Hon är tillbaks och här ovan ser ni beviset.
Jag bestämde mig för att göra ett sista försök att hitta flodhästen Nikica och åkte därför ut till Plavnica. På "Tomatvägen", ca 3 km innan Plavnica, körde jag om två personer med gevär
och de spejade
utöver de vattenfyllda åkrarna. I ren desperation tittade jag också om
Nikica skulle
synas till. Tanken slog mig, OM
Nikica skulle kunnat ta sig upp från vattnet och in på Tomatvägen, skulle då de har två jägarna skjuta henne. Om jägarna
skulle få syn på henne och
lyckas skjuta henne till döds, vad skulle de göra med det döda djuret? Stoppa upp
Nikica och använda henne som
nån slags
symbol för
Plavnica? Kanske
skulle de bara gräva en jättestor grop och lägga henne i den, fylla igen och sedan bara glömma bort den lilla flodhästen. Det var många frågor som kretsade runt i
mitt huvud den sista kilometern fram till
Plavnica. Väl framme körde jag direkt till
P-platsen närmast hennes bo.
Ingen kan ha varit gladare än jag när jag såg henne stå där på gången upp till hennes hydda
ät andes på halm och bröd. Visserligen vände hon inte sin bästa till, men bara att se lilla
Nikica gjorde mig varm inombords.
Stängslet runt hennes
hydda var fortfarande inte lagat. Om jag ska spekulera så tror jag att
Nikica sticker iväg precis när hon vill. Stängslet, som ni kanske kan se på fotot, är inte det bästa och det är nog ingen större svårighet för henne att simma ut.
Vem vet, hon kanske har varit i Albanien, men tyckte att det var bättre hemma i
MNE. Borta bra men hemma bäst kanske stämmer för flodhästar också. Nu känns allt bra igen och det är
t o m så att våren börjar komma hit. Jag vet att det är tidigt att prata om vår än, men idag (söndag) är det ca 10 grader och lite sol. Men som sagt, förra året började den riktiga vintern med snöstorm och kyla i slutet av februari och höll i sig någon vecka i alla fall.
Nikicas återkomst och känslan av värme, sol och vår passade alldeles utmärkt på "Alla hjärtans dag".