Svartvit Colmar

Fotot föreställer en hel plåt med Burek.

På vägen tillbaks till Poddan från Danilovgrad så var det dags för lunch. Mötet i Danilovgrad hade tagit längre tid än vad jag hade förväntat mig, så jag började bli lite hungrig. Har inte känt mig så där "100" de senaste dagarna och det verkar som om det är något som "går" här nere. Sedan igår morse har jag känt illamående och varit tröttare män vanligt. Men hungrig blev jag i alla fall. Så vad passade bättre än en liten Burek. Burek är gott, men jättefet mat. Bilden ovan visar en jätte Burek. I själva verket får man en rad av en sådan plåt. Åt min Burek och åkte tillbaks till kontoret.

Valeri var strålande glad och ville dricka en kopp kaffe. Om ngn vill dricka kaffe med dig här så behöver det inte innebära att man är kaffesugen. I de flesta fall så betyder det: "följ med för jag har en sak att diskutera med dig". Valeri var ju på strålande humör så det kunde ju inte vara ngt allvarligt. Vi beställde våra kaffe och Valeri berättade att han varit på ny rea. Den här gången på Lacostes Outlet i närheten av vårt kontor. Han hade köpt två piké tröjor som kostade 40 Euro styck, mot normalt pris på 120 Euro.
-:"Garanterat äkta" sa Valeri och log med hela ansiktet och forsatte sedan:
-:"I morgon ska jag nog åka upp till den affären igen. Du vet där jag köpte min röda Colmar. Jag tänker nog köpa de svarta Colmar byxorna också. Jag menar ordinarie pris var 280 Euro och de var nedsatta till 150 Euro. Vilket kap".
-:"Jag gör det, Valeri men tyvärr har jag nog inte tid att följa med dig. Har mycket att skriva och ett möte inplanerat", svarade jag för jag hade ingen lust att följa med till samma affär igen.
-:"Det gör ingenting" svarade Valeri men jag märkte en viss besvikelse i hans ansikte.

Det blev tyst och bara för att få honom på lite bättre humör så sa jag:

-:"Du Valeri, jag kom tänka på, att du berättade för mig att Djukanovic var och åkte skidor i samtidigt som du". Han log lite och svarade mig:
-:"Jo och han hade en massa livvakter med sig".
-:"Valeri, jag kan slå vad om att Djukanovic hade en Colmar jacka också", påstod jag frågande.
-:"Lars, du har rätt. Hur kunde veta det? Han hade en svarta byxor och en svart/vit skidjacka. Inte lika snygg som min röda, men det var i alla fall en Colmar", svarade han skrattande och såg helt plötsligt jätteglad ut.
-:Hmmmmmm en svartvit Colmar jacka. Tror du färgerna speglar hans samvete?" frågade jag lite provocerat.
Valeri tittade på mig och plötsligt började det rycka i hans ansikte och han började skratta. Han skrattade så att tårarna sprutade.
-:"Du har rätt. Har inte tänkt på det. Det är klart att det speglar hans samvete" svarade han skrattande. Vi lämnade bordet och hela vägen till vårt kontor så upprepade han:
-:"Speglar hans samvete, speglar hans samvete. Det är så rätt. så rätt.........."

Parlamentsval

Fotot förställer Montenegros premiärminister Milos Djukanovic.

Igår var det alltså parlamentsval här i Montenegro. Det var ingen större sensation att den sittande premiärministern Milo Djukanovic vann med sitt koalitions partiet "Europas framtid". Koalitionen fick 51 % av rösterna och vann stort över de andra partierna. Herr Djukanovic har nu varit premiärmninister i flera år, förutom när han för några år sedan frivilligt avgick. Anledningen till hans avgång var att han var efterlyst i Italien för smuggling av tobak. Innan domstolsförhandlingen så fick han diplomatisk immunitet och förhandlingen kunde inte genomföras. Han återvände till hemlandet Montenegro och efter några månader så blev han premiäminister igen. Tänka sig.........

