någon meter från mig. Nu kom toapappret och alco gel till användning. Jag tackade mig själv för att jag varit sa klok att ta med mig dessa saker.
Med rena kläder både under och över, fortsatte sedan min resa till Kosovo. Det tog sex timmar innan jag var framme i Pristina. Magen värkte. Mister Krister hade all förståelse för mina magproblem och skrattade högt när jag berättade om "siden kalsong historien". Han frågade om jag ville ta igen mig någon timme. Det gjorde jag ................och det var skönt.
Förresten om ni nu mot förmodan skulle råka ut för något liknande som jag gjorde – använd inte alco gel. Det svider som bara den i................................