Samsonite

Så kom då den efterlängtade sommaren tillbaks. Lördagen bjöd på mulet väder, men det kändes i luften att varmare vindar var på gång. Söndagen sken solen och termometern steg till 25 grader. Idag måndag är det liknande väder som det var igår.
Idag på morgonen när jag kom till kontoret var det varmt inne i rummet. Jag svettades ymnigt och satte på luft konditioneringen. Men vad hjälpte det. Svetten lackade ned för pannan och min gröna skjorta fick än ännu grönare färg. Att min skjorta ändrar färg vid hög värme har ju hänt tidigare. Jag öppnade fönster. Inte hjälpte det. Öppnade kontorsdörren, men jag kände ingen skillnad. Efter en stund kom min assistent Dragisa in i rummet och konstaterade att det var väldigt varmt i "mitt" rum. Luft konditioneringens väsande ljud hördes lågt. Dragisa blev tyst när hon hörde att luft konditioneringen var påslagen. Hon tittade på mig och frågade om jag frös. Min för tillfället ännu mer mörkgröna skjorta frågade jag henne om det såg ut som jag frös. Hon skrattade och frågade mig varför jag då har värmen påslagen. Det är så att man den 15 oktober ändrar luft konditioneringen till värmekalla. När jag trodde att det var luft konditioneringen jag startade visade det sig att det var värmen, som jag hade satt igång istället. Nu är den avslagen och min skjortare har återfått en mer normal grön färg.
Vet inte vad det beror på, men mina luncher som jag har ätit under sex månaders tid inte smakar lika bra längre. Normalt (inte när 40 % var här för då blev det annat) brukade jag äta grillad kyckling, grillad fläskkotlett utan ben, soppor, vitkålssallad, pepperoni och tomat. Men nu så här års smakar det inte lika bra som tidigare. Jag längtar och äter istället efter pizza, Slane Palecinke (friterade pannkakor innehållande ost och skinka), varma smörgåsar och andra kolhydrat rika rätter.
Under två veckors tid i november fastar man här i MNE. Börjar förstå varför. Det kanske är så att när kroppen "skriker" efter kolhydrater och det blir kallare att man kanske då behöver ta det lite lugnt med kolhydraterna under några veckors tid. Jag vet inte..................
Under min lunch rast idag gick jag för tredje gången till Samsonite affären. Nu skulle jag då köpa den där blåa Samsonite väskan. Jag gick in i butiken och gick fram till väskan. Lyfte på den, bara för att kontrollera om det verkligen fanns hjul på den. Affärsbiträdet demonstrerade väskan och jag sa "Da" (=ja). Tog fram mitt "kort' som visade att jag inte behövde betala moms. Överlämnade också mitt Eurocard kort. Hon tog mitt Eurocard och skakade på huvudet. Ok, tänkte jag och tog mot Eurocard kortet och lämnade över mitt VISA-kort istället. Samma reaktion från henne, som sedan pekar på telefonen och sa "nema telephone – nema kontakt". Med teckenspråk gjorde jag mig förstådd att hon skulle lägga undan väskan till i morgon och bara för att vara säker sa också "sutra - chetri ora" (= imorgon kl 16.00). Hon nickade glatt och sedan var det "ciao vide mosse" (hej da - syns imorgon).
Vi får väl se om "linan" är ordnad tills i morgon. Jag tvivlar, för jag tror att man vill ha kontanter istället för en betalning med "kort".

Idag har jag lärt mig "Govorite li jos neki strana jezik?" = "Pratar ni något annat främmande språk."

Veckan som bara försvann

Fotot från Perast.

Det skulle ha varit sol och 20 grader den här veckan som har gått. Men vad hände? Fem dagars regn och bara 15 grader. Men vad gör det, när Delta City finns. Köpparadiset som har det mesta. Bl a en bra restaurang där man serverar alldeles utmärkta hamburgare, sallad med Prosciutto inbakad Mozarella och många andra goda rätter.
I torsdags åkte Valeri till de norra delarna av MNE, så jag blev ensam på kontoret. Ganska skönt att ha en "egen dag" i rummet. Dagen efter åkte 40 % tillbaks till Sverige. Nästa vecka åker jag hem till Sverige och det ska bli kanon.
En av veckans höjdpunkter, förutom att 40 % var här, var nog när Valencia gjorde mål för ManU. Vad skönt att ManU vann borta mot Moskva. S2 var inte lika glad nar Pato slog in 3 – 2 målet för Milan mot Real Madrid.

