Miss Montenegro 2009

Miss Montenegro 2009.

Valeris körlektioner fortsätter och det är ungefär samma saker som ältas hela tiden under våra morron "Deutsch", förutom att han tycker 3 000 Euro är väldigt mycket pengar för en mc och att han måste hitta en P-plats i ett garage och då kostar ju det ytterligare 100 Euro/månaden.

Äntligen fredag och då brukar jag ta sen lunch och äta den på resorten Plavcnica, som ligger ca 10 km från Poddan. Under augusti månad så slutar vi 15.00 och den sena lunchen kombineras med också med bad och solning. Ni hittar bilder från Plavnica i tidigare bloggar.

Nåväl, fredag och jag styrde kosan mot Plavnica. När jag kom dit så gick jag och betalade. Hon som tog mot pengarna sa något som jag uppfattade att idag stängde man bassängen kl 17.00.

-:"Da, da, uredo", svarde jag och det betyder ungefär "OK".

Eftersom jag kom direkt från kontoret så ville jag använda mig av omklädningsrummet, som finns i samma byggnad och få tillgång till ett klädskåp. Kvinnan, som troligtvis inte hade sin bästa dag, suckade besvärat men tog fram en nyckel. Visade mig sedan omklädningsrummet och öppnade skåp nr 15 och överlämnade sedan nyckeln till mig.

-"Hvala puno", sa jag och fick ett "priatno" (=varsågod) till svar.

Eftersom belysning är ganska ringa eller nästan obefintlig där man betalar och omklädningsrummet finns så kisade när jag lämnade och gick mot poolen Biljetten som jag fick överlämnades till badvakten och han sa på engelska att p g a repitioner till kvällens TV-sändning av Miss Montenegro 2009 så stängde man 17.00 och att jag bara kunde använda den högra delen av poolområdet.

Det var väl en liten besvikelse, men det kunde ju vara skönt att sola och bada en stund så här på fredags eftermiddagen. Bland 50 andra gäster så hittade jag en badstol och la ut mina handdukar. Tittar bort mot det avspärrade delen och upptäcker 15 unga damer iklädda bikinin. De 15 unga damerna regisserades av en gråhårig hästsvansförsedd person iklädd svart kjol och vit skjorta. Vet fortfarande inte än idag om det var en man eller kvinna. Personen var klädd som en kvinna, men ansiktet tillhörde en man.

Han/hon pekade hur de unga damerna skulle gå utmed poolen och sedan ut på scenen, som ligger nästan mitt ute i poolen. Låter kanske konstigt, men om ni tittar på bilderna från Plavnica så kommer ni forstå.

Jag fick in mina prosciutto sandwichar och insåg att det skulle komma att bli en riktigt bra eftermiddag i alla fall. Tänk er, att ligga i en bekväm solstol i solen, äta lite, ta sig ett dopp när man vill och samtidigt kunna se repetitionerna från Miss Montenegro 2009. På TV så far man ju bara se föreställningen en gång. Jag såg de unga damerna på "cat walken" i alla fall minst 20 gånger.

Den gråhåriga "mankvinnan" utövade sin auktoritet mycket bestämt. De sista gångerna som flickorna gick på cat walken så behövde hon enbart använda hanshennes fingrar genom att peka. Det var inte enbart de unga damerna som behövde öva, utan också övriga artister som skulle vara med i "showen".

Så för att sammanfatta så såg och hörde jag samtliga fredagskvällens artister och de unga damernas mannekäng gång upp på catwalken, längst med poolen och till slut för att hamna på scenen, där de presenterade sig själva.

Vid 16.50-tiden så tyckte "man/kvinnan" att det var dags för rast. Hon sa något och de unga damerna lämnade pool området.

