Vilken dag..................

Highway Zagreb - Makarska.

Några dagar framover kommer det bli bloggar utan prickar over bokstaverna a, a och o.

Astrid sa att vi skulle köra höger, korsa rondellen och sedan tredje avfarten. Bara for att vara tydlig sa upprepade hon "tredje avfarten" precis nar vi befann oss dar. Ut pa motorvagen mot Zagreb med Maribor i backspegeln. Klockan var 08.00 och vi hade haft en fantastsikt kvall med vara slovenska vanner.

Astrid raknade ut att vi skulle kora de 80 milen pa ca 10 timmar och vara framme ca 16.00. Det var ju kanon sa med lite raster och mat sa omvandlade jag Astrids uppskattning till 17.00.

Motorvagen borjade strax utanfor Zagreb och nu skulle det ga undan. Tillaten hastighet var 130 km/tim och vagen alldeles nybyggd. Mataren kom upp till 130 km och CD-boken spelades upp.

Efter nagra timmar sa var det dags att tanka. Man ska ju aldrig kora under halv tank sa bilen fylldes med nytt bransle. Ut pa den nya fina motorvagen och snabbt sa narmade pilen de tillatna 130 km/tim.

Efter fyra timmars korning sa blir det plotsligt ko. Vi avslutar "boken" och staller in 92,1 pa radion, men bara kroatiska fanns att lyssna pa dar.

Vi var fast. Vi var stilla. Vi var som fragetecken. Vi har tre filer med bilar som bara stod stilla sa langt ogat kunde se. Sakta sa borjar kon krypa fram och med krypa sa menar jag krypa. Jag pastar att vi under 2,5 timmars tid fardades ca 15 km och sedan sa var motorvagen bara avstangd. Vi hanvisades att kora ned pa en mindre landsvag och efter en timmes korning i den "kroatiska oknen" sa var vi ute motorvagen igen. Astrid var inte glad. Hon var helt konfunderad och upprepade hela tiden "vand sa fort som som mojligt" eller "om 75 meter svang hoger och vand om". Men det fanns ju ingen vag 75 meter langre fram och vanda om kandes inte heller ratt.

Jag raknade snabbt om och Astrid blev pa gott humor igen och enades om att 18.00 skulle bli en bra ankomstid till Becici. Da hade vi raknat med en svang forbi dotterns kompis som skulle tillbringa nagra veckor i Trogir, Kroatien.

Sa nu svavade vi fram och trafiken var inte sa intensiv. Motorvagen tog slut och vi hanvisades in pa annu en mindre gropig landsvag. Sa istallet for 130 km/tim sa blev det istallet ca 70 km/tim och ankomstiden 18.00 vara bara att glomma. Korde pa gransen till Herzegovina och var inte manga km:r fran dar jag arbetade 1999 - 2000. Men jag kande ingen gladje for jag ville bara komma fram till Becici.

Antligen sa kom vi ut pa "stora vagen" och Astrid borjade komma till sin ratt igen.

Med "stora vagen" sa menar jag inte "highway" utan den gamla kustvagen, som kan vara trevlig om man har gott om tid, ar utvilad, har inte kort dar forut och trafiken inte sa intensiv. Men inget av det dar stamde ju just da.

Morkret kom och vid 21.00 var vi antligen framme vid gransen. Den Montenegrinska granspolisen tar god tid pa sig och trots att det enbart var fyra bilar framfor oss, sa tog det ca 20 minuter innan de var klara. EKO-skattemarket maste kopas ocksa, for Montenegro ar ju ett "ekologiskt land" ha ha ha.

Nu var det backsvart och helt plotsligt sa borjade det storma, osregna,aska och blixtrar. Osregn ar inte heller ratt for det var som om "himmlens portar hade oppnat sig" i kombination med storm. Hastigheten hade nu sankts till 20 km/timmen. Kvistar, grenar och en annan tradstam lag over vagarna.

"Jag aker inte farjan over fjorden" sa frugan.

"Inte jag heller", sa dottern och la sig ned i baksatet.

"Nej det kanske ar klokt, men da far vi val kora omvagen runt fjorden da. Det blir visserligen en omvag pa 30 km, men har man kort sa manga timmar sa vad gor 30 km mer eller mindre.

Nu hade farten minskats ned till 5 km/tim och sikten var minimal forutom da blixtarna sken upp fjorden.

Kom fram till Kotor och tog tunneln mot Tivat. Klockan var nu 23.30 och antligen sa narmade vi oss Becici. Det regnade inte langre och blixtarna sags nu lysa upp havet dar Roy finns.

Klockan hade nu blivet 23.30 och vi skulle i alla fall vara framme innan 24.00.

"Nu har vi bara tva km kvar och efter tunneln sa blir det en nedforsbacke och sedan ar vi nasta framme. Vilken dag men nu sa ar vi fr......" pustar jag.

Kor in i tunneln och vad vantar oss dar? Jo, en ny ko med stillastaende bilar. En mopedist korbi hela raden och forsvinner ur var syn. Efter fem minuter sa kommer mopedisten tillbaks och skrattande upplyser oss att det langst ned i Budva ar det 50 cm vatten pa gatan och bilarna kan inte ta sig forbi. Det var stopp igen.

Jag vander och frugan tycker att vi ska sova en stund i bilen for att gora ett nytt forsok om nagra timmar. Men jag kan inte sova och tar kontakt med en person som sitter i sin bil.

"Nema problema, ide, ide, vasche" (inga problem, ak , ak bara), sajer han och pekar mot tunneln och tycker vi ska kora.

Vi gor ett nytt forsok med samma resultat. Vi var snart tillbaks hos mannen, som hade fatt slut pa bilens batteri och kunde inte fa gang motorn. Jag forklarade att det vara katastrof och att hela Budva var avstangt.

Han ler, pekar, nickar och pa sitt sprak sajer nagot som jag uppfattar "policije" och "desno" (=hoger). Vi lamnar mannen och kor tills vi kommer fram tilll en ort som faktiskt hette "Policije" och dar fanns en avtagsvag till hoger. Trots min frus protester sa kor jag in dar och upp for ett berg. Vagen var full med stenar ochj klippblock. Massor av bilar hade fatt punktering da de vassa stenarna var svara att undvika.

Kl 01.00 var vi antligen framme vid Becici och jag parkerade bilen utanfor platsen dar vi nu ska bo de narmaste fem veckorna. Sa istallet for en behaglig tripp pa 8 timmar sa blev det dubbelt sa lange. Men va faan gor det nu? Vi ar 60 % och snart ar vi 100%.

Varfor var motorvagen avstangd i Kroatien da? Jo, det var bara en liten jordbavning och man befarade att pelarna som bar upp motorvagen kunde vara skadade och därmed utgöra en fara för trafikanterna.