Ännu en snabb vecka

Gamla stan i Budva och i viken till höger ligger stranden Mogrens.

Matte kom och Matte åkte iväg. Ytterligare en svensk som kom hit och gjorde ett kanonjobb. Tyvärr kunde jag inte vara med under hans utbildningsdagar, men han hade ju varit här förut och klarade sig själv.
När jag kom till kontoret i onsdags satt Valeri och skrev på sin dator. Han hade sin jacka på sig. Vädret var kanon och således jättevarmt inne i vårt rum. Air condition var inte påslagen.
Efter ha sagt god morgon satte jag mig ned och slog på datorn. Valeri sa ingenting utan fortsatte med stor koncentration fortsätta att skriva. Efter ca fem minuter tittade han upp, vände sig mot mig och sa:

-:"Lars, I´m sick. My stomach is not OK and I measured my temperature this morning and I had a high fever. The temperture was 37 degrees and I almost fainted."

Jag beklagade att han var så fruktansvärt sjuk och föreslog att han skulle gå hem och lägga sig. Drog mig tillminnes min låga "sjukdomströskel" där jag nästan är död vid 38,5, men Valeris 37 grader måste väl ändå ta priset. Han svarade att inte kunde gå hem och kurera sig p g a att han hade så mycket att göra. Jag erbjöd mig hjälpa honom. Han tackade nej.
Utan att överdriva så var Valeri på ett fruktansvärt humör hela onsdagen och det fortsatte på torsdagen också. Ja, han var otrevlig och var riktigt "grundsur". Inget var bra. För mycket jobb, så om det skulle vara så "ovanligt". Jag menar Valeri har ju alltid "fullt upp" och hinner knappast med att vara ledig. Efter, utan resultat ha försökt att uppmuntra honom, gav jag upp och koncentrerade mig på mina uppgifter istället. Valeri fortsatte att skriva på datorn. Han riktigt kröp in i datorn och hamrade med sina fingrar på tangentbordet, som om datorn skulle ha varit en gammal Facit skrivmaskin.
Det blev fredag och jag förväntade mig ännu en bulgarisk "surdag". Öppnade dörren och hälsade god morgon. Valeri svarade direkt god morgon och undrade om vi skulle gå att dricka kaffe. Jag frågade hur han mådde: Han svarade att "febern" var borta och att han under gårdagskvällen hade ätit en stor Pizza Tonno med Tabasco var han nu helt återställd. Jag kände mig lättad att dels att han var risk, men mest att hans normalt goda humör var tillbaks.
På vägen till caféet berättade han:

"Wednesday and Thursday I have been working like hell. I don´t have time with all my tasks. I have spent two days to write a project proposal and I just don´t have time. I´m in the office early in the morning and leaves late evening and just don´t have time".

Precis som man inte hade hört det tidigare............
Jag föreslog att eftersom jag satt i samma rum som honom och vet precis hur mycket han arbetar vore det kanske bättre att gå till någon annan och beklaga sig. Förvånat tittade han mig i ögonen och förhoppningsvis förstod han att jag är den enda som faktiskt vet exakt hur mycket(=lite) han arbetar.

Jag vill bara att ni ska veta att skriva ett "project proposal" är direkt inget jättesvårt och har man dessutom skrivet några stycken, är det ingen konst alls. Jag har hittills i år skrivet 15 "project proposals" och under min tid i MNE ca 25 stycken.
Jag är ganska säker att anledningen till Valeris grundsurhet, inte bara berodde på den enormt höga febern och de ev. magproblemen, utan faktiskt att han var tvingad att under två dagar arbeta. Det "project proposal" som han skrev var hans första för året.

Gene skrev och föreslog att jag skulle ut och titta på demonstrationståg. Det är ju 1:a maj. Jag kommer nu att gå ut i solen och tillbringa några timmar inne Poddans centrum och titta på alla som demonstrerar.