Vi har ätit gott och mängder. Varje dag stora och långa luncher. På kvällarna har vi ätit ännu mera och längre.
Förra veckan upptäckte jag en väskaffär i de centrala delarna av Poddan. Affären säljer enbart Samsonite produkter till rimliga priser. Hittade några Samsonite väskor till mycket bra pris och tänkte att det kunde vara bra jul klappar. När jag frågade S2 om han var intresserad av en väska, var intresset minst sagt "ljummet". Av ren artighet frågade han hur den såg ut. Jag förklarade så gott jag kunde och avslutade med, "men den har inga hjul". Både S2 och Frugan kollade på mig som om jag inte var klok och sa i kör:

"Det är omöjligt att det numera finns väskor utan hjul. Man tillverkar inte väskor utan hjul längre".

Jag tyckte i alla fall att det var ett bra köp och försökte sälja min julklappsidé till min andra barn. S1 sa att han redan hade en väska och den var bra. När jag frågade Dottern, blev det alldeles tyst i luren. Jag berättade för henne att väskan fanns i de flesta färger. Efter den "talande" tystnaden så började hon räkna upp saker som hon önskade sig istället. Nåväl, jag besökte Samsonite affären en gång till och upptäckte att väskorna faktiskt hade hjul.
Så idag (söndag) ska jag gå och köpa en blå Samsonite väska med hjul till mig själv och den kommer bara vara min.
Jag har också investerat i boken "Serbian for foreigners" och har precis lärt mig:

"S kog perona voz polazi" = "Från vilken plattform går tåget ifrån".

Bra att kunna, men eftersom Poddan bara har en plattform så kommer jag nog tyvärr inte få användning av just den frasen här.

1 Leva

Fotot är från solnedgång på kusten.
Solen och lite värme har kommit tillbaks. Frugan och S2 shoppar på heltid och en del fynd har gjorts. Kvällarna ägnas åt DVD/bio och god mat. Igår (tisdag) åt vi chokladpepprad kyckling med ett mångfaldigt ris. De' va' kanon.
Distansundervisning är också mycket bra. Via datorn med kamera/head set en muntlig tenta som S2 klarade av. Grattis ..............
Valeri och jag har hittat ett nytt cafe' för vara "morgonDeutch". Till Valeris stora förtjusning upptäckte han att oavsett vilkte kaffe man drack var det samma pris – 1 Euro. Han tittade flera gånger på "kaffe menyn" och skrattade åt prissättningen. Han påminde sig om sitt hemland under "kommunisttiden" då prissättningen där hade samma princip som cafe'ets prissättning: 1 kg kött – 1 Leva (valutan), 1 kg ost – 1 Leva, 1 kg kaffe – 1 Leva, hyran – 1 Leva, 1 liter bensin – 1 Leva, 1 veckas semester pa skidresort – 1 leva och Valeris lön - 1 Leva. Han skrattade åt sin egen historia så att tårarna bara sprutade. Oavsett vad det än var hade allt samma pris. Det var bara att prioritera..................
Igår hade jag också svensk besök. Vi åkte till kusten för ett kortare besök. Kusten visade sig från sin bästa sida. Sol, varmt men inte en enda turist. Det var lite "shiningkänsla" utmed kusten just nu.
Vill bara avsluta med en rolig historia som skickades till mig av Gene:

"I've heard a great story about Bono lately.Seems they were doing a concert in Scotland. During the show Bono asked for complete silence while he was standing alone on the stage in a spotlight. He started clapping his hands every 3 seconds. After a while he said: "Every time I clap my hands, a small child in Africa dies".Then a very drunk Scotsman shouts: "Then stop clapping your hands, you asshole!!!".
　
　

Regn och rusk

Söndag
Grått och regn. Det utlovade bra vädret kom inte till Poddan under helgen. Vi hade lovats +25 grader och sol, men det blev 10 grader och regn istället. Söndagen gick ändå med "super fart". Vi åkte till restaurang Belveder strax utanför Cetinje och åt lunch. Även när det är "grått" väder är utsikten alldeles fantastisk (se ovan foto). Omedelbart efter lunch ville S2 åka till Poddan för att förbereda middagen. Middagen tog lång tid att förbereda. men vilken middag. Rödvinsmarinerat fläskkött, med rödvinssås, plommontomat/basilka foccacia och sedan spenat/vitlöks /ost /brödkrutong "fyllning". Det tog tre timar att förbereda, men det var kanon.
På kvällen gick vi till Delta City och såg filmen GI Joe. Om nu Harry Potter berörde mig lite, gjorde GI Joe det också. Fast tvärtom. Det var nog en av de mindre bra filmer jag någonsin sett. Handlade om amerikanska supersoldater. Utrustade med en utrustning, som skulle ha fått president Bush vinna kriget i Irak och Afghanistan för länge sedan. Men de mötte svårt motstånd av skotten McCullen, som hade uppfunnit ett vapen som "åt upp" metall. Ni kan ju tänka er hur det såg ut när de sköt en missil på Eiffeltornet i Parran. Eiffeltornet bröts ned till gröna mikrodelar och till slut så ramlade de gröna resterna ned på en bro och upp bilarna som fanns där.
Ikväll väntar kalvfilé med ugnsbakad potatis.