Valeri åkte till Kolasin i lördags. Skidor stod på agendan. Naturligtvis hade han på sig sin röda fina Colmar jacka och tur var väl det. För vem åkte inte skidor i samma backe som Valeri? Jo, Milos Djukanovic. Normalt sätt så kostar det 10 Euro att parkera på skidbackens P-plats. Sedan så kostar liftkortet 20 Euro. I jämförelse med svenska liftkortspriser så är det kanske inte så mycket, men måste komma ihåg att backen är 1 200 meter lång snedställd fotbollsplan.
Men i lördags så var det fri parkering OCH man behövde inte betala för liftkortet. T o m den stora nya liften var öppen. Det var första gången i år som den fungerade med full kraft. Som pricken över "i:et", hade man ordnat "barbeques" med ett flertal helgrillade lamm, sallader och vin helt gratis för alla som åkte skidor eller bara befann sig just där den här dagen. Naturligtvis så var det premiärminister Milos Djukanovic som "stod för fiolerna". Tänk vad han ska vara omtyckt och vad skulle hända om vår egen Reinfeldt hade gjort något liknande?

Nåväl. Jag fick middagssällskap av tre poliser från Skåne. Vi åkte till den riktigt genuina montenegrinska restaurangen Pecanjara och åt "Teleice Rostilj". Det är kalvkött tillagat tillsammans med morötter och potatis i ett lerkärl, som man sedan häller glödandekål över och får stå så på låg värme i många timmar. Till det åt vi vitkålssallad och varmt hembakat bröd. "GI"? Inte direkt kanske med det var Peters variant på "GI" (=Gott Intag).

Idag måndag var det faktiskt den första riktiga värmen. Vet inte om jag har ngn "flunsa på G", för jag har mått tjuvtjockt hela dagen.
Blev faktiskt svettig av värmen när jag gick till lägenheten. Middagen blev Bouef Bourgignion med råris.

Helg

Fotot visar Petrovac från ovan.

På fredagskvällen träffades några av oss från kontoret på den irländska puben "Four Lepricorns". Vi brukar träffas där just på fredagar för att ta en eller två Guinness. Ibland så blir det väl kanske tre och fyra också. Men vid 20.00-tiden så plockar personalen bort bord, stolar och höjer musiken. Då är bara att inse att man inte platsar där längre och lämnar pub:n.

Efter våra Guinness så gick Martin och jag till rest La Lanterna för en pizza med lite gott vin. Jag har en ny favoritpizza. Den heter Mexicana och förutom ett tjockt ostlager har den starka korvar och lite skivad vitlök. Var väl tillbaks i lägenheten så där 23.00.

På lördagen så gick jag som vanligt till grönsaksmarknaden och köpte det jag brukar köpa där(tomater, gurka, pepperoni och oliver).

Åkte sedan till Delta Citys Maxi och handlade det som jag inte hittade på marknaden. Efter Maxi vidare in till de centrala delarna av Poddan. Hittade en P-plats utanför café Kolestrol och upptäckte plötsligt att det inte var serbiska som pratades runt omkring mig. Det var italienska och man kunde faktiskt se det på kläderna också. De här människorna hade lite elegantare kläder än oss andra "Poddanbor". Då kom jag tänka på kvällens match. Montenegro - Italien. I skrivande stund så vet jag om resultatet. Italien vann och optimismen som fanns här bland montenegrinerna har idag (söndag) bytts mot den vanliga lite sura minen.

Idag söndag är det också parlamentsval här. Det är nog ingen "högoddsare" att nuvarande premiärminister Milo Djukanovic kommer sitta kvar. Vi får se imorgon (måndag).

I dag söndag så har jag en än gång varit i Petrovac och letat efter semesterboende. Hittar inget som känns så där jättebra. Dejans hus hade varit perfekt, men nu har han hyrt ut två rum till fyra personer och jag vill inte dela lägenhet med några okända. Tittade på ytterligare en lägenhet. Ett rum med kokvrå och en liten balkong. Det kändes varken bra eller rätt. Men det är ju drygt två månader kvar och jag kommer säkert hitta något.

Igår var det sommar här och idag så är det visserligen ganska varmt men det har regnat.