Skandinav som man är så vill man ju inte att klockan skulle bli efter 17.00. Så kl 16.55 så tog jag min ryggsäck och handdukar och gick mot byggnaden där omklädningsrummet var. När jag gick in i bygnades så blev det mörkt igen och i och med att dörren till omklädningsrummet var stängd så var det mycket mörkt. Men jag har ju gått där massor gånger och det var ju bara rakt fram 25-talet meter. Tryckte ned handtaget, öppnade dörren, nyckeln till mitt skåp i högsta hugg och inser att omklädningsrummet hade gjorts om till omklädnings- och sminkrum för de 15 unga damerna och deras assistenter. Så i blöta, droppande badbyxor, bar överkropp och med nyckeln viftandes mot "mitt" skåp i handen hörde jag mig själv be om ursäkt att jag kom och störde deras uppladdning och att jag bara skulle hämta mina kläder i skåpet.

Till min stora glädje blev de inte arga eller irriterade. Trots deras unga ålder så insåg de nog att jag inte var någon "ful gubbe" utan bara medelålders generad man som hade sina kläder i deras omklädningsrum. Det fnissades, skrattades och viskades. På stapplande steg banade jag mig fram bland underkläder, baddräkter och sminkprodukter. Plötsligt så börjar man frågar mig var jag kommer ifrån, vad jag gör i Montenegro, hur länge jag varit i landet, om jag trivs, om jag tycker om människorna här, om jag tycker om deras mat mm. Jag måste erkänna att jag inte kände mig speciellt bekväm i min bara överkropp och droppande badbyxor, men jag svarade på frågorna. Efter ytterligare någon minut, under fniss och skratt så hade jag äntligen lyckats öppna hänglåset med den minimala nyckeln och fick tag i mina kläder. Att byta till torra kläder där jag befann mig var ju helt otänkbart. "Mankvinnan" kommer in i omklädningsrummet och blir väl aningen överraskad när "hanhon" får syn på mig. Jag börjar förklara men avbryts av 15 unga damer som skrattande berättar hur det kom sig att jag befann mig just där och då.

Med kläderna hängande över vänsterarmen så lämnade jag omklädningsrummet och hörde glada "cio vidi mosse" (=hej då vi syns).

Solen var stark och jag tog på mina solglasögon. Gick till bilen och bytte till torra kläder täckt av bilens öppna dörr.

Övningskörning inställd

Motivet från byn Rose.

Vår assistent Iva måste tyvärr sluta. Hon har tillfälligt ersatt min förra assistent Ana, som har varit mammaledig. Med anledning av att Iva snart ska sluta hos oss bjöd Valeri och jag henne på lunch på restaurang Anovi. Restaurangen ligger på vägen mot Petrovac, vilket innebär att man passerar aluminiumfabriken.
Strax innan vi passerade aluminiumfabriken så pekade Valeri åt höger och berättade att det var just där som han övningskörde och att övnings körningsläraren bor alldeles bredvid fabriken.
Valeri visade exakt vilken asfalterad väg som han åkt fram och tillbaks på, var han har bromsat, var han gjorde sina "åttor", var han satte ned fötterna, var det var svårt att svänga och var han höll på att köra omkull.
Plötsligt så skriker Valeri till och pekar på ett vägavsnitt där man håller på att ta bort asfalt. Man håller på att bygga en ny infartsled och då måste man ta bort lite gammal väg.
Han tyckte det var en mindre katastrof att den asfalterade vägen togs bort, vilket innebar att han fick ännu mindre övningsyta att köra på.
Jag frågade Valeri hur det hade gått kvällen innan att köra och fick svaret att det blev inställt.

-"Varför blev det inställt då, Valeri?", frågade jag.
-"Övningskörnings läraren var och körde buss", fick jag lite överraskande till svar.
-:"Ja men, hade ni inte kommit överens om tid?" frågade jag lite nyfiket.
-:Jo, men han hade glömt bort. Jag vet inte om du kommer ihåg, men jag berättade att han extraknäckar som busschaufför. Han hade glömt bort att berätta för mig att han skulle köra 54 personer till Kosovo just då vi skulle övningsköra", svarade Valeri lite besviket.
-"Jahaaaa, men det var väl lustigt att glömma bort. Så gör man väl bara inte. Det minsta man kan begära är väl han informerar dig så du slipper köra bort till honom..............", replikerade jag men han inte tala klart förrän Valeri sa:
-:"Jooo, det var väl lite tråkigt. Men läraren tyckte jag kunde åka till honom och ta motorcykeln och köra själv. Men jag gjorde inte det. Känner mig inte så säker än."
-:"Men är det lagligt att göra så. Jag trodde att man måste ha en lärare med innan man har motorcykel körkort?"

