Miss Montenegro 2009

Miss Montenegro 2009.

Valeris körlektioner fortsätter och det är ungefär samma saker som ältas hela tiden under våra morron "Deutsch", förutom att han tycker 3 000 Euro är väldigt mycket pengar för en mc och att han måste hitta en P-plats i ett garage och då kostar ju det ytterligare 100 Euro/månaden.

Äntligen fredag och då brukar jag ta sen lunch och äta den på resorten Plavcnica, som ligger ca 10 km från Poddan. Under augusti månad så slutar vi 15.00 och den sena lunchen kombineras med också med bad och solning. Ni hittar bilder från Plavnica i tidigare bloggar.

Nåväl, fredag och jag styrde kosan mot Plavnica. När jag kom dit så gick jag och betalade. Hon som tog mot pengarna sa något som jag uppfattade att idag stängde man bassängen kl 17.00.

-:"Da, da, uredo", svarde jag och det betyder ungefär "OK".

Eftersom jag kom direkt från kontoret så ville jag använda mig av omklädningsrummet, som finns i samma byggnad och få tillgång till ett klädskåp. Kvinnan, som troligtvis inte hade sin bästa dag, suckade besvärat men tog fram en nyckel. Visade mig sedan omklädningsrummet och öppnade skåp nr 15 och överlämnade sedan nyckeln till mig.

-"Hvala puno", sa jag och fick ett "priatno" (=varsågod) till svar.

Eftersom belysning är ganska ringa eller nästan obefintlig där man betalar och omklädningsrummet finns så kisade när jag lämnade och gick mot poolen Biljetten som jag fick överlämnades till badvakten och han sa på engelska att p g a repitioner till kvällens TV-sändning av Miss Montenegro 2009 så stängde man 17.00 och att jag bara kunde använda den högra delen av poolområdet.

Det var väl en liten besvikelse, men det kunde ju vara skönt att sola och bada en stund så här på fredags eftermiddagen. Bland 50 andra gäster så hittade jag en badstol och la ut mina handdukar. Tittar bort mot det avspärrade delen och upptäcker 15 unga damer iklädda bikinin. De 15 unga damerna regisserades av en gråhårig hästsvansförsedd person iklädd svart kjol och vit skjorta. Vet fortfarande inte än idag om det var en man eller kvinna. Personen var klädd som en kvinna, men ansiktet tillhörde en man.

Han/hon pekade hur de unga damerna skulle gå utmed poolen och sedan ut på scenen, som ligger nästan mitt ute i poolen. Låter kanske konstigt, men om ni tittar på bilderna från Plavnica så kommer ni forstå.

Jag fick in mina prosciutto sandwichar och insåg att det skulle komma att bli en riktigt bra eftermiddag i alla fall. Tänk er, att ligga i en bekväm solstol i solen, äta lite, ta sig ett dopp när man vill och samtidigt kunna se repetitionerna från Miss Montenegro 2009. På TV så far man ju bara se föreställningen en gång. Jag såg de unga damerna på "cat walken" i alla fall minst 20 gånger.

Den gråhåriga "mankvinnan" utövade sin auktoritet mycket bestämt. De sista gångerna som flickorna gick på cat walken så behövde hon enbart använda hanshennes fingrar genom att peka. Det var inte enbart de unga damerna som behövde öva, utan också övriga artister som skulle vara med i "showen".

Så för att sammanfatta så såg och hörde jag samtliga fredagskvällens artister och de unga damernas mannekäng gång upp på catwalken, längst med poolen och till slut för att hamna på scenen, där de presenterade sig själva.

Vid 16.50-tiden så tyckte "man/kvinnan" att det var dags för rast. Hon sa något och de unga damerna lämnade pool området.

Skandinav som man är så vill man ju inte att klockan skulle bli efter 17.00. Så kl 16.55 så tog jag min ryggsäck och handdukar och gick mot byggnaden där omklädningsrummet var. När jag gick in i bygnades så blev det mörkt igen och i och med att dörren till omklädningsrummet var stängd så var det mycket mörkt. Men jag har ju gått där massor gånger och det var ju bara rakt fram 25-talet meter. Tryckte ned handtaget, öppnade dörren, nyckeln till mitt skåp i högsta hugg och inser att omklädningsrummet hade gjorts om till omklädnings- och sminkrum för de 15 unga damerna och deras assistenter. Så i blöta, droppande badbyxor, bar överkropp och med nyckeln viftandes mot "mitt" skåp i handen hörde jag mig själv be om ursäkt att jag kom och störde deras uppladdning och att jag bara skulle hämta mina kläder i skåpet.

Till min stora glädje blev de inte arga eller irriterade. Trots deras unga ålder så insåg de nog att jag inte var någon "ful gubbe" utan bara medelålders generad man som hade sina kläder i deras omklädningsrum. Det fnissades, skrattades och viskades. På stapplande steg banade jag mig fram bland underkläder, baddräkter och sminkprodukter. Plötsligt så börjar man frågar mig var jag kommer ifrån, vad jag gör i Montenegro, hur länge jag varit i landet, om jag trivs, om jag tycker om människorna här, om jag tycker om deras mat mm. Jag måste erkänna att jag inte kände mig speciellt bekväm i min bara överkropp och droppande badbyxor, men jag svarade på frågorna. Efter ytterligare någon minut, under fniss och skratt så hade jag äntligen lyckats öppna hänglåset med den minimala nyckeln och fick tag i mina kläder. Att byta till torra kläder där jag befann mig var ju helt otänkbart. "Mankvinnan" kommer in i omklädningsrummet och blir väl aningen överraskad när "hanhon" får syn på mig. Jag börjar förklara men avbryts av 15 unga damer som skrattande berättar hur det kom sig att jag befann mig just där och då.

Med kläderna hängande över vänsterarmen så lämnade jag omklädningsrummet och hörde glada "cio vidi mosse" (=hej då vi syns).

Solen var stark och jag tog på mina solglasögon. Gick till bilen och bytte till torra kläder täckt av bilens öppna dörr.