Lördagskvällen tittade jag på fotboll förstås men jag hann också med en film med Kathie Winslet. Hon är ingen av mina största favoriter, men var nyfiken på att se filmen som hon fick en Oskar för. Filmen heter "The Reader" och de första 45 minuterna så bekräftades min uppfattning om just Kathie Winslet och hennes tidigare filmer (Titanic, Revolutionary Road mm). Så inledningen av filmen var en kärlekshistoria där den ca 30-åriga Kathie hade ett förhållande med en 15 årig skolpojke. Plötsligt en dag så var hon försvunnen. Hon var helt borta tills pojken, som nu hade blivet några år äldre och studerade juridik besökte en................

Filmen hade ett svenskt tempo, men var helt OK. Slutet var väl inte direkt överraskande men ändå på något sätt oväntat. Den här filmen får också tre pirater på den fem gradiga piratskalan.

Passul

Fotot föreställer "Passul" (=bönor med hemgjord korv) och..................

..........det var vad jag åt till lunch idag. En favoriträtt 100%:ig GI. Till detta så blev det också en "Kuprus sallata" (=vitkål) och en Kisella voda(mineralvatten). Det var andra gången i år som det faktiskt gick att sitta ute och inta lunchen. Inte så där jättevarmt, men helt ok. Varmare än en svensk högsommarkväll i Dalarna i alla fall. Behövde varken fleece tröja eller dunjacka. Hmmmm man kanske skulle köpa en Colmar till nästa sommar........

Tyvärr så var det bara en ny dag utan att något speciellt inträffade. Dagens sysslor nästan identiskt med gårdagens, förutom att ett möte blev inställt.

Demonstrationen utanför parlamentet fortsatte även idag, men skaran av demonstranter blir mindre och mindre. Nu har den gamla bron över floden Moraca öppnat igen, så jag behövde inte passera parlamentet på vägen till lägenheten.

Pedja berättade glatt att väderutsikterna inför helgen ser lovande ut och med lite tur så kanske värmen kommer också.

På lördag måste jag åka till Petrovac igen för försöka få tag i ett semesterboende. Vet inte om jag ska ringa Dejan eller inte. Har fått "nys" på ett annat hus också, men det ligger inte alls lika bra till. Men jag tror nog att jag ska försöka få kontakt med Dejan igen så att jag kan förhandla om ett pris och framför allt att vi får ha lägenheten för oss själva.

På lördag spelar MNE mot Italien. Jag har försökt att få tag i biljetter, men de tog slut för länge sen. Biljettpriserna är häpnadsveckande låga, 25 Euro för en sittplats. När jag berättar hur mycket en landskampsbiljett kostar hemma så tror "man" inte att det är sant

Till middag blev det Soldatens ärtsoppa med extra fläsk, Råg ruta, Extra saltat Bregott (tack Gurgis och även Kim som gjorde ett bra försök att få ned provianten), ost och den sista skvätten med Carlshamns punsch.

Det blev ingen DVD igår, så "piraterna" får vila.

Imorgon är en annan dag.

Fotot är från förra året Eurovision Song Contest som upplevdes på hotell Oaza i Budva. Anledningen fotot är att jag har hört det montenegrinska bidraget till ESC. Eftersom Montenegro är i samma semifinal grupp som Sverige så höjer jag ett "varningens finger" för deras bidrag. Ska försöka bifoga länken i bloggen. Om jag inte lyckas så kan ni lyssna på deras bidrag på SVT:s hemsida.

Vaknade upp och till min förvåning såg att det var snö bara 500 meter från min bostad. Jag kom att tänka på gårdagskvällen kraftiga storm, kyla och regnoväder. P g a den stora temperatur-

skillnaderna här i Poddanområdet så kommer det snö istället för regn på "kullarna" runt staden.

När jag gick till kontoret så var det fortfarande blåsigt och kyligt. Träffade Dragoslav (vår security guard) som berättade att han aldrig hade upplevt snö i slutet av mars någonsin. På vägen till mitt rum stötte jag ihop med Liljana (vår städerska) som burrade ihop sig och tyckte att vädret var fruktansvärt.