Valeri tittade på mig och sa att läraren tyckte att eftersom Valeri har diplomatisk immunitet så kunde han ju utnyttja den om polisen skulle komma och fråga. Men det tyckte Valeri inte var riktigt rätt. Läraren föreslog då att dennes fru kunde följa med Valeri och övervaka övningskörningen.

-:"Jaha, så hon är också övningskörnings lärare? Vad praktiskt då......", tänkte jag högt.
-:"Nej, hon är inte övningskörning lärare. Hon är hemma fru, men det var tydligen inte så noga", svarade en lite nedstämd Valeri.

I morgon, fredag och sight-seeing på Skadarsjön.

Fler övningskörningslektioner

Just nu så ser det ut precis som på bilden. Det är regnigt och åskan mullrar lite i bakgrunden. Varmt? så där 30 grader..........

-:Det är inte så lätt det där med köra "åttor"", var det första Valeri sa när jag träffade honom idag på morgonen och fortsatte:
-:"Jag menar motorcykeln är ju tung och den vinglade lite mycket tycker jag. När jag körde på "ettan" så hackade det bara och när jag la i "tvåan" så gick det för fort. Det var jättessvårt. Instruktören rådde mig att övningsköra ikväll igen".

-:"Ja men klarade du "åttan" då"? frågade jag nyfiket.
Valeri tittade på mig lite undrande och svarade:

-:"Klarade och klarade. Jag kom inte runt "åttan" någon gång utan att sätta i fötterna. Det bästa jag körde runt så satta jag ned fötterna tre gånger. Det är jättesvårt.............."

Under resterande tiden vi drack våra "Deutsch" så hörde jag väl ungefär samma historia tre gånger. Han varvade sina övningskörningshistorier med att han kommer köpa en Yamaha 250. Den vägde 125 kg och fulltankad så blev vikten 140 kg. Han ville inte ha en scooter för han vill ha koppling, kunna växla med vänsterfoten och sedan bromsa med höger fot. Inte handbromsar som både fram- och bakbroms alltså, för då kan panikbromska med bromsen som går till framhjulet och då kommer det inte gå bra. Han avslutade med att nackdelen med den här Yamahan var att det fanns ingen plats för väska eller liknande. Men det var ju bara att köpa en ryggsäck och stoppa ned sina saker i den som man ville ha med sig.

Nu var det dags att lämna "Deutschen", under tiden jag betalade, så mumlar Valeri lite tyst för sig själv:
-:"Yes I´m goig to buy the fuckning motorbike, if I pass the test of course........"

Övningskörning

Fotot föreställer utsikten från vägen från Budva mot Poddan i höjd med molnen.

I fredags under morgonfikat tittade Valeri allvarligt på mig och sa:

-:"Lars, tonigt at 19.00 hrs I´m warning you to go out. Please stay in your appartment and do nothing".

Eftersom han såg allvarlig ut kunde det ju vara något allvarligt. Jag frågade honom om det var av någon speciell anledning som jag inte skulle vara ute och gå.

-:"Lars", upprepade han igen, "tonight I will take my first practical exercise for my driving license for motor bike and I don´t know how it will end. I have never been driving motor cycle before and now when I´m 55 years old it´s time to start exercise".

Jag undrade naturligtvis varför han skulle ta motorcykelkörkort nu när han nått 55 år. Han svarade eftersom vi ska flytta till ett annat kontorskomplex så skulle han få längre att gå och då vore det bra med en motorcykel. Det är lätt att ta sig fram och den är lätt att parkera blev svaret.

Frågan varför han inte promenerade istället för att åka bil eller motorcykel blev aldrig besvarad, förutom en blick som kunde tolkas "du är ju för faan inte klok".

