Rondellparkering och lite annat

I min serie "Bättre parkeringar har jag sett" publicerar jag idag en typisk "rondell parkering". Lägg märke till att "hazarden" är på. Då kan man parkera eller köra hur som helst samt att bilen framför har parkerat mitt på ett övergångsställe.



Söndag morgon eller rättare sagt förmiddag och jag tog en paus i "hem sysslorna". Jag har struket åtta skjortor, tre par byxor, fyra lakan och fyra örngott. Men nu är det tomt i "strykhögen". Nu väntar dammsugning och våttorka golvet i lägenheten.

Kl 14.00 kommer Tompa från Sverige hit. Han är engagerad av oss för att hålla i en tre-dagars utbildning, som jag har valt att förlägga till kusten. Hoppas vädret håller i sig, för idag har vi sol och varmt.
Efter ha varit i MNE sedan den 12 januari kommer det kännas skönt att åka hem på onsdag. Lustigt vad tiden går fort. Nu tänker jag inte på de senaste 11 veckorna utan att det faktiskt är nästan två år sedan jag lämnade Sverige för att efter några dagar i Wien åka till MNE.

Det kan bli så att min blogg frekvens kommer att minska under de två närmaste veckorna, just beroende på kommande kust- och hemma vistelse.

Hemma väntar, förutom familjen, födelsedagsfirande med brunch och den årliga "EPC" (Egg Paining Contest) med goda vänner och god mat. I år hoppas jag att värden har fyllt på "svartfärgen" (vad passar bättre när man bor i "svarta bergen") och köpt nya penslar för jag vill bara vinna. Har inte kommit på något motiv än (förutom att det ska vara svart) men på torsdag kommer inspirationen finnas där.

Efter ha hämtat Tompa på flygplatsen kommer jag naturligtvis åka till Plavnica för att se hur lilla Nikica mår.
Tro det eller ej, men precis nu fick jag att "mess" från Valeri där han skrev "Good news Hippo is back".

Traffic violations

Hotell Avalas pool, Budva.

-:"Lars, let´s go to restaurang Pencanjara for soup, kupus and warm bread. I have a car so "heide" (skynda på), uppmanade Valeri .
Jag började också bli hungrig och Pecanjaras soppa är bland det godaste som finns. Vi tog hissen ned till lällaren där våra bilar är parkerade.
Valeri satte sig i Skodan, vred om nyckeln, väntade tills den gula lampan hade släckts, vred om nyckeln och körde iväg med en rivstart. Jag satte på mig säkerhetsbältet och jag kunde höra Valeri fnysa. Även om det är lag på använda bältet, så gör man det bara inte här nere.
Valeri kör som en galning och tycker alla andra förutom han själv är "kretens" (=idioter). Jag kan lugntg påstå att tålamod och normalt beteende i trafiken är inte en av Valeris starkaste sidor.
Vi har faktiskt diskuterat skillnanderna mellan "Balkan driving" och "skandinavisk körning" många gånger. För att förklara skillnaderna på ett kort men väldigt talande sätt så är som "svart och vitt". Bl a som jag skrev tidigare så ökar man farten när det slår om från grönt till orange bara för att hinna över innan det blir rött. Tutan används hela tiden och jag måste faktiskt erkänna att till och med jag har börjat tuta då och då. Att använda "varningsblinkersen" används som ursäkt att parkera precis hur tokigt som helst, t o m i en rondell eller mitt i en fil på en livligt traffikerad gata. Naturligtvis inträffar många krockar inne i Podgorica. Inga allvarligare men alldeles för många.
Här får man inte flytta på bilarna innan polisen har varit på plats och mätt och ritat skiss över olycksplatsen. Det kan bli hiskliga köer ibland. Men jag har lagt märke till att de inblandade i krocken tar sin "krock" med ro. I väntan på att polisen ska komma på plats röker man och lugnt diskuterar med den som man krockat med. Inget skrikande eller viftande med armarna här inte.
Nåväl, Valeri tryckte gasen i botten körde höger, tvärnitade, gasen i botten igen, tvärnit och sedan höger igen och vi var framme vid en livligt trafikerad korsning. Trafiken var mycket tät och Valeri hade nu stått still i ca tre sekunder. Jag hörde hur det börja väsai hans mage. Väsandet övergick till ett "gurgel" när det passerade bröstkorgen. "Gurglet" lämnade bröstkorgen och slutligen nådde munnen och när han öppnade munnen kunde man höra resultatet av det som började med en väsning i magtrakten. Valeri skrek en blandning av svordomar på engelska, bulgariska och montenegrinska. De orden som hördes mest var: "kreten", "peasents" ,"fucking" och avslutades med att troligtvis hade "någon stannat för att prata om hur dennes persons höns mår".

