Hektiska dagar (veckor)

Genom avsaknaden av bloggar har ni kanske förstått att jag de senaste veckorna har varit ganska upptagen. Det har varit jättekul. För några veckor sedan skrev jag på "Fejjan" att jag hade "tappat bort" en vecka - och det hade jag. Jag låg en vecka efter och fick för mig att det fanns gott med tid att organisera de olika framtida aktiviteterna Men då jag plötslig insåg att jag låg en vecka efter blev det lite stress. Nu har jag kommit ifatt och allt känns kanon.

Förutom det svenska besöket så har jag även haft två norrmän här. Norrmännen har varit här två gånger tidigare och efter det här besöket så är de "tyvärr" klara här nere.
Under en "morgondeutsch", efter ha läst de svenska internet tidningarna, så berättade jag för Valeri och norrmännen om vädret som förväntas komma till Skandinavien under denna helg. Snö och storm över vissa delar av länderna. Stein och Christian suckade och tänkte på allt bestyr med att byta till vinterdäck, lång vinter och snöskottning. Efter ha hört på "våra" fasor över den kommande vintern så utbrister Valeri med ett gott leende:

-:"Well, I dont think we will have so much snow in Podgorica. I know that it very soon will be winter in the northern parts of Montenegro, but hopefully not here. But I dont care because I have a very good water and snow proof winter jacket. My red Colmar............."

Som jag skrev tidigare så är det norrmännens tredje besök i Montenegro. Jag får väl ta mig lite av skulden, men de har aldrig varit utanför Poddan. Onsdags undervisningen planerades att slita vid 15.00-tiden och en liten sightseeing av "mitt Montenegro" planerades. Vädret var alldels perfekt. Solen sken, molnfritt och ca 25 grader. Utsikten över Kotorfjorden är ett måste och kanske lite speciellt för norrmännen som har många fjordar i sitt eget land.

Vi lämnade Poddan och körde mot kusten. Mina vänner imponerades av naturen och att det fortfarande var så fantastiskt grönt. Efter ca 25 km kom vi fram till Cetinje. Vi passerade Cetinje och började vår färd uppför den smala vägen mot Njegusi och Lovcen parken. Solen speglade sig på de "svarta bergen" och mina vänner beundrade naturen. Jag lovade dem att det de såg för tillfället var ingenting mot det som skulle komma och jag tänkte på utsikten över Kotorfjorden. Bara för att verkligen få dem att förstå hur vackert det är så jämförde jag med de norska fjordarna. Jag berättade också att utsikten över Kotorfjorden är något som jag alltid försöker visa för mina gäster. De såg verkligen fram mot att se denna fantastiska utsikt.

Pajeron tuffade uppåt genom de många kurvorna och efter någon timme så låg Njegusi under och framför oss. Vi började ta oss nerför på den slingrande serpentin vägen. Jag berättade vidare att det här från här byn som den goda prosciuotton och osten görs. Passerade Njegusi och bara efter någon km så åkte vi in i Lovcens nationalpark. Vädret var fortfarande bra. I och för sig kallare, men solen lyste. Vi passerade Lovcen och hade nu bara ca två km uppförskörning kvar till utsikts punkten över Kotorfjorden. Tittade framåt och såg att det var några moln som hastigt närmade sig. Efter 1 km och 800 meter så körde vi in i ett moln eller om det var dimma. Dimman var tät och bilens fönster blev immiga. Jag såg knappast någonting och hastigheten sänktes till ca 10 km/tim. Dimman var så tät att jag faktiskt passerade utsikts punkten och tvingades vända tillbaks. Det är svårt att beskriva hur tät dimman var. Jag hänvisar er till de ovanstående foton så kan ni själva se hur det var och hur det skulle kunna varit. Anti klimax är ett ord som kan beskriva hur jag kände mig. Stein och Christian var inte så besvikna som jag och tyckte ändå det var vackert.

Vi fortsatte nedför de 27 kurvorna och hamnade i staden Kotor. Efter Kotor så åkte vi kustvägen söderut och tunneln tillbaks till Poddan. Mina vänner tacka för sightseeingen och jag beklagade för dimman, men lovade dem att skicka foto från hur det skulle ha sett ut.