Nåväl, kvällen kom och jag höll mig in inomhus. Lagade förresten Milanobiffar med aningen tomat/citronspetsad gräddsås och till det klyftpotatis.

Idag, måndag, så ringde Valeri redan vid 07.50 och undrade om skulle dricka en kopp "Deutsch" tillsammans.

-:"Sure, see you at "Café F2" in five minutes," svarade jag och blev nyfiken på hur övningskörningen hade fungerat.

Redan när jag kom till caféet så stod min "Deutsch" där och jag hann inte ens sätta mig ned på stolen förrän Valeri berättade följande:

att i fredags, alltså första gången när han övningkörde så hade han varit jättenervös. Han hade spännt sina armar så mycket att han hade fått kramp i underarmarna. Han hade av sin lärare fått låna en hjälm som var en cykelhjälm gjord av frigolit täckt med röd hårdplast. Nu måste han köpa en integralhjälm, för hade man otur kunde man få flugor i sina ögonen och måste då kanske blunda och då kanske något oväntat inträffa. Köra på något eller något liknande. Första lektionen varade i 1 timme och 45 minuter och när han var klar så tyckte körskoleläraren att han även dagen efter skulle ta dubbla pass d v s ytterligare 1 timme och 45 minuter. Första "passet" alltså "fredagslektionen" hade Valeri kört på ett stor tom asfalterad P-plats i närheten av aluminiumfabriken. Start och stopp. Start och stopp. Vingligt och dålig balans var hans eget omdöme.

Lördagsspasset, det andra lektionspasset, genomfördes på en avstängd asfalterad väg också i närheten av aluminiumfabriken. Han hade under sina två lektioner kört fram och tillbaks på vägen. Nu äntligen kände han att han inte längre spände sina underarmar och att krampen var långt borta.

Det började kännas bra, men körläraren tyckte att Valeri skulle köra ett dubbelpass på söndagen också. Den här gången på samma P-plats som första gången och nu var det "åttor" som gällde. Ett av momenten i den kommande uppkörningen är att köra några "åttor". Under sina två lektionstimmar så övade han på "åttor" hela tiden.

-:"It´s not so easy at it looks to drive these "eights" and my teacher wants me to drive "eights" tonigt to", sa Valeri och såg aningen förnärmad ut.

Under vår kaffestund så fick jag inte "tungan i vädret" så där jättemycket och det kanske var bra det.

På lunchrasten hade Valeri varit ute och köpt en svart integralhjälm av med nedfälltbart "plexi glas" som han uttryckte sig. Den hade kostat 200 Euro, men det var rea och med VAT-kortet så kom han till 80 Euro och ikväll blir det nya "åttor" på P-platsen.