Efter några minuter kom en skrattade Valeri till mitt rum. Jag undrade varför han var så glad och vad han tyckte om vädret. Valeri berättade att när det regnade som värst under gårdagskvällen, hade han klätt på sig sina nya röda fina Colmar. Gick sedan ut i ovädret för att testa om jackan höll vad beskrivningen hade lovat. Iklädd den nya jackan hade han varit ute i regnet och blåsten i 20 minuter. Jackan stod emot både kylan och vinden. Men det bästa var att "regndropparna bara studsade mot jackan och det syntes inte på jackan att det hade regnat". Med ihållande leende berättade han vidare att han inte hade haft någon mössa på sig, men att kapuschongen höll värmen också. Han lämnade mitt rum och på vägen ut så hörde jag honom mumla "vilket fynd han hade gjort".

För övrigt så var det bara en vanlig dag i "missionen". Mycket skrivarbete och några möten.

I ett av mina mail som vi alla på kontoret fick, så varnade vår "security" att promenera i närheten av det montenegrinska parlamentet. P g a rådande globala ekonomiska kris kommer man troligtvis vara tvingade att friställa ett antal arbetare anställda vid aluminiumfabriken. Så man befarade demonstrationer och även om risken var liten för att den skulle övergå till våldsamheter så skulle man undvika att gå i närheten.

Jag tog en taxi från kontoret och släpptes vid DVD-affären. Lämnade tillbaks DVD:n som jag hyrde igår. Filmens titel var "88". Al Pacino gestaltar mycket bra en rättspsykriatriker, som för 10 år sedan vittnade så att en seriemördare dömdes till livstids fängelse. Samtliga mord som hade begåtts var väldigt spektakulära och hade genomförts med exakt likadant modus. Nu, 10 år senare, så hade mord med samma modus börjat igen. Den dömde seriemördaren satt i tryggt förvar, men nu så pekade indicierna på Al Pacino själv. Även om slutet var ganska förutsägbart så var filmen bra och får 3 pirater av 5 möjliga.

Middagen blev en riktigt lyxmiddag. Stekt god äkta falukorv (tack Peter) med Heinz vita bönor. Allt medtaget från Sverige.

Länken så att ni kan höra MNE:s bidrag till ESC.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=106559&lid=puff_1491196&lpos=lasmer

Tisdag

Fotot föreställer Njeguski prosciutto och Njeguski ost. Bland det godaste som finns.

Det var nog inte varför Valeri frös som en "hund" igår att han idag ville köpa en ny jacka. Det var inte vilken jacka som helst utan en skidjacka. Så på vår lite "förlängda" lunchrast så åkte vi till Poddan centrum.Parkerade vår bil utanför Café Kolestrol och gick sedan gågatan ned mot floden Moraca. Efter en stund så hittade han vad han sökte. En sportaffär med skidkläder.

Efter mycket provande hade han fastnat för en röd skidjacka av märket Colmar. Den var ursnygg och satt som en "smäck" på Valeri. Stolt som en tupp gick han runt i butiken och speglade sig i varje spegel. Den röda Colmaren var snygg och det verkade nästan som om han och jackan på något lustigt sätt verkligen passade ihop. Naturligtvis så var det nedsatt pris. Det finns fortfarande en och annan rea. Priset var nedsatt rån 380 till 170 Euro. Ett riktigt kanonfynd.

Vi lämnade affären och han berättade att denna jacka var bland det bästa som fanns. Jacka hade massor av detaljer eller som Valeri uttryckte sig "allt" t o m kapuschong. Så om det var blåsigt och hans mössa inte skulle vara tillräckligt varm så kunde han fälla upp den.

Vi gick sedan mot bilen för att lägga in jackan, för att sedan äta lunch på Café Kolestrol. Framme vid bilen så säjer Valeri till mig att han ångrat sig. Han vill ha med sig jackan in in i "Café Kolestrol".

Under hela lunchen så läser han beskrivningar och tvättinstruktioner, som fanns fastsatta i den nya fina röda jackan. Han var så glad och riktigt sken med hela ansiktet. Han tyckte att vi skulle fira hans "fynd" med en pizza. Det är verkligen ovanligt, för Valeri är extremt noga med vad han äter. Anledningen är att han för några år sedan fick en hjärtattack och var mycket nära att stryka med. Så när han blev frisk så slutade han med att röka och började motionera. Innan hade han rökt 40 cigaretter om dagen. Han började nästan enbart äta fisk och då och då lite kyckling. Sedan den dagen har han aldrig ätit fläskkött, ost eller vitt bröd. Så en tonfisk pizza med ost måste ha varit riktigt efterlängtat. Själv åt jag en Gurmanska sallad som enligt meny skulle bestå av nötkött, bönor, tomater och gurka. Det stämde i och för sig, men vad det inte stod var att ingredienserna var uppblandade med majonäs. Majonäs är något som jag har mycket svårt för, vilket medförde att jag knappast rörde maten.