Höstlikt MNE

Efter ha blivet berörd när professor Dumbledore i Harry Potter dog och att jag har börjat med Corn Flakes med mjölk till frukost så funderar jag om mitt liv börjar bli lite som Benajmin Button. Att Dumbledore skulle dö var mig lika otroligt som om Kalle Anka skulle dö. Det finns ju inte bara inte med "på kartan" och att Corn Flakes var så gott hade jag totalt glömt bort.

Gårdagen startade vi med en höst Kotor Bay sightseeing. Vädret var lite mulet, men helt OK. Sådär 15 grader och då och då lite regn. Kvällen innan var vi alla på "Irish" och där lovade man oss 25 grader varmt lite längre fram i veckan. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Lämnade Poddan och körde över de "svarta bergen" och passerade sedan ett nästan "neutronbombat" Budva. Åkte förbi "gubbsoffan" och tänkte tillbaks på de många roliga minnen "herrdagarna" för några månader sedan. Efter Budva blev målet Kotor och sedan Perast. Vägen, för övrigt den enda vägen, i Perast är precis så bred att det får rum två bilar i bredd. Michael Douglas och Caterina Zeta Jones har köpt en fastyghet i Perast. Den ska ligga i närheten av brandstationen. När vi närmade oss brandstationen så försökte vi lista ut vilken fastighet det kunde vara, men det var svårt att "spika rätt". Några hundra meter längre fram var det stopp. Några montenegriner försökte med hjälp av en jeep att ta upp en större motorbåt från havet. Det är svårt att beskriva hur de bar sig åt, men det den närmaste och bästa beskrivningen kom S2 med. Han tycckte att: "Det påminde starkt om ett avsnitt från Sverige värsta bilförare" och det var bara att hålla med om. Man hade inte spärrat båtmotorn, så den slog hela tiden i marken. Båttrailern var påhängd på jeepen med hjälp av spännband runt om dragkrok och trailer. Efter ca 10 minuters "stopp" på "Perastvägen" slog fem rökandes montenegriner sina kloka huvuden ihop och kom överens om att göra ett nytt försök en annan gång. Tur var nog det, för annars hade vi nog fortfarande stått kvar där.

Vi åkte vidare och passerade Prancj, en fantastisk liten vacker by med vackra stenhus. Stannade sedan vid färjeläget och åt "topli sendvic" (=varm smörgås) och drack "Deutsch".

Färden fortsatte södra vägen tillbaks till Poddan. Hyrde några filmer bl a "Harry Potter och halvblodsprinsen" och fortfarande har jag svårt att inse att Professor Dumbledore inte kommer finnas med i kommande Harry Potter film(er).

Fotboll i Pristina

På lördagsmorgonen var magplågan över. Vet inte om det berodde Jubileumsakvaviten eller de Svenska snapsarna. Efter två tallrikar med Nestlés Corn flakes och mjölk var man nästan helt frisk.
Mister Krister och jag körde runt i Pristina och shoppade lite. Besökte bl a ett varuhus som heter Maxi och kan beskrivas som ett fyra våningarnas varuhus fullt med billiga märkesvaror. Efter Maxi besöket åkte vi och köpte whiskey till mycket bra pris.
Eftermiddagen gick fort och det var snart dags att äta middag. Vi gick till restaurang Tiffanys. En restaurang med traditionell albansk mat och dryck. Jo, höll på att glömma......... DanaW hade varit snäll och köpt mig en knallgul landslags tröja, som jag skulle på mig under fotbollsmatchen (Danmark – Sverige). Den var jättefin, men aningen för liten för mig kanske. Under middagen skrattade Mister Krister flera gånger. Han skrattade åt tröjan och mig. Han tyckte den satt som ett korvskinn. För att vara riktig ärlig kände jag väl mig inte så där 100% bekväm i den. Den stramade "lite" över bröst och mage. När Mister Krister hade skrattat för fjärde gången beslutade jag mig. Nöden har ingen lag. Jag tog matkniven och skar upp sido sömmarna på den fina gula landslag tröjan (förlåt DanaW). Jag hade troligtvis inte överlevt kvällen om inte tröjan hade blivet "slitsad".
Middagen bestod av köttgryta tillagad i ett lerkärl och det mindre fanatstiska albanska vinet "Kastello", som jag inte kommer rekommendera till någon. Inte ens min värsta fiende.
Efter middagen gick vi in på "Police Street" och kom fram till f d Kukri Bar, precis när domaren satte pipan i munnen och blåste till start. Trots att tröjan var "sprättad" behöll jag jackan på.
Göran B, en gammal vän, dök upp och vi pratade minnen och gemensamma vänner. Jag hann också med att träffa Annelie, som jag arbetade ihop med när jag var i Kosovo 2004. Under Görans och mitt samtal kommer DanaW fram till mig och fräser "Ta av dig jackan för helvete, så att man ser att du är svensk". Det vara bara att ta av sig jackan och där stod jag med tight gul landslags tröja med slitsade sidor. Men vad gjorde det. Sverige förlorade och för första gången på många år är inte Sverige med i nästa års fotbolls VM.
Jag konstaterade att på söndagen var det inte magen som gjorde sig påmind. Det var något annat. Något självförvållat, som jag inte kommer gå in närmare på. Mister Krister var, lindrigt sagt, mycket trött på mig den senaste delen av lördagskvällen.
Några timmar senare åkte jag tillbaks mot Poddan. Vädret slog om och i Plevja var det bara fem plusgrader. Regnet började sedan några mil senare i Kolasin och regnet ökade hela tiden hela vägen till Poddan. Vid 16.00-tiden parkerade jag bilen utanför huset där jag bor.
Pristina var inte som jag mindes. Mer trafik och en lustig tryckt stämning.
Nej, jag föredrar MNE……………….
Imorgon (fredag) kommer 40% och ska stanna här i en vecka. Dé kommer bli "kanon"………...