-:"Lars, this is exactly what happends here in Podgorica. They are just peasents.They don´t just understand that the traffic has increased. They still thinks that there just are five cars in Podgorica".

Jag har ju hört de besvärjelserna under varje åktur med Valeri och jag förstod att han troligtvis skulle riskera liv och lem för att kunna köra vidare.
Jodå, han gasade på och ut på den "stora gatan" där det blev gasen i botten. Jag hörde bilar som bromsade och en kaskad av tutningar. Valeri mumlade tyst, men log.
Framför oss hade vi nu en raksträcka på ca 300 meter till nästa korsning med trafikljus. Gatan vi färdades på har två filer. Den vänstra svänger natruligtvis till vänster och den högra går rakt fram. Vi närmade oss korsningen där vi skulle svänga till vänster. I den vänstra filen stod fem vilar och väntade på att det skulle bli grönt ljus. Den högra filen var tom.

-:"I don´t have nervs to wait for these five cars I just have to drive "my way", konstaterade Valeri och la sig i högerfilen där han var ensam.

Det rådde en spänd väntan på att det skulle bli grönt ljus. Trafikljuset slår om till grönt och Valeri blinkar (faktiskt) att han ska till vänster. Mötande trafikanter har insett att Valeri har gjort en "fuling" och vägrar släppa förbi honom vidare åt vänster. Bilisterna som låg i vänsterfilen har fortsatt till vänster och Valeri är fast tills trafikljuset slår om igen, vilket medförde Valeris "kreten" och de andra besvärjelserna dånade i bilen. "Peasent" byttes visserligen ut mot "kurva" (= hora), eftersom det var en kvinnlig bilist som först vägrade stanna så att han kunde smita förbi de andra bilarna. Nu var vi sist i kön som p g a Valeri inte kom fram hade ökat till 20 bilar. Nästa korsning ska vi åka till höger och just i den korsningen finns det inte någon plats för några "fulingar", så det var bara att vänta på vår tur. Under vår väntan på att kunna köra vidare konstaterade Valeri högt och glatt:

-:"Lars, I have just beeen driving 600 meters and violated the traffic regulations four times.

Jo så var det nog, men då räknade han inte med att han inte använde bilbältet,att han körde utan att ha halvljuset påslaget och att han hade kört för fort.
Men soppan var kanon.

Vår foto

Bara ett foto från ett vårlikt Montenegro.

Hur man blir av med fåglar på balkongen

Först vill jag bara tacka min vän TJ för all hjälp beträffande mina fågelbekymmer. Läs och begrunda vad som finns till min hjälp.

UGGLAN "HELGE"　MED ROTERANDE HUVUD.　　　　　　　　　　　　　　　　　　　　 　

