Fotot kanske är intetsägande och tråkigt, men det föreställer faktiskt "Beachclub" i Petrovac. Under sommaren är det ett kanonställe, men nu så här i innan "säsongen" ser det utrist ut. Högsäsongen finns två restauranger och tyvärr alldeles för många solstolar och parasoller.

Ännu en dag i "missionen" och det känns fortfarande bra. En dag med besök på kontoret och jag fick ingenting gjort. Tråkigt att Peter lämnade MNE och inte kommer tillbaks förrän i maj.

Efter en "standardlunch" så skjutsade jag ut honom till flygplatsen. På väg tillbaks till kontoret så insåg jag att det kommer bli "tomt" utan några svenskar här. Men snart, om tre veckor, så styr kosan mot Sverige och att få träffa familjen.

Det är med blandade känslor man kör till och från flygplatsen. För det mesta är det enbart positiva känslor, men ibland så skulle man följa med ett plan som bär till "Teby". Det händer att jag möter svenskar som kommer hit för att göra sina insatser, man lämnar av samma personer när de ska åka tillbaks och "då och då" åker man till flygplatsen för att åka hem till Sverige. Jag har haft turen att sedan i början av februari månad i år alltid haft "svenskar" här. Så om det här låter om en klagan, så är det absolut inte det. Det är så kul och roligt när "ni" kommer. Jag vill att ni ska veta det.

"Standardlunch"? Jo det är när man äter lunch i hotellet "vägg-i-vägg". Under nu en längre tid har jag en gång i veckan besökt hotellets restaurang och serverats av "samma" servitör Nu så räcker det att såga "standard". Han nickar leende och upprepar "standard" och lämnar bordet. Efter ca 10 minuter så kommer då äntligen min "standard". Det är en halv baconsandwich med french fries och det är så gott. Anledningen till uttrycket "standard" är som ni säkert förstår, att jag alltid äter samma rätt där.

Imorgon ska vi fira "17 mars" (Irlands nationaldag). Först på kontoret med "fingerous food" , dryck och sedan fortsätta till Irish pub. Huvaligen........

Ha re så bra och imorgon står jag nog över bloggandet.