Konferens

Båten Jadran　

Konferenser är ju ganska kul och kan vara intressanta. Speciellt om man inte behöver bidra med något, utan bara sitta och lyssna. Arrangörerna av konferenser här nere brukar dessutom bjuda på god mat och dryck av olika de slag. Nu var det då "konferendags". Ett 50-tal personer från regionen deltog. Norrman, tyskar, makedonier, amerikanare, britter, rumäner, slovener, italienare fanns med på deltagarlistan. I programmet läste jag att efter själva konferensen var slut bjöd man på lunch. Lunchen serverades på båten Jadran och dessutom bjöds deltagarna på en båttur med den tre mastade skolbåten Jadran i Kotorfjorden. Vilken dröm. Mat och fantastiska naturupplevelser. Jag blev lite oroad när jag såg att Jadran avgick kl 16.00 och lunchen beräknades till 16.30. Trots allt kändes det att frukost kl 07.00 och sedan inte lunch förrän kl 16.30 innebar att jag och troligtvis alla andra skulle vara fantastiska hungriga när det var dags för lunchen. Men det var bara att "bita ihop" och jag såg fram mot den traditionella montenegrinska maten med prosciutto, ostar, cevapcis, cupus, tomater, gurka, grillspett, panceta, kajmak, nybakat bröd, jordgubbar m m.
Jadran, en stor gammal träbåt med tre master. Jag har sett Jadran många gånger och det har alltid varit en önskan att få följa med på denna båt och sedan som extra "grädde på moset", Kotorfjordens blåa vatten och som inringas av de fantastisk vackra och fortfarande lite snöbeklädda "svarta bergen".
Konferensen var slut kl 14.00. Valeri frågade arrangörerna var båten låg förtöjd. Svaret blev att den fanns i Tivats gamla marina framför hotell Pine. Den gick inte bara att missa.
Vi anlände till Tivat vid 15.00-tiden och parkerade i närheten av hotell Pine. Vi gick ut på marinan och fann att Jadran låg tryggt förtöjd där. Vågorna hördes slås mot dess skrov. Solen speglade sig på Jadrans blankpolerade däck. Man t o m kände dofterna av en blandning av hav, rep, trä, tjära och jag förnimde också lukten av grillat kött. För ett ögonblick glömde jag av hungern. Inte en matbit sedan tidigt denna morgon. Men snart var det dags att lägga ut och "sätta tänderna" i en bl a prosciutton och dricka ett glas med Procorde röd vin.
Bakom Jadran låg den bekanta sight seeingbaten "Le Batau Mouche" förtöjd. Den båtens besättning hade fullt sjå med att göra ren båten och duka fram tallrikar i dess matsal. "Le Batau Mouche" är också en fin båt. Inte så gammal och rustik som Jadran, men absolut den bästa av samtliga Kotorfjordens sightseeing båtar.
Klockan närmade sig 16.00 och arrangörerna anlände. Samtliga deltagare hade samlats nedanför landgången till Jadran och såg fram att komma ombord. Selma (arrangören) kallade på vår uppmärksamhet och vinkade åt oss att komma till henne. "Flocken" av deltagare rörde sig om en stor "slimeklump" mot henne. Jag misstänkte att vi samtliga var lika hungriga och hade bara en sak i huvudet – "MAT". Selma hälsade oss välkomna och pekade oss att gå ombord på "Le Batau Mouche"!!!!!!!!!!! Förvirringen var total. Det var ju Jadran, den gamla tre mastaren, som vi skulle segla iväg med. Inte någon gammal dieselstinkande flodpråm från Paris. Med längtande blickar mot Jadran släpade sig "slimeklumpen" ombord på "Le Batau Mouche".
Jag tittade på Valeri som skrattade högt och utbrast:

-:"Lars this is Balkan. I know this people living here. I’m not surprised but I’m extremely hungry. Heide" (= kom så går vi)
Fortsättning följer…………….