En storsäljare!
Det　bästa sättet att hålla trädgården, tomten, taket,　båten　eller bryggan　fri från skränande och förorenande fåglar.
Effektiv mot måsar, duvor, skator, kråkor, kajor, kanadagäss, änder, hägrar　och andra fåglar. Skrämmer också möss och råttor på flykten.　Mycket naturtroget utförande och med ett rörligt huvud som rör sig i vinden.　En　uggla med fast huvud lär sig fåglarna snabbt att den är ofarlig.　
Ugglan med roterande huvud verkar vara levande.För bästa effekt kan man flytta ugglan Helge någon gång per vecka.Vid riktigt svåra besvär har det visat sig att två st ugglor skapar förvirring　och rädsla hos andra fåglar.Ett bra bevis på detta är att vi själva har använt ugglan　i flera år med mycket gott resultat.　Vår uggla har till och med blivit uppvaktad av en annan uggla kväll efter kväll i försommartid!
Helge är tillverkad av hårt plastmaterial och är handmålad för　högsta naturtrogenhet. Höjd ca 47 cm.Ugglan har sålts i　hundratusentals exemplar under　många år i USA!
Pris nedsatt fran 599;- till 499:-

Eller "Rolls Roycen"

Fågelväck Pro Gås　　　　　
Denna uppfinning är den första i världen som skrämmer Kanadagäss och andra fåglar med deras egna varningssignaler, som spelats in i naturen.
Trettio års forskning och studier i hur fåglar kommunicerar och beter sig ligger bakom denna uppfinning. Fåglarna känner igen de naturliga varningsljuden som Goosebuster frambringar och reagerar instinktivt.
- Fåglarnas egna signaler på att de ska vara uppmärksamma gör de inte trivs på den plats där Goosebuster finns. Varningsljuden signalerar omedelbar fara och fåglarna flyr utan att ta reda på källan till faran. - Valbara möjligheter att välja ljudet från en prärievarg eller gevärsskott baserat på de senaste forskningsresultaten för att kunna maximera framgången. - Maskinen varierar ljuden automatiskt för att undvika att fåglarna anpassar sig. Utropen varierar i frekvens, hur länge de pågår och intervaller. Ljudkombinationer, sekvenser och vilken högtalare som används ändras slumpmässigt för att ge intrycket att det är oroliga gäss som rör sig på flera olika plaster.
Detta har visat sig effektivt i fältstudier gjorda av universitet. Publicerade resultat finns i "Efficacy of Recorded Alarm and Alert Calls to repel bird infestation problems".
Duvor är envisa och territoriella fåglar som återvänder till samma balkong gång efter gång. Goosebuster använder deras minne emot dem. Maskinen skrämmer iväg dem så många gånger att de lär sig att inte återvända. Pris 19 900:-
　

Stress

　
Fast vi mitt i all stress på kontoret råder för dagen ett bedrägligt lugn. Jag menar att trots att vi har fullt upp råder det just idag ett lugn. Jag tror att det beror på att Valeri är på besök i Albanien. Valeri är i och för sig lugn, men väldigt impulsiv. Det kan räcka med ett mail där man ber honom skriva något och då sätter den gamla vanliga visan igång med än gång . Ja, ni vet sedan tidigare att han inte har tid, att han 100 olästa mail, att han är på kontoret från 07.00 till 18.00 osv osv osv. I dag var han som sagt borta från kontoret och det var nog en himla tur, för idag och igår har det varit mycket att göra. Det värsta är nog att när man mitt i stressen får sina "händer bundna". Det är när man väntar på material som ska översättas o dyl och det inte kommer. Mina assistenter väntar och frågar. Min tolk väntar och frågar och jag har inga svar. Men det brukar alltid ordna sig. Sedan har man från Wien funderat ut en ny blankett som måste fyllas i för de som ska avlönas av oss och den var inte den lättaste. Det är ett "set" på fyra sidor och ska innehålla allt från "namn" till "allvarliga sjukdomar".
Sedan vill jag bara rätta till mitt misstag om "skit’. Det är alltså inte måsskit som jag har högar av på balkongen, utan duvskit. Men det ar lika illa i alla fall. Min erfarenhet av duvskit är att den i alla fall torkar snabbt, men tyvärr har en förmåga att klistra sig fast på balkonggolvet. Det räcker inte att bara "sopa bort" skiten. Det måste dubbelskuras.
Inte nog att det är duvskit på balkonggolvet, utan mitt balkongräcke används av småfåglar, som behagar att sitta där och göra sina behov. Men småfåglarnas skit hamnar inte på golvet, utan på balkong räcket. Jag torkar av balkong räcket varje dag, men det verkar mer ha en inbjudande än en avskräckande verkan.
Valeri viker sig dubbelt av skratt när jag berättar om mina erfarenheter av fågelbajset och tycker jag ska sluta torka av balkong räcket eller som han sa senast när jag berättade om mina problem med fågelskiten balkongen"
-:"Maybe the small birds like to shit on a clean balcony railing. Stop cleaning it and you will see what happends…………….
Hade inte tänkt på dé..........

