Första maj

Spänd av förväntan på dagens kommande demonstrationer åt jag snabbt min frukost bestående av ägg, yoghurt, krossade linfrö och Zoegas Skånerost. Vädret var kanon. Solen sken och det var minst 25 grader. Hade inte tänkt på det där med "1:a maj" innan Gene skrev och påminde mig. Han pratade också om "röda flaggor" som skulle vaja i vinden. Jag menar här om någonstans, i landet f d Jugoslavien, där Tito höll ett mjukt järngrepp över det mesta.
Det förekommer ju "1:a maj demonstrationer" i de flesta länderna i Europa och just här efter tre års självständighet, måste det ju vara en självklarhet.
Duschade, klädde på mig mina svarta kortbyxor och randiga tröja och kollade kameran så att det skulle fanns batteri kvar.
Vid 11.30 klev jag ut på Vuca Karadica ("min" gata) och gick fram till den vita Pajeron. Den här gången hade jag inte glömt nyckeln i bilen, så det vara bara att låsa upp och lasta in min ryggsäck. Vred om nyckeln och efter några sekunder släcktes den gula kontroll lampan på Pajerons instrumentpanel, vred om nyckel ytterligare en bit och motorn brummade igång. La i "ettan" och växlade snabbt till "tvåan". Blinkade vänster och körde vänster. Nästa korsning vänster igen. Passerade Musikskolan, där någon elev under två års tid har väckt mig precis varje måndag till fredag klockan 07.00 med sitt blockflöjtsspel. Vid nästa korsning körde jag rakt fram och efter några hundra meter var jag vid "Frihets torget". Jag menar är det någonstans man ska demonstrera och hålla tal måste ju vara på "Frihets torget". Torget var tomt och gatorna nästan likaså. Tittade på klockan och konstaterade att den bara var 11.45 och det kanske var lite tidigt. Jag började köra runt i Poddan och leta efter demonstrationståget(n). Men hittade inte något. Jag körde tillbaks till "Frihetstorget" och parkerade utanför "Café Kolestrol". Bland de 50-tals borden lyckades hitta ett ledigt bord. Beställde en "Duetsch" och efter bara någon minut stod den rykande skummande koppen på mitt bord.
Klockan hade nu passerat 12.oo och närmade sig 13.00. Jag var nog troligvis den enda internationella bland Café Kolestrols gäster just då. De flesta andra internationella hade nog åkt till kusten för sol och bad. Ju längre tiden gick desto mer orolig blev jag. Hade jag missat "tåget" och alla röda flaggor? Var jag på fel plats? Jag ringde Pedja och frågade om han visste något om "1:a maj demonstrationen" i Poddan. Det blev tyst i luren och jag upprepade min fråga. Tystnaden höll i sig. Efter någon minut så svarade Pedja följande:

"Lars, I understand what you are talking about. But the question is if you can find so many other Montenegrins that knows what you are talking about. "1st May demonstrations" is something
we just watch on TV from other parts of the world. I have been living in Montenegro in my whole entire life, thats 43 years and I have never seen such "demonstrations". Of course there are other demonstrations other days, for example the workers at the Aliuminium factory and some other companies there the workers are not so happy with their salaries, but "1st of May"? Never. Well, dont forget we are montenegrins and infact proud to be lazy. A wonderful day likes this we prefer the coast or a cup of coffee outdoors."

Jag tittade mig runt omkring och kunde bara konstatera att gästerna vid de "50" borden varken tänkte på att demonstrera eller "röda flaggor". Man bara, som man säjer här nere "enjoy".......
Förresten hittade jag några "röda flaggor". Ni kan se dem på bilden ovan. Flaggorna har en fantastisk vacker röd färg med en guldörn mittpå och är Montenegros nationella flagga.