söndag 15 mars 2009

I väntan på Dejan




Det var söndagen när jag ännu en gång skulle åka till Dejan för att förhandla om vårt sommarboende. Det var soligt och varmt. Peter frånm Skåne var snäll och följde med. Kändes som om våren är på "G". Tidigare under veckan så hade jag ringt och avtalat tid med Dejan. Vi hade kommit överens om att jag skulle vara i vid hans hus i Petrovac kl 12.00. Som svensk så var naturligtvis jag var framme vid Petrovac kl 11.55. Slår Dejan tfnnummer och efter 10 signaler så svarar han. Det tar några sekunder innan han fattade vem det var. Dejan bad om ursäkt för att han inte var på plats. Han var i Bar (stad ca 20 km från Petrovac), men lovade att vara i Petrovac kl 13.00. Okej, "nema problema", tänkte jag. Vi fördrev timmen med att dricka "Deutsch coffee" och lapade sol. När klockan närmade sig 13.00 så tog vi oss till Dejans hus. Eftersom hela Petrovac är under "construction" så är det inte helt lätt att ta sig dit. Man får kliva i en stor jordhög, smyga över ett hotellområde, kliva över ett staket för att så småningen om balansera på en cementbalk över till andra sidan gatan.


Klockan blev 13.00. Men vis av att bestämma tider med Balkan folk så förstod jag att Dejan inte skulle vara på plats exakt klockslag. Det var varmt och jag la mig ned, slöt mina ögon och bara njöt av värmen (se foto). Peter gjorde likadant. Klockan blev 13.45 och jag tänkte att det kanske var läge att ringa för att Dejan och fråga var han befann sig. Slog numret och Dejan svarade lika förvånat de tidigare gånger jag har ringt honom. Efter någon minut så iinser han vem det ät och samtalet bryts. Jag ringde upp honom ytterligare flera gånger men antingen inget svar eller upptagetsignal. Jag skickade sms. Inget svar. Väntade några minuter och sedan ringde jag ingen. Efter tio signaler så svarar Dejan lika förvirrat som de tidigare gångerna jag har ringt. Efter 30 sekunder så insåg Dejan vem det var som ringde och sa:

-:"Mr Lars, my daughter celebrates her birthday and I can not leave her, you must understand that". Call me during the week and we can meet next weekend".

Visst förstod jag det, men jag frågade mig själv varför han inte berättade det tidigare. Vi hade ju ändå bestämt dag och tid och han måste väl vetat om att dotter flyllde år eller var det en överraskning.

Vi lämnade Petrovac och nästan framme i Poddan åt vi middag på restaurang Anevoni. Det blev biff, french fries och vitkåls sallad/tomatsallad. Efter maten blev det en "Deutsch coffe" samt en espresso.
Nu ser jag fram mot nästa veckas möte med Dejan?????????????????


De små bilderna visar Dejans hus och stranden i Petrovac. Huset näst längst till höger är Dejans hus.


4 kommentarer:

  1. Känns som det kan bli många delar innan det blir av. Jag kan aldrig slutas förvånas över att folk inte kan vara raka och ärliga. Alla kulturer tycker ju att sanning är viktigt och att ärlighet hör ihop med sanning. Mina elever håller jämt på med sina fegspel. "Det var inte jag" trots att jag såg dem....Suck! Vad tålmodig du är. Jag skulle bli tokig. Skrikarg.

    kram, Malin

    SvaraRadera
  2. Ett stoiskt lugn må jag säga, men du håller väl på att bli en naturaliserad montenegrin. Håller med Malin, själv hade man varit lätt irriterad.

    SvaraRadera
  3. Äntligen fick jag upp din blogg - har saknat dina mail.
    Inger o jag spelade bridge i lördags men korten var inte med oss den kvällen heller!.
    Både Johan o jag ser fram emot att besöka dig i sommar men det är nog säkrast att inte boka för mycket - skulle bli lätt galen om jag råkat ut för det du varit med om.
    Må så gott - sätter på skypen.
    Christina

    SvaraRadera
  4. Åja Christina, så dåligt var det väl ändå inte!!

    Maken, jag hoppas Dejan dyker upp snart för jag tycker huset verkar toppen (läget i alla fall!)
    Kram Frugan

    SvaraRadera