Åter i Poddan

Landning och "take off" banan i Tivat.

-:"Twenty-nine applicants, Lars, twenty-nine can you imagine. What to do? Twenty-nine........" var Valiris första ord när han var och hämtade mig på Poddans flygplats. Jag hade väl väntat mig ett litet "welcome back" eller "how was Sweden, family eller holiday". Men icke då, "twenty-nine" ekade i mitt huvud och jag fattade inte direkt vad Valeri menade. Jag var nog mer inne på att berätta att det hade varit trevligt att vara hemma, att familjen mådde bra, vädret hade varit bra, att jag hade haft mycket att göra men att det var trevligt att vara tillbaks i Montenegro. Valeri fortsatte att med att vi hade massor att göra och direkt efter vi hade ätit vår lunch måste skynda oss till kontoret och göra upp en "short list". Då förstod jag vad han pratade om. Min assistent, Ana, har bytt position och man har i media annonserat ut att man vill ha en ersättare till henne. Det var alltså 29 stycken som hade sökt och Dragica satt på kontoret och sammanställde samtliga personliga brev och CV:n. Men vi hade inte mer bråttom än att vi hann äta lunch på vår favorit restaurang Pecanjara. Jag åt en "kupus", lite varmt nybakat bröd och en köttsoppa. Valeri tog en fisksoppa, men för övrigt samma. Vi följde naturligtvis också Valeris läkare råd och drack 3 cl Loza. Gott på skalan? Lunchen fick högsta betyg och sedan var det bara med racer fart åka till kontoret och läsa CV:n.
Av de 29 sökanden tog vi ut 11 till ett skriftligt prov och från dessa 11 ska vi välja ut fem för en personlig intervju. Det var ganska kul när Dragica läste upp de personliga breven för Valeri och han gjorde urvalet. Dragica läste breven och CV på "local language" och Valeri svarade ibland "over qualified", OK eller "to old". Jag frågade vad som han menade med "to old". Dragica skrattade och svarade att Valeri valde bort de flickor som var födda före 1975. Han tyckte alltså de var för gamla. Jag trodde på att det var så, men sen när jag fick "breven" och CV såg jag att så inte var saken, utan att det var Valeri och Dragica som skämtade med mig, gestaltat som den svenska ärlig- och präktigheten.
När selekteringen var klar bad Valeri om ursäkt för att han inte hade välkomnat mig tillbaks och frågat hur jag hade haft det. Han var så stressad och ville berätta hur många som hade sökt. Han fortsatte med att berätta att han hade känt sig ensam veckan jag varit borta och hade saknat våra "morgonDeutsch" och "lunchLoza".
Det var första gången jag kom tillbaks till MNE med enbart handbagage. Jag har tagit hem alla varma kläder, skor och böcker. Det är nu bara drygt en månad kvar innan jag kommer ha MNE i backspegeln och en viss oro har smugit sig över mig. Men det är väl så det ska vara...........

Måste bara dela med mig ett reportage om MNE i dagens Express:

http://www.resor.nu/reseguide-montenegro/

och jag håller med om allt..................