Väl tillbaks till kontoret så tar han på sin röda Colmar och går in till Dragisa och Iva (våra assistenter). Han var så glad och berättade om varje liten detalj. Köpet, priset och vilka finesser som jackan döljde.

Så om ni under nästa helg har vägarna förbi Kolasin och ser en mansperson med en röd Colmar och kapuschongen uppfälld så är det säkert en mycket stolt Valeri.

Gårdagens DVD blev "Nothing but the truth". Den handlade om amerikansk journalist som i en tidningsartikel avslöjade en CIA agent. Intressant att se hur "världens största demokratis" tolkning av det där med "källskydd". Slutet var varken sorgligt eller sött - bara oväntat. Filmen får på min nyskapade "piratbedömning": 3 av 5 pirater (3:an är i gränstrakterna till en 4:a). Varför jag kallar den för "piratbedömning" får ni räkna ut själva.

Middagen bestod av rå ris med currykyckling.

Måndag igen

Fotot föreställer huset som jag bor i. Jag bor på fjärde våningen och hissen fungerar...........

Det såg ut att vara en underbar morgon. Solen sken och jag hörde ingen vind. Efter morgon- bestyren så gick jag ut för att promenera till kontoret. Faktiskt, det var ganska varmt och ingen vind. Framme vid kontoret så kändes allt bra. Gick in rummet och tryckte på datorns "on-knapp". Efter några minuter kom Valeri. Han frågade om vi skulle gå och dricka en kopp kaffe. Jag tittade på klockan och konstaterade att den var bara 08.00 och vi skulle hinna med en kopp innan dagens förvärv började på riktigt. Jag föreslog att vi skulle sitta ute i solen. Valeri såg på mig och sa "vi får ser hur det känns". Förstod inte riktigt vad han menade, men vi lämnade byggnaden och gick till höger ut på torget. Tog plats utomhus på första bästa caféet och beställde in varsina "Deutsch coffee". Valeri var klädd i tröja och en varm jacka. Efter en stund så insåg jag varför. Värmen som hade varit några minuter tidigare hade nu förvandlats till en kall nordanvind. Men man är väl "viking" och lite blåst är väl inga problem, tänkte jag för mig själv. Iklädd kortärmad skjorta och en tunn kavaj så började jag frysa. Men jag sa inget. Valeri frös ännu mer i sina vinterkläder. Men ingen av oss klagade. Drack kaffet och gick tillbaks till kontoret. Där möttes vi av Dragisa (vår assistent) som undrade hur vi kunde vara så "korkade" att vi satt ute och drack kaffe när det var så kallt. Valeri nickade, såg sedan åt mitt håll, log och sa:

"Vad ska man göra med de där skandinaverna? De fryser ju aldrig. Lars frös ju inte och jag ville inte vara sämre. Men det var kallt och jag har fruset like hell"

Jovisst frös jag, men jag ville inte klaga på att det var lite kallt när det var mitt förslag att vi skulle sitta ute i "solen".

Dagen gick fort och det var dags att gå till min lägenhet. På vägen till lägenheten så tyckte jag nog mig ändå känna lite vårvärme. Dessutom så var "utelivet i Poddan" lite annorlunda. Mer folk ute och promenerade. Ute serveringarna har öppnat. Reorna har nästan över.

När jag är inne i lägenheten så går jag ut på balkonen och sätter mig. Det är ljust och jag hör något som jag uppfattar som en lärka. Tittar upp i skyn och visst är det något som står still och fladdrar med sina vingar. Poddans första lärka och vem vet kanske värmen snart är här. Jag tittade länge på fågeln i skyn och helt plötsligt så börjar den närma sig min balkong. När den är ca 10 meter från mig så upptäcker att "lärkan" är inte fågel utan en fladdermus och den kvittrade inte heller.

Jag går tillbaks in och värmer upp resterande pannbiffar med lite ny lagad ratatouille.