Handboll

Pedja sa att det skulle ta ca 50 minuter till Niksic och det var inga problem att hitta sporthallen. Det var bara att köra rakt fram i rondellen när vägen tog slut så började en "gå-gata" och i slutet av den fanns sportarenan.

Så Lars, Peter och jag lämnade Poddan ca kl halvfem och körde mot Niksic för att se handbollsmatchen mellan MNE och Sverige. Matchen började kl 18.00 så vi var ute i god tid. Tidigare under dagen var vi lite oroliga att vi inte hade kunnat ordna några biljetter. Jag hade via mina MNE- vänner försökt att de skulle beställa tre biljetter åt oss. Fick ganska omgående reda på att biljetterna var gratis och att det skulle komma massor med folk till matchen.

Lars har tidigare haft samma jobb som mig här i MNE och hade kvar några bra kontakter. Han ringde en polis här och undrade lite försynt om det fanns plats för tre svenskar inne i arenan. "Nema problema" svarade kontakten och lovade återkomma.

Klockan blev 17.30 och vi hade fortfarande en bra bit kvar att köra innan vi var framme. Trafiken var inte så intensiv, men vägarbeten hela tiden och långa sträckor med bara en vägbana.

När det var 10 minuter kvar innan matchstart sa Lars: "Vi kommer aldrig hinna".

"Ser tungt ut" svarade jag och tryckte ned gaspedalen lite extra.

Kom fram till Niksic och där väntade en lång kö av bilar. Det var tyst bilen och plötsligt ringer Lars telefon.

"Dobro dobro hvala" säjer Lars och trycker av samtalet. Han berättade att hans kontakt hade ordnat platser åt oss vid "ringside" och att vi var väntade.

Till slut så "släppte" kön och jag kom fram till rondellen. Mindes vad Pedja hade sagt och körde rakt fram in rondellen. Efter en kort stund så insåg vi alla tre i bilen att det var fel väg. Den här vägen slutade i Trebinja i Bosnien-Herzegovina och inte med någon gågata. Lars frågade en dam efter vägen till sportarenan och med kroppsspråk så förklarade hon att vi var tvingade att vända tillbaks. Klockan var nu 17.55 och vi började misströsta, men vad gjorde det om vi kom några minuter försent.

Efter någon minut var vi på rätt gata och såg helt plötsligt arenan, men också att vägen framför arenan var avstängd för trafik. Några lediga P-platser i närheten fanns naturligtvis inte. Vi närmade oss polisspärren med poliser. När vi närmade oss öppnade man spärren, pekade att vi kunde åka in där och anmodade oss att vi skulle parkera bilen. Bilen parkerades på den platsen som vi hade uppmanats att parkera på. Jag tittade upp och insåg att vi nu endast var ca 20 meter från entrén till arénan. Men utanför arénan var en lång kö och vi började misströsta igen. Lars kontaktade några poliser som stod där och bad dem ringa till "kontakten". En av poliserna gjorde det. Polisen avslutade samtalet och sedan uppmanade han att följa efter honom. Som en "torped" gick han före i kön och drog med oss genom folkhavet. Väl inne så mottogs vi av en person iklädd träningsoverall. Han följde med oss till en glasdörr. På glasdörren fanns en handskriven lapp med bokstäverna "VIP". Dörren öppnades och vi anvisades tre stolar vid "ringside" och som inte det var nog. Tro det eller ej - min vi fick också vår egen säkerhetsvakt. Säkerhetsvakten stod bakom oss under hela matchen och tittade uppåt läktaren så inga förmål skulle kastas ned på oss tre svenskar.

Precis när vi satte oss ned så satte matchen igång..........

Hur den slutade? Jo, efter en svag inledning så kom Sverige igen och ledde med några mål i halvtid. Efter ca 15 minuter in i den andra halvleken så ledde Sverige med 10 mål. Men efter slarviga sista 15 minuter så kunde Sverige till slut vinna med fyra mål.

Men vad kul och vad gästvänliga och förstående "negrinen" kan vara.