Nema Nikica

Fotot från ett café mitt emot vårt kontor.

Ingen Nikica syntes till igår. Jag tittade noga i hennes hydda och det som var en grå klump i förra veckan var nu bara tomt. Jag t o m klev ur bilen och vandrade runt lite i förhoppning att se henne gå omkring så där lugnt, tuggande på lite hö, där lite av höet hänger ut genom vänstra mungipan. Men "nej", för tillfället är hon borta. Det som gläder mig är att intresset för var Nikica befinner sig har ökat på kontoret. Min assistent Ana, hennes barn och man var också på Plavnica och letade efter det "lilla" djuret. Till och med Valeri och hans flickvän åkte dit för att se hur det stod till med flodhästen. Valeri konstaterade kort då han såg att hon inte var på plats:
-:"Nikica is gone. Maybe she will never come back" och gick sedan in på restaurangen och åt karp eller var det flodhäst?
Valeri har varit ledig en vecka. Han har tillbringat veckan i de Italienska alperna och åkt skidor. Han hade haft det "kanon" och berättade detaljrikt om vädret, backarna, hotellet och maten. Det måste ha varit riktigt bra för han nämnde inte Colmar en enda gång och han var ju faktiskt i Colmars hemland.
Veckan började med expressfart. Nya rutiner på jobbet, vilket innebär att tillvaron inte blir lättare precis. Idag (måndag) har det varit varmt, men molnigt.

Varmt

Fotot från Perast.

Det värsta med att värmen och förhoppnings våren har kommit till Poddan är det har flyttat in två duvor upp på värmeväxlaren på min balkong. De får gärna sitta där och kuttra, men de skiter ju så vansinnigt mycket. Jag menar duvorna måste skita även när de sover. Varje morgon måste jag skura bort högar av måsskit som har blivet till under natten. Har ni några tips hur man ska bli av med duvorna, så var vänliga och hör av er.
Veckan gick otroligt fort. Veckorna går alltid fort när man har svenskt sällskap. Den här gången var det Matte från "fel sida av Sverige" som var här och förmedlade kunskap. Deltagarna var jättenöjda med veckan och så även jag. Nu blir det fortsättning i slutet av nästa månad.
Igår (fredag) efter ha avslutat utbildningen åkte vi på en sight seeing. Det blev naturligtvis "bergsturen" över Njegusi och sedan utsikten över Kotorfjorden. Utsikten lika bedårande som alltid. Matte var imponerad över hur man kunde dra telefonledningar i en sådan brant och svår terräng. Efter 25 snäva kurvor var vi nere i Kotor och fortsatte till Perast, där vi tog en "Deutsch" och solade en stund. Den här veckan har vädret varit riktigt kanon.
Vi kom tillbaks till Poddan vid 18.00-tiden och fortsatte ganska omgående till den irländska puben "Four Lepricorns", där Martin satt och väntade. Martin pratade på sin "rotvälska" och man förstod ungefär var fjärde ord. Jag ska försöka spela in hur det låter så ni själva får höra. Efter några Jameson gick vi till restaurang Laterna och åt den traditionella fredagspizzan och till det ........naturligtvis den bästa "kupusen" på hela Balkan. På den fint strimmlade vitkålen har man klippt lite färsk persilja vilket kompletterar hela smakupplevelsen. Jodå, Loza och turkisk kaffe blev det också.