Nygamla turister

Monte Negro är ett fint land att turista i, speciellt då det inte är högsäsong och kryllar av folk. Kusten är fin och för det mesta är vattnet klart och fint, men det kan hända, när vindarna blåser fel, att vattnet blir grumligt och fullt av skräp. Skräpet går inte skylla på någon annan än oss människo. Men som tur är det så händer det inte så ofta.
För tillfället är det mest ryssar som turistar har. Ryssland är ju den nya kapitalismen och som ryss tycker man att man befinner sig i paradiset. Språket fungerar alldeles utmärkt, bra klimat, bra stränder och prisbilden är rätt. Dagligen landar och lyfter 14 charterflyg från och till Ryssland.
För något år sedan var det serberna som låg på första plats. Men den montenegriniska turistnäringen tyckte inte det var bra. Anledningen till den något "ljumma" inställningen till serbernas turistfirande var att de inte spenderade tillräckligt mycket pengar i landet. Eftersom MNE är ett grannland till Serbien och avståndet inte långt bilade serberna naturligtvis hit. Man tog också med sig sin egen mat, ja t o m potatis och tomater.
För två år sedan bestämde man i det Montenegriniska parlamentet om åtgärder för att få hit "de rätta" turisterna. "Rätta turister" var de som spenderar sina pengar på dyrt boende, restaurangbesök och köp av souvenirer.
Åtgärderna som bestämdes blev en "eko-skatt", som innebar att när man passerar gränsen med bil måste man betala 10 Euro för att få köra bil i landet. Nästa åtgärd blev en "turistskatt", som innebar en kostnad på en euro per person och dag. Alltså en familj med fem personer som gör ett 14-dagarsbesök i MNE åker på en avgift på 70 Euro när de lämnar landet. Som inte det var nog så infördes nya tullavgifter för införsel av matprodukter av privatpersoner. Skyhöga avgifter för all mat (bl a potatis, tomater, rakia mm) som fördes in i landet av privatpersoner.
De här åtgärderna bidrog till att den serbiska turismen förra året minskade drastiskt och även naturligtvis den totala numerären av besökare.
Förra året frågade jag en vän härifrån, en hotellägare från Budva, om han hade märkt något av den minskade antalet besökare. Jovisst hade han gjort det men han tyckte det var bra att antalet turister hade minskat och nu hade det äntligen kommit hit de turister man vill ha. Alltså de som äter ute varje kväll, hyr solstolar och bor på fina hotell.
Så kom då den ekonomiska krisen och i början av denna säsong var antalet bokningar enbart 30 % jämfört med tidigare år. Nu var goda råd dyra och man ju måste hitta på något. Genom massiva reklamkampanjer i Serbien försökte man få tillbaks sina "tidigare" gäster. Man lyckades och efter "ryssar" ligger nog serberna i år på andra plats.

Pedja, som idag gled in kl 08.50 och frågade om jag vill följa med på en kopp kaffe. Via mailen skickade han mig ett alldeles nyproducerat vykort, där den serbiska turismen beskrivs ( se ovan). Han tyckte motivet var jättekul och ville få mig att skratta också. Jag skrattade inte och sa att jag redan hade "fikat".

Pedjas olycka.

Fotot är från Becici.

Det är väldigt lite att göra nu. Vi är förbjudna att ha några som helst aktiviteter för vår "counterpart". Anledningen är att det är semstertider och man måste ha all personal tillgänglig. Vi arbetar endast mellan 08.00 - 15.00 och varje morgon så påminns jag av Pedja hur viktigt är att vara i tid, trots att han alltid "dyker upp" en timme försenad.

Förutom att man ska vara i tid, så är bilolyckan han var med om, det enda som kretsar i hans huvud. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra hur det gick till och han tycker att den lokala polisen inte gör sitt arbete. Han tycker de ska sammanställa samtliga övervaknings- kamerors inspelningar från datumet och platserna för olyckan, ifall man skulle kunna se något som kan vara till fördel för honom.

På eftermiddagen idag (tisdag) så bjöd han ut mig på en kopp kaffe. Vi gick till café F2 som ligger om hörnet om vårt kontor. Jag satte mig ned, Pedjan bad om ursäkt att han bara skulle gå ett ärende.

Jag beställde in en "Deutsch" och efter någon minut så levereades den tillsammans med ett glas isvatten. Efter några minuter så kom Pedja till caféet med en ask cigaretter i handen. När jag först träffade honom, för ca 1,5 år sedan, så rökte han mellan 40 - 60 cigaretter om dagen. Mars månad i år så slutade han tvärt och har kanske rökt två - tre gånger efter dess. Jag undrade naturligtvis varför och han svarade att han inte kunde sluta tänka på olyckstillfället. Ännu en gång berättade han hur det hade gått till. Den har gången var ett Marloboropaket hans bil, en Nokia telefon fick gestalta bilen framför honom och en tändsticksask fick vara den bilen som låg allra först. Intresserat så tittade jag på den arrangerade"uppställningen". Hur jag än försökte så såg jag inget nytt hur olyckan hade gått till. Efter demonstrationen så pustar Pedja och säjer att han t o m använde tutan vid omkörningen som slutade i diket.

Kyparen kommer till vårt bord och Pedja beställer vad han ska ha. När kyparen kom med Pedjas beställning blev jag förvånad. Han hade beställt en Gin och Tonic och konstaterade torrt att olyckan hade förändrat hans vanor.

