Svettigt

Malev

Pedja var snäll att skjutsa mig till flygplatsen. Det var "fótt" (42 grader)och solen sken starkt. Det var OK för Pedja om jag körde ut till flygplatsen trots att jag inte har lärt mig den montenegrinska kör taktikten till fullo. P g a värmen var jag iklädd grön linneskjorta, linnebyxor och skinnkavaj över armen för jag hade blivet varnad att vädret inte var det bästa hemmavid.
Kom fram till flygplatsen i god tid och med det menar jag 1 timme och 40 minuter innan flygplanet skulle lyfta. Tiden gick fort och tidpunkten för "boarding" närmade sig. Inne i transithallen sa tittade jag ut på de planen som stod uppställda. Inget Malev plan syntes till. Nu var det bara 10 minuter kvar innan planet skulle vara i luften och fortfarande inget Malev plan. Jag började räkna tiden innan planet skulle lyfta från Buda till Arlanda och började inse att det kunde bli "tight" med tiden.
Exakt när vi egentligen skulle ha varit luften så landar mitt plan. Insåg att det här kommer nog ta 45 minuter innan planet var tomt på passagera och bagage. Sedan så skulle det säkert tankas och städas också.
Efter 30 minuter så kunde vi gå ut till planet och sätta oss på våra platser. Planet lyfte ca 45 minuter försenat och om jag hade otur så kunde jag missa "Stockholmskärran".
Landade i "Buda" och insåg att om jag skulle hinna med så måste jag stressa lite. Jag gick fortare och fortare. Svetten hade nu börjat bildligt tala spruta ut från kroppens alla porer. Väl framme vid "gate:n" så hade man inte börjat "boarda" än. P g a sent inkommande flyg så var samtliga flighter från Buda försenade.
Men skönt i alla fall. Nu var jag ju framme och skulle hinna med. Lutade mig bakåt mot en pelare och tittade ned på min gröna linneskjorta, som nu hade ändrat färg till en mörkare nyans. Jag insåg att den nya nyansen berodde på min tilltagande svett, som hade trängt ut genom mina porer. Folk tittade på mig och undrade nog varför jag stod där med svetten rinnandes ned i ansiktet och med en skjorta där mörkare nyansen blev bara större och större.
Det var dags att än en gång "boarda" och jag skämdes över mina svettfloder. Vad göra? Jo, jag tog på mig min skinnkavaj, vilket innebar att svettningarna inte minskade utan däremot ökade. Men det syntes ju inte i alla fall och det var det viktigaste.
Planet var nästan fullt, men de två platserna närmast mig var tomma. Jag undrar fortfarande om det berodde på min tilltagande kroppsodör eller något annat. Efter planet lyft så tog jag av mig min kavaj och riktade fläkten mot övre delen av kroppen. Somnade in och vaknade till när kaptenen ropade ut att det var dags att landa. Tittade ut genom fönstret och det var soligt. Skjortan hade återfått sina normala färg. Vi befann oss över Nynäshman och flög sedan utmed världen vackraste skärgård. Finlandsfärjorna låg som på ett pärlband. Jag kunde lokalisera Ljusterö och påmindes om tio härliga somrar där när barnen var små tillsammans med goda vänner och deras barn.
15 minuter försenade landade vi på Arlanda och min alldeles för gröna resväska var den första som kom upp på bagagebandet. Tog den och gick med raska steg ut till ankomsthallen. Där stod resterande familjen och väntade. Satte oss i bilen och jag påminde dem om att förra gången hela familjen satt i bilen på samma gång var den 5 april 2008 (då jag åkte ned till Wien).
Jag satte mig i baksätet och bredvid mig satt min dotter. Hon lutade sitt huvud mot min skjorta och samtidigt som hon håller om sin näsa utbrister: "Gud vad du stinker svett".
Men va faan gjorde dé man va ju hemma och på veg till Teby.