Pristina

Färden gick vidare. Passerade den Montenegrinska gränsen och fortsatte i några kilometer genom "ingemansland". På håll såg jag en lång kö med långtradare och förstod att de väntade på att få köra in i Serbien. Det var skog på båda sidor av vägen. Som lydig svensk ställer man sig längst bak och väntar på sin tur. Efter den serbiska gränspasseringen väntade ytterligare några kilometers "ingemansland" innan Kosovogränsen. Kön stod still. På andra sidan vägen i motsatt färd rikting stod en röd Golf uppställd. En mansperson stod och tittade oroligt omkring sig. Han gillade inte att jag hade stannat just där. Efter någon minut kommer en yngre man ut från skogen, bärandes på två blåa plastsäckar. Jag hann att se att det var en mängd med förpackade T-shirts i den ena säcken och i den andra en massa ihopvikta jeans. Troligtvis så hade jag precis bevittnat en smuggling av kläder från Kosovo till Serbien. Tur att det var en något "oskyldigt" som smugglades, så jag inte behövde ha dåligt samvete för att jag inte gjorde något.

Jag tröttnade på och vänta och körde förbi hela långtradar kön och kom fram till gränspolisen, som slött tittade i passet och vinkade åt mig att köra vidare.

Ca kl 15.00 var jag framme i Mitrovica, Kosovo och hade nu enbart 60 km kvar. det hade gått fortare än jag förväntat mig. 60 km borde ju gå på mellan 40 - 60 minuter Men jag bedrog mig. Strax efter Mitrovica, på den stora vägen mot Pristina, hamnade jag längst bak i en militär- kolonn. Det var ca 25 militärfordon som körde 15 km/tim. Jag körde om några bilart, men insåg ganska snart att det inte var någon idé att fortsätta att köra om. Efter tre mil svängde hela kolonnen av och jag ökade min hastighet till 60 km/tim. Nu hade det gått ca en timme jag lämnade Mitrovica och hade nu enbart ca fem km kvar. Kommer in på en väg som håller på att byggas om till en tre-filig motorväg och ska bli en av de nya infarterna till Pristina. Den var inte asfalterad utan än så länge grus. Bilarna körde kors och tvärs. Plötsligt kommer en bil fel färdriktning körande mot mig och alla de andra ca 300 bilarna som fanns just där. Föraren som körde i "fel" körbana sitter bara och skrattar. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Trafiken var fruktansvärd och ren anarki rådde. Jag har tyckt att Poddan har den värsta trafik-

kulturen. Men "Poddantrafiken" var inget mot "Pristinatrafiken". Det går inte att beskriva. De tre "sista" kilometrarna innan jag var framme hos Mister Krister tog 45 minuter.

Korten ovan kan ni se rondellen innan den norra avfarten in i Pristina.

Det var kul att träffa Mister Krister. Jag tog en tupplur och hoppades att magen skulle bli bättre. Men det blev den inte. Vi var hembjudna till DanaW och PetVet på grillparty. Tyvärr kunde jag eller vågade inte äta något av den fantastiska maten som serverades. Grillade "jätteräkor" som förrätt och till huvudrätt grillad oxfilé med pepprig potatis samt en kanongod ädelost sås. Till maten serverades öl, Jubileumsakvavit och Svenska nubbar.

Jag åt inte så mycket. Men det lilla jag åt smakade fantastisk. Beträffande dryck - så kan det ha varit så att den norska Jubileumsakvaviten var rena medicinen för magen.