Idag skulle det regna och inte vara så varmt. Det har inte regnat än och värmen har bara kommit upp till 30 grader.

Idag så trycks också boken "På andra sidan dödens fält". Köp den när den kommer ut. Jag lovar att hålla er underrättade om när det finns i bokhandlen eller var nu någonstans den kommer att säljas.

Länge sedan jag någé.........

Våra badskor igen Frugan hälsar på vår bröllopsdag

Plavnica

........men inspirationen har inte varit den bästa och det har blivet vardag i Poddan igen. En liten uppdatering kanske:
80% kom fram till Trieste och efter en alldeles utmärkt Gnocci och övernattning tog de "Auto zug" till Hamburg. Färden från Hamburg via Border shopen i Puttgarden till Teby gick också kanon. Efter förra årets lilla incident i Hamburg så var S2 lite skraj att åka genom staden. En kompis till honom gick på det gamla tricket med "sekt och brudar" och efter 10 minuters klämmande så åkte han på en nota där man kunde de utläsa att det kostade 300 Euro. De gick naturligtvis till polisen och klagade. Det var väl inte första gången som den Hamburgaska polisen fick ta emot liknande klagomål och slutade med att S2 och polare inte var välkomna tillbaks till "Syndens näste".
Efter ha varit på en veckas semester i Halkidiki, Grekland kom Valeri tillbaks till kontoret. Jag fick en noggrann rapport att kaffet var dyrt, hotellet var bra men hade inte hållet vad man lovat, vattnet var inte lika rent som förra året, maten var bra, liknande priser som i MNE, besök på en ö där det bodde enbart munkar och resan tillbaks till Poddan tog åtta timmar, men då hade man VIP behandling vid en gränsstationen Grekland – Albanien. Sedan avslutade Valeri som han alltid avslutar med:
-"You see what I mean".
Det är en fras som han alltid avslutar sina meningar med. Jag tror nog att jag hört "you see what I mean" över tusen gånger och jag svarar alltid med ett leende:
"Yes I see what you mean".
När han hör mitt svar blir reaktionen alltid den samma. Han blir tyst, eftertänksam och osäker på vad han har sagt. Men det tar bara ca fem minuter innan nästa
-":You see what I mean" hörs.
Pedja kommer varje dag mellan en – två timmar för sent och påminner mig om hur viktig det är att hålla tiden. Han var förresten med om ett riktig otäckt olyckstillbud. Efter ha skjutsat familjen till Bar så var han på väg tillbaks till Poddan. Han hamnade bakom en schweizisk registrerad BMW och skulle göra en omkörning. Den schweiziskregistrerade bilen vägrade släppa om honom (det händer ofta härnere). Men, montenegrin som Pedja är, gav han sig inte lättvindligt. Det slutade med att Pedja voltade med sin bil och hamnade i diket. Bilen blev väl mer eller mindre förstörd, men det viktigaste var att Pedja nästan var helt oskadd.Efter han hade berättat för mig om tillbudet fem gånger, visat med pennor hur bilarna hade varit placerade på vägen så tittade han på mig och sa:
-:"Lars, I can not understand. I am a proffesional driver."
En av vara chefer heter Waldemar och är från Polen. Han har arbetat som diplomat och även ambassadör i många länder bl a Irak. Nu så har han fått simning på hjärnan och ger sig ut på kilometerlånga turer. I går (söndags) så simmade han mellan Sutomor och Bar. Distansen var fem km och temperaturen i vattnet var endast 18 grader. Han simmade långt ut och långt från ev. assistans. Det är inte en överdrift att påstå att Waldemar var ganska tagen efter ha simmat 4,5 timmar i det 18 gradiga vattnet. Efter simturen så åt han två pastaportioner och var fortfarande hungrig
Själv så besöker jag på lördagarna Plavnica för bad och sol. Det är en resort som ligger ca en mil från Poddan. Söndagarna åker jag iväg till Petrovac för havsbad och sol vid kusten. Jag kan lova er att det för tillfället är "fo'tt" (=fucking hot) i Poddan.